tisdag 30 december 2014

Motionär...

Bortom molnen lyser alltid solen

Efter de senaste turerna i det röriga politiska läget hade det varit lätt att grotta ner sig i negativa tankar och nedsättande kommentarer på nätet. Men i Göinge vilar inga ledsamheter. Därför la jag lite tid igår på att skriva mina allra första motioner till styrelsen och kommande årsmöte.

I mitt tidigare yrkesliv har det alltid handlat om att serva organisationen med analyser och fakta för beslut och andras motioner, så det kändes rätt befriande att få vara i andra ändan även om man väljer att inte gå vidare med dem.

I en demokrati har alla ett ansvar för just demokratin och just därför är det viktigt att engagera sig och inte bara sitta och gnälla i ett soffhörn någonstans. Motioner är ett bra verktyg för detta.

Vad handlar då mina motioner om? Jag har valt några områden som känns angelägna för en liten kommun som den här. Det handlar om förbättrad kollektivtrafik, mobiltäckning och förslag på hur man ska närma sig väljarna i en bortglömd del av Sverige.

Sverige är ett fantastiskt och fritt på ett sätt som vi ofta tar för givet. Jag tror att även den lilla människan kan göra sin röst hörd. Att skriva en motion är alltid en bra början...






måndag 29 december 2014

Taktik, timing och tillit NOT!

Hmmm...

Då var det väl dags att kommentera den där överenskommelsen. Inte så lätt faktiskt. Det är ju bra att man kommit överens, att ingen sida (eller alla sidor) har tappat ansiktet och att ett extra val som inte skulle lett till så mycket har skjutits på framtiden. Jag säger skjutits på framtiden för det finns egentligen ingen fast grund att stå på ens med en överenskommelse. Jag menar, det tog inte ett dygn innan man började skylla varandra för saker igen.

Har varit inne på partiernas Facebook-sidor och det är egentligen bara på MPs sida som medlemmarna är försiktigt positiva. Alltså, det bubblar, och det bubblar rejält, både på höger och vänster sidan. Ingen verkar nöjd, och kanske med viss rätt, för överenskommelsen har egentligen bara löst en sak: Att stoppa extravalet som egentligen bara Centern ville ha och har råd med. De flesta partiers valkassor är tomma efter ett supervalår, och någonstans tror jag detta väger tyngre än många tror.

Alltså är egentligen överenskommelsen bra. Nu får man fyra år att samla sig och bygga en ny politisk plattform till nästa val, vilket jag egentligen tror att Alliansen behöver. Att kunna visa att man är ett starkt alternativ som under åtta år visat att man kan sammarbeta och kompromissa när det behövts, något som nuvarande regering inte hittills visat större prov på. Löfven har ju virrat som en åsna mellan hötapparna och gnällt och skällt när ingen vill göra som han vill, och just detta beteende tror jag faktiskt kan leda till ett extra val i framtiden. Förr eller senare kommer hans lynne att slå tillbaka i fel fråga och då ligger gången där krattad av sig själv.

Men det som i mina ögon varit fel med den här överenskommelsen är avsaknaden av taktik, timing och tillit. Ingen verkar vara någon bättre general eller pokerspelare i det här. Man har visat korten för tidigt, och den hand man suttit på har varit tom eller för låg. Man ska aldrig låta sig bli synad utan att man har en hand, det vet alla som spelar poker, då tappar man i den tillit som man byggt upp och man tappar förmågan att bluffa när man väl behöver det.

Partierna i uppgörelsen har gjort just detta. Man har byggt upp en förväntan från sina väljare, och när man till slut lägger korten på bordet och blir synade så är det ingen som egentligen har något, men man kallar det ändå en vinst. Alla väljare känner sig som förlorare, fast lösningen kanske egentligen är bra.

Hade man haft lite tålamod och bättre timing, det vill säga vågat hålla på överenskommelsen några dagar till och börjat vara ärliga med varför ett extra val inte vore en så god idé, så kanske man hade upptäckt att handen i det läget varit starkare och man hade kanske vunnit fler fördelar och mer förtroende.

Så just nu är min sammanfattning denna: Dålig timing och taktisk förståelse har gjort att tilliten blivit mindre även till ett behövligt beslut. Med detta tror jag att vi bara sett början på farsen, inte slutet...






måndag 22 december 2014

Vilse i pannkakan...

Staffan och Storpotäten...

Rätt som man riktar in sig på ett extra val kommer ryktena om att regeringen förhandlar med Alliansen om regler för minoritetsstyre, vilket skulle kunna förhindra valet i fråga. Det verkar bara som om Centerpartiet är det enda parti som både har medlen och en brinnande vilja för nyval. Virrigt är det i alla fall.

Får en att tänka på ens barndoms barnprogram "Vilse i pannkakan". Ett program som var väldigt starkt vänsterpropagandistiskt och som handlade om den lilla människans, Vilses, förvirrade tillvaro i den stora världen där den självgode pampen Storpotäten regerade. Lite så känns det när man studerar det politiska läget i landet just nu. Det stora systemet förvirrar den lilla människan. Hur ska man tro, tycka och välja när allt hela tiden förändrar sig och de styrande bara velar?

