Ledarskap, ansvar och handling hänger ihop
Läste i Aftonbladet idag att förtroendet för partiledarna på vänsterkanten rasar. Ja egentligen sjunker de för alla partiledare utom Annie Lööf och Jimmie Åkesson, men mest rasar det för regeringspartierna. Egentligen inte så konstigt efter höstens röra, men det får en att tänka på det där med ledarskap.
Finns få ämnen som konsulter tjänar så mycket pengar på som just ledarskap och ledarskaps-utveckling. Har som tjänsteman själv gått igenom ett antal kurser och studiedagar på ämnet. Man slås då av att om man satte ett index för ledarskap och delade det med antalet chefer i en organisation, så märker man att det nästan alltid är mindre än 1,0, alltså att det ofta finns fler chefer än det finns bara ledarskap.
Så är det, enligt min mening, också i den politiska världen. Många som vill vara med och bestämma, och väldigt få tydliga ledare. I det kaos, sett ur svenska förhållande, som råder är det tydligt att vi saknar någon eller några som kan hålla samman helheten, agera diplomat och som har ett förtroende som sträcker sig över block- och ideologiska gränser. Och kanske viktigast; har styrkan och pondusen nog att erkänna att man kanske haft fel. Ingen partiledare har ett förtroende som går över 40%, vilket är en tydlig indikation på ledarskapsbrist.
Så om man ställer sig frågan: "Vem av alla partiledarna skulle man vilja se som stadsminister?" så ser min lista ut så här:
- Hmm... Maud Olofsson, nä henne fick man ju inte välja...
- Hmm... Annie Lööf
- Hmm... AKB
- Hmm... Gustav Fridolin
- Hmm... Göran Hägglund
- Hmm... Jan Björklund
- Hmm... Stefan Löfvén
- Hmm... Åsa Romson
- Hmm... Jonas Sjöstedt
Om Karlsson eller Åkesson blir stadsminister är det ett nytt läge i Sverige och då kanske man måste se saker ur ett annat perspektiv.
Alltså. Det finns ingen naturlig ledare som sticker ut riktigt. Det finns någon eller några med potential att bli riktigt bra, men som kanske inte är "färdiga" ännu. Av dessa är det Annie Lööf som tar för sig mest av det tomrum som skapats. Om inte annat har hon skrämt upp vänstersidan rejält, vilket i alla fall får mig att dra på smilbanden och se de kommande debatterna med tillförsikt.
Huka er alla vänsterpampar för kvinnan med den närodlade pondusen!!
Jo, det finns nog lite hopp trots allt...
En som går mot strömmen
Artikel om förtroendet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar