Vägval...

Jag är buddhist. Inget konstigt med det. Länge ansågs buddhismen inte vara en religion i Sverige, utan en filosofi. För mig är det varken eller. För mig är det en väg. Alla människor vandrar just sin väg med just sina mål styrda av sina personliga kompasser att leda dem rätt. Så ska det vara.

På den där vägen kommer vi då och då till vägval där vi måste göra ett avvägande vilken väg som är den rätta. Det är dessa val som definierar vilken människa man är och vilken människa man vill bli ihågkommen som. Val är sällan enkla.

När jag valde att engagera mig politiskt var det ett vägval. Jag hade helst gjort något annat val, men när man följer det man tror på kan man inte alltid göra det enkla. Det rätta är sällan bekvämt. Det är ofta lättare att bara följa med strömmen och göra som alla andra eller som man alltid har gjort.

Just nu görs det många, i min mening, dåliga vägval inom svensk politik. Val som kommer att göra att många människor inte kommer att kunna göra de val som definierar dem och leder dem vidare på just sina vägar. Det finns de som vill göra dina vägval åt dig, och som är rädda för de som vågar gå nya stigar i livet eller vågar vara annorlunda.

Men dessa vet vi vilka de är och att de faktiskt vill göra just så. Värre just nu är att många väljer att låta dessa välja åt sig. Följer deras väg istället för sin egen. Det är fegt och på många sätt omoraliskt.

Men det är deras väg och deras val. Dessa val som kommer som sagt att definiera vilka de egentligen är och vad de kommer att bli ihågkomna som.

Det är inte mitt val och kommer aldrig att bli. Men jag är ju buddhist och van att vandra min egen väg. Mitt arbete kommer att vara att kämpa för varje människas rätt att göra just det. När alla kan göra det. Då kan jag välja att göra något annat...

Otrygghet, det naturliga tillståndet

Otrygghet 10 000 fKr

Debatten idag handlar väldigt mycket om otrygghet, eller kanske mer om avsaknaden av trygghet. Många idag känner, eller upplever, en stor otrygghet i dagens samhälle. Detta kopplar vi till olika saker och händelser. Gängkriminalitet, terrorhot eller hot mot miljön är några anledningar. Många tycks tro att detta är något som skapats de senaste åren eller årtiondena. Många verkar också tro att det var tryggare innan och att otrygghet är något som är ett onaturligt tillstånd vi plötsligt fått i knät.

Sanningen är väl egentligen att otrygghet är det naturliga tillståndet och att trygghet är något man skapar. Något vi alla har ett ansvar för.

För egentligen, rent historiskt, har vi inte haft det bättre än nu och aldrig varit tryggare. Glöm inte det. Från det att de första människorna fick gömma sig för olika rovdjur och undvika vulkaner och jordbävning tills nu har vi alltid trott att undergången var nära.

Fram till detta århundradet har svält och sjukdomar hela tiden hotat att förgöra stora delar av befolkningen. Och har inte svälten kommit så har kriget bankat på dörren och så vidare. Bara under min levnad har hoten sett ut ungefär så här:

70-talet: Kalla kriget rådde, miljön var full av kvicksilver och oljan hotade våra stränder. Olika vänsterfraktioner terroriserade europa. 

80-talet. Nu var försurningen och förtunningen av ozonlagret de stora miljöhoten. Kalla kriget rådde och vi hotades alla av att dö i AIDS.

90-talet: Finanskrisen var deprimerande. Milleniumbuggen hotade att slå ut alla datorer i världen. Göran Persson blev statsminister ;) 

00-talet: Klimatförändringarna börjar diskuteras, ny finanskris. Folk dör av hjärtsjukdomar och övervikt. Mobilerna invaderar vårt privatliv.

Så egentligen har vi alltid oroat oss och kommer alltid att oroa oss. Det vore märkligt annars. MEN vill vi ha en ökad trygghet måste vi våga ta tag i livet vi har omkring oss. Engagera oss och ta ansvar. Man kan inte gömma sig och tro att någon annan ska jaga bort spökena under sängen. Det behövs jobb, envishet och hjärta, inte gnäll.

Idag anmälde jag mig som nattvandrare i kommunen. Det är ett litet, litet steg för att göra min lilla värld tryggare, men det finns andra saker vi alla kan göra. Tänk på det. 

