måndag 27 november 2017

Politiskt lärarfel



Många av mina elever säger att en bra lärare är bra på att förklara. Bra på att förklara det man måste veta för att förstå ämnet, och bra på att förklara vad man vill och vart man ska.

Ibland när man har ett prov kan det visa sig att alla, eller nästan alla elever, har fel på samma fråga. Det kallar jag för ett "lärarfel", alltså ett fel eleverna gör för att jag som lärare inte förklarat och undervisat på rätt sätt. Ganska enkelt egentligen.

Om läraren lär ut fel, inte undervisar om ett viktigt moment eller bara slarvar med sina förklaringar, ja  då kan man inte skylla på att eleverna inte gör sina läxor, inte förstår eller bara är lata.

Inom politiken ser jag många lärarfel. Man har inte tydligt kunnat förklara för sina elever, som i det här fallet är väljarna, vad man egentligen vill att de ska förstå eller visar vart man ska. 

Då kan man inte skylla på att väljarna inte fattar eller är korkade. Man får helt enkelt erkänna att det brast hos en själv, och ta nya tag.

Ganska enkelt egentligen.











lördag 25 november 2017

Katalysatorpolitik

Katalysator

Många människor man talar med nuförtiden tycker att SD behövs i politiken för att föra vissa frågor framåt. Som en sorts politisk katalysator. Ja, lite som att alla frågor kommer in i början av ett rör, går genom den där katalysatorn, och så kommer du ut på andra sidan i rätt form. I det här fallet med en invandringskritisk bas.

I min värld är detta bara en ursäkt för att själv inte engagera sig och ta tag i de problem man tycker sig se i samhället. Låt andra ta i det, så kan man låta gnället fortsätta i media utan att man behöver ta ansvar. Genom att rösta på något man vill se skapa oro, istället för att rösta på dem som man tror kan leda landet bäst, tycker man att man driver frågorna framåt. I min värld är det fel väg att gå.

Att gnälla och rasera är enkelt, att vara konstruktiv, positiv och problemlösande är svårt. 

Jag är glad att Centerpartiet väljer den svåra vägen. Den som tror på människan och på framtiden. Den som inte behöver någon katalysator.















söndag 19 november 2017

Nationella prov, meritpoäng och gymnasiegaranti

Big deal

Just nu pågår de muntliga nationella proven runt om i hela landet. Det är början på en lång vår att prov och prövningar för många elever. Särskilt i åk 9. Man behöver inte berätta hur mycket tid detta tar från det ordinarie skolarbetet, för är man bara det minsta insatt inser man att dessa prov tar floder av tid från elever och lärare.

Det har länge diskuterats hur mycket dessa prov ska vara betygsavgörande, och nu i dagarna har det bestämts att de ska väga tyngre än innan. Många tror att ett nationellt prov är betygsättande, men fram till idag har det bara varit rådgivande. Det är fortfarande den enskilde läraren som samhället bestämt ska vara den som beslutar om betyg, och så är det med det.

Tyvärr anser många att vissa skolor satt det som brukar kallas "snällebetyg", alltså betyg som är högre än det eleven presterat. De tycker att glappet mellan elevens slutbetyg och dess resultat på nationella proven varit orimligt stor. Huruvida det finns rimliga förklaringar till detta har man inte lagt lika mycket tid på. Siffror jämförs med siffror, inte elev mot prestation. Det har i vilket fall skapat vissa orättvisor, och som ett brev på posten kommer alltså uppmaningen om att de nationella proven ska räknas in mer i betygssättningen.

Men om vi nu har  bestämt att en legitimerad lärare ska sätta betyg, så får vi ju hålla oss till detta. Som lärare är det naturligt att många elever har högre betyg än vad ett prov visar. Man ser eleven under tre år, och under den tiden har den många tillfällen att visa att den kan läroplanens mål. Nationella proven är bara en liten del av en helhet. Det blir som att bedöma en vecka efter hur måndag förmiddag är. Tycker man  att någon sätter "snällebetyg",  så kanske man hellre ska titta på om betygssättaren ska behålla legitimationen, eller kanske titta på kulturen på den skolan där "snällebetyg" figurerar. Men dra inte alla lärare och alla skolor över en kam.

För ska en provomgång få avgöra den enskilde elevens betyg? I min värld ska de inte vara så. Det skulle vara enormt orättvist. Särskilt för de elever som kräver extra insatser för att lära sig det politiken bestämt att de ska kunna.

Överhuvudtaget har betyget i nian fått lavinartad betydelse på ett sätt som inte är rimligt. Betyget ska användas en gång, och så fort man kommit in på gymnasiet har det inget värde längre. Det är många elever som faller inför stressen detta skapar. En annan orimlighet är att vi har målrelaterade betyg, men de ska i slutändan användas som de relativa betygen, alltså som en funktion att dela upp elever på ett jämförande sätt.

I Lund, där jag jobbar, gör detta och det fria gymnasievalet att de betyg man behöver för vissa linjer är orimligt höga. Mina elever vet att ett C eller B inte är bra nog, även om dessa ska räknas som höga betyg. Det blir något absurt, med tanke på den intention man har med skolan och betygen.

Mitt förslag är därför att även intaget till gymnasiet borde vara målrelaterad och att det ska finnas en sorts gymnasiegaranti. Tänk t ex att en elev har 255 meritpoäng, vilket innebär att man har ett C i snitt, som är ett jättebra betyg. Då borde elevenvara bra nog att klara alla gymnasielinjer utan särskilda krav, och med viss logik borde då politiken se till att kunna erbjuda den eleven just den utbildning den eftersträvar. Kanske inte på just den skolan den önskar i första hand, men helst i den kommun eller upptagningsområde den bor i.

Kunde man ha målrelaterad intagning till gymnasiet skulle vi kanske komma tillbaka till en vettig betygssättning och faktiskt få våra elever att arbeta mot tydliga mål. Med största sannolikhet skulle det också minska stressen på våra pressade elever.

Kanske skulle det också få oss politiker att inse att skolans mål är kunskapen i sig själv och inte de där proven.





torsdag 16 november 2017

Lite tankar om skatter

Hur stor del är statens?

Det har varit mycket i pressen den senaste tiden om det moraliska i att betala skatt. Att göra rätt för sig, och vara glad för att man får skola, vägar och sjukvård. Hur omoraliskt det är att skatteplanera och gömma undan pengar i skatteparadis.

Tror att man måste stanna upp ett tag här innan man börjar fördöma för fort och för mycket. Kanske sätta sig in i det psykologiska aspekterna och vilka effekter högt skattetryck kan skapa. Personligen har jag inget problem att betala skatt, och jag anser att både jag och många av mig har råd att betala vår skatt, och i vissa avseenden kanske kan betala mer. Därför är jag inge större anhängare av fler jobbskatteavdrag. De har sin funktion i lågkonjuktur, men inte i en högkonjunktur.

MEN, sedan kommer man till det där andra. Alla som betalat in en reavinstbeskattning har nog känt det jobbiga i att skicka en, för en själv, stor summa pengar direkt till skatteverket. Många av oss har sparat olika kvitton för att kunna minska den här summan eller fört över dem i en dyrare bostad för att skjuta den på framtiden. Det skaver, fast man vet att det är ok och ser det rimliga i det.

Pratar man sedan med många småföretagare är skattekostnader och avgifter kanske det som mest avgör att man inte anställer en eller flera nya till företaget. Man jobbar hellre mer själv in i det längsta. Många är nog inte insatta i hur stor del av sin inkomst en liten företagare faktiskt betalar till staten. De stora företagen har oftare enklare att undvika skatt genom olika smarta lösningar, eller till och med få pengar från stat och kommun inför löften att etablera sig. Något som nog aldrig skulle hända den lokala hantverkaren eller affärsinnehavaren.

I min värld ger mitt första exempel en förklaring till varför många väljer att skatteplanera, och i mitt andra exempel kan ett skattetryck till och med vara skadligt eller hämmande för ett samhälle. Just därför är skattetrycket på våra småföretagare en av de viktigaste ekonomiska frågorna just nu-

Just därför måste vi ha en sund skattediskussion i landet, och framförallt en sund skattepolitik. De flesta vill betala sin skatt och göra rätt för sig, men skattesystemet i sig själv får inte uppmana till fusk eller "kreativa lösningar". Det har vi haft så det räcker. Jag är övertygad att den här ekvationen går att balansera så att de flesta ser skatten som vettig och rimlig. Men det, som det mesta, kräver samsyn, sunt förnuft och antagligen en eller annan kopp kaffe.











onsdag 15 november 2017

Tomrum

Behövligt kaffe

Så blev det liksom ett litet tomrum i arbetet. Förra veckan var så intensiv på många sätt med nomineringsstämmor och annat, så när listorna blev klara så fick man en känsla som sa ungefär: "...och nu då?". Behövdes lite distans för att se vad de olika placeringarna faktiskt kan innebära realistiskt sett.

Men i måndags var jag på möte angående hur vi ligger till i de olika kretsarna och hur det ser ut framöver. Tur var väl det, för nu är man igång igen. Just nu håller vi på att ringa runt och fråga de personer som nominerats till kommunlistan om de vill ställa upp. Riktigt positivt på många sätt. För även om de inte vill, eller inte ens röstar på Centerpartiet, så blir de ändå lite uppiggade av att någon vill se dem som kandidat. Jag, vem hade inte blivit det?

Så nu rullar arbetet vidare. Vi hörs kanske snart...

















onsdag 8 november 2017

Nomineringsstämmor

Det går framåt

Då har de två nomineringsstämmorna varit. Det var en ny erfarenhet på många sätt. Jag är rätt nöjd med resultatet. I alla fall med tanke på hur kort tid man ändå haft på sig att göra ett "politiskt av tryck". Jag kommer i alla fall på plats 6 till regionvalet och på plats 21 till riksdagen. Så nu är det bara att lada inför nästa års valkampanj.