Som jag ser det kan det här bara gynna det partiet som attraherar dem som redan känner sig utanför, förtappade eller hotade, och ni vet vilket jag menar.

För att undvika nyval måste de förhandlande hitta ett sätt att rädda allas ansikten samtidigt som man hittar den tydlighet och trygghet som den lilla människan så starkt önskar. Om man inte lyckas med det kommer vi inte bara att vara vilsna i pannkakan, vi kommer att vara helt snurriga i planeten...








onsdag 17 december 2014

Valdiagnos

Äntligen!!

Är vi trötta på gnället och velandet? Ja, i alla fall jag. Man saknar verkligen att partierna börja driva sin politik och inte gnäller på andra hela tiden. Låt oss få rösta på det politiska och ideologiska alternativ vi tror på, så kan vi gnälla och göra lag efter valet.

Därför var det befriande när Annie Lööf höll sitt jultal där hon fokuserade på vilken politik Centern står för, och inte på vem som är minst ansvarstagande eller på blockpolitiken. Kändes bra på många sätt, och när sedan bilden ovan lanserades på Facebook så är det tydligt att Centern är sugna på att få driva en valkampanj och tror på sig själva.

Detta fick mig att undra hur de andra partierna tänker just nu, och därför gick jag in på samtliga riksdagspartiers Facebooksidor för att se hur de tänker just nu. Kan vara en tendens, om inte annat ett mått på deras aktuella politiska energi.

Valtemp enligt Onkel O 2014-12-17 baserat på Facebook:

FP- Lyfter liberalismen
Man är inne på att visa sin ideologi, vilket måste ses som en start på en valplattform.
Energiläge: Ljummen men uppåtgående

C- lägger ut sin politik (se ovan)
Annie är också väldigt aktiv. Tydligt är att man är sugna på en valkampanj.
Energiläge: Hett. bara att hoppas att det finns energi kvar till slutspurten med.

KD- Diskussion om det kristna kulturarvet och byråkratin
En vanlig dag i KD. Man diskuterar det kristna kulturarvet och byråkratin som hindrar byggandet.
Energiläge: Svalt

M- Mycket AKB
Med nästan ny partiledare läggs naturligtvis fokus på henne och hennes team.
Energiläge: Ljummet men optimistiskt.

FI- Uppmanar till att rösta efter övertygelse.
Gudrun är tillbaka och uppmanar till att man ska rösta på sin övertygelse även om det inte alltid är strategiskt. Visar att man börjar tänka val.
Energi: Svalt men på gång.

MP- Miljökonferensen i Lima
Miljöpartiet håller sin linje och rapporterar från klimatmötet i Lima. Inte mycket om det politiska arbetet i Sverige.
Energinivå: Svalt kanske kallt eller ljummet.

V- SD är rasister
Vänsterpartiet lyfter sin revolutionär nummer 1, Dinamarca, och man fortsätter sitt korståg mot SD. Inte mycket om sin egen ideologi eller politik.
Energinivå: Ilsket ljummet.

S- Gnäll gnäll gnäll
Socialdemokraterna fortsätter att tjata om allt de inte kan göra för att de inte fick igenom sin budget.
Energinivå: Svalt negativ

SD- Propagerar för pensionärerna
Sverigedemokraterna har nog känt att de svikit pensionärerna lite och propagerar för bättre tider för de äldre. Lite tveeggat men ändå en början på en valplattform.
Energinivå: Ljummet på gränsen till varmt.

Det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig. Tydligt är också att många partier har lite tomt i valkassan. Både V och KD har lagt ut inlägg som önskar en "julgåva". Kanske något att ta med i beräkningarna med.

Det kan bli en hetljummen vår på många sätt...




lördag 13 december 2014

Det är inte bra

Ett oroväckande tecken

Det politiska läget i Sverige ger hela tiden en liten sur eftersmak, och i utkanten börjar de doldas skuggor få liv. Ett säkert tecken på att något inte riktigt fungerar är när man börjar titta tillbaka på "den gamla goda tiden" och personer som hänvisats till arkiven åter får en offentligt utrymme. Nästan så att man får lust att tro på spöken.

Man kan säga mycket om den beryktade "sandlådan" i Riksdagen, men just nu är man nog mest konfunderad över Stefan Löfven. Han har ju verkligen lyckats sparka alla på smalbenet samtidigt som han vill samarbeta med alla. Ja, inte dem han kallar nyfascister, men alla andra. Det där fungerar inte, och det vet alla som suttit vid ett bord där alla är sura på varandra och man ska försöka komma till någon sorts endräkt. Man kan inte vela, skylla ifrån sig, kalla folk för saker och sedan kalla det för samarbete. Att inte MP går ut och kommenterar hans senaste utspel om valsamarbetet ska ha all ära för. Ett bra sätt att dämma upp i en retorik som ingen kan vinna på.

MEN. När man då tycker att Löfven beter sig så orutinerat som man kunde befara, då dyker DOM upp, och pålitligt blir saker lite tydligare. Vilka är då Dom? Jo, det är en massa personer som egentligen inte är på den politiska arenan, men som helt plötsligt får vara med och bestämma dagordningen. Jag tänker så klart på LO-ordföranden, Ingvar Carlsson och inte minst Göran Persson. Alltså, ett tydligt tecken på att den religiösa rörelse som socialdemokratin verkar vara, inte kan låta sin ledare få vara just det; ledare.

