Motionär...

Bortom molnen lyser alltid solen

Efter de senaste turerna i det röriga politiska läget hade det varit lätt att grotta ner sig i negativa tankar och nedsättande kommentarer på nätet. Men i Göinge vilar inga ledsamheter. Därför la jag lite tid igår på att skriva mina allra första motioner till styrelsen och kommande årsmöte.

I mitt tidigare yrkesliv har det alltid handlat om att serva organisationen med analyser och fakta för beslut och andras motioner, så det kändes rätt befriande att få vara i andra ändan även om man väljer att inte gå vidare med dem.

I en demokrati har alla ett ansvar för just demokratin och just därför är det viktigt att engagera sig och inte bara sitta och gnälla i ett soffhörn någonstans. Motioner är ett bra verktyg för detta.

Vad handlar då mina motioner om? Jag har valt några områden som känns angelägna för en liten kommun som den här. Det handlar om förbättrad kollektivtrafik, mobiltäckning och förslag på hur man ska närma sig väljarna i en bortglömd del av Sverige.

Sverige är ett fantastiskt och fritt på ett sätt som vi ofta tar för givet. Jag tror att även den lilla människan kan göra sin röst hörd. Att skriva en motion är alltid en bra början...

Taktik, timing och tillit NOT!

Hmmm...

Då var det väl dags att kommentera den där överenskommelsen. Inte så lätt faktiskt. Det är ju bra att man kommit överens, att ingen sida (eller alla sidor) har tappat ansiktet och att ett extra val som inte skulle lett till så mycket har skjutits på framtiden. Jag säger skjutits på framtiden för det finns egentligen ingen fast grund att stå på ens med en överenskommelse. Jag menar, det tog inte ett dygn innan man började skylla varandra för saker igen.

Har varit inne på partiernas Facebook-sidor och det är egentligen bara på MPs sida som medlemmarna är försiktigt positiva. Alltså, det bubblar, och det bubblar rejält, både på höger och vänster sidan. Ingen verkar nöjd, och kanske med viss rätt, för överenskommelsen har egentligen bara löst en sak: Att stoppa extravalet som egentligen bara Centern ville ha och har råd med. De flesta partiers valkassor är tomma efter ett supervalår, och någonstans tror jag detta väger tyngre än många tror.

Alltså är egentligen överenskommelsen bra. Nu får man fyra år att samla sig och bygga en ny politisk plattform till nästa val, vilket jag egentligen tror att Alliansen behöver. Att kunna visa att man är ett starkt alternativ som under åtta år visat att man kan sammarbeta och kompromissa när det behövts, något som nuvarande regering inte hittills visat större prov på. Löfven har ju virrat som en åsna mellan hötapparna och gnällt och skällt när ingen vill göra som han vill, och just detta beteende tror jag faktiskt kan leda till ett extra val i framtiden. Förr eller senare kommer hans lynne att slå tillbaka i fel fråga och då ligger gången där krattad av sig själv.

Men det som i mina ögon varit fel med den här överenskommelsen är avsaknaden av taktik, timing och tillit. Ingen verkar vara någon bättre general eller pokerspelare i det här. Man har visat korten för tidigt, och den hand man suttit på har varit tom eller för låg. Man ska aldrig låta sig bli synad utan att man har en hand, det vet alla som spelar poker, då tappar man i den tillit som man byggt upp och man tappar förmågan att bluffa när man väl behöver det.

Partierna i uppgörelsen har gjort just detta. Man har byggt upp en förväntan från sina väljare, och när man till slut lägger korten på bordet och blir synade så är det ingen som egentligen har något, men man kallar det ändå en vinst. Alla väljare känner sig som förlorare, fast lösningen kanske egentligen är bra.

Hade man haft lite tålamod och bättre timing, det vill säga vågat hålla på överenskommelsen några dagar till och börjat vara ärliga med varför ett extra val inte vore en så god idé, så kanske man hade upptäckt att handen i det läget varit starkare och man hade kanske vunnit fler fördelar och mer förtroende.

Så just nu är min sammanfattning denna: Dålig timing och taktisk förståelse har gjort att tilliten blivit mindre även till ett behövligt beslut. Med detta tror jag att vi bara sett början på farsen, inte slutet...

Vilse i pannkakan...

Staffan och Storpotäten...

