onsdag 27 januari 2016

Barack-problematiken

Inget nytt problem

I dagsläget hör vi om ständiga problem på hemmen för ensamkommande barn. Just att vi kallar dem för barn gör det lite problematiskt att skapa en förståelse. Rent juridiskt är de barn, men i verkligheten är de ungdomar i åldern 14-18 år, och nästan uteslutande män. Dessa unga män, med inneboende stress, oro och till viss del krigstraumatisering, buntar vi ihop i stora mängder i olika boende. Ofta med väldigt lite att göra och med brist på vuxna förebilder.

Egentligen borde jag inte behöva skriva mer för att alla ska förstå problematiken. Alla som arbetar med ungdomar i den här åldern vet att om de får vara rastlösa tillräckligt länge så händer det något, oavsett kultur och tidigare uppfostran. Konstigare än så är det inte. Det är en formidabel grogrund för mobbning, pennalism eller bara allmänt dålig jargong. Själv kallar jag detta "barack-problematiken".

Om vi gjort samma sak med svenska killar och tjejer hade vi sett samma problematik. Vi har sett liknande kulturer inom idrotten, på internatskolor och inom militären. Skillnaden här är dock att man ofta har en vuxenstruktur omkring som ser till att hålla ungdomarna sysselsatta och ger dem en struktur.

De dåd som har skett och pågår är inte acceptabla och vi måste se till att de som utför dem får lämplig tillrättavisning, men vi måste också se till så att vi har ett system som ser till att detta inte kommer att ske. Kanske är det så att HVB-hem inte är det bästa sättet att ta hand om de här ungdomarna, utan man kanske måste se om familjehemsplacering är ett bättre alternativ.

Oavsett hur vi ser på det är det ingen lösning att bara skylla på kultur. Vi måste se problemet för vad det är och försöka lösa det på ett konstruktivt sätt. Fortsätter vi att ha stora grupper med ungdomar på liten ytan utan vuxenstöd så blir vi inte av med problemen.

Centerpartiet har föreslagit att man ska försöka se andra möjligheter än HVB-hem och placera de som är över 15 år i särskilda boenden. Man vill också stärka möjligheten för nyanlända ungdomar att stärka sina nätverk i samhället genom satsning på bl a föreningslivet. Detta kanske inte bara minskar kostnaderna, det kanske också löser det där jobbiga barackproblemet.









lördag 23 januari 2016

Delad öppenhet

En otroligt "invandrarvänlig" partiledare

Lyssnade på Ebba Busch Thors uttalande om att Centerpartiets flyktingpolitik är "omänsklig". Man kan ha mycket åsikter i den här frågan, men generellt kan jag personligen att om man vill ha en allians så nöjer man sig med att berätta om sin egna politik och försöker hålla sig ifrån att kritisera de man vill samregera med. För många är attack det bästa försvaret. Särskilt när man känner sig pressad av någon orsak.

För flyktingfrågan splittrar inte alliansen. Alliansen splittrar alliansen...











onsdag 20 januari 2016

Kaos, myter och symboler

Politikens heliga graal

Läser idag Inizio partiprognos. I den kan man se att SD ökar, M minskar och C står på en stabil nivå. Egentligen kan man se att sedan valet har vi gått från två stora partier till tre. Sedan har vi en mängd små och medelstora partier, där C är det största just nu. Fortsätter utvecklingen så här så har i stort sätt block politiken tappat sitt värde. Hur man än gör måste alla partier göra någon sorts ohelig allians. om man vill ha majoritet i riksdagen.

En slutsats man kan dra efter de senaste månaderna är att de partier som håller sin linje (V, C och SD) är de enda partierna som inte sjunker och ökar lite osammanhängande. Det lönar sig att stå pall i den politiska virvelvind som råder.

En annan intressant sak man kan noter är att SD inte tappar fast skandalerna kring partiet hopar sig. Senast var det uppdagandet att mannen med järnröret fått en massa pengar från partiet. Något som verkar kunna kopplas till Jimmie Åkesson. En nyhet som skulle fällt vilket statsråd som helst som inte tillhört SD. Lägger man där till alla de klumpiga kommentarer som vi ständigt får till oss som handlar om kulturer och kvinnor, är det väldigt märkligt att partiet är så populärt som det är.