Så gör något och skapa den där tryggheten du vill ha...

Kommunalisering, den snabba vägen till förstatligande

Läs och begrunda...

Ok, nu ska jag försöka förklara vad jag tänker så enkelt som möjligt. När man vänder på begreppen blir det lätt att man tappar läsaren, så jag försöker vara så tydlig jag kan. Frågan för dagen är:

Är kommunalisering en väg mot förstatligande av kommuner?

Visst låter frågan märklig, men läs och fundera:

De flesta kommuner i Sverige har får sina inkomster från två stora poster: Den kommunala skatten och olika statsbidrag. Skatten vet de flesta vad det är, men statsbidragen är av lite olika karaktär. Det kan vara riktade bidrag och generella bidrag. Ofta kommer dessa bidrag med lite pekpinnar. Skolan t ex måste följa skollagen och läroplanen. Ja, när det gäller skattemedlen finns det också föreskrifter att följa som t exa kommunallagen, men du kan enklare fördela dem som passar bäst för kommunen.

Titta på sidan i den här länken. Den visar hur mycket statsbidrag och hur mycket skatteinkomster varje kommun får in per invånare. Med den kan du lätt räkna ut fördelningen av de de båda. I mitt tycke är måttet för en stabil och flexibel ekonomi att man är så lite beroende av statsbidrag som möjligt. Kanske ska den vara som  första stapeln i bilden kring 20% statsbidrag. Mindre är riktigt bra, mer är inte så bra.

Är du med så här lång är allt frid och fröjd. Du kan lätt räkna ut hur det ser ut i din kommun och se om det känns bra eller ej.

Vilket som. Om nu skatteintäkterna minskar och statsbidragen ökar till den grad att man helt plötsligt har mer statsbidrag än skatteintäkter (se stapel 2 i diagrammet). Då har ju, rent teoretiskt, staten mer inflytande över kommunen än skattebetalarna. 

Tillbaka till kommunaliseringen. Vi har sett att staten då och då vill lägga ut olika verksamheter på kommunerna. Ofta med en liten slant för besväret. Vi har sett det med skolan t ex, men även med andra saker. OM nu vi fortsätter den här trenden och låter t ex kommunerna ta över t ex Arbetsförmedlingen eller liknande så kommer vi att till slut hamna i ett läge där staten styr mest över kommunerna, och då kanske man ska fundera på om inte staten kan förstatliga kommunerna direkt.

Nu menar jag inte att jag har rätt i alla aspekter, och som vanligt är det inte precis så här enkelt, men jag tycker man ska ha med detta när man funderar på utvecklingen i vårt samhälle. Vilken politik ska man föra för att en kommun ska ha så stort frihetsutrymme som möjligt?

Kommunalisering är inte den rätta vägen för mig...

Den borgerliga bisvärmen

Lite så här

Vi har ett nytt politiskt läge i Sverige. Visst har Alliansen spruckit och de gamla blocken har blivit nya. Men det är också nya spelregler. Innan rörde sig opinionssiffrorna ganska lite, precis som förtroendet för olika partierna. Men just ny finns det ett "svärm" väljare som likt bin flyger mellan de partier som för dagen smakar mest honung, och förtroendet för olika partiledare går som en jojo upp och ner. Mest svärmar de där bi-väljarna runt på högerkanten.

Det gör det lite svårt att förhålla sig till som politiker. Ska man försöka locka till sig den där svärmen, med stor riska att den surrar vidare inom en snar framtid? eller ska man försöka få tag i de där bina som vill stanna i samma kupa?

För mig är svaret enkelt: Man ska bygga långsiktigt med envishet och kontinuitet. Ska man fånga en flyktig skara med nya löften varje dag blir man lätt snurrig och tappar fotfästet. 

Det är väldigt lätt att tappa fotfästet, och den där svärmen väntar inte på att du ska resa dig igen.

Surr, surr, surr och snurr, sa Bull...

Valtider igen

Då var vi på gång igen

För mig är frågan om vi ska vara med i EU en antifråga. Det är så självklart att vi inte kan lösa de stora frågorna ensamma. Miljön, ekonomin, freden och mycket annat kan man bara lösa om flera länder arbetar ihop. Det är också gott för framtiden att våra ungdomar enkelt kan bo, arbeta och studera utomlands. Det gör världen mindre och närmare.

