Distans och älgar

Lite kul får man ha

Alltså, nu efter många timmar och dagars kampanjarbete börjar man få lite mättnad på välformulerade slogans och PK-budskap. Ja, lite mycket vitskjortor och slipsar framför åkrar som proklamerar miljö- och trygghetsbudskap. Man måste ju ha roligt med.

Så då designade jag den här affischen. Tyckte den var illa rolig, och visade på lite lättsam humor. Lite som man är som människa liksom.

Men. När man visar den för människor försöker de hela tiden hitta det där allvarliga, och dolda, budskapet. Fast det inte finns något.

Hur ska det gå med politiken om alla hela tiden tror att man inte kan skoja lite?

I min värld finns det två allvarliga saker: Kärlek och humor. Man kan inte vara allvarlig om man inte har distans. Det blir bara parodiskt.

Så kanske är den här bilden allvarlig på riktigt. Allvarlig och missförstådd.

Nu fortsätter vi som vanligt. Det är lugnast så...

Framtidsplan

Tänk längre

Nu börjar många bli trötta på migrationsdebatten. Eller egentligen: Man börjar bli trött på att den är så enahanda och likriktad. Nästan alla partier vill utge sig för att ha den striktaste invandringspolitiken av alla. Nästan till absurdum.

Men hur vill vi egentligen ha det? Just nu har vi många problem att lösa, men hur kan vi göra det utan att ha en plan för framtiden? För vilket sorts samhälle vill vi ha och leva i?

Ta detta t ex: 2040 beräknas vi ha en miljon invånare som är över 80 år. Fundera på det där en stund. En miljon 80-åringar. Idag är jag själv 49 år och jag tar fyra tabletter om dagen för att funka lika bra som när jag var 47. Vilket vårdbehov har jag då inte när jag är 80? Tycker vi att vi har ett tryck på vården idag är det ingenting mot vad vi har i framtiden, och vem ska sköta den? Var får vi tag i alla de som ska jobba i vården och hemtjänsten? Hur ska vi ha råd med välfärden med en befolkning som har en större andel pensionärer än arbetsföra?

Funderar man då också på att det pensionssystem jag betalar till tänker sig att jag bara ska leva i 10 år, sedan pytsas det inte ut några fler pengar, då blir det ännu klurigare. Det var länge sedan pensionärer bara blev 75 år i snitt.

Vad vill jag då komma med allt det här? Jo, jag vill påpeka att vi kanske ska ta oss en rejäl funderare innan vi är så snabba med att kasta ut alla som vill komma till Sverige och skapa sig ett nytt liv. Innan vi har en plan, eller en skiss på en plan, kan vi inte veta hur vi ska tackla den tid som kommer, och där kommer invandringen att bli en viktig faktor i pusslet. Kanske upptäcker vi 2039 att vi borde sett många av dessa som en investering och inte en belastning. Ja, det är jobbigt nu, men vi måste bygga en helhet som tänker längre än till nästa Sifoundersökning och några procentenheter upp eller ner.

Nej, detta är inte en fråga för något enskilt parti, utan måste lösas i samarbete. För mig är inte frågan OM Sverige behöver invandring eller inte, utan om HUR invandringen blir en av nycklarna till det Sverige vi ska lämna över till nästa generation.

Dags att göra den där planen. Långsiktig och genomarbetad. DET är vad vi behöver, inte fler inhumana inskränkningar.

Boksignering

Mitt ex

Eftersom jag ändå var i Malmö idag passade morsan och jag på att besöka Annies boksignering idag. Det blev ett väldigt trevligt möte. Annie var som vanligt mycket trevlig, och det kändes kul på riktigt att hon kände igen mig. Ja faktiskt, det är mänskligt.

Eftersom boken var en present från morsan för att jag klarat alla mina fysiktentor, så blev signeringen lite mer av det ovanliga slaget:

Det var inte så lång kö, så många personer fick chansen att tala med Annie, och hon är grymt bra på att möta människor. Man glömmer lätt som politiker att de flesta människor vill bli sedda och lyssnade på, så möten som de här är oerhört viktiga. Skapar förtroende.

Så nu har man  lite läsning framför sig. Får återkomma med recension vad det lider.

Men nu fortsätter det mer slitsamma arbetet med valrörelsen. 

Vi ses där ute!