Helt plötsligt får man en annan förståelse för stackars Löfven. När han måste stå upp och ta tag i taktpinnen så blir han inte bara pressad av Alliansen och ett svårt politiskt läge, utan också av de som borde hålla tyst och låta honom sköta sitt. De som samtidigt säger att de lämnat politiken. Alla som vet något om ledarskap vet att detta är förödande för en ledares förtroende. Kan tänka mig att Mona hade samma problem på sin tid. Därför borde socialdemokraternas motto just nu vara "Rör inte vår ordförande". Tror tyvärr inte att de klarar av det.

Men, vi har väl alla våra spöken i garderoben. I de flesta fall är de bättre att inte plocka fram dem igen...

Dags att för en seans i krisen kanske?


tisdag 9 december 2014

Ledarskap

Ledarskap, ansvar och handling hänger ihop

Läste i Aftonbladet idag att förtroendet för partiledarna på vänsterkanten rasar. Ja egentligen sjunker de för alla partiledare utom Annie Lööf och Jimmie Åkesson, men mest rasar det för regeringspartierna. Egentligen inte så konstigt efter höstens röra, men det får en att tänka på det där med ledarskap.

Finns få ämnen som konsulter tjänar så mycket pengar på som just ledarskap och ledarskaps-utveckling. Har som tjänsteman själv gått igenom ett antal kurser och studiedagar på ämnet. Man slås då av att om man satte ett index för ledarskap och delade det med antalet chefer i en organisation, så märker man att det nästan alltid är mindre än 1,0, alltså att det ofta finns fler chefer än det finns bara ledarskap.

Så är det, enligt min mening, också i den politiska världen. Många som vill vara med och bestämma, och väldigt få tydliga ledare. I det kaos, sett ur svenska förhållande, som råder är det tydligt att vi saknar någon eller några som kan hålla samman helheten, agera diplomat och som har ett förtroende som sträcker sig över block- och ideologiska gränser. Och kanske viktigast; har styrkan och pondusen nog att erkänna att man kanske haft fel. Ingen partiledare har ett förtroende som går över 40%, vilket är en tydlig indikation på ledarskapsbrist.

Så om man ställer sig frågan: "Vem av alla partiledarna skulle man vilja se som stadsminister?" så ser min lista ut så här:


  1. Hmm... Maud Olofsson, nä henne fick man ju inte välja...
  2. Hmm... Annie Lööf
  3. Hmm... AKB
  4. Hmm... Gustav Fridolin
  5. Hmm... Göran Hägglund
  6. Hmm... Jan Björklund
  7. Hmm... Stefan Löfvén
  8. Hmm... Åsa Romson
  9. Hmm... Jonas Sjöstedt
Om Karlsson eller Åkesson blir stadsminister är det ett nytt läge i Sverige och då kanske man måste se saker ur ett annat perspektiv.

Alltså. Det finns ingen naturlig ledare som sticker ut riktigt. Det finns någon eller några med potential att bli riktigt bra, men som kanske inte är "färdiga" ännu. Av dessa är det Annie Lööf som tar för sig mest av det tomrum som skapats. Om inte annat har hon skrämt upp vänstersidan rejält, vilket i alla fall får mig att dra på smilbanden och se de kommande debatterna med tillförsikt.

Huka er alla vänsterpampar för kvinnan med den närodlade pondusen!!

Jo, det finns nog lite hopp trots allt...



En som går mot strömmen



Artikel om förtroendet


söndag 7 december 2014

Var är politiken?

Ligger i startgroparna...

Det är nog många som inte vill ha extra val, och med tanke på varför vi nu sitter i det här läget kanske  man måste erkänna att det inte är så bra.

Man kan också se det som en chans att visa upp sin politik igen och kanske ändra det politiska landskapet till något man tror på. När man ser vilken massiv kampanj mot SD det blivit, hur mycket skyller på varandra och hur lite man faktiskt försöker sälja sin politik, så kanske man inte ska tro för mycket.

Jag gjorde i alla fall knappen ovan för att visa att man tagit ställning för människan och en öppen värld. Alltid en början...








fredag 5 december 2014

I krisens bakvatten...

In the eye of the onkel...

Nu börjar saker och ting sjunka in lite efter nyheten om extra val. Alla skyller fortfarande på alla och pajkastningen på nätet är i full gång, och då inte bara bland politikerna. Har varit på många Facebook-sidor de senaste dagarna och språket är inte mindre ankdamm där än bland riksdagspartierna. "Mänskligt", skulle jag normalt säga, men det det finns ett allvar i det som oroar mig lite, även om jag gillar när det finns ett brinnande engagemang. Det är dock långt till det där förhandlingsbordet som alla verkar vilja ha. Samtidigt är det kanske detta svensk politik behöver för att intressera på riktigt igen, och har vi lite tur kanske det finns rum för lite ideologi igen. Det var ett tag sedan.

