Information en nyckel

, 

Man undrar vad man inte vet?

I veckan har ju, som alla numera vet, Alliansen riktat misstroendeförklaring mot tre tunga ministrar i Löfvens regering. Detta har lett till att två fått lämna sina poster, och en viss turbulens har uppstått. Många tycker nog att misstroendet var lite väl hårt, och utan att fundera lite är det lätt att se det på det viset.

Jag är själv av den inställningen att dialog och transparens ofta gör att många tunga åtgärder kan förhindras, men i det här fallet är det just det som regeringen misslyckats med, och då blir även en lugn själ som jag irriterad. För tänk dig själv att du en dag kommer till jobbet och får reda på att företaget håller på att kursa, och många mellanchefer vet om det, men inte VD och inte merparten av styrelsen. Mellancheferna har förvisso låtit revisorerna titta på det, men sen har det stannat där.

Nog fasen skulle man blivit lite förgrymmad, som man säger i Småland. För tänk om styrelsen och företagets VD vetat om det? Hur bra kunde man inte då åtgärdat hotet, och förståelsen för tuffa beslut skulle öka markant.

När situationer som detta uppstår är det ofta en brist på ledarskap. När information en flödar som den ska blir ofta ledarskapet enkelt. Men nu när S, som säger att de vill ha blocköverskridande lösningar, inte ens informerar i de utskott och råd de instiftat, ja då blir i alla fall jag mörkrädd. Då visar man att man inte vill ha stöd av de andra partierna, utan man vill sköta allting själv. Är det demokrati? Absolut inte. Det visar ett missförtroende på kollektiva lösningar. Man litar inte på sina anställda, det vill säga du och jag representerade av alla de andra partierna.

Hade däremot regeringen från börjat informerat, så hade vi antagligen inte haft den här krisen. Det hade räckt med en 5 min information på sittande möte. DET hade varit ledarskap Löfven...

Anständigt

Citatet ovan är från Annies tal i Almedalen igår, och just den här biten glädjes mig extra. För en av de sakerna jag oroar mig för i samhället, och som är en del av att jag valde att bli aktiv, är att samhället just nu tänjer mer och mer på våra moraliska och etiska gränser. Det som inte var okay i går är accepterat idag.

Det anstår oss inte att släppa på det som är det fina med oss människor, alltså måste vi stå upp för anständigheten. Vara envisa som en småländska. Det är vi skyldiga våra barn och barnbarn.

Så efter talet igår är Onkel O mer övertygad centerpartist än vanligt...

Almedalen surrogat

Fiiint!

Jag skulle egentligen varit i Almedalen just nu och minglat runt med andra centerpartister och människor med ett budskap. Då jag fick diagnosen diabetes förra veckan ville inte min doktor att jag skulle ut på för långa äventyr. Nä, det var bättre att vara hemma och jobba på nya värden.

Men så fort det var bestämt, så deppade jag inte över det. Man får anpassa sig till omständigheterna, och gnäll har inte gjort någon frisk, vad jag vet. Dessutom blev gräsmattan äntligen klippt (se bild).

Men lite så här måste man tänka politiskt med. Man har en god idé, men så händer det något, och då får man anpassa sig. Det har inte med ideologi att gör. Problem löser man, och de som inte har någon idé skyller ofta på andra. Man måste också vara tydlig och transparent, så människor förstår.

Så när man nu tar del av all information från Almedalen, så blir det väldigt tydligt för mig att tjafset om kommande regeringsalternativ är lite som att skylla ifrån sig. Det tar fokus från problemlösningen, det vill säga politiken.

Så kanske gör jag mer för politiken genom att klippa gräset, tro det eller ej...