onsdag 18 oktober 2017

Guilty by gender

Skyldig?

Just nu drar kampanjen "Metoo" över de sociala medierna. När jag såg de första som delade detta på Facebook blev det ett snabbt gillande. Vissa frågor kan man aldrig sluta arbeta med. I det här fallet handlar det om mäns övergrepp på kvinnor, men det kunde lika gärna ha handlat om kränkningar mot homosexuella, religiösa grupper eller mobbning i samhället. För om och om igen visar vi människor att vi så fort vi för chansen och "storebror" tittar bort, så gör vi lätt väldigt elaka saker emot varandra. Är det något mänskligt? Något inom mig hoppas att det inte är så, men det verkar som hur vi än arbetar med dessa frågor så halkar vi alltid tillbaka lite så fort vi tar ett eller flera steg framåt.

Det kan vara i stort och smått. Ta t ex den stämma mitt eget parti precis haft. Jag får inbjudning till att delta för partiet i ett flertal prideparader varje år, vilket jag stöder fullt ut, men när vi skulle ta beslut om att acceptera ett tredje kön på stämman, vilket är viktigt för många av dem som går i de där tågen, ja då var vi lika konservativa som vanligt. Inga fler kön här inte, nä nä.

Tänker man så är det inte konstigt att de där könsrollerna vi vill motarbeta envist hänger sig kvar som en terrier i ett köttben. Vi vill inte släppa taget. När man  i morgonsoffan idag t ex diskuterade könsrollerna så var samtliga kvinnor sminkade, eller kanske ska jag säga: var ingen av männen sminkade. I sitt kroppsspråk säger man en sak, men ur munnen kommer en annan. Den undermedvetna symboliken är ofta det mest sanna.

När det är så blir det ju lätt, som vissa argumenterar nu, att se alla män som skyldiga till det som händer mot kvinnor, och vi män har egentligen inget försvar. Skyldiga eller inte. Är vi oskyldiga, men inte gör avbön, så är vi skyldiga för att vi är så tysta. Alltså hur vi än gör så blir det fel. 

Detta får mig att tänka på hur det var att vara man i skolan på 90-talet. Det var på den tiden pedofilskandalerna duggade tätt. Alla män som jobbade med mindre barn sågs helt plötsligt som pedofiler. Skyldiga eller inte. Över en natt var vi som arbetade med mindre barn tvungna att ha en armslängd avstånd till barnen. Inget tröstande i någons knä eller liknande. Det var fruktansvärt. Det var till och med så att på vissa förskolor satte man upp skyltar med texten: "Här arbetar inga män ensamma med barnen". Guilty by gender, alltså. 

Inom katolicismen talar man om att man som människa har en arvssynd, i det moderna samhället har vi en könssynd. Tyvärr, har den en tendens att motverka arbetet till det samhället vi nog alla vill ha, där alla visar respekt för varandra oavsett. Jag brukar säga: "Var och låt vara", alltså var dig själv och låt andra vara det dom är. Respektera andras cirklar, så kanske andra respekterar dina cirklar på samma sätt. Hur svårt kan det vara?

Ska vi få det där samhället vi vill ha måste vi våga släppa taget och vara det vi vill skapa, inte bara prata och skylla på andra. 

Så tänkte jag idag...









måndag 16 oktober 2017

Mörkret sänker sig

Efter elden

Ibland måste man stanna upp och tänka till, och idag funderar jag på hur vårt samhälle påverkats de senaste å ren. Jag tycker att tiden gnager som en råtta på vår värdegrunds träd. En liten bit i taget gnags bort, och varje liten bit märks inte så mycket, men i långa loppet är det nog för att fälla trädet när det stormar nästa gång.

Vi tror att stormen, som kommer utifrån, är orsaken till att trädet faller, men vägrar att se råttan som kom från den egna ladan.

Den storhet som fallit i historien har nästan alltid fallit inifrån. I små steg som alla kallats förnuft.

Ja, så tänker jag idag.
















torsdag 12 oktober 2017

Om och med

Dagens höjdpunkt

Förra veckan satt jag i diskussioner om hur vi ska få fler i arbete, och hur vi än vände och vred på frågan så kom vi fram till att språket i många fall är nyckeln till framgång. Egentligen inte bara för de nyinvandrade, utan också för många som är födda och uppvuxna i Sverige.

Eftersom jag arbetat mycket med den frågan tidigare så har jag givetvis många åsikter och idéer, men samtidigt känns det lite korkat att driva frågor utan att först fråga dem som arbetar närmast med frågorna. Jag har den bestämda uppfattningen att de som är närmast ett problem ofta har de bästa lösningarna.

Just därför tog jag kontakt med Göinge utbildningscentrum för att höra om jag fick komma dit på ett litet studiebesök, och det fick jag. Inte bara erbjöds jag ett samtal med rektor Therese Lindecrantz, jag fick också vara med på ett möte där arbetslivskunskap i skolan diskuterades. Kändes som om jag fick vara med och diskutera problemet på plats, vilket var väldigt inspirerande. Jag fick inte bara lyssna, jag kände mig också lyssnad på. 

Nu har jag huvudet fullt av idéer och anteckningsboken full av kommentarer och förslag. En mycket lyckad dag på alla sätt, så jag kan bara tacka resurscentrum för att man tog sig tid med mig!

Känslan man ofta får när man debatterar olika frågor är att man talar om men inte med, och nästan alltid får man information i form av rapporter eller någon som berättar i andra hand. Att få vara nära det vi talar om händer allt för sällan.

Läser man sedan förtroendesiffrorna för våra partiledare idag så förstärks dagens tankar. ALLA tappar i förtroende, och siffrorna får ses som låga, även för de som ligger i topp. Så kanske måste vi politiker lägga ännu mer tid att tala med och inte om. I alla fall om vi ska förtjäna det där väljarförtroendet. "Nära" var ordet för dagen.


Dagens lågpunkt


tisdag 10 oktober 2017

Den Gordiska knuten

Svärdet att lösa knuten

Hur vi än talar om integration kommer vi aldrig undan att nyckeln primärt och sekundärt är det svenska språket. Ska du studera måste du ha ett bra språk, ska du lära dig hur samhället fungerar måste du ha ett bra språk och ska du arbeta måste du ha ett bra språk. I jämförelse är utbildning och annan kompetens inte ens sekundär.

Därför måste vi våga satsa på den bästa språkinlärning vi kan. Utan den kan vi inte lösa den gordiska knut som integrationen blivit, och så enkelt är det med det.

För några år sedan fick jag förmånen att få besöka arméns tolkskola i Uppsala. Här lär man rekryter att på några månader gå från noll kunskaper i ett språk till att tala det på en avancerad nivå. Helt fantastiskt egentligen, och man gör det med en metodik som inte ändrat sig mycket sedan 50-talet. 

Motivation är deras förklaring. Utan motiverade elever skulle det aldrig gå. Självklart, och kanske kan man inte ta detta med sig och applicera på världen utanför försvaret, men jag är övertygad om att det ändå finns något att lära sig här som vi kan ta med oss till skolor och kommuner.

För motivationen finns där ute, och vi måste lära oss att hitta den och förstärka den. Då kan vi få de resultat vi längtar efter.

Enligt myten löste Alexander den stora den Gordiska knuten genom att hugga av den med sitt svärd. Gör den enkla lösningen. I min värld finns den enkla lösningen, svärdet, inom försvaret och tolkskolan. Vi ska bara våga göra den.

Senare i veckan ska jag på besök till SFI-utbildningen i kommunen. Det ska bli spännande och roligt på många vis, men mest vill jag träffa dem som vi satt på att lösa den där knuten, och som vi gett ett av vår tids viktigaste uppdrag. Kunniga pedagoger har vi, men vilket "svärd" behöver de från oss politiker?

Spännande!




















måndag 9 oktober 2017

Debatt, nej tack!

Bedrövligt

Igår var det partiledardebatt i SVT. Hur in dresserad jag än är av politik kan jag inte med mer än max en kvart av bedrövelsen. Jo, så är det. Numera tycker jag det är en enda lång radda av tjafs och gnäll, och väldigt lite saklig politisk diskussion kring olika frågor. Samma sak är det ofta när våra politiker blir intervjuade i olika kanaler. Bara en ändlös ström av frågor med vilka man kan regera med eller inte, och ingen vettig sakdebatt.

Kanske är det dags för det politiska etablissemanget att bojkotta den här cirkusen. Hade man inte varit så beroende av media hade det säkert hänt för länge sedan. Men nu får vi bara leva med det.

Media utropade Ulf till "segrare" igår. Det unnar vi honom på alla sätt, men vad var det han egentligen vann?

