torsdag 30 juli 2015

Öppna landskap och öppna gränser

Illavarslande

Ja, jag röstade för EU i valet på 90-talet, och som liberal tror jag generellt för öppna gränser och vikten av möten mellan människor. Just där för blir jag lite illa berörd av hur Europa tar sig an den stora flyktingström som vi nu ser.

När Europa borde stå som mest enat ser man mer tendenser av splittring och att många drar sig in i sin egen mussla. Den där muren som Ungern bygger mot Serbien blir en sorts symbol för det splittrade EU. Vi ser det också i att de nationalistiska inflytandet blir starkare och starkare i många länder, inklusive vårt eget.

Det finns krafter som vill se Europa splittrat. Det märks om inte annat i omröstningar i EU som berör Ryssland, som inte gärna ser ett NATO-lett och enat Europa, då många av de nationalistiska partierna, inklusive vårt egna SD, rösta ofta emot sanktioner mot Ryssland. Vi vet också att många av dem har samröre med stormakten i öst.

60 000 flyktingar fördelat på alla medlemsländerna i EU är verkligen inget problem att lösa. Trots detta verkar det från vissa håll vara det totala hotet. 

När man ser på saken är det svårt att se om värdegrunden är den första eller sista muren som faller innan katastrofen...








onsdag 22 juli 2015

Sommarsnackis...

Ständig diskussion

Har haft en liten paus i mitt politiska bloggande. Det är ju trots allt semester. Mycket har sagts, och kommer att sägas, om Greklandskrisen. Sommarens politiska snackis på många sätt. Den är märkligt ideologisk med.

Om du vill veta någons politiska inställning behöver du bara fråga:
"Vad tycker du om Greklandskrisen?"
När diskussionen är över är man väl inplacerad på den politiska kartan. Försök ska du få se.

Tycker man inte det är roligt kan man ju alltid diskutera Åsa Romson och hennes uppgift som vice stadsminister. Den går dock fortare. Mycket fortare...

måndag 13 juli 2015

I de öppna murarnas tidevarv


I vissa lägen finns inga vinnare. Har försökt sätta mig in i euroländernas överenskommelse med Grekland (se nedan) och man kan nog läsa den som fan läser bibeln beroende på vad man redan tycker. Försökte läsa den med så objektiva ögon som möjligt, utan att bli mycket klokare. har i alla fall plockat fram några personliga tankar:

Ja, över 35 miljards euro ska användas för att stärka näringslivet. Detta måste ju vara grunden för att Grekland ska komma på fötter.

Ja, man får lättnader (nerskrivningar av lånen med annat namn). Man ger Grekland lite andrum med sin skuld. Dock vågade man inte avskriva vissa delar helt. En prestigefråga.

Ja, man ställer krav på snabba reformer.

Ja, Grekland får det närmaste en tvångsförvaltning som ett fritt land kan få. Ibland är det bra att någon "utifrån" kommer in och tar de obekväma besluten. I alla fall om den som kommer utifrån inte har personliga intressen. Nu kanske man kan förbättra det administrativa i landet som inte fungerar så bra. Rent personligen tror jag detta är både bra och dåligt. Om man gör det öppet och ordentligt kan det bli riktigt bra, men arbetar man för att rädda sig själv kan det bli katastrof. Här hoppas man på det förstnämnda.

Nja, man fortsätter att stöda de Grekiska bankväsendet med stora lån. Västvärlden har lärt sig av Leehman Brothers att om banker får falla blir resultatet katastrofalt. Något som också Anders Borg försökte stärka upp på sin tid med ökade likvidkrav på våra banker. Att banker inte följer marknadskrafterna är egentligen väldigt dåligt och sätter hinder för bra politiska lösningar. Det är ju hit de flesta pengarna går i krispaketen. Något för EU att fortsätta arbeta med.

Nej, skuldbördan som är oöverstiglig fortsätter att öka. Gör att EU kommer att behöva stöda Grekland låååång tid framöver.

Nej nej, man ska sälja ut tillgångar för att lägga i en buffertzon. Att sälja sina tillgångar brukar ofta betyda att man verkligen inte har något kvar som genererar pengar, mat eller andra resurser. Detta skulle jag nog vara mest skeptisk mot om jag var grek.

Så den slutliga sammanfattningen är, i min mening, att världen och EU står sig ganska slätt när man väl hamnat i en kris. Man hoppas därför att man fortsätter arbeta med varningssystem och överskottsmål så att liknande kriser inte ska uppstå igen.

Samtidigt bygger Ungern en mur mot Serbien...


Överenskommelsen


fredag 10 juli 2015

Downshifta...

Frihet

Jag är en sån där människa som har downshiftat, alltså har valt en lägre levnadsstandard för ett lugnare liv. Hade tänkt skriva "på landet", men det har egentligen ingen betydelse och vi bor i centrala Broby. Inte extremt mycket "gröna vågande" med andra ord.

Allt började för några år sedan när vi var lite lagom utbrända på jobbet och valde att sälja lägenheten i Malmö för att bo permanent i vårt extraboende i Broby. En affär som gjorde oss helt skuldfria. Tanken var att verkligen dra ner på kostnaderna, men det har inte behövts. Trots att vi bor mindre och billigare så har vi ändå bra levnadsstandard och rejält mycket mer livskvalité. Det ger ett lugn som är svårt att förklara när man har ett liv som inte kräver att man arbetar heltid för att få det att gå runt. Just nu jobbar jag 80%, men vi har haft perioder där vi tillsammans arbetat 100%.

