onsdag 20 januari 2016

Kaos, myter och symboler

Politikens heliga graal

Läser idag Inizio partiprognos. I den kan man se att SD ökar, M minskar och C står på en stabil nivå. Egentligen kan man se att sedan valet har vi gått från två stora partier till tre. Sedan har vi en mängd små och medelstora partier, där C är det största just nu. Fortsätter utvecklingen så här så har i stort sätt block politiken tappat sitt värde. Hur man än gör måste alla partier göra någon sorts ohelig allians. om man vill ha majoritet i riksdagen.

En slutsats man kan dra efter de senaste månaderna är att de partier som håller sin linje (V, C och SD) är de enda partierna som inte sjunker och ökar lite osammanhängande. Det lönar sig att stå pall i den politiska virvelvind som råder.

En annan intressant sak man kan noter är att SD inte tappar fast skandalerna kring partiet hopar sig. Senast var det uppdagandet att mannen med järnröret fått en massa pengar från partiet. Något som verkar kunna kopplas till Jimmie Åkesson. En nyhet som skulle fällt vilket statsråd som helst som inte tillhört SD. Lägger man där till alla de klumpiga kommentarer som vi ständigt får till oss som handlar om kulturer och kvinnor, är det väldigt märkligt att partiet är så populärt som det är.

Men SD har lyckats skapa myten om att de är de mobbade, de som står utanför som alla andra spottar på. Den myten ger tydligen mandat att bete sig både odemokratiskt och osolidariskt. Väldigt smart måste man medge. För så fort man får kritik är det så klart bara en fortsättning på all annan smutskastning. Men frågar man sig frågan "Är det detta parti man vill se i regeringen?", då är det förunderligt att man har den uppbackning man har.

Jag har en teori att just nu vill de flesta svenska väljarna ha raka linjer, myter och symboler. Man är inte intresserad av sanningen. Man vill höra orden, men vill inte lyssna på buskapet. Det kan synas svårt i en upplyst demokrati, men man ska inte blunda för att det är så. Hur man vänder och vrider på statistik och åsikter, har man redan bestämt sig och följer det som ligger närmast sin politisk-religiösa övertygelse. Hur bra det än är vill man höra att det är kaos.

Lätt att fördöma detta, men det kräver också att vi som engagerar oss politiskt måste ökar vår tydlighet, brinna för våra frågor och stå fast när det stormar. Då kan man bygga en myt om att man är den symbol som ger ordning i kaoset och ljus i mörkret.

För vilket parti vill du hålla i handen när det stormar där ute?









Inga kommentarer: