tisdag 22 maj 2018

Distans och älgar

Lite kul får man ha

Alltså, nu efter många timmar och dagars kampanjarbete börjar man få lite mättnad på välformulerade slogans och PK-budskap. Ja, lite mycket vitskjortor och slipsar framför åkrar som proklamerar miljö- och trygghetsbudskap. Man måste ju ha roligt med.

Så då designade jag den här affischen. Tyckte den var illa rolig, och visade på lite lättsam humor. Lite som man är som människa liksom.

Men. När man visar den för människor försöker de hela tiden hitta det där allvarliga, och dolda, budskapet. Fast det inte finns något.

Hur ska det gå med politiken om alla hela tiden tror att man inte kan skoja lite?

I min värld finns det två allvarliga saker: Kärlek och humor. Man kan inte vara allvarlig om man inte har distans. Det blir bara parodiskt.

Så kanske är den här bilden allvarlig på riktigt. Allvarlig och missförstådd.

Nu fortsätter vi som vanligt. Det är lugnast så...













söndag 13 maj 2018

Framtidsplan

Tänk längre

Nu börjar många bli trötta på migrationsdebatten. Eller egentligen: Man börjar bli trött på att den är så enahanda och likriktad. Nästan alla partier vill utge sig för att ha den striktaste invandringspolitiken av alla. Nästan till absurdum.

Men hur vill vi egentligen ha det? Just nu har vi många problem att lösa, men hur kan vi göra det utan att ha en plan för framtiden? För vilket sorts samhälle vill vi ha och leva i?

Ta detta t ex: 2040 beräknas vi ha en miljon invånare som är över 80 år. Fundera på det där en stund. En miljon 80-åringar. Idag är jag själv 49 år och jag tar fyra tabletter om dagen för att funka lika bra som när jag var 47. Vilket vårdbehov har jag då inte när jag är 80? Tycker vi att vi har ett tryck på vården idag är det ingenting mot vad vi har i framtiden, och vem ska sköta den? Var får vi tag i alla de som ska jobba i vården och hemtjänsten? Hur ska vi ha råd med välfärden med en befolkning som har en större andel pensionärer än arbetsföra?

Funderar man då också på att det pensionssystem jag betalar till tänker sig att jag bara ska leva i 10 år, sedan pytsas det inte ut några fler pengar, då blir det ännu klurigare. Det var länge sedan pensionärer bara blev 75 år i snitt.

Vad vill jag då komma med allt det här? Jo, jag vill påpeka att vi kanske ska ta oss en rejäl funderare innan vi är så snabba med att kasta ut alla som vill komma till Sverige och skapa sig ett nytt liv. Innan vi har en plan, eller en skiss på en plan, kan vi inte veta hur vi ska tackla den tid som kommer, och där kommer invandringen att bli en viktig faktor i pusslet. Kanske upptäcker vi 2039 att vi borde sett många av dessa som en investering och inte en belastning. Ja, det är jobbigt nu, men vi måste bygga en helhet som tänker längre än till nästa Sifoundersökning och några procentenheter upp eller ner.

Nej, detta är inte en fråga för något enskilt parti, utan måste lösas i samarbete. För mig är inte frågan OM Sverige behöver invandring eller inte, utan om HUR invandringen blir en av nycklarna till det Sverige vi ska lämna över till nästa generation.

Dags att göra den där planen. Långsiktig och genomarbetad. DET är vad vi behöver, inte fler inhumana inskränkningar.










onsdag 9 maj 2018

Boksignering

Mitt ex

Eftersom jag ändå var i Malmö idag passade morsan och jag på att besöka Annies boksignering idag. Det blev ett väldigt trevligt möte. Annie var som vanligt mycket trevlig, och det kändes kul på riktigt att hon kände igen mig. Ja faktiskt, det är mänskligt.

Eftersom boken var en present från morsan för att jag klarat alla mina fysiktentor, så blev signeringen lite mer av det ovanliga slaget:


Det var inte så lång kö, så många personer fick chansen att tala med Annie, och hon är grymt bra på att möta människor. Man glömmer lätt som politiker att de flesta människor vill bli sedda och lyssnade på, så möten som de här är oerhört viktiga. Skapar förtroende.

Så nu har man  lite läsning framför sig. Får återkomma med recension vad det lider.

Men nu fortsätter det mer slitsamma arbetet med valrörelsen. 

Vi ses där ute!







söndag 29 april 2018

Bostadsrättsföreningen Sverige

Hur ser man på ansvaret?

Om man bor i lägenhet är det oftast hyresrätt eller bostadsrätt man funderar på. I en hyresrätt betalar man hyra varje månad, och sedan är det bolaget som äger bostaden som fixar allt. Fungerar inte en sak så klagar man på värden.

Om man bor i en bostadsrätt har man köpt ett delägarskap och har ett gemensamt ansvar för det som händer och sker. Man väljer en styrelse för att sköta det löpande, men egentligen är man själv den värd man kan  klaga på, ingen anan.

De flesta som suttit i styrelsen till en bostadsrättsförening har nog upplevt att många tror att det ska fungera på samma sätt som med en hyresrätt, alltså om något inte fungerar så klagar man på styrelsen. Det där med medansvar har man inte riktigt förstått. Ibland kan det bli lite jobbigt när man till exempel märker att taket måste läggas om, och att jag är delfinansiär.

Lite samma sak upplever man i folks syn på politiken. Man väljer en styrelse, och sedan är mitt ansvar över. Jag ska bara gnälla när saker inte passar mig. Att man har ett personligt demokratiskt ansvar finns inte på agendan. Detta blev man väldigt medveten om när man såg på nyheterna igår: I många kommuner finns det ingen som vill står på listorna för många partier. Bedrövligt.

Om taket läcker, har vi alla ett ansvar att arbeta för att det ska tätas. Styrelsen ska bara se till att det löper på och sköta finansiering. För så ser jag på det. För mig är Sverige ingen hyresrätt utan en bostadsrätt med ett gemensamt ansvar om det som ska skötas. På sätt och vis är det det fina med en demokrati: Du får vara med och påverka, och vi tror att du kan.













söndag 22 april 2018

Efter kickoff

Dream Team

Igår hade vi kickoff inför valarbetet för alla våra kandidater. Det är den typen av aktiviteter man behöver för att få den kraft och inspiration som det kommande arbetet kräver. För trots att man tycker att man lägger massor av tid på partiarbete just nu, så är det inget mot vad det kommer att bli.

Det blev väldigt trevligt och väldigt lyckat. 17 av 22 kandidater kunde komma, vilket bara det var glädjande i dessa stressade tider, och det var gott humör och massor av engagemang. Som ordförande fick jag den stora äran att hälsa välkommen och berätta om mina tankar om det som komma ska.

Efter det höll vår riksdagskandidat, Sofia Nilsson, ett föredrag om vad vi åstadkommit och kommunen och hur vår valplattform ser ut på riks-, distrikt- och kommunnivå. Viktigt att man har detta med sig i bakhuvudet även om frågorna kan ändras på vägen till september.

Efter välbehövlig och utsökt frukost tog Peter Olsson från riksorganisationen över och ledde diskussionen kring "Varför jag är centerpartist?" och vilka utmaningar och möjligheter vi har. Det blev perfekt att alla var aktiva, och många viktiga tankar kom upp.

Peter från riks

När många gula lappar prytt väggen, var det fotografering och sedan var de flesta nog glada att få tillbringa eftermiddagen i vårsolen.

Som ordförande kändes det jättebra efteråt. Vi har bra kandidater på en välbalanserad lista. Det är bredd både på kön, ålder och kompetens, och med den här glädjen och engagemanget kan vi inte ha bättre förberedelser inför valet. Nu gäller det bara att knyta ihop allt och se till att gnistan är på topp i fem månader till. Kan bli hur kul som helst. Verkligen.

En annan sak som var rolig med dagen var att vi fick en gäst i form av Michaela Esseen, som är ordförande i Malmö. Utbyte mellan våra kretsar ger en extra krydda, så det var kul att Michaela tagit sig alla milen hit från Skånes största by.

Så åter igen: Tack alla närvarande för en kanonbra kickoff! 

Nu ska den här ordföranden ta en kort paus innan han kastar sig på nästa uppgift. Beställning av kläder, lägga ut profiler på kandidaterna och en kampanj i Knislinge ligger på skrivbordet...

Gäst från Malmö


tisdag 17 april 2018

Födelsedagsgåva...

Snygg

Fick den här antika ordförandeklubban av min fru igår. Tycker den är väldigt tjusig och den pryder verkligen kavajslaget. Man ska känna en stolthet över de uppdrag man blir vald till, och jag känner mig väldigt hedrad av att vara ordförande i min krets.

Men det finns också något annat viktigt med den här gåvan: Den är en bekräftelse från mitt fru på mitt politiska engagemang och uppdrag. För man kan inte gå in i det här utan att ha sin familj bakom sig. Inte så att man måste ha samma politiska övertygelse, inte alls, men det tar tid och på många sätt blir man en offentlig person som kan påverka ens nära och kära.

Så den här nålen har många bottnar och stor betydelse. En bra symbol helt enkelt.
















fredag 6 april 2018

Dagens bild



Ta skoldebatten till den nivån där den hör hemma. 

Med det tar jag helg...