onsdag 29 mars 2017

Brexit en onsdag

Mycket att fundera på

Idag lämnar då Storbritannien in alla papper för att få lämna EU. En fråga man kan säga mycket om, och än mer analysera. Det finns många som gör det bättre än jag, men tänkte lite kring vad jag själv känner.

Jag har hela tiden varit för EU-projektet. Slutna gränser, protektorat och nationalism slutar mest med att någon plötsligt ger oss en anledning att tycka illa om varandra på svaga grunder. Människor mår bra av att träffa varandra och lära sig nya saker och få andra insikter. Tyvärr är det många krafter inom EU som inte gillar öppna gränser, och som älskar att göra oss rädda för de där andra.

Just nu är vi ju också omringade av något opålitliga krafter. Opålitliga genom det att de är svåra att många gånger tolka och för att de i mångt och mycket följer en egen agenda. Vi har Mr T i väster, Mr P i öster och Mr E i sydöst. Skulle dessa tre komma i kollision med varandra är det lätt att se vilka som kommer att få ta delar av de smällar som följer.

Lägger man till allt detta ett krig i Syrien, en svält i nord östra Afrika och ett klimat som skenar, så är det lätt att se att detta är tider att hålla ihop och inte splittra.

Så känner jag först.

Sedan tänker jag:

Man får inte stå i vägen för andras utveckling. Kanske är det Storbritanniens uttåg som sätter igång andra nödvändiga och positiva reformer. Kanske blir EU mer självkritiskt och mindre byråkratiskt. Kanske öppnar det för nya lösningar på gamla problem, och kanske skapas nya samarbeten. Vem vet? Så kanske ska man mest ta det lugnt, se vad som händer och sedan fundera på om man ska vara bedrövad eller inte. 

Sedan hoppas någon del av mig att Skottland ska bli självständigt och stanna kvar i EU. Om inte det går får de gärna vara en del av det nordiska samarbetet. Tanken är inte så orealistiskt som den låter.

Så kanske är brexit inte helt fel ändå...


Skottlands sak är Onkel Olofs






söndag 26 mars 2017

Syna...

Inte nödvändig för att vinna

Jag gillar att se saker genom spelstrategi. Det är bara en dålig vana efter många decennier med olika spel. Poker verkar vara ett väldigt bra spel att förklara politik med. Många tycker nog att det är oseriöst, men om man ser hur vissa världsledare beter sig just nu, får man nog se poker som en mycket seriös verksamhet.

I veckan är det nog många med mig som undrat varför C just nu väljer att gå ut med att man vill rösta ner vissa delar av kommande budget, även om det kräver stöd från SD och att man tidigare sagt nej till att fälla hela budgeten. Man kunde ju lika väl fortsatt att hålla sig till linjen att föredra stabilitet i landet gentemot att få en mycket osäker ledarposition.

Men återgår man till det där med poker, så kan man se det på annat sätt. Många som spelar detta spel vet att man vinner om man tar den sista potten. Att ta en massa småpotter på vägen betyder ingenting när den sista handen är slut. Det betyder också att man ibland synar motståndaren, fast man vet att man har en sämre hand, bara för att skaffa sig fördelar senare och därmed vinna den stora potten.

Om någon med ledande position i Centerpartiet tänker som jag här, är draget att gå ut med att man vill fälla vissa delar av budgeten genialt bra. På kort sikt är det ingen vinst eftersom man antagligen inte får igenom det, men på lång sikt har man skaffat sig mycket som kan påverka det slutliga spelet. Det visar också på ett enormt självförtroende och att man litar på sin egna förmåga. För vad är det man egentligen gör? Jo, man synar stora delar av det svenska politiska etablissemanget, och då inte bara regeringen. Regeringen vet man redan var man har, men när frågan är färdig kommer det att stå väldigt klart vem som passar bäst att leda Alliansen och vem som har initiativet. Smart tänkt.

Nu kan jag ha väldigt fel i den här analysen. Tiden kommer att ge oss svaret, men en sak kan man nog vara ganska sker på: C kommer inte sänka tempot fram till valet. Snarare kommer man att trycka gasen ytterligare centimeter mot botten. För inte förrän sista potten spelas 2018 vet vi vem som har den bästa handen...










onsdag 22 mars 2017

Upp, ner och ledarskap

Det går bra nu

Bara att konstatera att det går bra för Centerpartiet just nu, vilket är väldigt inspirerande. Jag har tidigare bloggar om vikten att hålla fast vid sin linje, även när det blåser, vilket Centerpartiet har gjort sedan stämman 2015.

