lördag 30 december 2017

Inför 2018

Tillit

Snart är det nytt år igen. Det här året har på många sätt varit händelserikt, men nästa kommer att på många sätt bli avgörande. Givetvis tänker jag på att det är valår, och resultatet i valet kommer på många sätt bli vägledande för mitt fortsatta politiska arbete. 

Man ska inte ge löften man inte kan hålla, och det gäller både nyårslöften och politiska löften, men en sak lovar jag mig till nästa år och det är att ge järnet för ett så bra valresultat som möjligt. Egentligen inte bara för egen del, även om jag gärna skulle ta en viktig plats, utan för ett resultat som visar att hårt slit och en gemensam övertygelse faktiskt kan ge resultat. Ett resultat som visar de humanistiska och demokratiska värdena står starkare.

Jag tror på den politik jag företräder och jag ser många duktiga och kompetenta kollegor som är beredda att ta ansvar för att ta hand om det här landet. Det känns bra. Riktigt bra. Nu gäller det bara att övertyga väljarna där ute med.



Men just nu, och just idag, tycker jag det ser bra ut och minns att en kopp kaffe är alltid en kopp kaffe. Navet i det hjul som löser de flesta knutarna. För om man bara sitter ner, tar en kopp kaffe och lyssnar på varandra en stund, så löser man ofta det mesta. Tror man att tjafs och gnäll fungerar, då gör man ofta bara saker värre. Det är min filosofi det.

Så snart slår nyårsklockan och fram till dess tar vi det lugnt. När ljudet ebbat ut är det dags att spotta i nävarna och göra det berömda rycket. Väl mött då!

Med detta önskar jag er alla:  

Gott nytt År!





torsdag 21 december 2017

I slutet på året

Ljus i mörkret

Då går året mot sitt slut och jag tänkte ta en paus resten av året. Både med mitt vanliga jobb och med det politiska arbetet. Det har dock varit en intensiv dag. Vi har haft årets sista kampanj och jag har gjort en liten film som sammanfattar året i kretsen. Båda projekten blev bra. Kampanjen tog slut rekordsnabbt så allt material jag tryckt upp tog slut. Positivt var också att vi hade ungdomar med från CUF, det lovar gott inför framtiden.

Så med rätt goda känslor och stora förhoppningar önskar jag alla er läsare:



God Jul och Gott nytt år!



















söndag 10 december 2017

Snö över bygden



Man är lite låg med partiarbetet just nu. Arbetslivet måste prioriteras då det är betygsättning och annat. För att ha koll på mitt liv har jag gjort en prioriteringslista i huvudet och på den kommer eleverna alltid före politiken. Så är det bara.

MEN. Jag hann göra en liten film i snön. Man kan se den som en föraning inför kommande valarbete. Eller så kan man helt enkelt bara se den som en liten film.

Slår mig samtidigt att del kan bli en lång resa i snön till jobbet i morgon. Men det tar vi i morgon...













måndag 4 december 2017

Lite tjatig kanske

Ständigt aktuellt

Man kan tycka att det blir lite tjatigt, men frågan om förenkling för små- och medelstora företag slutar aldrig att vara viktig. Sittande regering har verkligen gjort allt de kan för att göra livet surare för dessa företag. Mer krångel, höjda skatter på drivmedel, höjda arbetsgivaravgifter, minskat ROT och så vidare.

Efter ett samtal med en lokal företagare idag är det bara att åter igen bekräfta att det där tjatet har sin befogade plats. Om inte regeringen fattar att det är i de små och medelstora företagen som de flesta jobben skapas, så kanske man behöver en regering som fattar det. 

Å tro mig. Om ni tycker jag är tjatig i frågan nu, kan jag säga att det nog kommer att bli värre om det blir bättre. 

Den 9/9 2018 kan vi alla göra något åt det. Valet är vårt att göra.















måndag 27 november 2017

Politiskt lärarfel



Många av mina elever säger att en bra lärare är bra på att förklara. Bra på att förklara det man måste veta för att förstå ämnet, och bra på att förklara vad man vill och vart man ska.

Ibland när man har ett prov kan det visa sig att alla, eller nästan alla elever, har fel på samma fråga. Det kallar jag för ett "lärarfel", alltså ett fel eleverna gör för att jag som lärare inte förklarat och undervisat på rätt sätt. Ganska enkelt egentligen.

Om läraren lär ut fel, inte undervisar om ett viktigt moment eller bara slarvar med sina förklaringar, ja  då kan man inte skylla på att eleverna inte gör sina läxor, inte förstår eller bara är lata.

Inom politiken ser jag många lärarfel. Man har inte tydligt kunnat förklara för sina elever, som i det här fallet är väljarna, vad man egentligen vill att de ska förstå eller visar vart man ska. 

Då kan man inte skylla på att väljarna inte fattar eller är korkade. Man får helt enkelt erkänna att det brast hos en själv, och ta nya tag.

Ganska enkelt egentligen.











lördag 25 november 2017

Katalysatorpolitik

Katalysator

Många människor man talar med nuförtiden tycker att SD behövs i politiken för att föra vissa frågor framåt. Som en sorts politisk katalysator. Ja, lite som att alla frågor kommer in i början av ett rör, går genom den där katalysatorn, och så kommer du ut på andra sidan i rätt form. I det här fallet med en invandringskritisk bas.

I min värld är detta bara en ursäkt för att själv inte engagera sig och ta tag i de problem man tycker sig se i samhället. Låt andra ta i det, så kan man låta gnället fortsätta i media utan att man behöver ta ansvar. Genom att rösta på något man vill se skapa oro, istället för att rösta på dem som man tror kan leda landet bäst, tycker man att man driver frågorna framåt. I min värld är det fel väg att gå.

Att gnälla och rasera är enkelt, att vara konstruktiv, positiv och problemlösande är svårt. 

Jag är glad att Centerpartiet väljer den svåra vägen. Den som tror på människan och på framtiden. Den som inte behöver någon katalysator.















söndag 19 november 2017

Nationella prov, meritpoäng och gymnasiegaranti

Big deal

Just nu pågår de muntliga nationella proven runt om i hela landet. Det är början på en lång vår att prov och prövningar för många elever. Särskilt i åk 9. Man behöver inte berätta hur mycket tid detta tar från det ordinarie skolarbetet, för är man bara det minsta insatt inser man att dessa prov tar floder av tid från elever och lärare.

Det har länge diskuterats hur mycket dessa prov ska vara betygsavgörande, och nu i dagarna har det bestämts att de ska väga tyngre än innan. Många tror att ett nationellt prov är betygsättande, men fram till idag har det bara varit rådgivande. Det är fortfarande den enskilde läraren som samhället bestämt ska vara den som beslutar om betyg, och så är det med det.

Tyvärr anser många att vissa skolor satt det som brukar kallas "snällebetyg", alltså betyg som är högre än det eleven presterat. De tycker att glappet mellan elevens slutbetyg och dess resultat på nationella proven varit orimligt stor. Huruvida det finns rimliga förklaringar till detta har man inte lagt lika mycket tid på. Siffror jämförs med siffror, inte elev mot prestation. Det har i vilket fall skapat vissa orättvisor, och som ett brev på posten kommer alltså uppmaningen om att de nationella proven ska räknas in mer i betygssättningen.

Men om vi nu har  bestämt att en legitimerad lärare ska sätta betyg, så får vi ju hålla oss till detta. Som lärare är det naturligt att många elever har högre betyg än vad ett prov visar. Man ser eleven under tre år, och under den tiden har den många tillfällen att visa att den kan läroplanens mål. Nationella proven är bara en liten del av en helhet. Det blir som att bedöma en vecka efter hur måndag förmiddag är. Tycker man  att någon sätter "snällebetyg",  så kanske man hellre ska titta på om betygssättaren ska behålla legitimationen, eller kanske titta på kulturen på den skolan där "snällebetyg" figurerar. Men dra inte alla lärare och alla skolor över en kam.

För ska en provomgång få avgöra den enskilde elevens betyg? I min värld ska de inte vara så. Det skulle vara enormt orättvist. Särskilt för de elever som kräver extra insatser för att lära sig det politiken bestämt att de ska kunna.

Överhuvudtaget har betyget i nian fått lavinartad betydelse på ett sätt som inte är rimligt. Betyget ska användas en gång, och så fort man kommit in på gymnasiet har det inget värde längre. Det är många elever som faller inför stressen detta skapar. En annan orimlighet är att vi har målrelaterade betyg, men de ska i slutändan användas som de relativa betygen, alltså som en funktion att dela upp elever på ett jämförande sätt.

I Lund, där jag jobbar, gör detta och det fria gymnasievalet att de betyg man behöver för vissa linjer är orimligt höga. Mina elever vet att ett C eller B inte är bra nog, även om dessa ska räknas som höga betyg. Det blir något absurt, med tanke på den intention man har med skolan och betygen.

Mitt förslag är därför att även intaget till gymnasiet borde vara målrelaterad och att det ska finnas en sorts gymnasiegaranti. Tänk t ex att en elev har 255 meritpoäng, vilket innebär att man har ett C i snitt, som är ett jättebra betyg. Då borde elevenvara bra nog att klara alla gymnasielinjer utan särskilda krav, och med viss logik borde då politiken se till att kunna erbjuda den eleven just den utbildning den eftersträvar. Kanske inte på just den skolan den önskar i första hand, men helst i den kommun eller upptagningsområde den bor i.

Kunde man ha målrelaterad intagning till gymnasiet skulle vi kanske komma tillbaka till en vettig betygssättning och faktiskt få våra elever att arbeta mot tydliga mål. Med största sannolikhet skulle det också minska stressen på våra pressade elever.

Kanske skulle det också få oss politiker att inse att skolans mål är kunskapen i sig själv och inte de där proven.





torsdag 16 november 2017

Lite tankar om skatter

Hur stor del är statens?

Det har varit mycket i pressen den senaste tiden om det moraliska i att betala skatt. Att göra rätt för sig, och vara glad för att man får skola, vägar och sjukvård. Hur omoraliskt det är att skatteplanera och gömma undan pengar i skatteparadis.

Tror att man måste stanna upp ett tag här innan man börjar fördöma för fort och för mycket. Kanske sätta sig in i det psykologiska aspekterna och vilka effekter högt skattetryck kan skapa. Personligen har jag inget problem att betala skatt, och jag anser att både jag och många av mig har råd att betala vår skatt, och i vissa avseenden kanske kan betala mer. Därför är jag inge större anhängare av fler jobbskatteavdrag. De har sin funktion i lågkonjuktur, men inte i en högkonjunktur.

MEN, sedan kommer man till det där andra. Alla som betalat in en reavinstbeskattning har nog känt det jobbiga i att skicka en, för en själv, stor summa pengar direkt till skatteverket. Många av oss har sparat olika kvitton för att kunna minska den här summan eller fört över dem i en dyrare bostad för att skjuta den på framtiden. Det skaver, fast man vet att det är ok och ser det rimliga i det.

Pratar man sedan med många småföretagare är skattekostnader och avgifter kanske det som mest avgör att man inte anställer en eller flera nya till företaget. Man jobbar hellre mer själv in i det längsta. Många är nog inte insatta i hur stor del av sin inkomst en liten företagare faktiskt betalar till staten. De stora företagen har oftare enklare att undvika skatt genom olika smarta lösningar, eller till och med få pengar från stat och kommun inför löften att etablera sig. Något som nog aldrig skulle hända den lokala hantverkaren eller affärsinnehavaren.

I min värld ger mitt första exempel en förklaring till varför många väljer att skatteplanera, och i mitt andra exempel kan ett skattetryck till och med vara skadligt eller hämmande för ett samhälle. Just därför är skattetrycket på våra småföretagare en av de viktigaste ekonomiska frågorna just nu-

Just därför måste vi ha en sund skattediskussion i landet, och framförallt en sund skattepolitik. De flesta vill betala sin skatt och göra rätt för sig, men skattesystemet i sig själv får inte uppmana till fusk eller "kreativa lösningar". Det har vi haft så det räcker. Jag är övertygad att den här ekvationen går att balansera så att de flesta ser skatten som vettig och rimlig. Men det, som det mesta, kräver samsyn, sunt förnuft och antagligen en eller annan kopp kaffe.











onsdag 15 november 2017

Tomrum

Behövligt kaffe

Så blev det liksom ett litet tomrum i arbetet. Förra veckan var så intensiv på många sätt med nomineringsstämmor och annat, så när listorna blev klara så fick man en känsla som sa ungefär: "...och nu då?". Behövdes lite distans för att se vad de olika placeringarna faktiskt kan innebära realistiskt sett.

Men i måndags var jag på möte angående hur vi ligger till i de olika kretsarna och hur det ser ut framöver. Tur var väl det, för nu är man igång igen. Just nu håller vi på att ringa runt och fråga de personer som nominerats till kommunlistan om de vill ställa upp. Riktigt positivt på många sätt. För även om de inte vill, eller inte ens röstar på Centerpartiet, så blir de ändå lite uppiggade av att någon vill se dem som kandidat. Jag, vem hade inte blivit det?

Så nu rullar arbetet vidare. Vi hörs kanske snart...

















onsdag 8 november 2017

Nomineringsstämmor

Det går framåt

Då har de två nomineringsstämmorna varit. Det var en ny erfarenhet på många sätt. Jag är rätt nöjd med resultatet. I alla fall med tanke på hur kort tid man ändå haft på sig att göra ett "politiskt av tryck". Jag kommer i alla fall på plats 6 till regionvalet och på plats 21 till riksdagen. Så nu är det bara att lada inför nästa års valkampanj.

När jag skulle presentera mig på dagens stämma höll jag följande lilla tal:

"Jag har valt som valmotto: 'I mörka och kalla tider krävs det varma människor med ljusa idéer'.
För så upplever många nutiden
När andra partier tror att man kan bota hjärntumörer med alvedon
När man tror att problem man inte ser inte finns.
När vår gemensamma värdegrund långsamt bryts ner för några extra procent i nästa Sifo-undersökning.
Då ska vi stå fast
Då ska vi stå starka
För min uppfattning är:
att de varma människorna är centerpartister
och de ljusa idéerna kommer från Centerpartiet"

Det talet höll mig kvar på 21:e plats.

Vi ses och hörs...








söndag 5 november 2017

Lokal statistik

Finns mycket att räkna på


Upptäckte att  jag kan få statistik på hur många som följer min Fb-sida och hur många jag verkligen når ut till. Det  blev en liten funderare. Mark Twain sa att det finns lögn, förbannad lögn och statistik, så man får väl ta allt med en nypa salt. Men se själva.

Av de personer jag når ut till är 61% kvinnor. Det är väl inte så konstigt eftersom jag arbetat mycket i en kvinnodominerad verksamhet. De flesta är är i min ålder, det vill säga 45+, vilket väl inte heller är så konstigt. Men nu kommer det allvarliga. Titta på min sammanställning nedan:

Den visar klart att jag faktiskt bor i fel valdistrikt (de fetstilar orterna är de i min egna kommun). Alltså i mitt valdistrikt har jag bara en handfull fler som jag når ut till jämfört med vad jag når ut till i Stockholmsregionen. De är också bara en knapp tredjedel mot vad jag når ut till i den andra delen av Skåne. Detta säger att mina chanser hade varit bättre i valet, om jag hålla mig till gamla Malmöhus län istället för skogarna i norr.

MEN, inte ska man hänga läpp för det. Det är bara att börja planera för nästa års valturné helt enkelt.Kan bli riktigt roligt på många sätt...











fredag 3 november 2017

Inför nomineringsstämman

Driva och utveckla

Vad är det för frågor man vill driva i regionen de närmaste åren? Frågan måste man ställa sig ifall man ska var trovärdig som kandidat i nästa val. Centerpartiet har precis släppt sin valprogram, och det är inte svårt att ställa sig bakom det. Samtidigt måste man också fundera över varför ska man just välja mig till uppdraget att vara med och ansvara för regionens utveckling?

Värdegrund och ledarskap.
Min grundtanke i det mesta jag funderar kring är värdegrunden. Jag oroar mig mycket över hur snabbt vi lägger den å t sidan så fort känslorna gör oss lite förvirrade. Människans okränkbarhet blir snabbt något vi offrar när vi tror att vi kan lösa hjärntumörer med alvedon. Får vi bara bort tiggarna, så finns inte problemet eftersom vi inte ser det. Om ingen kommer hit som flykting, så tror vi inte att någon drunknar på medelhavet längre. Som centerpartist ser jag hellre att vi försöker hitta lösningar till de verkliga problemen och inte sopar symptomen på det obekväma under mattan. Detta kräver inte bara ett nytt ledarskap, det kräver också ett nytt sorts ledarskap som talar mer med, och mindre om. Vi måste också vara mer transparenta så ingen kan säga att vi döljer eller förvanskar sanningen.

Vårdvalet
Som centerpartist vill jag att den enskilda människan ska kunna styra över sitt egna liv och kunna göra de val som påverkar livet utifrån sig själv och de problem och möjligheter man har. Därför behöver vi en nära och bra vård. Samtidigt måste man tänka att om det inte finns goda valmöjligheter, så finns det egentligen inget val att göra. Lite som att ha et julbord med bara skinka. Ja, du får välja, men du får bara välja skinka. Inte mycket till val. Därför är det väldigt viktigt att vi kan besätta våra vårdcentraler med kompetent personal som väljer att stanna kvar, och inte bara försvinner till tjänster på centrallasarett och specialiserade kliniker. Vi måste alltså göra tjänster nära medborgarna attraktiva. Då tror jag inte bara att det handlar om lön, även om det såklart är viktigt, utan också andra möjligheter. Kanske att få större frihet i sin tjänst eller kanske andra möjligheter att utvecklas i sin profession.

Kulturen och integrationsutmaningen 
Ska vi lyckas med integrationen måste vi se till att de som integreras kan språket. Då menar jag inte att man ska kunna det ok, man måste kunna det bra. Riktigt bra. Här kan kulturen bli en av nycklarna vi behöver för att lyckas. Inte bara kan den bli en brobyggare i samhället, den skulle också kunna bli en väg in i det svenska språket. Kultur i form av litteratur, teater, musik och annat är ett bra sätt att få en känsla för de finare detaljerna i vårt språk och i våra oskrivna regler. Därför bör vi satsa mer på detta i det stora arbetet vi har framför oss för att få fler att bli en naturlig del av vårt samhällsbygge.

Givetvis har tag tankar och idéer om mycket annat som jag brinner för att driva såsom kollektivtrafik, IT mm, men den diskussionen kommer jag med största anledning att återkomma till vad det lider. För detta som står här var mina tankar just den här hösten. Om ett år kanske vi står för andra utmaningar som kräver sin uppmärksamhet, och då får man visa att man kan vara flexibel med.







torsdag 2 november 2017

Inför valet

Mitt i verkligheten

På måndag är det nomineringsstämma I Hässleholm. Det är då det slutligen  avgörs vilken plats jag får på regionlistan. Just nu har jag 4:e platsen, vilket känns otroligt hedrande, men man kan inte vara säker att man har samma plats på tisdag så det gäller att vara med och övertyga ombuden om att den där platsen är ett bra val.

Filar därför på vad jag ska ta upp på, vad jag förmodar  väldigt korta, presentationen  av mig själv och vad jag vill med den regionala politiken. Jag har många idéer och funderingar, men har man bara någon minut på sig måste man vara skarp och övertygande. Måndagkvällar är normalt inte den tid jag är som mest skarp och övertygande på, så det blir en utmaning.

Annars börjar de där korten jag tryckte upp komma till användning. Idag har jag varit i valdistriktets mest västliga del. Något jag inte är varje dag. Så jag passade på att sprida dem på lite olika informationstavlor. Ja, för inget gör sig av sig själv.

Inga val vinns från soffan, på måndag bestämmer vi regionlistan och sedan på onsdag blir det riksdagslistan. Det politiska livet rör verkligen på sig. Spännande. 














måndag 30 oktober 2017

Det rör på sig

Coola

När du vilar på lagrarna tar någon annan din plats. Alltså ska något bli gjort så får man ligga i helt enkelt. Inspirerad av de senaste dagarnas händelser har jag fortsatt arbetet mot valet 2018. Idag ramlade mina kampanjkort ner i brevlådan. De är lika stora som visitkort, men är mer information om mig och var man kan läsa om mina idéer. Länk till den här bloggen bland annat.

Jag är redan trött på flyers och broschyrer som bara ser skrynkliga och tråkiga ut redan efter en halv dags kampanjande, och som oftast hamnar i en soptunna eller på marken. Dessa nya korten kan man alltid ha en bunt med sig, och de som tar emot dem kan enkelt ha dem i fickan eller i plånboken, för att ta fram vid senare behov. Hade gärna haft någon sorts USB-minnen med men har inte hittat något lämpligt, läs lagom dyrt, förslag.

Nästa rolighet är den här bloggen som haft en skarp kurva uppåt den senaste tiden. Den ligger ganska stabilt på ca 1 000 - 1 300 läsningar per månad, men som bilden visar ökar det hela tiden. Stort tack alla ni som följer mig här!

Så nu är det bara att ge sig på nästa utmaning. I mitt fall att åka på nomineringsstämmor och ringa till personer som kan stå på kommunlistorna. Vi syns och hörs...


Läsningar per månad



lördag 28 oktober 2017

Medlemsröster

Redo

Idag fick jag reda på hur det gått i medlemsröstningen till de olika listorna. Jag kom på 6:e plats till regionen och på 20:e plats till riksdagen. Med tanke på att jag bara varit medlem i tre år, och inte innehaft någon post att arbeta ifrån, så är jag väldigt nöjd med resultatet. Känner också en ödmjukhet över att medlemmar känner förtroende för ens person och det arbete man gjort så här långt. Det inspirerar till att fortsätta arbeta vidare och ger energi att ta debatten.

När valkommittéerna gjort sitt arbete är jag nu nominerad till fjärde plats till regionen och 21:a till riksdagen. Håller dessa platser i sig kan det verkligen bli spännande att ta sig an det kommande valarbetet. 

Den 6:e och den 8:e november är det nomineringsstämmor, och då sätts de slutliga listorna. Sedan är det själva valet som avgör.

Vilket som. Var jag än slutligen hamnar är jag redo och laddad att ta mer ansvar. Så nu kör vi...
























lördag 21 oktober 2017

Könsstympning

Ställningstagande

Blev igår månadsgivare till en organisation som arbetar mot kvinnlig könsstympning. För mig är frågan om kvinnlig könsstympning en antifråga, alltså det finns ingen diskussion, ursäkt eller annat som på minsta sätt försvarar detta. Ja, jag skulle kunna gå så långt att jag vill säga att kvinnlig könsstympning är något av det mest idiotiska, mest hjärndöda och mest förnedrande vi människor någonsin har hittat på. Finns få saker i vår historia som kan liknas vid detta, och just därför behöver vi egentligen bara diskutera hur vi ska bli av med det. Punkt.

Nu tror jag inte att en organisation, som den jag stöder, kan påverka frågan så mycket. För mig är det en fråga för t ex EU eller liknande organisation. Stryp bidragen till de länder som bedriver detta tills de visar någon form av utveckling eller förbättring, eller gör liknande åtgärder. 

Så det där bandet på min handled handlar mest om ett tydligt ställningstagande, mer än om en tro på ett snabbt åtgärdande.

Men ibland är ett tydligt ställningstagande det första steget till något bättre.














onsdag 18 oktober 2017

Guilty by gender

Skyldig?

Just nu drar kampanjen "Metoo" över de sociala medierna. När jag såg de första som delade detta på Facebook blev det ett snabbt gillande. Vissa frågor kan man aldrig sluta arbeta med. I det här fallet handlar det om mäns övergrepp på kvinnor, men det kunde lika gärna ha handlat om kränkningar mot homosexuella, religiösa grupper eller mobbning i samhället. För om och om igen visar vi människor att vi så fort vi för chansen och "storebror" tittar bort, så gör vi lätt väldigt elaka saker emot varandra. Är det något mänskligt? Något inom mig hoppas att det inte är så, men det verkar som hur vi än arbetar med dessa frågor så halkar vi alltid tillbaka lite så fort vi tar ett eller flera steg framåt.

Det kan vara i stort och smått. Ta t ex den stämma mitt eget parti precis haft. Jag får inbjudning till att delta för partiet i ett flertal prideparader varje år, vilket jag stöder fullt ut, men när vi skulle ta beslut om att acceptera ett tredje kön på stämman, vilket är viktigt för många av dem som går i de där tågen, ja då var vi lika konservativa som vanligt. Inga fler kön här inte, nä nä.

Tänker man så är det inte konstigt att de där könsrollerna vi vill motarbeta envist hänger sig kvar som en terrier i ett köttben. Vi vill inte släppa taget. När man  i morgonsoffan idag t ex diskuterade könsrollerna så var samtliga kvinnor sminkade, eller kanske ska jag säga: var ingen av männen sminkade. I sitt kroppsspråk säger man en sak, men ur munnen kommer en annan. Den undermedvetna symboliken är ofta det mest sanna.

När det är så blir det ju lätt, som vissa argumenterar nu, att se alla män som skyldiga till det som händer mot kvinnor, och vi män har egentligen inget försvar. Skyldiga eller inte. Är vi oskyldiga, men inte gör avbön, så är vi skyldiga för att vi är så tysta. Alltså hur vi än gör så blir det fel. 

Detta får mig att tänka på hur det var att vara man i skolan på 90-talet. Det var på den tiden pedofilskandalerna duggade tätt. Alla män som jobbade med mindre barn sågs helt plötsligt som pedofiler. Skyldiga eller inte. Över en natt var vi som arbetade med mindre barn tvungna att ha en armslängd avstånd till barnen. Inget tröstande i någons knä eller liknande. Det var fruktansvärt. Det var till och med så att på vissa förskolor satte man upp skyltar med texten: "Här arbetar inga män ensamma med barnen". Guilty by gender, alltså. 

Inom katolicismen talar man om att man som människa har en arvssynd, i det moderna samhället har vi en könssynd. Tyvärr, har den en tendens att motverka arbetet till det samhället vi nog alla vill ha, där alla visar respekt för varandra oavsett. Jag brukar säga: "Var och låt vara", alltså var dig själv och låt andra vara det dom är. Respektera andras cirklar, så kanske andra respekterar dina cirklar på samma sätt. Hur svårt kan det vara?

Ska vi få det där samhället vi vill ha måste vi våga släppa taget och vara det vi vill skapa, inte bara prata och skylla på andra. 

Så tänkte jag idag...









måndag 16 oktober 2017

Mörkret sänker sig

Efter elden

Ibland måste man stanna upp och tänka till, och idag funderar jag på hur vårt samhälle påverkats de senaste å ren. Jag tycker att tiden gnager som en råtta på vår värdegrunds träd. En liten bit i taget gnags bort, och varje liten bit märks inte så mycket, men i långa loppet är det nog för att fälla trädet när det stormar nästa gång.

Vi tror att stormen, som kommer utifrån, är orsaken till att trädet faller, men vägrar att se råttan som kom från den egna ladan.

Den storhet som fallit i historien har nästan alltid fallit inifrån. I små steg som alla kallats förnuft.

Ja, så tänker jag idag.
















torsdag 12 oktober 2017

Om och med

Dagens höjdpunkt

Förra veckan satt jag i diskussioner om hur vi ska få fler i arbete, och hur vi än vände och vred på frågan så kom vi fram till att språket i många fall är nyckeln till framgång. Egentligen inte bara för de nyinvandrade, utan också för många som är födda och uppvuxna i Sverige.

Eftersom jag arbetat mycket med den frågan tidigare så har jag givetvis många åsikter och idéer, men samtidigt känns det lite korkat att driva frågor utan att först fråga dem som arbetar närmast med frågorna. Jag har den bestämda uppfattningen att de som är närmast ett problem ofta har de bästa lösningarna.

Just därför tog jag kontakt med Göinge utbildningscentrum för att höra om jag fick komma dit på ett litet studiebesök, och det fick jag. Inte bara erbjöds jag ett samtal med rektor Therese Lindecrantz, jag fick också vara med på ett möte där arbetslivskunskap i skolan diskuterades. Kändes som om jag fick vara med och diskutera problemet på plats, vilket var väldigt inspirerande. Jag fick inte bara lyssna, jag kände mig också lyssnad på. 

Nu har jag huvudet fullt av idéer och anteckningsboken full av kommentarer och förslag. En mycket lyckad dag på alla sätt, så jag kan bara tacka resurscentrum för att man tog sig tid med mig!

Känslan man ofta får när man debatterar olika frågor är att man talar om men inte med, och nästan alltid får man information i form av rapporter eller någon som berättar i andra hand. Att få vara nära det vi talar om händer allt för sällan.

Läser man sedan förtroendesiffrorna för våra partiledare idag så förstärks dagens tankar. ALLA tappar i förtroende, och siffrorna får ses som låga, även för de som ligger i topp. Så kanske måste vi politiker lägga ännu mer tid att tala med och inte om. I alla fall om vi ska förtjäna det där väljarförtroendet. "Nära" var ordet för dagen.


Dagens lågpunkt


tisdag 10 oktober 2017

Den Gordiska knuten

Svärdet att lösa knuten

Hur vi än talar om integration kommer vi aldrig undan att nyckeln primärt och sekundärt är det svenska språket. Ska du studera måste du ha ett bra språk, ska du lära dig hur samhället fungerar måste du ha ett bra språk och ska du arbeta måste du ha ett bra språk. I jämförelse är utbildning och annan kompetens inte ens sekundär.

