söndag 5 juli 2020

Först och främst- Demografi

Låt oss reda ut hur det ligger till

Ofta när jag hör debatten om migrationen blir jag lite trött. Inte för att frågan är inte viktig, utanför att debatten aldrig går på djupet i vår tids problematik. Faktaresistens är ju ett begrepp som vi börjar bli lite vana vid, så som utbildad pedagog ska jag försöka lyfta vårt stora problem just nu: Demografin.

Demografi handlar om befolkningen. Hur många som föds och dör och hur befolkningen fördelas på olika grupper. När man talar om samhällsekonomi är demografin enormt viktig. Titta på bilden nedan:

Översta stapeln är hur vi delar in befolkningen när vi räknar. Det är ålder 0-20 år, 20-65 år och 65+. Här räknar man att det är bara i åldersspannet 20-65 år som vi arbetar och betalar skatt. Plus till kassorna. I de andra åldrarna är vi för gamla eller för unga att arbeta och är därmed en minuspost i budgeten. Vi räknar ofta med att vi ska leva drygt tio år efter pensionen. Om du är en egoist och bara vill betala för dig så betyder du att under dina 45 år i arbetslivet ska betala för vad samhället kostar dig under 35 år.

Nu är det snarare så att stapel två är det som gäller. Du kommer sällan ut i arbetslivet innan 25 och de flesta blir äldre än 80 år. Med min realistiska stapel skulle egoisten under 40 år betala för 45 overksamma år (Obs! detta är en modell, verkligheten är mer komplex än så). Ni ser vad det lutar åt.

I framtiden kommer vi att ha enstor del av befolkningen som är äldre än 80 år, vilket leder oss till stapel tre. Då ska den som bara vill göra rätt för sig själv betala 55 år med sina 40 arbetsår. 

Men nu ska ju alla som arbetar betala vår gemensamma välfärd, och då kommer vi till följande fördelning:

Just nu är, enligt Ekonomifakta, försörjningstalet 77. Det betyder att 23 personer just nu ska försörja 100 personer. De där 77 som inte arbetar är jämnt fördelade på de andra ålderskategorierna. Till 2070 beräknas försörjningstalet vara 89, alltså att 11 personer ska försörja 100. 

Tänk över det ett tag och sätt detta i ett perspektiv nästa gång du tänker över välfärd, invandring eller liknande frågor. Om vårt ekonomiska system ska hålla måste de i åldern 20-65 öka procentuellt, annars finns varken någon som vill eller kan ta hand om våra gamla.

När man då ser att Sverige skickar iväg examinerade gymnasielever, som dessutom kostat mycket mindre under sina första 20 år, så bävar man. Den som säger att vi inte ska ha någon invandring för att skydda våra pensionärer är galen. Fakta talar för sig själv.


Källa: https://www.ekonomifakta.se/fakta/arbetsmarknad/befolkning/befolkningsstruktur/



lördag 4 juli 2020

En göing vill vara fri

Utveckling att 

Även innan jag flyttade till Östra Göinge, visste jag att här fanns en stor grad av människor som velat sköta sig själva. Ja, det var till och med så att det ett tag fanns en kung av Göinge. Han blev dock kortlivad, men den andan lever kvar.

Titta därför på kurvan ovan. Jag har varit inne på den tidigare, men nu är den ett år äldre. Den visar hur stor del av Östra Göinges budget som är statsbidrag. För mig är detta även ett mått på självständighet. Ju mer vi klarar oss på egna skatteintäkter, desto större valmöjlighet har vi att driva verksamheten efter eget huvud. Det som oroar i sammanhanget är att bidragsberoendet har ökat de senaste 10 åren från 25% till 38%, och det lär bli mer i år. Med  bidrag kommer också åtaganden och motprestationer.

Varför håller jag då så envist fast vid den här kurvan? Vad gör den så viktig egentligen? Jo, för den visar också vad vi måste jobba med i kommunen. Bidragsberoende som närmar sig 50% vore problematiska. Vad kan man då göra för att förhindra detta? Jo:
  1. Höja skatten (inget en centerpartist vill i första taget)
  2. Få ett bättre skatteunderlag
Vi väljer alternativ två. För att få ett bra skatteunderlag, vad måste vi göra då? Jo:
  1. Få folk att flytta hit som är skattemässigt starka
  2. Få fler i arbete
Här ser ni att nu är vi inne på grunden för politiken. Vad som faktiskt är viktigt för en kommun som Östra Göinge. Hur ska vi då få ett bättre skatteunderlag att vilja flytta hit? Jo:
  1. Ha en konkurrensmässig skola
  2. Ha bra service i kommunen
  3. Ha goda kommunikationer
  4. Skapa bra boende
Så här har ni vad vi som politiker måste ta tag i för att i slutändan få nöjda göingar med stor frihet från staten.

Tydligare än så här kan man egentligen inte förklara det, och samtidigt ger det en viss oro. Bara att spotta i nävarna med andra ord. Här gaur de!









lördag 7 december 2019

Vägval...


Jag är buddhist. Inget konstigt med det. Länge ansågs buddhismen inte vara en religion i Sverige, utan en filosofi. För mig är det varken eller. För mig är det en väg. Alla människor vandrar just sin väg med just sina mål styrda av sina personliga kompasser att leda dem rätt. Så ska det vara.

På den där vägen kommer vi då och då till vägval där vi måste göra ett avvägande vilken väg som är den rätta. Det är dessa val som definierar vilken människa man är och vilken människa man vill bli ihågkommen som. Val är sällan enkla.

När jag valde att engagera mig politiskt var det ett vägval. Jag hade helst gjort något annat val, men när man följer det man tror på kan man inte alltid göra det enkla. Det rätta är sällan bekvämt. Det är ofta lättare att bara följa med strömmen och göra som alla andra eller som man alltid har gjort.

Just nu görs det många, i min mening, dåliga vägval inom svensk politik. Val som kommer att göra att många människor inte kommer att kunna göra de val som definierar dem och leder dem vidare på just sina vägar. Det finns de som vill göra dina vägval åt dig, och som är rädda för de som vågar gå nya stigar i livet eller vågar vara annorlunda.

Men dessa vet vi vilka de är och att de faktiskt vill göra just så. Värre just nu är att många väljer att låta dessa välja åt sig. Följer deras väg istället för sin egen. Det är fegt och på många sätt omoraliskt.

Men det är deras väg och deras val. Dessa val som kommer som sagt att definiera vilka de egentligen är och vad de kommer att bli ihågkomna som.

Det är inte mitt val och kommer aldrig att bli. Men jag är ju buddhist och van att vandra min egen väg. Mitt arbete kommer att vara att kämpa för varje människas rätt att göra just det. När alla kan göra det. Då kan jag välja att göra något annat...



torsdag 14 november 2019

Otrygghet, det naturliga tillståndet

Otrygghet 10 000 fKr

Debatten idag handlar väldigt mycket om otrygghet, eller kanske mer om avsaknaden av trygghet. Många idag känner, eller upplever, en stor otrygghet i dagens samhälle. Detta kopplar vi till olika saker och händelser. Gängkriminalitet, terrorhot eller hot mot miljön är några anledningar. Många tycks tro att detta är något som skapats de senaste åren eller årtiondena. Många verkar också tro att det var tryggare innan och att otrygghet är något som är ett onaturligt tillstånd vi plötsligt fått i knät.

Sanningen är väl egentligen att otrygghet är det naturliga tillståndet och att trygghet är något man skapar. Något vi alla har ett ansvar för.

För egentligen, rent historiskt, har vi inte haft det bättre än nu och aldrig varit tryggare. Glöm inte det. Från det att de första människorna fick gömma sig för olika rovdjur och undvika vulkaner och jordbävning tills nu har vi alltid trott att undergången var nära.

Fram till detta århundradet har svält och sjukdomar hela tiden hotat att förgöra stora delar av befolkningen. Och har inte svälten kommit så har kriget bankat på dörren och så vidare. Bara under min levnad har hoten sett ut ungefär så här:

70-talet: Kalla kriget rådde, miljön var full av kvicksilver och oljan hotade våra stränder. Olika vänsterfraktioner terroriserade europa. 

80-talet. Nu var försurningen och förtunningen av ozonlagret de stora miljöhoten. Kalla kriget rådde och vi hotades alla av att dö i AIDS.

90-talet: Finanskrisen var deprimerande. Milleniumbuggen hotade att slå ut alla datorer i världen. Göran Persson blev statsminister ;) 

00-talet: Klimatförändringarna börjar diskuteras, ny finanskris. Folk dör av hjärtsjukdomar och övervikt. Mobilerna invaderar vårt privatliv.

Så egentligen har vi alltid oroat oss och kommer alltid att oroa oss. Det vore märkligt annars. MEN vill vi ha en ökad trygghet måste vi våga ta tag i livet vi har omkring oss. Engagera oss och ta ansvar. Man kan inte gömma sig och tro att någon annan ska jaga bort spökena under sängen. Det behövs jobb, envishet och hjärta, inte gnäll.

Idag anmälde jag mig som nattvandrare i kommunen. Det är ett litet, litet steg för att göra min lilla värld tryggare, men det finns andra saker vi alla kan göra. Tänk på det. 

Så gör något och skapa den där tryggheten du vill ha...








torsdag 7 november 2019

Kommunalisering, den snabba vägen till förstatligande

Läs och begrunda...

Ok, nu ska jag försöka förklara vad jag tänker så enkelt som möjligt. När man vänder på begreppen blir det lätt att man tappar läsaren, så jag försöker vara så tydlig jag kan. Frågan för dagen är:

Är kommunalisering en väg mot förstatligande av kommuner?

Visst låter frågan märklig, men läs och fundera:

De flesta kommuner i Sverige har får sina inkomster från två stora poster: Den kommunala skatten och olika statsbidrag. Skatten vet de flesta vad det är, men statsbidragen är av lite olika karaktär. Det kan vara riktade bidrag och generella bidrag. Ofta kommer dessa bidrag med lite pekpinnar. Skolan t ex måste följa skollagen och läroplanen. Ja, när det gäller skattemedlen finns det också föreskrifter att följa som t exa kommunallagen, men du kan enklare fördela dem som passar bäst för kommunen.

Titta på sidan i den här länken. Den visar hur mycket statsbidrag och hur mycket skatteinkomster varje kommun får in per invånare. Med den kan du lätt räkna ut fördelningen av de de båda. I mitt tycke är måttet för en stabil och flexibel ekonomi att man är så lite beroende av statsbidrag som möjligt. Kanske ska den vara som  första stapeln i bilden kring 20% statsbidrag. Mindre är riktigt bra, mer är inte så bra.

Är du med så här lång är allt frid och fröjd. Du kan lätt räkna ut hur det ser ut i din kommun och se om det känns bra eller ej.

Vilket som. Om nu skatteintäkterna minskar och statsbidragen ökar till den grad att man helt plötsligt har mer statsbidrag än skatteintäkter (se stapel 2 i diagrammet). Då har ju, rent teoretiskt, staten mer inflytande över kommunen än skattebetalarna. 

Tillbaka till kommunaliseringen. Vi har sett att staten då och då vill lägga ut olika verksamheter på kommunerna. Ofta med en liten slant för besväret. Vi har sett det med skolan t ex, men även med andra saker. OM nu vi fortsätter den här trenden och låter t ex kommunerna ta över t ex Arbetsförmedlingen eller liknande så kommer vi att till slut hamna i ett läge där staten styr mest över kommunerna, och då kanske man ska fundera på om inte staten kan förstatliga kommunerna direkt.

Nu menar jag inte att jag har rätt i alla aspekter, och som vanligt är det inte precis så här enkelt, men jag tycker man ska ha med detta när man funderar på utvecklingen i vårt samhälle. Vilken politik ska man föra för att en kommun ska ha så stort frihetsutrymme som möjligt?

Kommunalisering är inte den rätta vägen för mig...






söndag 19 maj 2019

Den borgerliga bisvärmen

Lite så här

Vi har ett nytt politiskt läge i Sverige. Visst har Alliansen spruckit och de gamla blocken har blivit nya. Men det är också nya spelregler. Innan rörde sig opinionssiffrorna ganska lite, precis som förtroendet för olika partierna. Men just ny finns det ett "svärm" väljare som likt bin flyger mellan de partier som för dagen smakar mest honung, och förtroendet för olika partiledare går som en jojo upp och ner. Mest svärmar de där bi-väljarna runt på högerkanten.

Det gör det lite svårt att förhålla sig till som politiker. Ska man försöka locka till sig den där svärmen, med stor riska att den surrar vidare inom en snar framtid? eller ska man försöka få tag i de där bina som vill stanna i samma kupa?

För mig är svaret enkelt: Man ska bygga långsiktigt med envishet och kontinuitet. Ska man fånga en flyktig skara med nya löften varje dag blir man lätt snurrig och tappar fotfästet. 

Det är väldigt lätt att tappa fotfästet, och den där svärmen väntar inte på att du ska resa dig igen.

Surr, surr, surr och snurr, sa Bull...












söndag 12 maj 2019

Valtider igen

Då var vi på gång igen

För mig är frågan om vi ska vara med i EU en antifråga. Det är så självklart att vi inte kan lösa de stora frågorna ensamma. Miljön, ekonomin, freden och mycket annat kan man bara lösa om flera länder arbetar ihop. Det är också gott för framtiden att våra ungdomar enkelt kan bo, arbeta och studera utomlands. Det gör världen mindre och närmare.

Så nu när vi går in i en ny valrörelse så är det de stora frågorna som ligger på bordet. Med-mänsklighet, bättre miljö, mat med god kvalité och demokrati är frågor som inte bara berör mig utan också det parti jag företräder. Frågor som man tycker borde vara självklara 2019, men som på olika sätt hotas i Europa. Vi har sett det tidigare i historien, men tydligen har många inte tagit lärdom. Krafter som är främlingsfientliga och odemokratiska gör sitt yttersta för att hindra den frihet som tidigare generation arbetade så hårt för att bli av med.

Just därför är detta val ett viktigt val. Om man inte gör sin röst hörd kommer någon annans röst att tala för dig. Så glöm inte att rösta senast den 26/5!

Nu går vi in i de två sista veckorna innan valet. Det betyder en del arbete för en ordförande. Just nu sitter jag och gör den kampanj vi ska lägga på våra sociala medier. Här är ett litet smakprov: