onsdag 30 november 2016

Demokratin och individ...

Man funderar

Ibland måste man sitta ner och fundera över det där med demokratin. Idag har i alla fall jag gjort det. Demokrati är ett styre som ska utgå från folket, och det finns en allmän tanke om att ju fler som säger samma sak desto mer rätt har de. Detta måste ses som en av baksidorna med demokratin. Sanningen har inget med antal troende att göra, men om många tror och röstar, ja då finns det en risk att den kollektiva osanningen regerar. 

Det var länge sedan sanning och fakta hade så lite betydelse som nu, och ändå hör man många som hela tiden ropar om att just den mörkas och förvrängs.

Mitt i allt detta ska som sagt makten utgå från majoriteten. Kanske just nu måste man vara extra noga med att påpeka individens rätt och ansvar. För det fina med demokratin är att alla har rätt att engagera sig och få just sin röst hörd, men samtidigt har också alla som har åsikter ett ansvar att faktiskt engagera sig och få saker gjorda, hellre än att bara lyssna på bruset och gnälla.

Därför måste alla partier också vara väldigt noga med att låta alla röster få bli hörda. För det finns en annan sak man måste säga om demokratin. Att du får vara aktiv och fast du får vara med och påverka, så kan du inte räkna med att du ska få som du vill. Makten utgår från folket, inte från egot...










lördag 26 november 2016

I händelsernas center...



Politiskt sett har det varit en spännande vecka. Bland annat har detta hänt:
  • Kent Ekeroth tar time out för andra gången efter bråk vid en nattklubb
  • Marcus Oscarsson kallas till möte på TV4 efter "analys" på sin Fb-sida
  • AKB tar avstånd från Reinfelds migrationspolitik
  • Regerings vägrar lyssna på bl a Centerpartiet, vilket leder till att förhandlingarna om de nya regionerna fallerar. 
  • MP interna strider fortsätter
Och mitt i allt detta visar Centerpartiet sina starkaste siffror på mycket länge. Kanske finns det ett samband...
















onsdag 23 november 2016

I dessa hjärtans dagar...

Vart vill de egentligen?

Läser den här artikeln i Aftonbladet, vilket får mig att fundera en hel del. Just nu är det klart att Alliansen ska lägga fram en gemensam politik till 2018 och samtidigt skapar de olika partierna sin egen politik. Bra så långt, men det finns en liten oro här.

Den blev dessutom lite mer besannad när jag hörde Annie Lööf i Rakt på för en stund sedan. Annie och Centerpartiet, som har en tydlig politik just nu, försvarar genuint Allianssamarbetet, även om just Centern har mest att förlora på den .

När sedan Moderaternas partiledare går ut och skriver en artikel som på många sätt går emot den gamla alliansens politik, så är inte min farhåga att inte Alliansen ska kunna samregera och komma överens i olika frågor, utan om alla partierna faktiskt vill ha en allians? Ja faktiskt.

Samarbete, partnerskap och överenskommelser är något man både måste stå upp för och vårda, och artikeln ovan vänder sig inte direkt till alliansvännerna. Så vad vill egentligen Anna med Moderaterna? Som väljare hade jag varit något osäker.

Antagligen vill man bara hålla flera dörrar öppna samtidigt. Ingen fel i det, men det finns alltid en risk för tvärdrag...










söndag 20 november 2016

Gör det själv

Om man vill ha det på sitt sätt

Många verkar välja parti efter vilket som kan göra den förändring som de vill ha. Gör inte det partiet som man önskar så hotar man med att rösta på någon annan, eller helt enkelt bara byter. Hur många gånger har man inte läst den här frasen i sociala medier: "Nu får ni inte min röst" eller "Jag röstar inte på er".

Precis som om det skulle få till den förändring man vill ha. Lite som de gamla egyptierna bad till en gud genom att hota med en annan. Kan översättas typ så här:
"Om ni inte höjer pensionerna så ska ni få smaka Thoths och Osiris vrede!".

Jag har som hobby att designa och bygga spel. Det gör jag för att jag vill göra spel som är precis som jag vill ha dem. Alltså. Vill jag ha ett spel får jag tillverka det själv. Det fungerar. Av samma anledning är jag politiker. Vill jag ha samhället på ett visst sätt måste jag vara beredd att arbeta på det själv.

Så är man missnöjd är ofta inte svaret att byta parti, eller hota med det samma, utan att faktiskt engagera sig och få jobbet gjort själv. Vill man inte det, får man kanske ödmjukt finna sig i att någon annan bestämmer medan jag gnäller...








lördag 19 november 2016

Som livet liksom


I en värld där många upplever oro och otrygghet måste man kunna mer än att bara ha svaret på de svåra frågorna. Man måste vara människa också, och vara lika bra på att ha distans som närvaro.

Så MUF får ursäkta, men C röjer fetast.

I morgon fortsätter debatten om vinster i välfärden, NATO, antibiotika i maten, miljön...











fredag 18 november 2016

Hårdare debatt?


Alla har väl sett videon där Delmon Haffo kallar Annika Strandhäll för hora. Direkt efter det ställer sig alla frågan om debattklimatet hårdnat. Det fick mig att börja fundera lite. Att en manschauvenistisk jargong råder, och att man är idiotisk nog att låta den få utlopp är en sak, men är det allmänna klimatet hårdare?

Jag har varit aktiv politiker i två år nu, och uttalanden som det Haffo gjorde har jag varit besparad ifrån. Alltså inom partiet och från politiker i andra partier. De som är aktiva har verkat ha en respekt för hantverket och andra politiker, och nu talar jag om alla partier. Detta även när man har olika uppfattningar.

Det finns dock en sak som saknas i debatten just nu, och det är att retorik, fakta och saklighet verkar ha litet värde. När hörde man en konstruktiv, påläst och intressant debatt mellan två retoriskt skickliga partiledare senast? Det blir lätt tomma ord och fraser som handlar mer om rädsla att säga fel mer än om möjligheten att vinna en och annan poäng.

Detta gör att det finns utrymme för en diskussion som vinner på att hitta fel hos andra, mer än att sälja sina egna visioner, idéer och förslag. Här odlas en tro hos vissa korkade individer att dessa politiska påhopp även kan bli personliga påhopp, vilket är ytterst beklagligt.

Men om man återgår till Haffo-filmen kanske man inte ska vara förvånad. Om man inte lyssnar på Delmon själv så finner man en miljö med Trump-affischer, tonårsfniss och vinflaskor. Kanske inte den miljön ett regeringsaspirerande parti som Moderaterna vill visa upp.

Så när man då frågar sig om debatten hårdnat, så är nog mitt svar att det har den inte, men den har på många sätt tappat finnes, tanke och klurighet. Den har blivit mer korkad med andra ord, och Haffo visade sig vara ett proffs på detta...












onsdag 16 november 2016

Taxipolitik

Se, lyssna och samtala

Det är inte så ofta jag åker taxi, men när jag gör det gillar jag att samtala med chaufförerna. Nästan alltid är det män som invandrat från andra länder och som har varierande utbildningar och erfarenheter. Tyvärr åker man sällan tillräckligt långt för att få avsluta den diskussion man påbörjar, men man kan ändå få sig en och annan idé eller tankeställare.

I helgen åkte jag med en chaufför som tydligt var invandrad till Sverige. Vilket land vet jag inte, och inte heller varför han kommit hit. Jag förklarade att jag var centerpartist och vi diskuterade olika partier ett tag, men efter ett tag sa han:

"Kan du förklara en sak för mig: Varför tar Sverige emot så många invandrare?"

Min första tanke blev, så klart: "Varför har vi tagit emot dig? Har du funderat på det?", men valde att svara något om hur vi sett på invandringen sedan andra världskriget, eller något sådant. Men hans fråga har hängt med sedan dess.

Alltså. Om invandrare, som medvetet sökt sig till oss, funderar på varför Sverige tar emot så många invandrare, så blir man lite fundersam. Inte i övertygelsen om vi ska ha kvar asylrätten eller att vi behöver migration, utan hur vi faktiskt närmar oss frågan om migration och integration.

Säger inte detta något om hur otydlig frågan är, när inte ens de som tagit sig hit fattar varför vi ska ta emot dem?

Här finns en lärdom att göra. Men det kräver att man lyssnar, ser och samtalar med ett öppet sinne.









söndag 13 november 2016

Nytt ledarskap

Dags för nya tider

Centerpartiet går nu ut med devisen "Nytt ledarskap för Sverige". Givetvis ligger det mycket i att man vill ha en ny regering med ett starkt inflytande från C, men man måste också kanske se det på ett mer ordagrant sett med.

Just nu upplever vi att folk, inte bara i Sverige utan i stora delar av västvärlden, är ganska trötta på det ledande etablissemanget. Till etablissemanget räknas inte bara politiker utan även media, kommentatorer, näringsliv och offentlig sektor. Man måste vara ärlig med att vi talar ofta om att t ex forskare, politiken och näringslivet måste kommunicera bättre, men väldigt sällan hur vi ska få in allmänheten i den styrande sfären. Det som mest händer är att de som förstår och kan språket lätt fördummar de som inte verkar fatta.

Här är ju både USA-valet och Brexitomröstningen tydliga exempel. "Hur kan de rösta på ett sånt idiotiskt sätt?", har man ju hört lite då och då. Istället borde man kanske fråga sig: "Vad är det VI inte har förstått?". Om jag som lärare inte får mina elever att lära sig det jag vill, kanske jag måste bli bättre på att förklara, eller bli bättre på att verkligen intressera mig för vad mina elever tänker och vad som påverkar deras lärande, inte bara se dem som obildbara.

Etablissemanget blir istället bättre på att förklara för varandra och lyssnar ännu mer på experter som egentligen inget vet, vilket inte är en bra väg att gå om man vill ha människor med sig.

Därför betyder "ett nytt ledarskap" inte bara en ny regering, det betyder också ökad tydlighet, ett mer pedagogiskt sätt att föra ut sitt budskap, men framför allt att intressera sig för människor på riktigt. Det måste vara slut med att kalla människors oro för "okunskap".

Därför tror jag att politiker som vill nå ut borde lyssna mer på t ex lågstadielärare och mindre på tankesmedjor och självutnämnda experter. Kanske kan då ett nytt, och mer äkta ledarskap, leda till att politiken får tillbaka sitt förtroende.

Kanske skulle vi då slippa vakna upp till oförutsedda valresultat. Kanske...










lördag 12 november 2016

Skåneråd...

Många ämnen att arbeta igenom.


Då har man varit på skåneråd med Centerpartiet. Det handlade mycket om planering och förberedelse inför valet, men även annat avhandlades som t ex föreläsning av tankesmedja och diskussioner kring Region Skåne.

Det mest givande med möten som det här är träffarna med andra och de nätverk man skapar. Det blir alltid många goda skratt och nya personer i kontaktlistorna. Jag tycker att det är svårt att ta de stora allvarliga frågorna om man inte samtidigt kan ha distans och humor, och det blev mycket av båda sidorna.

Så nu är man så laddad och redo för att arbeta vidare i partiets tjänst.

Så tack alla som arrangerat och närvarat, och hoppas på snart återseende!


Vad ska man tro?



onsdag 9 november 2016

Inte trumpen...

Världen ur en synvinkel

Idag vet vi det vi bara anade igår, nämligen att Donald Trump vunnit USA-valet. Det känns lite surt, men när man haft dagen på sig att fundera lite så kanske ma ska ta det lite lugnt med att får panik och tro att världen ska gå under. Demokratin må ha sina brister, men den gör det inte så lätt heller för den som vill göra revolution. Den administrativa "apparaten" är inte så snabb i vändningar. Något som nog Donald snart kommer att bli varse.

Några sanningar kan vi dock ta med oss från det här valet:
  • Världen börjar bli en en motsättning mellan generationer
  • Media har inte den kollen vi tror
  • opinionsinstituten ska inte ha så bra betalt
  • Sanningen är inte lika viktig som känslan
  • Det politiska etablissemanget har fortfarande svårt att se hur erbarmligt tjatigt det är
Centerpartiet kräver nu ett nytt ledarskap i Sverige. Här menar vi ett nytt sorts ledarskap, inte samma ledarskap fast någon annan. 

Kanske viktigare än någonsin. Vill man ha det som innan, eller vill göra på samma sätt,  har man inte fattat något av det som just nu händer. 

Så inga trumpna miner, det är bara att köra på...










söndag 6 november 2016

Val och ickeval



Har varit i Stockholm ett par dagar. Det händer då och då att man åker dit, även om det 'är längre mellan gångerna nuförtiden. Det som slog mig när jag vandrade runt i de centrala delarna, och som slår mig när man går runt i nästan vilken stor stad som helst i västvärlden, är att det nästan ser lika dant ut överallt. Det är samma affärer, matkedjor och butiker. Ska man se det lokala och personliga måste man nästan alltid ta en tur till utkanterna.

Om detta är ett tecken på att världen blir mindre, eller om det är för att de stora företagen tar över kan man fundera på. Men alla de där drygt 600 000 svenskarna som bor och verkar utomlands kan inte ha det svårt att acklimatisera sig.

När jag satt på tåget hann jag också läsa en och annan artikel och blogginlägg. Märkligt hur debatten om invandrings böljar i olika riktningar. Just nu verkar det handla om det är en kostnad eller en vinst på kort och lång sikt. Är man emot fri rörlighet har man en tendens att grotta ner sig i alla problem och vad de kostar, och är man för ser man framtiden an och räknar ut att det blir en vinst för landet.

Då kan man komma tillbaka till det där med vad ett val egentligen är. Tydligen vill vi att världen ska ligga där när vi väljer att åka ut i den, samtidigt som vi vill kunna välja vilka som kommer hit. De olönsamma kan stanna "hemma" och de lönsamma kan komma hit. 

Då kanske det är på sin plats att påpeka att det inte handlar om val i den meningen. Egentligen handlar det om rätten att söka asyl jämfört med valet att arbeta utomlands. Även om det kan ses som två olika val, så är det ena egentligen ett val och ett ickeval. 

De flesta som kommer hit och söker asyl hade nog gärna sett att deras städer såg ut som de flesta andra, kantade med internationella butik- och matkedjor, men något säger mig att så inte är fallet, och då tvingas man välja något annat.

Annars var det väldigt trevligt i Stockholm.





torsdag 3 november 2016

Idag tänker jag på Kalmar

Bra initiativ!

Tankesmedjan i radions P3 brukar alltid börja med frågan: "Vad tänker du på idag?". Det tycker jag är ett bra sätt att inleda en diskussion, så idag ställer jag frågan till mig själv:

Vad tänker jag på idag?
Jo, idag tänker jag på Centerpartiet i Kalmar. De har de senaste dagarna fått enormt mycket jobbiga kommentarer på nätet för att de erbjuder kurser i svensk demokrati där språket är arabiska. "Det där var en bra idé", tänkte jag när jag läste det. Kanske något vi skulle göra i Östra Göinge med.

"Hur står det egentligen till med många vuxna?", tänkte jag när jag läste kommentarerna på Facebook. Att folk bara får hålla på som de gör utan att det händer något. Hur kan människor tro att vi ska komma någonstans med mobbning och annat när de fritt hasplar ur sig vad som helst.

Så till slut tänkte jag på att man får inte bli avtrubbad, utan man måste fortsätta stå upp för respekt, språkbruk och värdegrund.

Vill man inte stå längst fram och ta debatten och all skit som kommer med den, kan man alltid gå in och ge en "tumme upp" till Centerpartiet i Kalmar så att de känner att vi är många som står bakom dem.

När jag tänkt det gjorde jag tanken till en handling, gör det du med.