Rätt som man riktar in sig på ett extra val kommer ryktena om att regeringen förhandlar med Alliansen om regler för minoritetsstyre, vilket skulle kunna förhindra valet i fråga. Det verkar bara som om Centerpartiet är det enda parti som både har medlen och en brinnande vilja för nyval. Virrigt är det i alla fall.

Får en att tänka på ens barndoms barnprogram "Vilse i pannkakan". Ett program som var väldigt starkt vänsterpropagandistiskt och som handlade om den lilla människans, Vilses, förvirrade tillvaro i den stora världen där den självgode pampen Storpotäten regerade. Lite så känns det när man studerar det politiska läget i landet just nu. Det stora systemet förvirrar den lilla människan. Hur ska man tro, tycka och välja när allt hela tiden förändrar sig och de styrande bara velar?

Som jag ser det kan det här bara gynna det partiet som attraherar dem som redan känner sig utanför, förtappade eller hotade, och ni vet vilket jag menar.

För att undvika nyval måste de förhandlande hitta ett sätt att rädda allas ansikten samtidigt som man hittar den tydlighet och trygghet som den lilla människan så starkt önskar. Om man inte lyckas med det kommer vi inte bara att vara vilsna i pannkakan, vi kommer att vara helt snurriga i planeten...

Valdiagnos

Äntligen!!

Är vi trötta på gnället och velandet? Ja, i alla fall jag. Man saknar verkligen att partierna börja driva sin politik och inte gnäller på andra hela tiden. Låt oss få rösta på det politiska och ideologiska alternativ vi tror på, så kan vi gnälla och göra lag efter valet.

Därför var det befriande när Annie Lööf höll sitt jultal där hon fokuserade på vilken politik Centern står för, och inte på vem som är minst ansvarstagande eller på blockpolitiken. Kändes bra på många sätt, och när sedan bilden ovan lanserades på Facebook så är det tydligt att Centern är sugna på att få driva en valkampanj och tror på sig själva.

Detta fick mig att undra hur de andra partierna tänker just nu, och därför gick jag in på samtliga riksdagspartiers Facebooksidor för att se hur de tänker just nu. Kan vara en tendens, om inte annat ett mått på deras aktuella politiska energi.

Valtemp enligt Onkel O 2014-12-17 baserat på Facebook:

FP- Lyfter liberalismen
Man är inne på att visa sin ideologi, vilket måste ses som en start på en valplattform.
Energiläge: Ljummen men uppåtgående

C- lägger ut sin politik (se ovan)
Annie är också väldigt aktiv. Tydligt är att man är sugna på en valkampanj.
Energiläge: Hett. bara att hoppas att det finns energi kvar till slutspurten med.

KD- Diskussion om det kristna kulturarvet och byråkratin
En vanlig dag i KD. Man diskuterar det kristna kulturarvet och byråkratin som hindrar byggandet.
Energiläge: Svalt

M- Mycket AKB
Med nästan ny partiledare läggs naturligtvis fokus på henne och hennes team.
Energiläge: Ljummet men optimistiskt.

FI- Uppmanar till att rösta efter övertygelse.
Gudrun är tillbaka och uppmanar till att man ska rösta på sin övertygelse även om det inte alltid är strategiskt. Visar att man börjar tänka val.
Energi: Svalt men på gång.

MP- Miljökonferensen i Lima
Miljöpartiet håller sin linje och rapporterar från klimatmötet i Lima. Inte mycket om det politiska arbetet i Sverige.
Energinivå: Svalt kanske kallt eller ljummet.

V- SD är rasister
Vänsterpartiet lyfter sin revolutionär nummer 1, Dinamarca, och man fortsätter sitt korståg mot SD. Inte mycket om sin egen ideologi eller politik.
Energinivå: Ilsket ljummet.

S- Gnäll gnäll gnäll
Socialdemokraterna fortsätter att tjata om allt de inte kan göra för att de inte fick igenom sin budget.
Energinivå: Svalt negativ

SD- Propagerar för pensionärerna
Sverigedemokraterna har nog känt att de svikit pensionärerna lite och propagerar för bättre tider för de äldre. Lite tveeggat men ändå en början på en valplattform.
Energinivå: Ljummet på gränsen till varmt.

Det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig. Tydligt är också att många partier har lite tomt i valkassan. Både V och KD har lagt ut inlägg som önskar en "julgåva". Kanske något att ta med i beräkningarna med.

Det kan bli en hetljummen vår på många sätt...

Det är inte bra

Ett oroväckande tecken

Det politiska läget i Sverige ger hela tiden en liten sur eftersmak, och i utkanten börjar de doldas skuggor få liv. Ett säkert tecken på att något inte riktigt fungerar är när man börjar titta tillbaka på "den gamla goda tiden" och personer som hänvisats till arkiven åter får en offentligt utrymme. Nästan så att man får lust att tro på spöken.

Man kan säga mycket om den beryktade "sandlådan" i Riksdagen, men just nu är man nog mest konfunderad över Stefan Löfven. Han har ju verkligen lyckats sparka alla på smalbenet samtidigt som han vill samarbeta med alla. Ja, inte dem han kallar nyfascister, men alla andra. Det där fungerar inte, och det vet alla som suttit vid ett bord där alla är sura på varandra och man ska försöka komma till någon sorts endräkt. Man kan inte vela, skylla ifrån sig, kalla folk för saker och sedan kalla det för samarbete. Att inte MP går ut och kommenterar hans senaste utspel om valsamarbetet ska ha all ära för. Ett bra sätt att dämma upp i en retorik som ingen kan vinna på.

MEN. När man då tycker att Löfven beter sig så orutinerat som man kunde befara, då dyker DOM upp, och pålitligt blir saker lite tydligare. Vilka är då Dom? Jo, det är en massa personer som egentligen inte är på den politiska arenan, men som helt plötsligt får vara med och bestämma dagordningen. Jag tänker så klart på LO-ordföranden, Ingvar Carlsson och inte minst Göran Persson. Alltså, ett tydligt tecken på att den religiösa rörelse som socialdemokratin verkar vara, inte kan låta sin ledare få vara just det; ledare.

Helt plötsligt får man en annan förståelse för stackars Löfven. När han måste stå upp och ta tag i taktpinnen så blir han inte bara pressad av Alliansen och ett svårt politiskt läge, utan också av de som borde hålla tyst och låta honom sköta sitt. De som samtidigt säger att de lämnat politiken. Alla som vet något om ledarskap vet att detta är förödande för en ledares förtroende. Kan tänka mig att Mona hade samma problem på sin tid. Därför borde socialdemokraternas motto just nu vara "Rör inte vår ordförande". Tror tyvärr inte att de klarar av det.

Men, vi har väl alla våra spöken i garderoben. I de flesta fall är de bättre att inte plocka fram dem igen...

Dags att för en seans i krisen kanske?

Ledarskap

Ledarskap, ansvar och handling hänger ihop

Läste i Aftonbladet idag att förtroendet för partiledarna på vänsterkanten rasar. Ja egentligen sjunker de för alla partiledare utom Annie Lööf och Jimmie Åkesson, men mest rasar det för regeringspartierna. Egentligen inte så konstigt efter höstens röra, men det får en att tänka på det där med ledarskap.

Finns få ämnen som konsulter tjänar så mycket pengar på som just ledarskap och ledarskaps-utveckling. Har som tjänsteman själv gått igenom ett antal kurser och studiedagar på ämnet. Man slås då av att om man satte ett index för ledarskap och delade det med antalet chefer i en organisation, så märker man att det nästan alltid är mindre än 1,0, alltså att det ofta finns fler chefer än det finns bara ledarskap.

Så är det, enligt min mening, också i den politiska världen. Många som vill vara med och bestämma, och väldigt få tydliga ledare. I det kaos, sett ur svenska förhållande, som råder är det tydligt att vi saknar någon eller några som kan hålla samman helheten, agera diplomat och som har ett förtroende som sträcker sig över block- och ideologiska gränser. Och kanske viktigast; har styrkan och pondusen nog att erkänna att man kanske haft fel. Ingen partiledare har ett förtroende som går över 40%, vilket är en tydlig indikation på ledarskapsbrist.