Därför måste vi våga satsa på den bästa språkinlärning vi kan. Utan den kan vi inte lösa den gordiska knut som integrationen blivit, och så enkelt är det med det.

För några år sedan fick jag förmånen att få besöka arméns tolkskola i Uppsala. Här lär man rekryter att på några månader gå från noll kunskaper i ett språk till att tala det på en avancerad nivå. Helt fantastiskt egentligen, och man gör det med en metodik som inte ändrat sig mycket sedan 50-talet. 

Motivation är deras förklaring. Utan motiverade elever skulle det aldrig gå. Självklart, och kanske kan man inte ta detta med sig och applicera på världen utanför försvaret, men jag är övertygad om att det ändå finns något att lära sig här som vi kan ta med oss till skolor och kommuner.

För motivationen finns där ute, och vi måste lära oss att hitta den och förstärka den. Då kan vi få de resultat vi längtar efter.

Enligt myten löste Alexander den stora den Gordiska knuten genom att hugga av den med sitt svärd. Gör den enkla lösningen. I min värld finns den enkla lösningen, svärdet, inom försvaret och tolkskolan. Vi ska bara våga göra den.

Senare i veckan ska jag på besök till SFI-utbildningen i kommunen. Det ska bli spännande och roligt på många vis, men mest vill jag träffa dem som vi satt på att lösa den där knuten, och som vi gett ett av vår tids viktigaste uppdrag. Kunniga pedagoger har vi, men vilket "svärd" behöver de från oss politiker?

Spännande!




















måndag 9 oktober 2017

Debatt, nej tack!

Bedrövligt

Igår var det partiledardebatt i SVT. Hur in dresserad jag än är av politik kan jag inte med mer än max en kvart av bedrövelsen. Jo, så är det. Numera tycker jag det är en enda lång radda av tjafs och gnäll, och väldigt lite saklig politisk diskussion kring olika frågor. Samma sak är det ofta när våra politiker blir intervjuade i olika kanaler. Bara en ändlös ström av frågor med vilka man kan regera med eller inte, och ingen vettig sakdebatt.

Kanske är det dags för det politiska etablissemanget att bojkotta den här cirkusen. Hade man inte varit så beroende av media hade det säkert hänt för länge sedan. Men nu får vi bara leva med det.

Media utropade Ulf till "segrare" igår. Det unnar vi honom på alla sätt, men vad var det han egentligen vann?

Medan man funderar på det där hinner man ta en kopp kaffe eller göra något annat vettigt. Nu ska jag släppa den här frågan för den här gången...


















onsdag 4 oktober 2017

Tankar från partistämman

Aktiv i Malmö

Nu är det några dagar sedan Centerpartiets stämma i Malmö slutade, och nu har den där jetlagen man får av dessa intensiva dagar lagt sig lite. Så nu kan man utvärdera dessa dagar i lugn och ro. Detta var min andra stämma, så jag hade lite andra mål den här gången. Att flytta fram mina egna personliga gränser lite och att vara mer aktiv i de frågor som jag verkligen brinner för. Så här ungefär blev det:

Det mest positiva med stämmorna är alltid deltagarna. Man träffar nya vänner med idéer som liknar ens egna, och efter varje stämma har man fyllt på sitt vänkonto i sociala medier på ett ansenligt vis. Att detta nätverk sträcker sig från Skåne i söder till Västerbotten i norr, gör det bara ännu roligare. Den här stämman var inget undantag. Det blev många nya och väldigt givande bekantskaper, som jag tror kommer att bli viktiga för framtida arbete.

På stämman är det extremt intensivt arbete. Schemat är från 08:00 till 23:00 varje dag, och till det ska man lägga till det "sociala arbetet" på kvällarna där man förbereder och planerar. På fyra dagar blir det kanske 10 timmars sömn, alltså lite mindre än förra stämman. Men jag tänker att då man inte bara företräder sig själv har man ett ansvar att vara aktiv.

Resterande taltid

Ett av mina mål den här stämman var att försöka utnyttja alla mina 6 min av taltid. Då jag var uppe 6 gånger och man har 1 min per framträdande, så borde detta blivit av. Men min talarstol är att vara kort och konkret, så det blev en minut över. Jag var uppe och talade i följande frågor:
  • Dödshjälp
  • Småskalig energiproduktion
  • Nära poliser
  • Skolan
  • Barns rätt till fler än två vårdnadshavare
  • Införande av ett tredje kön
Jag är rätt nöjd med mina framträdande även om vi inte fick igenom alla förslag. Ett väldigt aktivt kommittéarbete bäddade för en debatt mot partistyrelsen som var svår att vinna ;)

Märkliga röstalternativ

Sammanfattning
Vad blev då resultatet av stämman? Ja, resultatet blev en bra grund för den politik vi ska driva i valet med nära vård, nära poliser och förslag för att minska splittringen i samhället. Frågor som kommer att vara lätta att företräda och driva. Däremot hade jag hoppats på att vi skulle våga ta ett steg närmare det jag kallar för det "könlösa samhället". Här kunde vi visat att vi är beredda att stå i framkanten, men var lite konservativa.

Efter förra stämman kände jag: "Wow, nu ska vi driva dessa frågor!". Efter den här stämman känner jag mig lika positiv men den känslan jag bär med mig är mer: "Nu jäklar ska vi ta tag i det här!", och det får avsluta det här inlägget.

Hoppas jag får det hedrande uppdraget att vara med på nästa stämma med...











söndag 1 oktober 2017

Frihet eller droger

Världsbild enligt vissa

Vad är frihet? Egentligen? Frågan har, i min mening,  aktualiserats på ett lite annorlunda sätt på stämman. Det har motionerats om att avkriminalisera bruket av droger, vilket är en klassisk liberal fråga. Den enskildes rätt att själv ta  ansvar för vad man stoppar i sig. Avsikten i motionen är god, alltså att man ska få vård istället för fängelse. Tyvärr är det nog inte så den enskilde medborgaren tolkar intentionen. Man ser nog mer att partiet vill släppa knarket fritt.