En annan liten spännande sak som hänt i veckan är ju att regeringen och SD fört samman Alliansen igen. Det var ju dags för de olika partierna att gå i opposition och arbeta fram en ny politik och en ny strategi var och en för sig. De mindre partierna hade behövt visa att de står för en egen politik också, och inte bara är en kompromiss i ett sammanhang. Den här mandatperioden hade varit bra för det. Det var ju lite här jag själv tänkt hoppa på tåget. Nu har budgetfadäsen gjort att Alliansen åter igen spelar i samma kedja. Hade nog inte Löfven räknat med.

En annan rolig sak är ju att SD valt MP till huvudmotståndare. Det svider nog lite på vänsterfalangen. Dessutom har ju MP lyckats med det som Stefan misslyckats med: Att få till en blocköverskridande överenskommelse med Alliansen. Om invandringen dessutom. Doh!!

Det känns som om det är mer i luften som snart kommer fram. Håller mig aktivt passiv så länge...






onsdag 3 december 2014

Nyval, Nyväl, Nåväl...

Ett alternativ...

Då vet vi att det blir nyval. Egentligen kunde många räknat ut det innan. Alla har ju faktiskt gjort det de sa de skulle göra. Alliansen har röstat på sin budget, som de sa innan valet, SD har röstat på det alternativ de tyckte var bäst och Löfven lyssnade inte och därmed föll hans budget.

När man gör det man säger att man ska göra lämnar man ju faktiskt över det lilla ansvar man kan tala om till väljarna. Vi fick det vi röstade på. Inget att gnälla över.

Nu hoppas jag bara på en sak: Att alla partier sluta gnälla och skylla på varandra och börjar sälja sin politik istället. Nu får vi en chans att släppa prestigen och börja äga debatten igen. Nu kan ju inte väljarna säga annat än att de får vad de röstar på. När var det så senast.

Det kan bli en nyttig vår för det politiska Sverige. På många sätt...








söndag 30 november 2014

Post budget...

Nu vet vi mer om det egentliga innehållet

På tisdag avgörs valet på riktigt. Då ska man rösta om budgeten, vilket aldrig varit mer spännande vad jag kan komma ihåg. SD har ju tydligt visat att de existerar på riktigt genom att hota med att rösta på Alliansens budget och därmed kanske tvinga regeringen till ett nyval. Kanske. Jag tror inte det är så troligt att det blir nyval även om regeringens budget faller. För så här ser jag det:

Löfven vill sitta i regering. Han har säkert koll på hur de andra partierna tänker, utom möjligen SD. I mina ögon gjorde han några ganska stora misstag direkt efter valet, som nu kan ligga honom i fatet. Det första var att han först skällde ut de andra partierna och sedan bad dem ta sitt ansvar och hålla sig till praxis. Något hans egna parti inte gjort den senaste mandatperioden. Inget bra sätt att få med sig allierade när man behöver dem.

Hans andra misstag var att han inte lyssnade på SD. Att han lyssnar på dem betyder varken att han ska regera med dem eller gå deras vägar. Han kan lyssna och sedan välja bort dem. Då visar han att han tror på parlamentarismen samtidigt som han sedan, med mer pondus, verkligen inte behöver samarbeta med dem. Människor som inte blir lyssnade på gör ofta dumma saker för att få uppmärksamheten. Röstar ner en budget till exempel.

Efter budgeten tror jag därför att vi får se det verkliga politiska landskapet i Sverige. Även om budgeten röstas ner. Då har Alliansen gjort det som de lovade väljarna, och de enskilda partierna kan välja hur de vill förhålla sig till S och MP. Det finns öppningar för nya samarbeten och i detta blir nog V och MP de stora förlorarna. För faller budgeten är det motorväg för allianspartierna att styra Sverige genom S.

För som jag skrev; jag tror inte Löfvén vill ha ett nyval. Han har inte fått chansen att visa väljarna något rejält, och just nu är det tydligt för svenska folket hur S och MPs politik och regerande kommer att se ut. För de flesta väljarna har nog inte insett än att politik i Sverige kommer att heta kompromiss med stort "K" mer än ideologi med litet "i" de närmaste fyra åren.

Men, den som lever får se. På tisdag, och kanske ännu mer på onsdag, vet vi säkert...






lördag 29 november 2014

Det där med liberalism

Rätten att få vara den man är

Ibland måste man kanske stanna upp och tänka efter varför man gör de val man gör och vilken värdegrund man har som hjälper en att hålla balansen. Jag ser mig som liberal. Inte helt lätt att förklara då det finns en uppsjö förklaringar av detta begrepp.

För mig handlar liberalism om människan och vår syn på densamma. Vi äger alla rätten att få vara den vi vill, så länge det inte gör ingrepp på någon annan människas rätt, och vi måste förstå och respektera att vår styrka är just det att vi inte är lika. Vi ska berika varandra, inte förtrycka andra, och det synsättet måste även ett samhälle och en stat ha.

Vi måste bygga ett samhälle som tror på den enskilda människans vilja, rätt och förmåga att kunna tänka själv, ta beslut och vilja att ta hand om sig själv. Precis som jag som lärare hela tiden måste tro på att mina elever kan nå målen, med eller utan min hjälp, så måste också ett samhälle arbeta med tron att förmågan och kunskapen finns där ute och inte bygga upp ett beroende och ett kollektivt överjag.