Så om man ställer sig frågan: "Vem av alla partiledarna skulle man vilja se som stadsminister?" så ser min lista ut så här:

1. Hmm... Maud Olofsson, nä henne fick man ju inte välja...
2. Hmm... Annie Lööf
3. Hmm... AKB
4. Hmm... Gustav Fridolin
5. Hmm... Göran Hägglund
6. Hmm... Jan Björklund
7. Hmm... Stefan Löfvén
8. Hmm... Åsa Romson
9. Hmm... Jonas Sjöstedt

Om Karlsson eller Åkesson blir stadsminister är det ett nytt läge i Sverige och då kanske man måste se saker ur ett annat perspektiv.

Alltså. Det finns ingen naturlig ledare som sticker ut riktigt. Det finns någon eller några med potential att bli riktigt bra, men som kanske inte är "färdiga" ännu. Av dessa är det Annie Lööf som tar för sig mest av det tomrum som skapats. Om inte annat har hon skrämt upp vänstersidan rejält, vilket i alla fall får mig att dra på smilbanden och se de kommande debatterna med tillförsikt.

Huka er alla vänsterpampar för kvinnan med den närodlade pondusen!!

Jo, det finns nog lite hopp trots allt...

En som går mot strömmen

Artikel om förtroendet

Var är politiken?

Ligger i startgroparna...

Det är nog många som inte vill ha extra val, och med tanke på varför vi nu sitter i det här läget kanske  man måste erkänna att det inte är så bra.

Man kan också se det som en chans att visa upp sin politik igen och kanske ändra det politiska landskapet till något man tror på. När man ser vilken massiv kampanj mot SD det blivit, hur mycket skyller på varandra och hur lite man faktiskt försöker sälja sin politik, så kanske man inte ska tro för mycket.

Jag gjorde i alla fall knappen ovan för att visa att man tagit ställning för människan och en öppen värld. Alltid en början...

I krisens bakvatten...

In the eye of the onkel...

Nu börjar saker och ting sjunka in lite efter nyheten om extra val. Alla skyller fortfarande på alla och pajkastningen på nätet är i full gång, och då inte bara bland politikerna. Har varit på många Facebook-sidor de senaste dagarna och språket är inte mindre ankdamm där än bland riksdagspartierna. "Mänskligt", skulle jag normalt säga, men det det finns ett allvar i det som oroar mig lite, även om jag gillar när det finns ett brinnande engagemang. Det är dock långt till det där förhandlingsbordet som alla verkar vilja ha. Samtidigt är det kanske detta svensk politik behöver för att intressera på riktigt igen, och har vi lite tur kanske det finns rum för lite ideologi igen. Det var ett tag sedan.

En annan liten spännande sak som hänt i veckan är ju att regeringen och SD fört samman Alliansen igen. Det var ju dags för de olika partierna att gå i opposition och arbeta fram en ny politik och en ny strategi var och en för sig. De mindre partierna hade behövt visa att de står för en egen politik också, och inte bara är en kompromiss i ett sammanhang. Den här mandatperioden hade varit bra för det. Det var ju lite här jag själv tänkt hoppa på tåget. Nu har budgetfadäsen gjort att Alliansen åter igen spelar i samma kedja. Hade nog inte Löfven räknat med.

En annan rolig sak är ju att SD valt MP till huvudmotståndare. Det svider nog lite på vänsterfalangen. Dessutom har ju MP lyckats med det som Stefan misslyckats med: Att få till en blocköverskridande överenskommelse med Alliansen. Om invandringen dessutom. Doh!!

Det känns som om det är mer i luften som snart kommer fram. Håller mig aktivt passiv så länge...

Nyval, Nyväl, Nåväl...

Ett alternativ...

Då vet vi att det blir nyval. Egentligen kunde många räknat ut det innan. Alla har ju faktiskt gjort det de sa de skulle göra. Alliansen har röstat på sin budget, som de sa innan valet, SD har röstat på det alternativ de tyckte var bäst och Löfven lyssnade inte och därmed föll hans budget.

När man gör det man säger att man ska göra lämnar man ju faktiskt över det lilla ansvar man kan tala om till väljarna. Vi fick det vi röstade på. Inget att gnälla över.

Nu hoppas jag bara på en sak: Att alla partier sluta gnälla och skylla på varandra och börjar sälja sin politik istället. Nu får vi en chans att släppa prestigen och börja äga debatten igen. Nu kan ju inte väljarna säga annat än att de får vad de röstar på. När var det så senast.

Det kan bli en nyttig vår för det politiska Sverige. På många sätt...