Så nu när vi går in i en ny valrörelse så är det de stora frågorna som ligger på bordet. Med-mänsklighet, bättre miljö, mat med god kvalité och demokrati är frågor som inte bara berör mig utan också det parti jag företräder. Frågor som man tycker borde vara självklara 2019, men som på olika sätt hotas i Europa. Vi har sett det tidigare i historien, men tydligen har många inte tagit lärdom. Krafter som är främlingsfientliga och odemokratiska gör sitt yttersta för att hindra den frihet som tidigare generation arbetade så hårt för att bli av med.

Just därför är detta val ett viktigt val. Om man inte gör sin röst hörd kommer någon annans röst att tala för dig. Så glöm inte att rösta senast den 26/5!

Nu går vi in i de två sista veckorna innan valet. Det betyder en del arbete för en ordförande. Just nu sitter jag och gör den kampanj vi ska lägga på våra sociala medier. Här är ett litet smakprov:

Distriktsstämma

Mycket EU med Fredrik

Igår var det distriktsstämma i Skåne. Platsen var Höör och över 200 delegater hade samlats för att ta sig an ett gediget program. Det var över 40 motioner att avhandla, val att göra och en massa annat som hör en stämma till.

Fredrik Federley var där för att informera om arbetet i EU och det kommande EP-valet. Vi vill, och kommer, att fortsätta driva jordbruksfrågorna starkt. Det har blivit den frågan som kanske identifierar Centerpartiets EU-engagemanget mest och där vi sticker ut gentemot andra partier.

Som brukligt är på en stämma blir det en del utmärkelser och avtackningar. Mest stolt är jag som kretsordförande för att Ingrid Johansson, vår avgående kassör och webbansvarig, fick utmärkelsen "Guldnålen". Ingrid har i merparten av sitt liv varit aktiv inom Centerkvinnorna och har varit en förebild för många genom åren. Få är värda utmärkelsen mer än hon. Grattis!!

Ingrid Johansson

Annars var det stora för mig på stämman att jag blev invald i distriktsstyrelsen. Det blev stora förändringar och många nyval, men spontant känner jag att detta ska bli hur kul som helst, och jag är både stolt och tacksam för förtroendet. Många engagerade och kompetenta personer i den nya styrelsen och det var fin  energi på första mötet. Det här lovar gott för fortsatt arbete.

Nya styrelsen

Så, sammanfattningsvis var det en bra stämma och antalet motioner visar att det är gott gry i Centerpartiet i Skåne. Nu är det bara att förvalta detta, spotta i nävarna och börja det verkliga jobbet...

Den politiska människan

Makten, pengarna och härligheten?

I många fall måste man fundera på vad som driver en och andra människor att göra de val som de gör.  Som lärare till exempel ligger mitt driv i att förstå och utveckla människor. Hjälpa dem framåt att skapa sin egna framtid. Läraryrket är till viss del ett kall. Hur stor del som är et kall och hur stor del som kan ses som ett vanligt arbete kan man diskutera, men man blir inte bra om man inte är dedikerad på något sätt.

Jag har lätt för att se vad som driver och hindrar människor som vill utveckla sig och lära, men vad driver någon till politiken? Det är inte lika enkelt. Utifrån tror nog många att man gör det för makten och pengarna. Så kanske det är, men efter drygt fyra år som aktiv är det lika spännande att se vad de där uppdragen ger. Förra månaden tjänade jag 330 kr efter skatt på mina uppdrag. En svindlande summa i negativ mening om man ser alla timmar man lägger ner. Då ska man också komma ihåg att de flesta som engagerar sig inte tjänar något alls, snarare betalar man för att få vara med.

Så pengarna är en dålig drivkraft. Makten då? Ja den där makten ja. Man måste verkligen arbeta sig upp för att vara en del av den makten. Däremot kan man tydligt se att de som fått del av den ogärna släpper den ifrån sig. Så makt verkar som om den vrider om skallen på dig om du inte är försiktig. Den tycks korrumpera dig utan att du märker det.

Makten är på många sätt en tröghetslag i sig själv. Beslut tas inte i ögonblicket och kräver envishet och tålamod, så att ha makt som drivkraft är ett bra sätt att ledsna snabbt.

