söndag 28 januari 2018

Liberala val

Klart emot

Som liberal vill jag att människor ska få vara den eller det de vill och att de själva ska få välja i sitt liv. Men det finns klara gränser för detta, enligt min syn att se på saken. Du har rätt att göra dina val, så länge de inte inskränker på mitt och andras liv och val. Just därför är två av veckans frågor ganska lätta att ta ställning till:

Utökat rökförbud på allmänt platser? Absolut. Men om man ska få välja vad man vill göra i livet då borde man ju få röka så mycket man vill. Ja, men i det här fallet gör du ett val som påverkar alla omkring dig. Om du röker får alla i din omgivning i sig ämnen de inte valt att stoppa i sig. Just därför får faktiskt rökarna flytta på sig. 

Ska vi ha franska i skolan? Nej, vi ska inte hålla fast vid det ämnet. Dagens elever vet mer om världen än de som bestämmer i den. De vet att de egentligen inte har någon nytta av franska eftersom det är ett så pyttelitet språk, eller som en av mina elever sa: "Det pratas bara i Frankrike, Belgien och några gamla kolonier". Dagens elever vill läsa spanska, kinesiska, arabiska och japanska. Kloka val med tanke på samtiden. Låt dem få välja, och låt oss ge dem deras val. 

Med detta menar jag att man kan enkelt se på frågor ur ett liberalt perspektiv och ofta hitta ett vettigt svar. Ideologier får idag ofta stå till sidan för personliga och känslomässiga utgångspunkter, vilket gör att vi lätt hamnar i de där tjafsigt diskussionerna ingen vill ha.

Ja, det var dagens fundering.
















söndag 21 januari 2018

Uppfriskande

Klart man ska vilja

Enligt olika nyheter så ska Alice Bah Kuhnke sagt i en intervju att hon kan tänka sig att bli språkrör i Miljöpartiet. Med det bryter hon en gammal svensk tradition av falsk ödmjukhet att alltid svara nej när man blir tillfrågad.

Jag tycker Alice gör rätt här. Vill man ha en post, eller vill vara med och påverka, så ska man såklart vara tydlig med det. Då vet ju världen vad den har att rätta sig efter, och just nu behöver Sverige människor som står upp och visar att man vill vara med och att man har ambitioner. 

Jag vill också bli partiledare och statsminister. Chansen är väldigt liten att jag skulle bli tillfrågad, och just nu har vi en partiledare som är jättekompetent och som jag inte vill vara utan, men viss vill jag.

Så var det sagt. Det kändes rätt bra.

Nu fortsätter det politiska arbetet som vanligt.















onsdag 17 januari 2018

Vad är det vi försvarar?

Man funderar

Efter att ha lyssnat på partiledardebatten i riksdagen idag känner jag att en liten historisk varningslampa är på plats. Vi kan lära oss mycket av historien, om vi bara lyssnar och lär, och just nu står vi inför ett val där man kan se liknelser i den mörkare delen av vår dåtid.

Varför tänker jag då så här? Jo, efter att ha lyssnat på Jimmie Åkessons öppningsanförande, där han förklarar krig mot den organiserade brottsligheten, så är det lätt att se ett mönster. Ett mönster som ser ut ungefär så här:
  1. Gör människor rädda och ge dem en känsla av otrygghet
  2. Ge dem en konkret lösning, som spelar på deras rädsla
  3. Be dem ge dig mandatet att inför undantagstillstånd och ge dig kontrollen över polis och militär (du är ju den som kan beskydda dem).
  4. Ta den totala makten och inskränk demokratin
Vi har sett detta många gånger i historien, och Sverige brukar vara duktig på att fördöma stater med liknande styre. Men precis detta hördes i Jimmie Åkessons retorik, och många kommer att hänga på eftersom det känns tryggt och konkret.

Nästa sak som oroar mig, och som man också kan ta lärdom av historien, är den där tystnaden som är ett passivt stöd. Väldigt lite i debatten idag bemöta detta, snarare verkar man rädd för att man inte ska verka lika hård och fördömande.

Så som medborgare måste vi ställa oss frågan vilket samhälle vi vill ha? Militären kan kortsiktigt skydda oss mot andra militärer, men den kan inte skydda oss mot oss själva. Om vi vill ha ett militärstyre med undantagstillstånd och inskränkningar, då kan vi lika gärna låta oss annekteras av ett land där man redan har goda traditioner av detta. Mindre frihet, mer ordning och reda. 

För mig är det helt klart så att trygghet kommer inifrån, och att vi måste ha en värdegrund som är värd att försvara. Det är min totala övertygelse att man måste bygga ett lands styrelse just med detta i tanken.

Hur ska vi då lösa problemen i förorterna? Hur korkat det här än låter så tror jag att vi skulle ha större chans att lyckas om vi använde oss av dessa kriminellas lågstadielärare mer än militärer. De är vana vid att lösa konflikter med att tycka om och hjälpa, mer än att döma, fördöma och slå ner. Fundera på den.

Nu ska jag ta tag i allt annat som ligger i och väntar på skrivbordet...












fredag 12 januari 2018

På möte i januari...


Så var det årets första styrelsemöte igår. Mest handlade det om att förbereda inför årsmötet i februari. Ett årsmöte där kommunlistan ska beslutas. Därför var valberedningen med och lämnade sitt förslag på hur listan skulle kunna utformas.

En positiv lista på många sätt. Många kapabla kandidater, fler än förra valet, med olika erfarenhet och ålder som vill vara med och ta ansvar för kommunens framtid. Verkligen glädjande att se, och det gav inspiration och nyvaknat driv att få komma igång med det där kampanjandet. Göra ett sjujäklars val.

Men, som sagt, först ska det  bli årsmöte. En sak i taget.










onsdag 3 januari 2018

Många valfrågor i en

En enkel ekvation

Nytt år och redan ny har man börjat tala om de viktigaste frågorna inför valet i höst. Just nu ligger trygghetsfrågor och integrationsfrågor högt upp, och inget konstigt i det. Metoo har ju visat oss att trygghet inte bara handlar om fler poliser utan om en stabilare värdegrund och allmänt hyfs. Miljöfrågorna är också ständigt på tapeten. Mikroplaster, klimatförändringar och försurningen av haven är bara några frågor vi måste lösa. Snabbt.

Men hur vi än vänder och vrider på alla dessa frågor kommer vi alltid tillbaka på samma ställe, nämligen skolan. Utbildning är ingen garanti, men en möjlighet som är öppen för alla. Utbildning är däremot en förutsättning för att integrationen och arbetsfrågan löses. Ja, och löser vi integrationen och arbetslösheten så har vi antagligen gjort ett stort steg för ett tryggare samhälle.

Som jag debatterat innan så är nyckeln till en bra skola att ha de bästa lärarna. Politiken ska inte pilla för mycket i kurs- och timplaner, som den gör just nu vilket mest förvirrar, utan att se till att de bästa lärarna stannar i klassrummet och att de får den utbildning som behövs. Helst fördjupning i sina ämnen och mindre utbildning i utvärdering och bedömning.

Så. I min värld kommer fortfarande skolan att vara den viktigaste valfrågan. I mina ögon ligger nyckeln till många av de andra frågorna här, så vill vi lösa problemen långsiktigt är det här vi börjar.

Och med det börjar också valåret 2018.