Alltså, min önskan som politiker är att vara med och skapa en värld med större flexibilitet, där den fria tanken och de udda idéerna faktiskt ska ha en naturlig plats. En liberal tanke är en fri tanke. I alla fall i min värld..



onsdag 12 november 2014

Förnuftsombudsman

En stark kandidat

För några månader sedan satt jag och diskuterade att Sverige skulle behöva en Förnuftsombudsman (FO). Alltså någon man kan kontakta när man behöver ett gott och jordnära råd i någon sakfråga. En person med mycket livserfarenhet och sunt förnuft.

I vårt moderna samhälle har man ibland en känsla av att vissa, eller ganska många, borde tala med någon liknande person innan man tar vissa beslut. Frågorna kunde vara av typen: "Ska jag ta ett SMS-lån?", "Ska vi bygga ett dagis på den här våtsjuka marken?" eller "Är det klokt att placera mina barn i en skola driven av riskkapital?" och liknande. Sen kunde ombudsmannen sakligt förklara sin syn på saken och giva några goda råd.

Det var faktiskt inte så lätt att hitta bra kandidater till den här posten som både är kända och levande. Astrid Lindgren till exempel är ju inte så lätt att ringa till numera, och vem känner till den där släktingen man har som man själv gärna pratar med.

Till slut kom vi alla fall fram till några kandidater, och fast vi inte tillhörde samma politiska åskådning så var vi rätt överens om en kandidat, nämligen Eskil Erlandsson (C).

Bara att hoppas att Eskil vill ha uppdraget om tjänsten skulle bli aktuell...









onsdag 5 november 2014

Urbaniseringsskatt

Solidaritet?

Det där med skatt kommer alltid att vara en av de mest diskuterade politiska frågorna. Jag har egentligen inga problem med att betala skatt, men ibland undrar man hur det fungerar. För ibland används skatt för att finansierar vårt gemensamma samhälle, men ibland är det en ren bestraffning.

Ta miljöskatten på bensin till exempel. Det lägga för att "bestraffa" de som kör bil, i avsikt att vi ska rädda miljön och använda mindre fossila bränslen. Detta vore väl bra om alla dessa extra pengar öronmärktes för, just det, att kompensera för dem som inte har bussar som går varje timme och som önskar att åka kollektivt.

Nu kan de som bor i våra större tätorter välja att ställa bilen, men de som bor utanför Stockholm-, Göteborg- och Malmöområdena blir det bara en ytterligare kostnad, eftersom det inte finns någon buss att hoppa på. Alltså måste regeringen mena, när de väljer att höja bensinskatten utan att satsa på kollektivtrafiken, att man vill ha en urbanisering.

Men å andra sidan. Det är ju just i storstäderna man har sina väljare, så varför vara solidarisk med oss som vill leva närmare naturen? ...

söndag 2 november 2014

Dags för möte

Aldrig fel

I morgon är det dags för mitt andra lokalmöte. Det första handlade mest om hur olika poster skulle fördelas efter valet. Så klart anmälde jag mitt intresse, även om de som stod på valsedlarna givetvis är de som också ska representera partiet i olika nämnder och utskott. Så chansen är liten att man får vara med, men redo är jag.

Jag har ju tidigare arbetat i andra ändan av systemet, alltså som tjänsteman. Så min vana ligger i att skriva rapporter och analyser som senare ska ligga som delar av underlag för olika politiska beslut. Någon motion tex har jag aldrig skrivit.

Har lite idéer om vad jag tycker partiet borde arbeta med på lokal nivå, så omöjligt är det inte att min första motion kommer inom snar framtid. Till dess får man hänga på och se hur de andra resonerar. Man representerar ju de facto inte sig själv.

Vilket som. Det ska bli spännande och trevligt med möte igen...





Bilden hämtad ifrån

torsdag 30 oktober 2014

Bondförnuft

Med anor

Tycker det är lite bra det där med att Centern kommer från Bondeförbundet, från en tid då betydligt fler procent av befolkningen levde och verkade inom jordbruket. Idag skulle man inte få några mandat på enkom lantbrukares röster, så ett modernt parti måste vidga sina vyer precis som Centern gjort.

Vilket som. Jag har en slogan som jag ibland önskat att Centerpartiet anammat:

"Med bondförnuft mot framtiden"

Alltså ett parti som ser möjligheter, men som vågar stå emot det speedade konsumtionssamhället vi håller på att bygga upp, ett parti som vågar lägga budgetar längre än ett halvår och som ändå kan vara med och driva utvecklingen utan att verka bakåtsträvande. Vårt samhälle behöver ett nytt ekonomiskt system, och varför inte börja snegla åt en självhushållande kultur med nära lösningar, men där man utnyttjar modern teknik på bästa sätt. Precis som en modern lantbrukare måste göra.

För en god ekonomi handlar inte om stora inkomster, det handlar minst lika mycket om små utgifter och kvalitet i det man gör. Idag har vi råd att handla mindre, men med mer kvalité. Att faktiskt använda vårt "bondförnuft" i de investeringar man gör för ett bättre samhälle. Saker måste hålla i en generation och inte i en månad.

Jag tycker att partiet ska ligga i framkant i utvecklingen, men tror att Stureplan har haft sin tid för inflytande. Sverige har många kloka människor med många kloka idéer ute i landet. Och det är ur rötterna man får den mesta näringen. Det vet vilken bonde som helst...





måndag 27 oktober 2014

Nya perspektiv

Med nya perspektiv

Så här i budgettider vore det lätt att fundera kring vad regeringen egentligen vill med våra pengar, eller vad de vill överhuvudtaget. Upplever efter alla nya förslag vi hört den senaste tiden att det är svårt att hitta en linje eller ideologi som styr. Svårt att hitta någon eller några som styr med. Rent konspiratoriskt har vi ett korridorsstyre just nu, alltså att allt består av mer eller mindre mystiska överenskommelser som verkar slutas utanför maktens rum.

Så fort ordet "budget" nämns kommer det märkliga begreppet "välfärden" upp. Riktigt vad som menas med detta begrepp finns det väl lika många tolkningar av som det finns uppgörelser i korridorerna. Rent teoretiskt handlar det om hur mycket vård, skola och samhällsservice vi kan ha. Alltså sådant som samhället använder skattepengarna till för att vi ska vara friska, utbildade och trygga.

Vi ska vara lika friska, utbildade och trygga, oavsett hur mycket pengar vi har för dagen. Här skiljer sig staten och kommunen från familjen. Familjen skulle vara hemlös om den skötte sin ekonomi som staten, men när något blir astronomiskt stort ser man det inte om man står nära. Statsskulden är väldigt stor och därför har den egentligen ingen betydelse för diskussionen. Vi ser den ju inte och därför är det viktigare att korta köerna till höftledsoperationerna, för dom märker vi ju.

Tycker vi borde diskutera välfärden på tre plan:

  • Den förväntade välfärden (det vi tror att vi ska ha)
  • Den faktiska välfärden (hur det är i verkligheten, utanför Sundbyberg)
  • Den realistiska välfärden (vad vi faktiskt har råd med)
I hemmets ekonomi måste det förväntade överensstämma med det realistiska, annars blir det gröt i slutet på månaden, faktiskt. 

Jag hade därför önskat en ekonomisk debatt som börjar med "hur mycket har vi?", som sen skulle följas av en debatt med "vad gör vi med det vi har?". Då tror jag fler skulle kunna göra ett klokare val av politik. Nu tror vi egentligen bara att vi vet. Men det vi vet är vad andra säger...



lördag 25 oktober 2014

Tystnaden efter

Efterdyningar

Så la sig tystnaden efter valet. Ja, egentligen är det ju inte så tyst. Vår nya regering pumpar ut det ena vänsterstödda förslaget efter det andra och medierna letar vinnare och förlorare. Det brukar dom vara bra på.

Men nog är det tystare än vanligt. Jimmie har bränt ut sig, Fredrik har försvunnit till okänd ort och Jan och Göran har verkat ganska trötta. I detta vakuum sticker en person ut som ett under av energi och debattvilja: Annie.

Ingen tvekan här inte. Ibland kommer våren redan i oktober...




Vårvind



onsdag 22 oktober 2014

Det där med försvaret

En värld i rädsla

Det händer mycket i världen just nu. Det är oro på många håll, vilket historiskt sett är brukligt efter en finanskris liknande den vi precis haft. Det mullrar i Ukraina, det mullrar i mellanöstern (mer än vanligt) och det mullrar lite smått i Östersjön. Ryska flyg spanar längs vår gräns, Nato har övningar och vi jagar åter u-båtar i skärgården.

Det 'är då vi upptäcker det; vi har för få flygplan, för få båtar, för få helikoptrar och alldeles för få soldater. Vi kan inte försvara Gotland, något som inte hänt sedan 1361 då Atterdag brandskattade Visby. Då börjar alla bli överens om att vi måste ge mer pengar till försvaret, efter att i många år varit överens om att ge mindre pengar till försvaret. Rädsla gör detta med människor. Vi ändrar oss snabbt när hotet är nära. Ganska naturligt faktiskt.

Kanske är det just nu man måste ta sig en funderare på hur vi faktiskt ska försvara vår frihet. Det kanske inte bara handlar om fler flygplan, fler stridsvagnar och fler soldater, utan det kanske handlar om så mycket mer. Hur håller vi igång våra mobiltelefoner om någon bombar sönder masterna, hur skyddar vi våra elektroniska pengar som vi har på banken och hur använder vi ett försvar när vi inte ligger i krig (vilket vi inte gjort på 200 år)?

Ett bra försvar behövs ju inte bara för att kasta lede fi i vattnet igen efter det att han landstigit på Gotland, utan behövs lika mycket vid skogsbränder, översvämningar och andra ställen när man snabbt behöver resurser som är vana vid att snabbt lösa problem. Eller varför inte få folk till sjukhus när Skåne snöat in. Detta är ju faktiskt saker som blivit sämre sedan vi nedrustat försvaret och tagit bort det mesta av värnplikten.

Så vad tycker jag egentligen i frågan? Ska vi ha ett starkare försvar? Ja, måste det snabba svaret bli. Det långa svaret är ja, för att få ett bredare, smartare och mer samhällstänkande försvar. Men frågan är långt ifrån enkel, och jag har inte fakta nog att bedöma hur mycket det ska kosta och vad vi ska satsa på.