När jag beslutade mig för att engagera mig politiskt hade jag en egen agenda som jag ville vara med att förändra. Den agendan lever fortfarande och är det som får mig att stå ut med timmar av rätt tråkigt arbete och möten. Naivt i vissa avseende, men utan den agendan skulle jag lägga av i morgon. Likadant kommer jag att göra något annat när målen i agendan är uppnådda.

Det är vad som driver mig. Idealist? Absolut.

Men vad som driver andra politiker har jag inte riktigt klurat ut. Men det är säkert något stort, och med största sannolikhet personligt. Kanske är det ett kall...

Handlingsplan för vuxna

Sitter och tittar på morgonens intervju i TV4 med Annie Lööf. Hon berättar om några av de där människorna som skriver hatiska budskap i mail och på sociala media. Det känns ledsamt. Inte för Annies skull, även om hon borde vara bedrövad, utan för de där människorna som skickar skiten. Vad får en, som man kan tycka, vettigt uppfostrad vuxen människa att skriva sådana idiotiska meddelanden och kommentarer?

Sedan tänker jag på skolan. I skolan arbetar vi hela tiden mot kränkande särbehandlingar med våra elever. Varje skola ska ha, och har, en plan för att förebygga detta. Men vad är dessa planer värda när våra ungdomar bombas med all det här hatet i digital- och vanliga media? Vi jobbar verkligen i uppförsbacke här. Ja, när man tänker på det är det ju vuxenvärlden som behöver de där handlingsplanerna. Någon som tog dem rejält i örat och stängde av dem några dagar från den sociala gemenskapen, precis som en rektor kan göra med de som mobbar andra.

Annie var som vanligt enormt bra i den här intervjun för hon avslutade med att säga några riktigt kloka ord. Hon sa att hon måste visa andra, och unga tjejer i synnerhet, att de där hatiska människorna inte får vinna. Hon tar det och låter inte det knäcka henne. Det är starkt. Samhället behöver varenda en som kan stå upp, ta skiten och gå vidare.

För. Eftersom samhället saknar en plan mot kränkande särbehandling för vuxna, så får vi stötta de som står för de positiva och inte låta hatet segra. Det är vårt gemensamma ansvar.

Det goda åldrandet

Alltid roligt att se att man är citerad i tidning (läs här). Synd bara att allt man sa inte kom med, utan mest de där retoriska "knorrarna" man lagt in. För i torsdags debatterades det våra äldre i KF. En fråga med stor vikt inte bara för Östra Göinge utan för hela landet. Våra pensionärer är en allt mer växande grupp, och jag väljer att säga "pensionärer" efter som även begreppet "gammal" måste ses på ett nytt sätt.

Gruppen pensionärer är långt mycket friskare idag än vad den någonsin varit. Jag nämnde i mitt anförande att enligt vissa forskare är den första människan att bli 150 år redan född. Det ställer nya krav på politiken. Krav som vi inte varit vana vid förut. Nu måste en kommun kunna erbjuda goda aktivitetsmöjligheter inte bara för våra ungdomar utan också för våra pensionärer.

I ekvationen ska man också lägga att då vi får större andel  pensionärer i vårt samhälle så ökar också behoven av olika vårdformer och boenden. Man får mer krämpor med åren, det är bara så livet fungerar, och då måste vi som planerar samhällsutvecklingen lägga in detta i översikten.

När vi diskuterade frågan i vår krets blev fyra punkter viktiga för oss i Centerpartiet. Dessa, som jag redovisade i KF är:

• Valfrihet
• Ett aktivt och hälsosamt liv
• Ensamheten
• Maten

Vi tror på att den enskilda människan bäst vet vad som är bra för honom eller henne. Det kan handla om t ex olika boendeformer och vård. Där måste vi öppna för både kommunala och privata alternativ.

Då vi vill ha aktiva och friska kommuninvånare är det viktigt för en kommuns attraktivitet att kunna erbjuda möjligheter till olika aktiviteter för rörelse, men också för att kunna möta andra, alltså att öppna upp kontaktytor. Vi ser nämligen att den ensamhet som många äldre upplever som något vi måste arbeta aktivt emot. 