Vilket som. Om man vänder tanken och försöker se utifrån den enskilda människan, vilket är lika liberalt i min värld, så är det svårt att se någon frihet för den som hamnat i ett missbruk. Att vara fast i ett beroende av t ex heroin är verkligen att vara bunden, fängslad och utan många val i livet. De som är insatta i frågan vet vad jag talar om.

Det är här socialliberalismen kommer in. För att ge ALLA människor frihet, måste vi hjälpe den lilla gruppen som inte kan anpassa sig i vårt samhälle, och som behöver hjälp till ett liv med fria val. Så istället för att avkriminalisera hade det varit bättre med förslag om hur vi kan "rädda" de barn och ungdomar som riskerar att hamna i missbruk. Vi vet vilka de är. Vi ser dem redan i skolan och förskolan, men det är en grupp som är enormt svår att lyckas med.

Men vi kan lyckas. Det kräver bara att vi vågar ta tag i problemet och omfamnar där vi ofta förskjuter. Som lärare och i arbetet med missbrukare ser man detta, och det finns många barn som vi hjälper till ett bra liv. De syns sällan i statistiken bara.

SÅ, innan du funderar på ett friare samhälle när du motionerar, tänk på vems frihet du talar om...


Olof Lindqvist (Centerpartiet Skåne) med Caroline Löfström (Centerpartiet Västerbotten)








torsdag 28 september 2017

I kommitté

På väg

Centerpartiets stämmor är en intensiv tillställning. Från åtta på morgonen till elva på kvällen i ett väldigt tempo. Det är kul och jobbigt samtidigt.

Hur en fråga behandlas är bara det sagas i sig. Först skriver man motionen, sedan behandlar partistyrelsen den, efter det behandlas den i en kommitté för att slutligen och eventuellt lyftas i plenum. Det betyder att man måste vara väldigt aktiv i den kommitté man sätts i om man vill få något att gå igenom.

Igår satt jag i den kommitté som behandlade cilvil- och kulturfrågor bland annat. Det blev en bra debatt och vi som brinner för ett utvecklat samhälle ur ett barnperspektiv och frågor som berör den enskilde människans identitet fick stora framgångar i kommittéarbetet.

I morgon ska dessa frågor upp i plenum och då ska man vara på tårna igen. Inspirerande.

För mig är detta några av Centerpartiets stora frågor. Vi ska gå i fronten för ett samhälle där alla får plats oavsett vilken identitet man tillhör eller vilken sexuell läggning man har. Samma sak gäller med frågor som värnar barnet. 

Så igår känns det som man gjorde ett bra jobb för människan. Idag fortsätter det...












onsdag 27 september 2017

Dagen före



Dagen före stämman har det verkligen pysslats på Solhäll. Jag har läst på lite, packat, funderat och packat lite till. En liten film hann jag med och göra också som lagts ut på kretsens hemsida. Har man farten uppe hinner man ofta lite mer paradoxalt nog.

Har planerat lite vad jag ska lägga mitt krut och mina 6 minuters taltid på under stämman. Givetvis måste jag bevaka mina egna motioner som handlar om könsneutrala omklädningsrum, vapenfri värnplikt och förbättrande av Arbetsförmedlingen, men jag har också hittat några andra frågor som verka vilja ha min uppmärksamhet. Bland annat frågan om barn ska kunna ha mer än två vårdnadshavare, och en befarad diskussion om att slopa krav på lärarlegitimation under några år.

Så ni märker att det blir fullt upp. Av den anledningen ligger schemat för stämman från 08:00 på morgonen till 23:00 på kvällen. Inget ska göras slarvigt när det ligger ett möjligt nytt ledarskap i nära framtid.

Kul ska det bli på många sätt i alla fall. Så jag hoppas vi ses i Malmö. Annars kan ni följa tillställningen här, på min Fb-sida eller på Instagram. Det näst bästa efter fysisk närvaro.

Nu kör vi!






















söndag 24 september 2017

Nazism och tiggeri

Man undrar

Sitter här och funderar på vad som menas med att "störa ordningen". Den senaste tiden har det hänt mycket som vi medkännande människor bör fundera lite kring. Ser ni t ex paradoxen mellan tiggeriet och nazisterna? Kanske har ni redan gjort det, men så här tänker jag:

Att folk vill få bort tiggare är egentligen av samma orsak som vissa vill få bort nazisterna från våra gator: De stör den allmänna ordningen. Tiggarna påminner oss om något vi inte gärna vill se i oss själva, och nazisterna påminner om något vi inte vill ha tillbaka.

Nu finns det ett kommunalt beslut om att den ena gruppen inte ska få vistas på vissa ställen. Den andra får hållas.

Är det den värld vi vill ge till våra barn?

Frågan är öppen...


















onsdag 20 september 2017

Dagens budgetproposition

Ris, ros och egna tankar

Då fick vi idag se en av historiens största valbudgetar presenteras, och vilket parti skulle inte göra det med tanke på att Sverige går bättre än på mycket länge. Ganska svårt att sätta sig in i alla detaljer, eftersom man mest får höra de delar som media och regeringen vill att man ska höra. Men så här tänker jag om de delar jag har hört om.

Ros
Även om om världen styr vår ekonomi mer än finansministern, så tycker jag ändå att man ska vara glad varje år vi betar av den där statsskulden. Vi kan inte ge våra barn ett bättre arv och en större möjlighet att få bestämma själva hur de ska ta hand om landet i framtiden. Mer av den varan, även om det i vissa avseende kan betyda personlig förlust.

En god budget har små utgifter
Ja, så är det. Precis som att ha liten skuld, är det näst bästa att ha små och hanterbara utgifter. Därför finns det alltid en liten fara när man t ex höjer löpande kostnader som barnbidraget. När det går bra är det en fin reform, som nog alla vill ha, men om det skulle bli magra år och man måste dra tillbaka bidragen, då har man svikit många människor. Jag är därför en anhängare av att barnbidraget ska vara baserat på behov. Många tjänar idag så mycket pengar att barnbidraget bara är peanuts i deras ekonomi, medan för andra är det livsviktigt. Gör man bidraget inkomstbaserat skulle man antagligen kunna göra reformen ännu bättre för de behövande, utan att dra på sig stora kommande utgifter.