Men just nu handlar det inte bara om siffror och statistik, det har även blivit en fråga om ledarskap. Ledarskap är minst lika viktigt som tydlighet och ihålighet, eller egentligen så hänger de ihop. Människor vill känna sig trygga med de som styr, precis som barn vill ha en trygg vuxen hand när åskan går eller mörkret lägger sig. Det är också därför barn ofta är provocerande mot vuxna. De vill inte se om man blir arg, utan kollar om man är den trygghet de behöver.

Precis likadana är väljarna. De testar oss för att se om vi är trovärdiga och menar det vi säger. Gör vi inte de blir de otrygga och fortsätter testa oss.

Annie, som är relativt nybliven mamma, har nog testats de senaste året på båda sätten, och klarat det bra. Hon har stått pall, och då känner de flesta sig trygga med det. Och när de väl är trygga litar de mer på det politiska budskapet, om de överhuvudtaget bryr sig om frågorna.

M plågas just nu av motsatsen. De har ändrat sin politik så många gånger att väljarna testar dem. Man vet inte var de vill gå eller var de står. För raset började egentligen inte när man räckte ut handen mot SD, utan den dagen då L och C sa "nej". Då blev det tydligt att man inte har ledarskapet ens över de sina. Det var allt många behövde för att konstatera att de testat färdigt.

Det går fort att sprida ut flocken, och kan ta väldigt lång tid att samla ihop den igen. Men det tänker man inte på när flocken tycks göra det den ska och det bara flyter på.















söndag 19 mars 2017

HBTQ 2.0

I tiden

Just nu sitter jag egentligen och pluggar inför en fysiktenta, men i avbrotten hamnar jag i samma fråga på två olika sätt. Nästa helg är det distriktsstämma i Skåne, och jag kommer att vara en av representanterna från min krets, vilket innebär att man ska läsa in sig på ställda motioner. Samtidigt ska jag skriva ett bildspel som planering inför ett projekt i skolan kallat "Tonårsliv".

Vad har då detta med varandra och göra. Jo, för samtidigt som jag planerar ett projekt som till vissa delar handlar om kön och könstillhörighet, så läser jag en motion som behandlar hbtq-frågan i skolan.  I skolan är vi vana vid att olika intresseorganisationer vill lyfta sina frågor i undervisningen, så det är som det brukar vara. Det är ju trots allt samhället som bestämmer innehållet i skolan i slutändan.

Håller med motionären om att frågan är viktig, men håller inte med lika mycket om att vi inte är tillräckligt kunniga i skolan. Tiderna är sådana att vi får det till oss dagligdags. Även om det fortfarande är enormt jobbigt för många ungdomar, så måste det ändå vara enormt mycket lättare idag att ha en sexuell- eller könstillhörighet som tidigare inte varit en norm. Det finns en öppenhet nu som inte fanns när jag själv var tonåring.

Det får mig att tänka ett steg till. För regnbågen har på pappret bara sju färger, även om den borde ses som en oändlighet av nyanser, något som också kan sägas om oss människor. Många homo- och heteromänniskor har ofta känslor även för andra kön än de som deras betäckning säger att de ska ha. En människa har både manligt och kvinnligt i sig, det handlar ofta bara hur den där blandningen tar sig uttryck, om ni förstår vad jag menar.

Så i min värld känns hbtq-frågan på många sätt redan omodern. Jag önskar mig en 2.0-version som äntligen tar bort alla de där beteckningarna och börja se alla som människor, och egentligen bara det. Det är inte intressant för mig vilken sexuell läggning du har, bara hur du respekterar att andra människor inte alltid är som du.

Här ser jag att Centerpartiet kan vara ett frontparti. Man har redan starka traditioner i frågan, men nu känns det som om tiden är inne för ett nytt stort steg. Regnbågsflaggan borde bli vit. Sju färger kommer inte täcka hela tanken, men vitt är alla färger och nyanser. Och med den reflektionen var vi tillbaka i optiken och fysiken igen, och mitt pluggande inför tentan...









söndag 12 mars 2017

Mycket arbete

I arbete

Fick många läsningar och många som tyckte om det jag skrev igår om att skolan inte ska vara en dömande instans. Det var roligt att få respons, men samtidigt visar det hur många frågor det finns i samhället som vi måste lösa. Nya problem fixas inte med gamla lösningar, och trots vi aldrig har haft det bättre än vi har det nu så känner många oro och otrygghet.

Det är lätt att sitta på sin kammare och skrika efter bödeln, när man inte personligen behöver ta i vissa frågor, och jag slutar aldrig att förvånas över hur snabbt tänkande människor tappar sitt civiliserade uppförande och sin värdegrund, när drevet går.

Men just detta fick mig att vilja ge mig in i politiken. Inte för att något skulle bli enkelt eller för att jag brinner för att få vara med och bestämma, utan för att just nu behöver världen människor som engagerar sig extra mycket, och som vågar stå upp för det vi människor bestämt att vi ska stå upp för.

För även om man bara gör en pytteliten skillnad i det stora, så kan man faktiskt göra en skillnad, och det är ofta mer än man kan begära av en livsgärning. För det är som jag tidigare skrivit:

"I kalla och mörka tider, behövs det varma människor med ljusa idéer".

Antagligen är det många av er som är sådana människor. Ni behövs, så var med och engagera er ni med...














lördag 11 mars 2017

Domstol eller skola

Mycket att fundera kring

Jag är lärare, och inte bara det, jag är stolt över att vara lärare. Men får knappt säga att man gillar sitt jobb i det här landet, och särskilt inte när man arbetar med människor. Jag jobbar i Lunds kommun, och är aktiv politiker i Östra Göinge, två kommuner som de senaste åren fått mycket utrymme i media för tråkiga händelser rörande elever som gjort brottsliga handlingar.

Man kan säga mycket om dessa händelser, och ingen av dem går på något sätt att försvara, men det finns en dimension till här som är värd att fundera kring, nämligen hur många människor beter sig vid sådana här händelser och hur lätt vi har att skapa något som kan liknas vid en lynchmobb. 

Här måste man vara noga med att lyfta fram en viktig aspekt som många inte fattar: Skolan är inte en dömande verksamhet. I vårt värdegrundsarbete ska alla få plats, och alla barn i Sverige har inte bara rätt utan också skyldighet att vara i skolan. Det ställer i bland näst intill omöjliga krav för en rektor att utföra sitt uppdrag på ett sätt som tillfredsställer alla parter.

Men tänk så här: Som lärare och skola ska vi bedöma vad våra barn kan, inte vilka de är. Det är en viktig del i det totala värdegrundsarbetet. Vi dissar ingen, för sådant är vårt uppdrag. Ett uppdrag vi fått från samhället, inte från oss själva. Men just detta gör att jag faktiskt gillar mitt arbete. Jag ska fokusera på att göra det bästa för mina elever, inte fundera på hur jag ska straffa dem, vad de än är eller har gjort. Detta finns det andra instanser som ska göra.

Det är många gånger svårt att arbeta i en skola för alla. Tänk på det nästa gång du kritiserar en rektor eller en lärare som ska lära en våldtäktsman det staten gett dem i uppdrag att göra...











onsdag 1 mars 2017

Från årsmötet

Formalia

I måndags hade kretsen sitt årsmöte. Många gånger är ett årsmöte mest en massa formalia och en massa punkter som mest måsta "bankas av", men de kan lika gärna vara en del av ett större arbete och en fin chans att träffa många medlemmar. Den här gången tycker jag att årsmötet var givande av många orsaker.

Årets möte var vi på Glimåkra folkhögskola och allt började med mat och en liten presentation av rektorn, Stefan Svensson.

Rektorn har ordet

Därefter var det ett föredragande om trygghetsarbetet i vår del av världen, genomförd av kommunpolis Rolf Paimensalo. Detta var mycket givande. Polisen är en viktig fråga för Centerpartiet, och man behöver verkligen information från en förstahandskälla. Slutsatsen av föredraget är kort och gott att vi har mycket att arbeta med här. Frågan blev också det som fick ligga till grund för årsmötets officiella uttalande.

Kommunpolis Rolf

Vår del av polisvärlden

Efter föredraget kom själva årsmötet igång. Det blev som vanligt mycket formalia, men det som kan lyftas särskilt är ett klargörande att vi ämnar fortsätta samarbetet med, och går till val tillsammans med, femklövern i kommunen. Detta har varit bra både för oss och för kommunen, men efter allt som hänt på riksplanet var det bra att ha årsmötet bakom sig i frågan. Nu står vi starkare inför kommande valarbete. 

Frågor som lyftes av medlemmar gällde pensionärer och samarbetet med vuxenutbildningen. 

Efter val av ny styrelse var det också avtackning av de som lämnar styrelsen. Båda har varit gjort ett bra arbete och varit drivande, så de kan lämna sina platser med stolthet.

Avgående

Så nu återstår bara för den nya styrelsen att fortsätta det positiva arbetet framåt. I år är det kyrkoval och nästa år är det vanligt valår, så det finns mycket att ta tag i och mycket som måste göras. Men med styrelsen nedan kan detta bara gå bra. 

Styrelsen

Och därmed avslutades kretsens årsmöte.