Sist, men inte minst: Maten. När vi pratar livskvalité kommer vi inte ifrån att maten är bland det viktigaste. Äldre behöver god och vällagad mat som är anpassad för det näringsbehov man har som äldre. Som centerpartist slår man gärna ett extraslag för det närodlade i sammanhanget. Under förra mandatperioden gjordes det mycket för att öka kvalitén på den offentliga maten. Låt oss fortsätta detta arbete.

Som jag nämnde tidigare är detta en av politikens stora utmaningar just nu och jag tror att de flesta partier är överens om detta. Därför ser jag verkligen fram emot en givande och utvecklande diskussion och beslutsfattande om detta den kommande mandatperioden.

Inga "men"

Det verkar ofta som "vem" är viktigare än "vad", och att det man åstadkommer är mindre värt än prestigen. När nu regeringen är på plats känner jag att detta är det bästa som kunde bli, med det valresultat väljarna gav oss.

Centerpartiet gjorde precis det man sa att man skulle göra med det resultatet som blev. Vi har också gjort en förhandling som möjliggjort att många hjärtefrågor nu kan bli verklighet. Jag tänker på strandskyddet, grön skatteväxling, satsningar på företagandet och mycket annat. Bra frågor för landsbygd, miljö och företagande.

Varken C eller L har något att skämmas för eller stå till svars för. Tvärt om. Ändå är det många som nästan går ut och ber om ursäkt för detta. Man ska inte be om ursäkt när man är konsekvent och gör det man står för. Visst, det kommer nog att kosta en och annan röst i det lilla, men man får inte ta beslut efter opinionssiffrorna. Man måste följa sin inre kompass och övertygelse. Då kommer man alltid att hitta hem igen.

När jag gick in i politiken hade jag en personlig orsak att engagera mig. Åter har det  parti jag tillhör visat att både engagemanget och partivalet var rätt.

Jag känner verkligen inte att det finns något att be om ursäkt för här. Inga "men" från min sida alltså...

Öppet brev...

Många har varit kritiska till att C nu tagit det beslut man tagit i helgen. Personligen har jag faktiskt fått fler positiva kommentarer än negativa. Det känns som om det finns "den skränande hopen" som aldrig är nöjd, och "de sansade människorna" som på något sätt vill se politiker som kan kompromissa och komma överens. Den sistnämnda märker vi inte så mycket av, men de finns. Många av dessa är inte heller nöjda med förslaget till överenskommelse, men kan kanske se det nödvändiga för Sverige i den. I mitt liv och i min värld finns det många sansade och kloka människor. Det är jag glad och tacksam för.

Ett brev har jag fått från en väljare som känner sig missnöjd och besviken över att C släpper igenom Stefan L. Brevet var artigt och personligt, så det krävde ett seriöst svar. Mitt svar blev en sorts sammanfattning var jag själv står och tänker i det som nu sker:

"Hej xxx!

Man kan ha många åsikter om det som nu sker i politiken. Tror inte det finns någon som är helt nöjd och många är besvikna.

Men det finns en sak i frågan som man måste ta med i tanken: Väljarna

Alliansen fick inte väljarnas förtroende, alltså mindre mandat än de rödgröna. Det betyder att man måste tänka om och vara flexibel. Tyvärr är det i mina ögon bara C som varit fullt ut kreativa och villiga att nå en lösning. 

Inför valet sa vi:

1. Om Alliansen får fler mandat än de rödgröna så skapar vi en Alliansregering.

2. Vi vill inte samarbeta med och ge SD inflytande

3. Får vi inte majoritet med Alliansen ska vi söka blocköverskridande lösningar.

Det är de fakta vi ser resultatet av nu. Vi får inte den statsminister vi ville ha, men vi gjorde det vi lovade väljarna. Till detta får vi, om avtalet blir av, igenom enorma mängder centerpolitik. Mer än vi fått i Allianssamarbetet.

Så personligen ser jag inte detta som ett svek och jag känner inte att mitt förtroende för partiledningen minskat. Tvärt om.

Så innan du funderar på svek måste du ställa dig frågan: Är det politiken eller posterna som är det viktigaste?

I min värld är svaret enkelt.

Ha en fin söndag!

Olof Lindqvist

Ordf. Centerpartiet i Östra Göinge"