Medan man funderar på det där hinner man ta en kopp kaffe eller göra något annat vettigt. Nu ska jag släppa den här frågan för den här gången...


















onsdag 4 oktober 2017

Tankar från partistämman

Aktiv i Malmö

Nu är det några dagar sedan Centerpartiets stämma i Malmö slutade, och nu har den där jetlagen man får av dessa intensiva dagar lagt sig lite. Så nu kan man utvärdera dessa dagar i lugn och ro. Detta var min andra stämma, så jag hade lite andra mål den här gången. Att flytta fram mina egna personliga gränser lite och att vara mer aktiv i de frågor som jag verkligen brinner för. Så här ungefär blev det:

Det mest positiva med stämmorna är alltid deltagarna. Man träffar nya vänner med idéer som liknar ens egna, och efter varje stämma har man fyllt på sitt vänkonto i sociala medier på ett ansenligt vis. Att detta nätverk sträcker sig från Skåne i söder till Västerbotten i norr, gör det bara ännu roligare. Den här stämman var inget undantag. Det blev många nya och väldigt givande bekantskaper, som jag tror kommer att bli viktiga för framtida arbete.

På stämman är det extremt intensivt arbete. Schemat är från 08:00 till 23:00 varje dag, och till det ska man lägga till det "sociala arbetet" på kvällarna där man förbereder och planerar. På fyra dagar blir det kanske 10 timmars sömn, alltså lite mindre än förra stämman. Men jag tänker att då man inte bara företräder sig själv har man ett ansvar att vara aktiv.

Resterande taltid

Ett av mina mål den här stämman var att försöka utnyttja alla mina 6 min av taltid. Då jag var uppe 6 gånger och man har 1 min per framträdande, så borde detta blivit av. Men min talarstol är att vara kort och konkret, så det blev en minut över. Jag var uppe och talade i följande frågor:
  • Dödshjälp
  • Småskalig energiproduktion
  • Nära poliser
  • Skolan
  • Barns rätt till fler än två vårdnadshavare
  • Införande av ett tredje kön
Jag är rätt nöjd med mina framträdande även om vi inte fick igenom alla förslag. Ett väldigt aktivt kommittéarbete bäddade för en debatt mot partistyrelsen som var svår att vinna ;)

Märkliga röstalternativ

Sammanfattning
Vad blev då resultatet av stämman? Ja, resultatet blev en bra grund för den politik vi ska driva i valet med nära vård, nära poliser och förslag för att minska splittringen i samhället. Frågor som kommer att vara lätta att företräda och driva. Däremot hade jag hoppats på att vi skulle våga ta ett steg närmare det jag kallar för det "könlösa samhället". Här kunde vi visat att vi är beredda att stå i framkanten, men var lite konservativa.

Efter förra stämman kände jag: "Wow, nu ska vi driva dessa frågor!". Efter den här stämman känner jag mig lika positiv men den känslan jag bär med mig är mer: "Nu jäklar ska vi ta tag i det här!", och det får avsluta det här inlägget.

Hoppas jag får det hedrande uppdraget att vara med på nästa stämma med...











söndag 1 oktober 2017

Frihet eller droger

Världsbild enligt vissa

Vad är frihet? Egentligen? Frågan har, i min mening,  aktualiserats på ett lite annorlunda sätt på stämman. Det har motionerats om att avkriminalisera bruket av droger, vilket är en klassisk liberal fråga. Den enskildes rätt att själv ta  ansvar för vad man stoppar i sig. Avsikten i motionen är god, alltså att man ska få vård istället för fängelse. Tyvärr är det nog inte så den enskilde medborgaren tolkar intentionen. Man ser nog mer att partiet vill släppa knarket fritt.

Vilket som. Om man vänder tanken och försöker se utifrån den enskilda människan, vilket är lika liberalt i min värld, så är det svårt att se någon frihet för den som hamnat i ett missbruk. Att vara fast i ett beroende av t ex heroin är verkligen att vara bunden, fängslad och utan många val i livet. De som är insatta i frågan vet vad jag talar om.

Det är här socialliberalismen kommer in. För att ge ALLA människor frihet, måste vi hjälpe den lilla gruppen som inte kan anpassa sig i vårt samhälle, och som behöver hjälp till ett liv med fria val. Så istället för att avkriminalisera hade det varit bättre med förslag om hur vi kan "rädda" de barn och ungdomar som riskerar att hamna i missbruk. Vi vet vilka de är. Vi ser dem redan i skolan och förskolan, men det är en grupp som är enormt svår att lyckas med.

Men vi kan lyckas. Det kräver bara att vi vågar ta tag i problemet och omfamnar där vi ofta förskjuter. Som lärare och i arbetet med missbrukare ser man detta, och det finns många barn som vi hjälper till ett bra liv. De syns sällan i statistiken bara.

SÅ, innan du funderar på ett friare samhälle när du motionerar, tänk på vems frihet du talar om...


Olof Lindqvist (Centerpartiet Skåne) med Caroline Löfström (Centerpartiet Västerbotten)