Kör hårt Kalmar!







onsdag 2 november 2016

Id-kontroller

Fortsätter

Idag beslutade regeringen att id-kontrollerna ska fortsätta. Detta på grund av någon lullig förevändning att det är bra för Sveriges säkerhet. Med Sverige menar de nog egentligen inte Skåne och den där regionen vi byggt upp med Danmark. Bron har varit en riktig framgång som inte bara varit bra ekonomiskt, utan som också visar att man kan bygga ett EU där områden kan vara viktigare än gränser dragna på 1600-talet.

Öresundsområdet började verkligen bli ett med danskar och skåningar som helt naturligt bor och arbetar på båda sidorna om sundet. Därför stör det mig enormt att regeringen vill ha kvar det här åbäket och dessutom tycker att de är duktiga som gör det. Jag tycker det är enormt beklagligt, och ser verkligen inget att vara stolt över.

Ibland måste man göra vissa saker och ta obekväma beslut som går emot ens ideologi, det är jag den första att erkänna, men man bör inte vara stolt över att människor som vill söka asyl inte kan komma hit. Kallar man sig sedan för ett solidaritetsparti är det ju närmast en skandal.

Men det är bara att konstatera att värdegrund idag är mindre värd, så frågan är ju om den kan kallas för värdegrund egentligen? "Förlustgrund" eller "värdefloskel" vore mer passande, och just nu står Öresundsbron där som dess monument och kostar värde på många sätt.










tisdag 1 november 2016

Företagande

Från mitt lilla företag

Till Centerstämman i Falun hade jag skrivit en motion som handlade om att det skulle vara lättare att anställa arbetslösa på timbasis om bara Skatteverket och Arbetsförmedlingen samordnade sina datorer, och Arbetsförmedlingen kunde gå in och vara tillfällig arbetsgivare. Motionen togs aldrig upp till debatt eller omröstning, men partistyrelsen skrev att man såg vissa delar av den som intressant.

Idag var jag nere på byn och diskuterade förtagande med en av byns småföretagande. Vi funderade kring hur samhället faktiskt skulle kunna underlätta för små nystartade företag, och därmed skapa fler arbeten. Man måste se att det faktiskt finns en synergi mellan lätt att anställa och lätt att avskeda. När man startar ett företag har man ofta inte råd att anställa någon på längre tid, och rädslan för att när man väl anställt få det svårt att avskeda den dag man eventuellt behöver skära ner, gör att man tvekar att anställa eller inte gör det alls.

Alltså måste vi ha en mer flexibel arbetsmarknad. Vad vi än tycker om det så är heltidstjänst på livstidsbasis något som tillhör historien. Med en värld som rör sig fortare och fortare måste en liten företagare kunna vara mer flexibel, och det måste arbetsmarknaden inse. Är det enkelt att både ta in och ut personel så kommer faktiskt mer arbeten att skapas.

Ändrar man detta måste man också ändra andra ändan av frågan. Ingen som går arbetslös ska förlora pengar på att arbeta, alltså om man tar t ex ett vikariat på några timmar ska man inte förlora a-kassa för resten av dagen. Alltså måste man börja se värdet av varje arbetad timme, inte varje arbetad dag.

Slutligen måste samhället bli bättre på att stötta de som startar upp en verksamhet. Starta eget-bidraget skulle kunnas användas till många fler än det gör idag och skulle verkligen kunna bli en reform som kunde pusha igång många småföretag. Skulle få fler att våga ta det där viktiga första steget. Idag används de egentligen till de som inte kan få annat jobb, inte till de som verkligen skulle kunna göra något av det.

Så mina tankar till förbättringar för näringslivet kan sammanfattas med:

  • Enkla regel och stöd från samhället (arbetsgivaravgifter och liknande)
  • Gör det enkelt att anställa på visstid
  • Se över Starta eget-bidraget
  • Gör varje timme i arbete lönsam
  • Inse att det är företagen som skapar förutsättningarna, inte regeringen och facket.
Så det är kanske läge att damma av den där motionen till nästa stämma.