torsdag 30 oktober 2014

Bondförnuft

Med anor

Tycker det är lite bra det där med att Centern kommer från Bondeförbundet, från en tid då betydligt fler procent av befolkningen levde och verkade inom jordbruket. Idag skulle man inte få några mandat på enkom lantbrukares röster, så ett modernt parti måste vidga sina vyer precis som Centern gjort.

Vilket som. Jag har en slogan som jag ibland önskat att Centerpartiet anammat:

"Med bondförnuft mot framtiden"

Alltså ett parti som ser möjligheter, men som vågar stå emot det speedade konsumtionssamhället vi håller på att bygga upp, ett parti som vågar lägga budgetar längre än ett halvår och som ändå kan vara med och driva utvecklingen utan att verka bakåtsträvande. Vårt samhälle behöver ett nytt ekonomiskt system, och varför inte börja snegla åt en självhushållande kultur med nära lösningar, men där man utnyttjar modern teknik på bästa sätt. Precis som en modern lantbrukare måste göra.

För en god ekonomi handlar inte om stora inkomster, det handlar minst lika mycket om små utgifter och kvalitet i det man gör. Idag har vi råd att handla mindre, men med mer kvalité. Att faktiskt använda vårt "bondförnuft" i de investeringar man gör för ett bättre samhälle. Saker måste hålla i en generation och inte i en månad.

Jag tycker att partiet ska ligga i framkant i utvecklingen, men tror att Stureplan har haft sin tid för inflytande. Sverige har många kloka människor med många kloka idéer ute i landet. Och det är ur rötterna man får den mesta näringen. Det vet vilken bonde som helst...





måndag 27 oktober 2014

Nya perspektiv

Med nya perspektiv

Så här i budgettider vore det lätt att fundera kring vad regeringen egentligen vill med våra pengar, eller vad de vill överhuvudtaget. Upplever efter alla nya förslag vi hört den senaste tiden att det är svårt att hitta en linje eller ideologi som styr. Svårt att hitta någon eller några som styr med. Rent konspiratoriskt har vi ett korridorsstyre just nu, alltså att allt består av mer eller mindre mystiska överenskommelser som verkar slutas utanför maktens rum.

Så fort ordet "budget" nämns kommer det märkliga begreppet "välfärden" upp. Riktigt vad som menas med detta begrepp finns det väl lika många tolkningar av som det finns uppgörelser i korridorerna. Rent teoretiskt handlar det om hur mycket vård, skola och samhällsservice vi kan ha. Alltså sådant som samhället använder skattepengarna till för att vi ska vara friska, utbildade och trygga.

Vi ska vara lika friska, utbildade och trygga, oavsett hur mycket pengar vi har för dagen. Här skiljer sig staten och kommunen från familjen. Familjen skulle vara hemlös om den skötte sin ekonomi som staten, men när något blir astronomiskt stort ser man det inte om man står nära. Statsskulden är väldigt stor och därför har den egentligen ingen betydelse för diskussionen. Vi ser den ju inte och därför är det viktigare att korta köerna till höftledsoperationerna, för dom märker vi ju.

Tycker vi borde diskutera välfärden på tre plan:

  • Den förväntade välfärden (det vi tror att vi ska ha)
  • Den faktiska välfärden (hur det är i verkligheten, utanför Sundbyberg)
  • Den realistiska välfärden (vad vi faktiskt har råd med)
I hemmets ekonomi måste det förväntade överensstämma med det realistiska, annars blir det gröt i slutet på månaden, faktiskt. 

Jag hade därför önskat en ekonomisk debatt som börjar med "hur mycket har vi?", som sen skulle följas av en debatt med "vad gör vi med det vi har?". Då tror jag fler skulle kunna göra ett klokare val av politik. Nu tror vi egentligen bara att vi vet. Men det vi vet är vad andra säger...



lördag 25 oktober 2014

Tystnaden efter

Efterdyningar

Så la sig tystnaden efter valet. Ja, egentligen är det ju inte så tyst. Vår nya regering pumpar ut det ena vänsterstödda förslaget efter det andra och medierna letar vinnare och förlorare. Det brukar dom vara bra på.