Här håller jag också med Centerpartiet när man säger att få alla i arbete kanske är den bästa besparingen vi kan göra. Ett samhälle mår bäst när människor klarar sig så mycket som möjligt själva, och kostar mindre för staten på många sätt.

Vi har råd
Det sista jag som slår mig är alla som hela tiden gnäller att vi har det så dåligt att vi inte kan hjälpa andra. I år fanns det 43 miljarder extra att fördela. Ja, det var väl det...












tisdag 19 september 2017

Det närmar sig...

Snart dags igen

Bara en dryg vecka kvar till stämman nu, och igår samlades ombuden i Skåne för en genomgång av motioner och förslag, och för att förbereda sig på andra sätt.

Det är många spännande motioner skrivna, så det kommer att kännas futtighet med de 6 min talartid man tilldelats för hela stämman. Gäller att vara förberedd och kortfattad.

Så om ni undrar vad jag kommer att göra i helgen är det raka svaret: läsa, skriva, läsa, skriva...

Nytt ledarskap kommer inte utan hårt arbete.














fredag 15 september 2017

När det blåser

I stormens öga

Det blåser just nu i rikspolitiken. På många sätt. Det är inte något jag är expert på och inget jag tänker fundera över just nu. Man får hålla fast och hålla ut helt enkelt. Tro på den plan man har.

Igår var jag på upptaktsmöte inför valet 2018 med Femklövern här i Östra Göinge. Femklövern är Alliansen och Miljöpartiet, som just har den styrande makten i kommunen. Det var väldigt trevligt och i allt var i sann positiv anda. Har vilas det inte på lagrarna, för man vet att fortsatt förtroende betyder fortsatt hårt arbete och fortsatt gott samarbete.

Så låt det storma. Lokalt är det lä och blågrön himmel...















tisdag 12 september 2017

Big Mac-politik

Reformutrymme

Men då! Här läser man hur det planeras att sänka skatten för våra pensionärer så att de ska få lite mer pengar i plånboken. Med betoning på lite. Regerings förslag ska ge  2 500 kr per år, alltså drygt 200 kr i månaden. C vill lite mer och plussar på en hundring.

Alltså hundra kronor är bara något mer än vad ett meal på McDonalds kostar. 

Skulle detta kallas att satsa på pensionärerna? 

Någon kan bättre än så...




















söndag 10 september 2017

Ett år kvar...

Laddad och redo

Om ett år är det dags att välja igen, för då är det val i Sverige. Det blir mitt första val som aktiv politiker, så visst blir det lite extra spännande. Jag bestämde mig egentligen dagen efter förra valet att det nog var dags att vara med och försöka skapa ett alternativ till många av de krafter som verkar i samhället just nu, och inget gör sig av sig själv som de flesta vet.

Just nu funderar jag rätt mycket på hur den där värdegrunden vi skrivit under på, och stiftat lagar om, faktiskt ska få genomslag i det dagliga livet. Vi har lagar om allas lika rätt, och ändå verkar det trögare än sirap att nå fram. Givetvis tänker jag på jämställdhet, HBTQ och trygghetsfrågor, men även religions- och yttrandefrihetsfrågor.

Här kommer nog mitt liberala tänkande in. Varje människa har ansvar för sitt liv, och så länge det inte inkräktar på någon annans liv och frihet ska vi inte vara där och döma och fördöma. Vi ska vara nyfikna och öppna istället. Inbjudande.

"Ingen människa är bättre än någon annan människa, annat än i goda handlingar" är det sagt, och kan vi tänka så då blir det också tydligt hur vi bör sätta lön, bemöta varandra eller bygga ett hållbart samhälle.

Om ett år hoppas jag få stå på valbar plats för Centerpartiet, och blir jag vald kommer jag att se det som ett enormt hedersuppdrag. 

Det närmaste året kommer att innebära mycket arbete, men det är efter valet det verkliga arbetet börjar. Låt oss göra det värt det...










onsdag 6 september 2017

Den enkla ekvationen skolan


Skolan diskuteras ständigt som ett problemområde i Sverige. Det har pumpats in miljoner kronor i olika projekt, utan att man fått de strålande resultat man vill ha. Eftersom jag arbetar som lärare själv, har jag undvikit dessa frågor i min politiska gärning.

För mig är egentligen ekvationen ganska enkel. Den kan skrivas i dessa punkter:
  • Arbetet i klassrummet och eleverna är det viktigaste i skolan.
  • En skola är så bra som de lärare och pedagoger som arbetar i den. 
  • En bra rektor kan göra sina lärare bättre genom bra ledarskap.
Det var allt. Ganska uppenbart egentligen, men jisses vad vi virrar till det. Dessa punkter borde vara självklara, men i realiteten är de det inte.

Om vi utgår ifrån att vi mäter kvalitet i pengar, alltså i lön till läraren, så är det fortfarande så att man premierar olika projekt och uppdrag som tar läraren ifrån klassrummet och eleverna. Många förstelärare idag, som per definition borde vara de bästa lärarna, får ofta mindre lektioner i veckan för att driva projekt eller göra andra uppdrag.

För mig ska definitionen vara en lärare som är så bra att den ska kunna ta de svåraste eleverna i de m est krävande klasserna, och där nå bra resultat efter förutsättningarna. När vi hittat dessa lärare, som finns där ute, kan vi egentligen inte betala dem hög lön nog. Alltså, vi får pengarna dit där de verkligen gör nytta, men främst gynnar vi eleverna på bästa sätt. (punkt ett och två).

Men detta kräver rektorer som vågar premiera undervisningen och de nära pedagogerna. Det kräver också en rektor som kan validera och individualisera fortbildningen av personalen, men kanske främst: hålla verksamheten fri från kontraproduktiva utbildningar och projekt, så att lärarna växer i arbetet med eleverna och inte i arbetet med planerna (punkt tre).

Som politiker kommer detta att vara det som leder mitt arbete mot en bättre skola. Varken mer eller mindre.