Tyvärr verkar det inte finnas någon annan som har det klara svaret...





söndag 19 oktober 2014

Företagsamhet

En god affär

Var på loppis i Broby igår. Där stod två killar i 10-årsåldern och sålde trälådor. Man kunde få en vanlig för 90 kr och en "bränd" för 99 kr. Då min fru kom fram, som är den av oss som egentligen köper lådor som den här, fick hon genast ett gott pris på 180 kr för båda. Killen som sålde var verkligen född med en "silvertunga".

Då min fru funderade ett tag, så blev priset nedsatt till 160 kr för båda och för den goda affärens skull fick hon också en smörkniv som bonus. En affär som båda sidor inte kunde motstå, och nu står lådorna med pelargonior i källaren.

Jag är alltid svag för unga entrepenörer som förstår sig på att göra goda affärer. Alltså inte de vanliga jultidningarna eller majblommorna, utan de som har en egen affärsidé. Sverige behöver driftiga människor som ser möjligheter. Kanske sitter den här killen på ett eget företag om några år och har ett par anställda under sig. Eller har han tröttnat på ett krångligt regelsystem och ett skatteverk som inte själva riktigt förstår hur de och det datoriserade samhället kan underlätta för dem som har driftiga idéer.

Tror inte Löfven och Andersson tänker på 10-åriga entrepenörer när de lägger sin kommande budget. Men jag gör det när jag tänker på framtidens Sverige. Det finns hopp därute...






fredag 17 oktober 2014

Fri entré till Stockholm

Fri entré till tomtarna i Rosenbad

Inte han den nuvarande regeringen sitta innan de på allvar visar att politik bara berör huvudstaden. Nu vill man ha fri entré till de statliga museerna, som nästan uteslutet ligger i Stockholm. Jag tycker det är bra att staten sponsrar kultevenemanget men tycker det är fel att man måste bo i storstäder för att njuta av den. Men ger till ett fåtal under solidaritetens fana. Låter som en politisk paradox.

Detta problem är egentligen inte något nytt. Många skolbarn i Sverige idag kan inte utnyttja vad kulturen, sporthallar och andra offentliga evenemang erbjuder då resorna dit är kostsamma. Man får ofta prioritera. Ser man till detta faktum blir ju gratis museum till stockholmarna ännu en segregerande fråga som sparkar på de små orterna.

Vårt gemensamma kulturarv har tappat sin innebörd. Gemenskapen verkar sluta någonstans utanför Sundbyberg. Sedan börjar ödemarken. I alla fall den rödgröna ödemarken...








onsdag 15 oktober 2014

Demokratins grunder

Något att fundera på

Inom politiken diskuteras ju vissa begrepp ofta. Väldigt sällan talar vi om själva begreppet "demokrati" och förutsättningarna för detta. Tror det finns en tolkning av begreppet per tänkande hjärna, och kanske fler ändå. I Sverige har vi redan lyckats lösa demokratins första förutsättning; mätta magar och utbildade huvuden (även om vissa inte tror riktigt på det sistnämnda). Så när vi diskuterar demokrati har vi privilegiet att kunna arbeta med det finstilta.

För mig handlar demokrati om ansvar. Ansvar att kunna ta ställning, ansvar för de beslut som vi gemensamt tar (även om inte jag röstade på det vinnande förslaget) men också ett stort ansvar att värna om alla människors rätt att tycka och tro på vad de vill.

Många gånger verkar det som om vi inte tror att vi har alla dessa ansvar. Så fort vi röstat är det någon annan som får bära vattenspannen och hundhuvudet åt oss. Nästan som om vi röstar för att slippa ta ansvar. När någon sedan tar ansvaret på ett sätt som vi inte tänkt oss står vi där med förvånad uppsyn och undrar hur allt kunde bli så här?

Centerpartiet brukar värna om individens rätt att kunna välja själv hur man vill ha det, men vi borde också diskutera vilket ansvar den friheten också innebär. Om alla förstod att det individuella ansvaret skulle många frågor bli mindre intressanta. Ta frågan om riskkapitalbolag inom vård och skola. De skulle nog inte existera om folk kalkylerade med att riskkapital faktiskt betyder just det, en risk. Vill man utsätta sina barn och familj för en risk? Antagligen inte, men så tänker inte alla.

Men vi måste tro på människan och vi måste arbeta mot ett samhälle där fler människor som vill ta ansvar. För fler som tar ansvar betyder en starkare demokrati, och en starkare demokrati ger ett tryggare samhälle. Därför väljer jag ett parti som tror på mer egenansvar och mindre toppstyrning.

Det var några ord om demokrati...







måndag 13 oktober 2014

Den där energifrågan

Allt eller inget

Miljöfrågor intresserar mig. Miljö handlar till stor del om energi och konsumtion. Konstaterade med en kollega idag att konsumtion nästan kan liknas vid alkoholism, alltså att det är som en sjukdom vi inte riktigt har kontroll på. Det spelas konstant på våra svaga strängar och motståndskraften är låg. Tyvärr kräver tillväxten den här sjukdomen, men detta kommer jag att återkomma till och hur jag tycker man ska förhålla sig till det.

Energi är lite lättare att ha åsikter om. Och det har vi i Sverige. Tyvärr tycker jag debatten handlar mycket om för- eller emot och antingen eller. Vi tror hela tiden att en energikälla ska ersättas av en annan, och lika storskaligt. Jag tänker tvärt om. Vi borde satsa på flera olika energikällor och gärna lokalt och småskaligt. Många bäckar små, ni vet.

Men hur får man till det då? Om man tänker energi lite som hur man tänker utsmyckning av offentliga byggnader. Alltså man reglerar nybyggen så att några procent av projekteringskostnaderna ska gå till energiproduktion eller energisparande. Sedan tittar man på vad man kan göra på just den speciella platsen man ska bygga. Kan man installera jordvärme, sätta upp solceller eller bygga ett litet kraftverk i ån bredvid? Tanken är inte att man ska täcka det totala energibehovet, även om det vore önskvärt, utan en rejäl del av det.

På detta sättet skulle vi glatt kunna ersätta en eller annan reaktor inom överskådlig tid. Småskaligt och nära och en uppmaning till kreativt tänkande. Kan ju aldrig vara fel.

Så här tänkte jag energifrågan idag...





torsdag 9 oktober 2014

Varför?

På vägen...

Min fru tyckte att jag borde skriva varför jag just valde att representera Centerpartiet. Lät som en vettig idé på många sätt så här kommer en liten förklarande text:

Liberal
I grunden måste man ju ha en sorts liberal uppfattning. Jag tror på ett samhälle som försöker uppmana människor att tänka själva, göra sina egna val och vågar stå för den man är. Staten ska bara tänka åt människan i frågor som rör det stora och låta dem bestämma över det som de kan bestämma över. En vis schaman sa: "Det mest förstörande för en själ är att ha någon som sitter på ryggen och säger vad man ska göra och vad man inte ska göra". Man måste tro på människan. Detta är mitt rättesnöre.

Jämlikhet
Jag är inte feminist, men jag tror på det jämlika samhället. Kvotering ger mig nässelfeber, och tycker få saker är så fördummande mot en kompetent människa. Centerpartiet är för mig det Vänsterpartiet pratar om att de är. Ett parti med en tradition av starka kvinnor. Ett parti som haft fler okvoterade kvinnliga partiledare än något annat parti, FI inräknat (som delat sin med V). Detta utan att gå ut och ropa i gathörnen att man är ett feministiskt parti. Handlling går alltid före prat i min värld. Känns för mig som om Centern kunde säga: "Vi väljer den mest kompetenta människan att företräda vårt parti. Skulle det bli en man är det helt ok".

Miljö
Miljöfrågorna är så klart väldigt viktiga för mig. Centern har ofta värnat om dessa frågor. Förr var kärnkraften en viktig fråga för Centern. Jag tycker egentligen inte illa om kärnkraften, men tycker att man måste se att det finns andra alternativ. Vi pratar ofta i Sverige som om allt var antingen eller istället för att se att man kan satsa på många olika alternativ, gärna lokala. Tyckte Annie Lööf sammanfattade saken bra när hon sa "Vi är inte emot kärnkraft, vi är för alternativen".

Det där med invandring och flyktingpolitik
Jag tycker det är viktigt att Sverige fortsätter att hålla gränderna öppna för de människor som lever på flykt, men också för de som vill flytta hit för att arbeta och verka. Mångfalden berikar och gör oss mindre sårbara. Sverige är ett land med traditioner av invandrare och utvandrare. Finns ingen anledning att ändra på det. Med det sagt ska man vara ärlig med att en stor invandring inte är oproblematisk på kort sikt. Men på lång sikt kan vi inte vara utan den.
Tror faktiskt att Centern kan vara det naturliga alternativet till SD, då man värnar om ett land som ska leva även utanför slussen i Stockholm, där SD just nu plockar de flesta av sina medlemmar. Då behövs ett öppet sinne.

En kort sammanfattning men ack så viktig.


onsdag 8 oktober 2014

Då var man igång


Med valet bakom sig kändes det dags att sluta tycka i soffan och börja aktivera sig på riktigt. Det händer mycket i Sverige och världen idag och allt är kanske inte till det positiva. Tycker mycket av det politiska spelet har handlat om att fördumma och kritisera, mer om visioner om vilket samhälle vi vill bygga och få folk att känna att man vill tillhöra just det samhället.

På det sättet kan man se årets val som antival. Mycket handlar mer om att rösta emot snarare än att rösta för. Det ger utrymme för de som tycker sig stå utanför att vinna på ett martyrskap och enkla lösningar. Etablissemanget försöker bemöta detta med mer smutskastning och mer utestängning och ibland även mer våld, vilket bara ger de som redan tycker sig stå utanför mer bränsle och fler anhängare.

Detta fick i alla fall mig att lyfta rumpan ur soffan och bestämma mig för att bli politiskt aktiv. Har man en övertygelse måste man våga stå upp för den och tystnaden är en av demokratins största fiender.

I år gjorde jag inte bara ett val, utan tre. Nu börjar det...