Men nog är det tystare än vanligt. Jimmie har bränt ut sig, Fredrik har försvunnit till okänd ort och Jan och Göran har verkat ganska trötta. I detta vakuum sticker en person ut som ett under av energi och debattvilja: Annie.

Ingen tvekan här inte. Ibland kommer våren redan i oktober...




Vårvind



onsdag 22 oktober 2014

Det där med försvaret

En värld i rädsla

Det händer mycket i världen just nu. Det är oro på många håll, vilket historiskt sett är brukligt efter en finanskris liknande den vi precis haft. Det mullrar i Ukraina, det mullrar i mellanöstern (mer än vanligt) och det mullrar lite smått i Östersjön. Ryska flyg spanar längs vår gräns, Nato har övningar och vi jagar åter u-båtar i skärgården.

Det 'är då vi upptäcker det; vi har för få flygplan, för få båtar, för få helikoptrar och alldeles för få soldater. Vi kan inte försvara Gotland, något som inte hänt sedan 1361 då Atterdag brandskattade Visby. Då börjar alla bli överens om att vi måste ge mer pengar till försvaret, efter att i många år varit överens om att ge mindre pengar till försvaret. Rädsla gör detta med människor. Vi ändrar oss snabbt när hotet är nära. Ganska naturligt faktiskt.

Kanske är det just nu man måste ta sig en funderare på hur vi faktiskt ska försvara vår frihet. Det kanske inte bara handlar om fler flygplan, fler stridsvagnar och fler soldater, utan det kanske handlar om så mycket mer. Hur håller vi igång våra mobiltelefoner om någon bombar sönder masterna, hur skyddar vi våra elektroniska pengar som vi har på banken och hur använder vi ett försvar när vi inte ligger i krig (vilket vi inte gjort på 200 år)?

Ett bra försvar behövs ju inte bara för att kasta lede fi i vattnet igen efter det att han landstigit på Gotland, utan behövs lika mycket vid skogsbränder, översvämningar och andra ställen när man snabbt behöver resurser som är vana vid att snabbt lösa problem. Eller varför inte få folk till sjukhus när Skåne snöat in. Detta är ju faktiskt saker som blivit sämre sedan vi nedrustat försvaret och tagit bort det mesta av värnplikten.

Så vad tycker jag egentligen i frågan? Ska vi ha ett starkare försvar? Ja, måste det snabba svaret bli. Det långa svaret är ja, för att få ett bredare, smartare och mer samhällstänkande försvar. Men frågan är långt ifrån enkel, och jag har inte fakta nog att bedöma hur mycket det ska kosta och vad vi ska satsa på.

Tyvärr verkar det inte finnas någon annan som har det klara svaret...





söndag 19 oktober 2014

Företagsamhet

En god affär

Var på loppis i Broby igår. Där stod två killar i 10-årsåldern och sålde trälådor. Man kunde få en vanlig för 90 kr och en "bränd" för 99 kr. Då min fru kom fram, som är den av oss som egentligen köper lådor som den här, fick hon genast ett gott pris på 180 kr för båda. Killen som sålde var verkligen född med en "silvertunga".

Då min fru funderade ett tag, så blev priset nedsatt till 160 kr för båda och för den goda affärens skull fick hon också en smörkniv som bonus. En affär som båda sidor inte kunde motstå, och nu står lådorna med pelargonior i källaren.

Jag är alltid svag för unga entrepenörer som förstår sig på att göra goda affärer. Alltså inte de vanliga jultidningarna eller majblommorna, utan de som har en egen affärsidé. Sverige behöver driftiga människor som ser möjligheter. Kanske sitter den här killen på ett eget företag om några år och har ett par anställda under sig. Eller har han tröttnat på ett krångligt regelsystem och ett skatteverk som inte själva riktigt förstår hur de och det datoriserade samhället kan underlätta för dem som har driftiga idéer.

Tror inte Löfven och Andersson tänker på 10-åriga entrepenörer när de lägger sin kommande budget. Men jag gör det när jag tänker på framtidens Sverige. Det finns hopp därute...






fredag 17 oktober 2014

Fri entré till Stockholm

Fri entré till tomtarna i Rosenbad

Inte han den nuvarande regeringen sitta innan de på allvar visar att politik bara berör huvudstaden. Nu vill man ha fri entré till de statliga museerna, som nästan uteslutet ligger i Stockholm. Jag tycker det är bra att staten sponsrar kultevenemanget men tycker det är fel att man måste bo i storstäder för att njuta av den. Men ger till ett fåtal under solidaritetens fana. Låter som en politisk paradox.

