söndag 19 november 2017

Nationella prov, meritpoäng och gymnasiegaranti

Big deal

Just nu pågår de muntliga nationella proven runt om i hela landet. Det är början på en lång vår att prov och prövningar för många elever. Särskilt i åk 9. Man behöver inte berätta hur mycket tid detta tar från det ordinarie skolarbetet, för är man bara det minsta insatt inser man att dessa prov tar floder av tid från elever och lärare.

Det har länge diskuterats hur mycket dessa prov ska vara betygsavgörande, och nu i dagarna har det bestämts att de ska väga tyngre än innan. Många tror att ett nationellt prov är betygsättande, men fram till idag har det bara varit rådgivande. Det är fortfarande den enskilde läraren som samhället bestämt ska vara den som beslutar om betyg, och så är det med det.

Tyvärr anser många att vissa skolor satt det som brukar kallas "snällebetyg", alltså betyg som är högre än det eleven presterat. De tycker att glappet mellan elevens slutbetyg och dess resultat på nationella proven varit orimligt stor. Huruvida det finns rimliga förklaringar till detta har man inte lagt lika mycket tid på. Siffror jämförs med siffror, inte elev mot prestation. Det har i vilket fall skapat vissa orättvisor, och som ett brev på posten kommer alltså uppmaningen om att de nationella proven ska räknas in mer i betygssättningen.

Men om vi nu har  bestämt att en legitimerad lärare ska sätta betyg, så får vi ju hålla oss till detta. Som lärare är det naturligt att många elever har högre betyg än vad ett prov visar. Man ser eleven under tre år, och under den tiden har den många tillfällen att visa att den kan läroplanens mål. Nationella proven är bara en liten del av en helhet. Det blir som att bedöma en vecka efter hur måndag förmiddag är. Tycker man  att någon sätter "snällebetyg",  så kanske man hellre ska titta på om betygssättaren ska behålla legitimationen, eller kanske titta på kulturen på den skolan där "snällebetyg" figurerar. Men dra inte alla lärare och alla skolor över en kam.

För ska en provomgång få avgöra den enskilde elevens betyg? I min värld ska de inte vara så. Det skulle vara enormt orättvist. Särskilt för de elever som kräver extra insatser för att lära sig det politiken bestämt att de ska kunna.

Överhuvudtaget har betyget i nian fått lavinartad betydelse på ett sätt som inte är rimligt. Betyget ska användas en gång, och så fort man kommit in på gymnasiet har det inget värde längre. Det är många elever som faller inför stressen detta skapar. En annan orimlighet är att vi har målrelaterade betyg, men de ska i slutändan användas som de relativa betygen, alltså som en funktion att dela upp elever på ett jämförande sätt.

I Lund, där jag jobbar, gör detta och det fria gymnasievalet att de betyg man behöver för vissa linjer är orimligt höga. Mina elever vet att ett C eller B inte är bra nog, även om dessa ska räknas som höga betyg. Det blir något absurt, med tanke på den intention man har med skolan och betygen.

Mitt förslag är därför att även intaget till gymnasiet borde vara målrelaterad och att det ska finnas en sorts gymnasiegaranti. Tänk t ex att en elev har 255 meritpoäng, vilket innebär att man har ett C i snitt, som är ett jättebra betyg. Då borde elevenvara bra nog att klara alla gymnasielinjer utan särskilda krav, och med viss logik borde då politiken se till att kunna erbjuda den eleven just den utbildning den eftersträvar. Kanske inte på just den skolan den önskar i första hand, men helst i den kommun eller upptagningsområde den bor i.

Kunde man ha målrelaterad intagning till gymnasiet skulle vi kanske komma tillbaka till en vettig betygssättning och faktiskt få våra elever att arbeta mot tydliga mål. Med största sannolikhet skulle det också minska stressen på våra pressade elever.

Kanske skulle det också få oss politiker att inse att skolans mål är kunskapen i sig själv och inte de där proven.





4 kommentarer:

Stefan T sa...

Betyder målrelaterad intagning att alla ska få gå den gymnasieutbildning de vill?

Onkel Olof sa...

Märk att detta är mitt påfund.
Jag menar att om man har vissa betyg ska man ha garanti att få gå det programmet man vill, inte nödvändigtvis på den skolan man vill.

Blev det lite tydligare?

Stefan T sa...

Ja det blev det. Jag tror att de har något liknande i Frankrike för universitetsstudier, dvs. alla som vill får börja på läkarprogrammet. Men eftersom samhället inte har behov av miljoner läkare så blir det utslagning efter vägen. Det tycker jag verkar ännu stressigare. Fast enligt ditt förslag skulle man väl få gå färdigt utbildningen. Om det svänger mycket vad folk vill gå år från år kan det nog bli svårt att få fram platser.

Onkel Olof sa...

Så kan det vara, och det är en risk, men om man betänker att trender inte ändrar sig så snabbt och att man gör ett preliminärt val till jul, så borde man kunna ha en viss beredskap.

Vi ska också tänka på att det gäller till gymnasiet och inte till högskola/universitet.