Den gamla flaggan skulle vara en flagga för alla, även om den för många inte representerade just dem. Som fysiker vet man att alla nyanser finns i regnbågens färger, så det hade räckt med den gamla flaggan, men i den tid vi lever i måste den individuella känslan av att vara utanför och kränkt gå över de kollektiva känslan av rätten att få vara den man vill och älska villkorslöst.
Det blir förvirrande och stort, och till slut faktiskt mer exkluderande än inkluderande. För det kommer alltid att finnas en färg eller nyans som saknas.
Vi har fått en inflation i värdegrund helt enkelt. Just med hbtq-rörelsen ser vi detta också i den flod av pridetåg som sker överallt. I allt detta tappar de fina orden och den vackra tanken sitt värde. Det blir viktigare att vara med än att faktiskt tro på det allt ska stå för.
Detta gäller inte bara hbtq-rörelsen. Vi ser det i många andra rörelser, organisationer och kampanjer. I sin iver att få med alla, exkluderar man många. Även det parti jag företräder skulle behöva sätta sig ner och fundera på vad och vilka vi arbetar för. Annars riskerar vi att bara bli en förvirrad inflation av värderingar som är svåra att ta till sig.