Detta problem är egentligen inte något nytt. Många skolbarn i Sverige idag kan inte utnyttja vad kulturen, sporthallar och andra offentliga evenemang erbjuder då resorna dit är kostsamma. Man får ofta prioritera. Ser man till detta faktum blir ju gratis museum till stockholmarna ännu en segregerande fråga som sparkar på de små orterna.

Vårt gemensamma kulturarv har tappat sin innebörd. Gemenskapen verkar sluta någonstans utanför Sundbyberg. Sedan börjar ödemarken. I alla fall den rödgröna ödemarken...








onsdag 15 oktober 2014

Demokratins grunder

Något att fundera på

Inom politiken diskuteras ju vissa begrepp ofta. Väldigt sällan talar vi om själva begreppet "demokrati" och förutsättningarna för detta. Tror det finns en tolkning av begreppet per tänkande hjärna, och kanske fler ändå. I Sverige har vi redan lyckats lösa demokratins första förutsättning; mätta magar och utbildade huvuden (även om vissa inte tror riktigt på det sistnämnda). Så när vi diskuterar demokrati har vi privilegiet att kunna arbeta med det finstilta.

För mig handlar demokrati om ansvar. Ansvar att kunna ta ställning, ansvar för de beslut som vi gemensamt tar (även om inte jag röstade på det vinnande förslaget) men också ett stort ansvar att värna om alla människors rätt att tycka och tro på vad de vill.

Många gånger verkar det som om vi inte tror att vi har alla dessa ansvar. Så fort vi röstat är det någon annan som får bära vattenspannen och hundhuvudet åt oss. Nästan som om vi röstar för att slippa ta ansvar. När någon sedan tar ansvaret på ett sätt som vi inte tänkt oss står vi där med förvånad uppsyn och undrar hur allt kunde bli så här?

Centerpartiet brukar värna om individens rätt att kunna välja själv hur man vill ha det, men vi borde också diskutera vilket ansvar den friheten också innebär. Om alla förstod att det individuella ansvaret skulle många frågor bli mindre intressanta. Ta frågan om riskkapitalbolag inom vård och skola. De skulle nog inte existera om folk kalkylerade med att riskkapital faktiskt betyder just det, en risk. Vill man utsätta sina barn och familj för en risk? Antagligen inte, men så tänker inte alla.

Men vi måste tro på människan och vi måste arbeta mot ett samhälle där fler människor som vill ta ansvar. För fler som tar ansvar betyder en starkare demokrati, och en starkare demokrati ger ett tryggare samhälle. Därför väljer jag ett parti som tror på mer egenansvar och mindre toppstyrning.

Det var några ord om demokrati...







måndag 13 oktober 2014

Den där energifrågan

Allt eller inget

Miljöfrågor intresserar mig. Miljö handlar till stor del om energi och konsumtion. Konstaterade med en kollega idag att konsumtion nästan kan liknas vid alkoholism, alltså att det är som en sjukdom vi inte riktigt har kontroll på. Det spelas konstant på våra svaga strängar och motståndskraften är låg. Tyvärr kräver tillväxten den här sjukdomen, men detta kommer jag att återkomma till och hur jag tycker man ska förhålla sig till det.

Energi är lite lättare att ha åsikter om. Och det har vi i Sverige. Tyvärr tycker jag debatten handlar mycket om för- eller emot och antingen eller. Vi tror hela tiden att en energikälla ska ersättas av en annan, och lika storskaligt. Jag tänker tvärt om. Vi borde satsa på flera olika energikällor och gärna lokalt och småskaligt. Många bäckar små, ni vet.

Men hur får man till det då? Om man tänker energi lite som hur man tänker utsmyckning av offentliga byggnader. Alltså man reglerar nybyggen så att några procent av projekteringskostnaderna ska gå till energiproduktion eller energisparande. Sedan tittar man på vad man kan göra på just den speciella platsen man ska bygga. Kan man installera jordvärme, sätta upp solceller eller bygga ett litet kraftverk i ån bredvid? Tanken är inte att man ska täcka det totala energibehovet, även om det vore önskvärt, utan en rejäl del av det.

På detta sättet skulle vi glatt kunna ersätta en eller annan reaktor inom överskådlig tid. Småskaligt och nära och en uppmaning till kreativt tänkande. Kan ju aldrig vara fel.

Så här tänkte jag energifrågan idag...





torsdag 9 oktober 2014

Varför?

På vägen...

Min fru tyckte att jag borde skriva varför jag just valde att representera Centerpartiet. Lät som en vettig idé på många sätt så här kommer en liten förklarande text:

Liberal
I grunden måste man ju ha en sorts liberal uppfattning. Jag tror på ett samhälle som försöker uppmana människor att tänka själva, göra sina egna val och vågar stå för den man är. Staten ska bara tänka åt människan i frågor som rör det stora och låta dem bestämma över det som de kan bestämma över. En vis schaman sa: "Det mest förstörande för en själ är att ha någon som sitter på ryggen och säger vad man ska göra och vad man inte ska göra". Man måste tro på människan. Detta är mitt rättesnöre.

Jämlikhet
Jag är inte feminist, men jag tror på det jämlika samhället. Kvotering ger mig nässelfeber, och tycker få saker är så fördummande mot en kompetent människa. Centerpartiet är för mig det Vänsterpartiet pratar om att de är. Ett parti med en tradition av starka kvinnor. Ett parti som haft fler okvoterade kvinnliga partiledare än något annat parti, FI inräknat (som delat sin med V). Detta utan att gå ut och ropa i gathörnen att man är ett feministiskt parti. Handlling går alltid före prat i min värld. Känns för mig som om Centern kunde säga: "Vi väljer den mest kompetenta människan att företräda vårt parti. Skulle det bli en man är det helt ok".

Miljö
Miljöfrågorna är så klart väldigt viktiga för mig. Centern har ofta värnat om dessa frågor. Förr var kärnkraften en viktig fråga för Centern. Jag tycker egentligen inte illa om kärnkraften, men tycker att man måste se att det finns andra alternativ. Vi pratar ofta i Sverige som om allt var antingen eller istället för att se att man kan satsa på många olika alternativ, gärna lokala. Tyckte Annie Lööf sammanfattade saken bra när hon sa "Vi är inte emot kärnkraft, vi är för alternativen".

Det där med invandring och flyktingpolitik
Jag tycker det är viktigt att Sverige fortsätter att hålla gränderna öppna för de människor som lever på flykt, men också för de som vill flytta hit för att arbeta och verka. Mångfalden berikar och gör oss mindre sårbara. Sverige är ett land med traditioner av invandrare och utvandrare. Finns ingen anledning att ändra på det. Med det sagt ska man vara ärlig med att en stor invandring inte är oproblematisk på kort sikt. Men på lång sikt kan vi inte vara utan den.
Tror faktiskt att Centern kan vara det naturliga alternativet till SD, då man värnar om ett land som ska leva även utanför slussen i Stockholm, där SD just nu plockar de flesta av sina medlemmar. Då behövs ett öppet sinne.

En kort sammanfattning men ack så viktig.


onsdag 8 oktober 2014

Då var man igång


Med valet bakom sig kändes det dags att sluta tycka i soffan och börja aktivera sig på riktigt. Det händer mycket i Sverige och världen idag och allt är kanske inte till det positiva. Tycker mycket av det politiska spelet har handlat om att fördumma och kritisera, mer om visioner om vilket samhälle vi vill bygga och få folk att känna att man vill tillhöra just det samhället.

På det sättet kan man se årets val som antival. Mycket handlar mer om att rösta emot snarare än att rösta för. Det ger utrymme för de som tycker sig stå utanför att vinna på ett martyrskap och enkla lösningar. Etablissemanget försöker bemöta detta med mer smutskastning och mer utestängning och ibland även mer våld, vilket bara ger de som redan tycker sig stå utanför mer bränsle och fler anhängare.

Detta fick i alla fall mig att lyfta rumpan ur soffan och bestämma mig för att bli politiskt aktiv. Har man en övertygelse måste man våga stå upp för den och tystnaden är en av demokratins största fiender.

I år gjorde jag inte bara ett val, utan tre. Nu börjar det...