Men SD har lyckats skapa myten om att de är de mobbade, de som står utanför som alla andra spottar på. Den myten ger tydligen mandat att bete sig både odemokratiskt och osolidariskt. Väldigt smart måste man medge. För så fort man får kritik är det så klart bara en fortsättning på all annan smutskastning. Men frågar man sig frågan "Är det detta parti man vill se i regeringen?", då är det förunderligt att man har den uppbackning man har.

Jag har en teori att just nu vill de flesta svenska väljarna ha raka linjer, myter och symboler. Man är inte intresserad av sanningen. Man vill höra orden, men vill inte lyssna på buskapet. Det kan synas svårt i en upplyst demokrati, men man ska inte blunda för att det är så. Hur man vänder och vrider på statistik och åsikter, har man redan bestämt sig och följer det som ligger närmast sin politisk-religiösa övertygelse. Hur bra det än är vill man höra att det är kaos.

Lätt att fördöma detta, men det kräver också att vi som engagerar oss politiskt måste ökar vår tydlighet, brinna för våra frågor och stå fast när det stormar. Då kan man bygga en myt om att man är den symbol som ger ordning i kaoset och ljus i mörkret.

För vilket parti vill du hålla i handen när det stormar där ute?









lördag 16 januari 2016

Spännande vecka...

Mycket att fundera på just nu

Även om partiledaredebatten var lite förutsägbar så har ändå den politiska veckan blivit väldigt intressant och, så klart, tänker jag på turerna kring Kommunal. Tycker personligen att det är synd att man inte lärt sig den här läxan sedan tidigare. Hur rätt det än gått till, så ser människor det bara som om man använder de fördelar man har som förtroendevald i S. Eller som privilegierad som Lena Melin kallade det i Aftonbladet.

Personligen tycker jag inte en fackförening och ett parti ska vara så sammanflätade som LO och S är. Man är olika parter i många frågor och man kan inte vara vänner och fiender samtidigt vid samma förhandlingsbord. Förr eller senare måste intressena komma i konflikt, allt annat är bara lyckotänkande.

Varför tycker jag att det här är tråkigt då? Rent teoretiskt gynnar ju detta oppositionen, som jag tillhör, och jag borde vara glad över alla förlorade politiska poäng som regeringen nu får. Men just nu behöver Sverige stark politik, bra frågor och handlingskraft. Affärer som den här ökar bara politikerföraktet och får allt att se mer korkat ut. Margot, som bara utnyttjat sitt "privilegium", har lyckats öka lutningen på debattens uppförsbacke. Merarbete för oss alla med andra ord.

När man ändå är inne på konspirationer kan man ju väcka frågan varför Annelie Nordström inte avgår direkt? När man biter sig fast som hon gör nu brukar det bottna i två orsaker: Antingen är hon rädd att mista sin ställning och lön, eller så finns det mer i byrålådan som vi inte sett än. Suck!








onsdag 13 januari 2016

Partiledaredebatt

Mycket man hört förr...

Sitter och lyssnar på partiledaredebatten i SVT. Redan efter några replikskiften känner man att detta inte kommer att bli dagen då de revolutionerande idéerna ska komma fram, alltså man har hört det mesta förr.

Sverigedemokraterna skyller på invandringen
Vänsterpartiet skyller på vinster i välfärden
Feminister skyller på patriarkatet
Regeringen skyller på EU
Alliansen skyller på regeringens
O.S.V.

Just nu känns det som politiken och landet behöver ruskas om lite och börja tänka nytt och kreativt. Börja brinna för frågorna och framtiden. Det kräver både nytänkande, men också att man måste se att det politiska landskapet ändrar sig snabbare än man hinner med. Då kan man inte luta sig tillbaka och tro att modeller som skapades för 30 år sedan ska fungera i 30 år till, och att diskussioner om småförändringar, där de flesta egentligen är rätt överens, saknar dynamik.

Den svenska modellen kan vi redan...









söndag 10 januari 2016

Blåbrun soppa

Politik i många smaker

Hörde att man från vänsterflanken kallar Alliansen för "den blåbruna soppan". En pastisch på Carl Bildts gamla benämning på de rödgröna. Om detta kan man tycka en hel del, men som centerpartist har man väldigt svårt att ta det där till sig.

