Våga satsa

Att få jobbet gjort

Skulle klippa en och annan häck igår. Min gamla häcksax bestämde sig då för att kasta in handduken. Så det blev att åka till närmaste järnhandel och köpa en ny. De hade flera modeller att välja på i olika storlekar. Jag tillhör dem som tror att man får vad man betalar för, och har man bara råd ska man inte vara rädd för att välja det dyra alternativet. Flera gånger i mitt liv har det visat sig vara det billiga alternativet i längden. Kortsiktigt billigt blir ofta långsiktigt dyrt. Så nu har jag en rejäl häcksax som ska klara de svåraste buskagen i min trädgård.

Så tror jag att man också måste tänka när man ska bygga ett samhälle. Man ska inte vara rädd att satsa på områden som på lång sikt betalar sig. Infrastruktur till exempel. Vad kostar inte vårt slitna järnvägssystem oss årligen? Istället för att laga den där växeln i Hässleholm som hela tiden pajar, kanske vi ska bygga om den helt. När människor helt plötsligt kommer i tid till jobbet, och fler vågar ta tåget av samma anledning, då kommer investeringen snabbt att betala tillbaka sig. Både i pengar och miljö.

Finns många områden som skulle kräva en "rejäl häcksax" just nu. Vi får bara vara beredda på att det faktiskt kostar en slant...

I splittringens tid

Mitt förslag

Ja ha, detta är dagen då jag formellt är med i Kommunfullmäktige i min hemkommun. Det känns bra på många vis och det ska bli kul att få börja arbeta på riktigt.

På riksnivå är det som många vet lite rörigt just nu. Inget riktigt starkt alternativ finns och alla håller på det dom lovat. Till ekvationen hör också att de stora har backat och hamnat på en nivå som närmar sig de mindre.

Jag brukar anse att vi är dåliga på att se till vår historia. Är vi osäkra på framtiden brukar det vara bra att titta på det som varit. Vi människor har en tendens att upprepa oss, och därför gör vi gärna samma sak igen och igen och igen...

Om vi har en massa stater (i mina tankar just nu får stat jämföras med parti) som är jämnstora och där man inte kan se någon direkt "supermakt" så leder det ofta till stridighet. Lite som det vi ser i Riksdagen just nu. Ingen vinner och ingen förlorar. Enligt historien kan detta pågå länge. I alla fall tills något ändrar balansen eller alla blir tillräckligt krigströtta. Sedan finns det ett alternativ till: Man hittar en samlande ledare.

Jo då. Ibland finns det en Bismarck eller liknande person som  får de små staterna att enas under ett ett starkt ledarskap. Skapar enighet. En som kan förhandla och bestämma i lagom balans.

Så det kanske är där vi har problemet? Vi saknar den där personen med det rätta ledarskapet som alla kan enas kring. Äkta ledarskap är ovanligt. Det finns många chefer och lite ledarskap i Sverige, och det går igen i politiken.

Så kanske ska talmannen inte leta efter en regeringsbildare utan den där andra sortens ledare, och när jag jämför alla partiledare med varandra är den bästa just nu i mina ögon Annie. Välj henne som statsminister och låt henne bilda en koalitionsregering med de bästa ur många partier. Det skulle vara det som säkrar en hyfsat trygg riksdag till nästa val.

Det är mitt förslag i rådande läge. Framtiden ger oss svaret...