Tänker ofta på det här när jag försöker hitta en linje i mitt politiska engagemang. Jag menar inte att vi nödvändigtvis måste downshifta samhället, även om det vore trevligt, men vi måste ge möjligheter för de som vill ha ett alternativt liv. Människor som gärna lever billigt för att kunna trappa ner på tempot i livet. Jag tror på ett samhälle där man arbetar och tjänar olika mycket under olika perioder i livet. Lönen måste inte nödvändigtvis bli högre hela tiden, utan gå både upp och ner beroende på omständigheterna.

I Sverige har vi en tradition att göra en "mall" av allting. Budskapet är att alla ska jobba heltid hela livet. Jag tror att vi måste vara flexiblare än så. Vi måste ha samma rätt till heltid som till deltid. Då kanske vi också löser den där arbetslösheten på ett smidigare sätt som en bonus.

Kanske är dags att lära Sverige att framtiden inte måste vara dyrare och lyxigare. Ett litet hus i Broby är mer än gott nog...









onsdag 8 juli 2015

Grekland, sommarens följetong

Den ständiga frågan

Greklandskrisen är en riktig följetong. Hur ska man lösa krisen och vems är felet? Det diskuteras avskrivning av lån, nya stödpaket och folkomröstningar. Det är ganska svårt att sätta sig in i frågan på ett objektivt sätt. Tror många, liksom jag, tycker att det snackas mycket om saker som borde kunna lösas efter en kopp kaffe.

Sedan läste jag den här artikeln i DN (här). Då slog det mig att det finns en lösning som ingen vågar diskutera, men som nog som nog skulle få fart på förhandlandet: sätt Grekland under euroländernas tvångsförvaltning.

Vad skulle inte hända med tysk förvaltning under 10 år? Skulle inte det kunna vara ett förslag på en långsiktig lösning? Då får Grekland verkligen hjälp att få koll på sin förvaltning, administration och korruption.

Skulle kunna vara en win-win-lösning på många sätt. Just därför gör jag det till mitt förslag...








måndag 6 juli 2015

Post Almedalen

En variabel

Då var Almedalsveckan över. Har försökt följa med i TV-soffan så mycket som en svensk sommar tillåter. Det har varit ganska intressant att följa. Det har inte varit mycket till revolutionära eller radikala tankar, men kanske lite intressant ändå. I luften ligger ändå an början på semestern, alltså at man vill dra sig tillbaka för att komma igång igen till hösten.

Ett span man ändå kan ha är att även om Centerpartiet med Annie Lööf fortfarande är ett ganska litet parti, så förhåller sig de andra ändå på ett eller annat sätt till partiet. Allt från Löfvens fortsatta inviter över Fridolins tack för engagemanget i integrationsfrågan till den ständiga frågan om vem som verkligen leder Alliansen. När nu även FP vill ha grön skatteväxling blev vissa saker väldigt tydliga.

Politik handlar till stor del om att utöva mer inflytande än de mandat man har. På den arenan är just nu Annie den naturliga ledaren...









torsdag 2 juli 2015

I dagens debatt

Klubben för gott självförtroende

Lyssnade på Jimmi Åkessons tal i Almedalen igår. Tycker det är intressant att lyssna på dem som inte tycker att de är lyssnade på, och vars retorik till stor del handlar om "vi och dom". Jimmie är bra på att kritisera andra, samtidigt som han förmedlar budskapet om att vara den som bara blir kritiserad. Han har rätt, alla andra har fel. Detta rimmar lite dåligt i mina öron, men tydligen gillar folk detta då SD ständigt får nya medlemmar.

Försökte lyssna på vad SD står för rent politiskt, hur det tänker sig att saker ska lösas och hur det ska bli efter det. Jag var också inne på deras hemsida och försökte läsa in mig på deras partiprogram. Fann vissa likheter här: Länkarna fungerar inte alltid. Jag försökte klicka mig vidare i en slumpmässigt vald fråga och den saknade länk. Var tvungen att klicka runt för att hitta det jag letade efter.

Då märker man samma sak som jag upplevde med talet igår: Det finns väldigt lite bakom retoriken. Man vill förbättra på många sätt, men man har nästan inga egna förslag på hur detta ska ske och hur man tänker att det ska påverka samhället för övrigt. Om man  nu vill införa slopandet av en karensdag i förskolan, hur påverkar det andra grupper i samhället som kanske skulle behöva samma reform?

SD vill ha strängare straff för sexualbrott, men på frågan om de inte kanske behöver vård så blir svaret typ: "Det är inte vår sak att avgöra, det får domstolarna göra". Man vill förändra i förskolan, men Jimmie säger ofta "dagis", något som inte längre finns i Sverige, och så håller det på. Alltså, man slänger ur sig saker, men de är sällan speciellt genomtänkta. Men det låter bra, och på ett sätt som folk vill ha. 

Man blir lite orolig när man lyssnar på politiken just nu. Tomma ord ger många väljare, men det får också andra partier att svikta i sin övertygelse. För en sak har SD lyckats med, och det är att få andra partier att vackla i frågan om human flyktingmottagning och till viss del synen på religionen Islam. 

Därför känns det väldigt bra att idag tillhöra ett parti som inte vacklar i det man tror på. Att man vågar stå emot de populistiska politiska vindarna och ha en tydlig linje. För det finns egentligen bara en sak som verkligen är lika med C och SD och det är självförtroende. Annie och resten av partiet ror på sin politik och vågar stå för den.

Så min slutliga känsla när jag lyssnat färdigt på Jimmie var nog en större övertygelse om mitt egna partival, och viljan att fortsätta driva frågorna...