Som jag bloggat om tidigare så har det blivit så att vissa allianspartier mer och mer börjat dra sig mot SD, men samtidigt har ju också regeringspartierna börjar tumma på sina ideologier. Kvar är V och C som "står pall". Av dessa två partier är det egentligen bara ett som aktivt försöker hitta lösningar på de utmaningar vi står inför. Alltså är det bara ett starkt mittenparti i politiken just nu, nämligen Centerpartiet, och min åsikt är att det är här man ska vara och utvecklas.

Centerpartiet ska inte blandas in i någon brun sörja eller soppa, och det ska vara tydligt för alla väljare. I dagsläget måste man värdera om Alliansen, som hittills varit ett gott bygge, är det som är framtiden. Blockan kommer med största sannolikhet att ändras vid nästa val, och då Centerpartiet ofta visat att man är ett bra parti att förhandla med, så kanske ett starkt självständigt parti är ett bra sätt att få igenom sin egna politik. Ja, kanske till och med få en så kallad vågmästarroll.

Det är några år till nästa val och mycket kan ändra sig till dess, men när man tittar på Centerpartiets utveckling det här året så är framtida samarbetspartners inte lika tydligt som det var innan förra valet.

Blå-grönt är bra, men blå-brun-grönt säger jag "nej tack" till. Den paletten gör inga vackra tavlor...









onsdag 6 januari 2016

Centerpartiet de Naiva

Naivt

Redan 2011 skrev Birger Schlaug om centerpartisters naivitet vid valet av Annie Lööf som partiledare. Man hade då också tidigare kritik mot agerande i framröstandet av FRA-lagen där man gjorde en svängning i frågan.

Men aldrig har Centern kallats "naivt" så mycket som under hösten som varit. När man står upp som ett av få partier som håller sin ståndpunkt i migrationsfrågan och fortsätter debattera för andra lösningar på problemet. När man fortsätter värna om den fria rörligheten och tron på människans förmåga, möts man hela tiden av kommentarer att man inte fattar och är ett direkt hot mot välfärdsstaten.

Just nu, när alla andra partier virar runt och försöker bräcka varandra med olika populistiska förslag, borde man kanske inte se Centerpartiet som naivt. Men tiderna ändrar sig fort just nu och länderna kring Öresund, som för några dagar sedan var en region, är nu två länder med tydlig splittring, två statsministrar som inte talar med varandra och med en diplomatisk kris som man aldrig trodde skulle hända med ett av våra nära grannländer.

Just i det läget kanske det är viktigare än någonsin att "stå pall", som Annie uttryckte det. Att stå upp ännu tydligare för det man tror är rätt, och inte vackla när det blåser kallt i dabattvindarna. Allt för få partier gör det just nu och det är nästan mer oroande än flyktingkrisen  i sig själv.

Så. Stå upp, stå pall och var naiv, om det är det som behövs.

"För det kan aldrig vara naivt att vara medmänsklig", som Anders W Jonsson sa...












måndag 4 januari 2016

Murar

Dagsfärsk information

Många tycker väl inte det är så farligt att man måste visa id-handling när man reser mellan olika länder. Personligen tillhör jag dem som inte har problem med kameraövervakning, FRA-övervakning eller att då och då visa id-handlining, men det som sker mellan Sverige och Danmark är en annan sak. Om jag var tvungen att visa id-handling VARJE dag jag ska till arbetet, smidig handläggning eller inte, så skulle jag känna det som om jag befann mig i en polisstat.

Om man sedan tar till sig informationen ovan så kan egentligen ingen inte påstå att de nya reglerna inte har effekt på regionen. Att en resa, som tidigare tog mindre än en timme, nu kan ta 2,5 timmar och dessutom tar "fel håll" ÄR bekymmersamt.

Nä, detta är en mörk dag för Öresundsregionen men också ett slag i ansiktet på det öppna samhället vi kämpat hårt för att få till. Det är bara att hoppas att det blir en väckarklocka som på sikt kanske får oss att inse värdet av öppenhet...


(Bilden är från Öresundstrafikens hemsida idag. Sökte på resa Köpenhamn-Lund)