När jag skulle presentera mig på dagens stämma höll jag följande lilla tal:

"Jag har valt som valmotto: 'I mörka och kalla tider krävs det varma människor med ljusa idéer'.
För så upplever många nutiden
När andra partier tror att man kan bota hjärntumörer med alvedon
När man tror att problem man inte ser inte finns.
När vår gemensamma värdegrund långsamt bryts ner för några extra procent i nästa Sifo-undersökning.
Då ska vi stå fast
Då ska vi stå starka
För min uppfattning är:
att de varma människorna är centerpartister
och de ljusa idéerna kommer från Centerpartiet"

Det talet höll mig kvar på 21:e plats.

Vi ses och hörs...








söndag 5 november 2017

Lokal statistik

Finns mycket att räkna på


Upptäckte att  jag kan få statistik på hur många som följer min Fb-sida och hur många jag verkligen når ut till. Det  blev en liten funderare. Mark Twain sa att det finns lögn, förbannad lögn och statistik, så man får väl ta allt med en nypa salt. Men se själva.

Av de personer jag når ut till är 61% kvinnor. Det är väl inte så konstigt eftersom jag arbetat mycket i en kvinnodominerad verksamhet. De flesta är är i min ålder, det vill säga 45+, vilket väl inte heller är så konstigt. Men nu kommer det allvarliga. Titta på min sammanställning nedan:

Den visar klart att jag faktiskt bor i fel valdistrikt (de fetstilar orterna är de i min egna kommun). Alltså i mitt valdistrikt har jag bara en handfull fler som jag når ut till jämfört med vad jag når ut till i Stockholmsregionen. De är också bara en knapp tredjedel mot vad jag når ut till i den andra delen av Skåne. Detta säger att mina chanser hade varit bättre i valet, om jag hålla mig till gamla Malmöhus län istället för skogarna i norr.

MEN, inte ska man hänga läpp för det. Det är bara att börja planera för nästa års valturné helt enkelt.Kan bli riktigt roligt på många sätt...











fredag 3 november 2017

Inför nomineringsstämman

Driva och utveckla

Vad är det för frågor man vill driva i regionen de närmaste åren? Frågan måste man ställa sig ifall man ska var trovärdig som kandidat i nästa val. Centerpartiet har precis släppt sin valprogram, och det är inte svårt att ställa sig bakom det. Samtidigt måste man också fundera över varför ska man just välja mig till uppdraget att vara med och ansvara för regionens utveckling?

Värdegrund och ledarskap.
Min grundtanke i det mesta jag funderar kring är värdegrunden. Jag oroar mig mycket över hur snabbt vi lägger den å t sidan så fort känslorna gör oss lite förvirrade. Människans okränkbarhet blir snabbt något vi offrar när vi tror att vi kan lösa hjärntumörer med alvedon. Får vi bara bort tiggarna, så finns inte problemet eftersom vi inte ser det. Om ingen kommer hit som flykting, så tror vi inte att någon drunknar på medelhavet längre. Som centerpartist ser jag hellre att vi försöker hitta lösningar till de verkliga problemen och inte sopar symptomen på det obekväma under mattan. Detta kräver inte bara ett nytt ledarskap, det kräver också ett nytt sorts ledarskap som talar mer med, och mindre om. Vi måste också vara mer transparenta så ingen kan säga att vi döljer eller förvanskar sanningen.

Vårdvalet
Som centerpartist vill jag att den enskilda människan ska kunna styra över sitt egna liv och kunna göra de val som påverkar livet utifrån sig själv och de problem och möjligheter man har. Därför behöver vi en nära och bra vård. Samtidigt måste man tänka att om det inte finns goda valmöjligheter, så finns det egentligen inget val att göra. Lite som att ha et julbord med bara skinka. Ja, du får välja, men du får bara välja skinka. Inte mycket till val. Därför är det väldigt viktigt att vi kan besätta våra vårdcentraler med kompetent personal som väljer att stanna kvar, och inte bara försvinner till tjänster på centrallasarett och specialiserade kliniker. Vi måste alltså göra tjänster nära medborgarna attraktiva. Då tror jag inte bara att det handlar om lön, även om det såklart är viktigt, utan också andra möjligheter. Kanske att få större frihet i sin tjänst eller kanske andra möjligheter att utvecklas i sin profession.

Kulturen och integrationsutmaningen 
Ska vi lyckas med integrationen måste vi se till att de som integreras kan språket. Då menar jag inte att man ska kunna det ok, man måste kunna det bra. Riktigt bra. Här kan kulturen bli en av nycklarna vi behöver för att lyckas. Inte bara kan den bli en brobyggare i samhället, den skulle också kunna bli en väg in i det svenska språket. Kultur i form av litteratur, teater, musik och annat är ett bra sätt att få en känsla för de finare detaljerna i vårt språk och i våra oskrivna regler. Därför bör vi satsa mer på detta i det stora arbetet vi har framför oss för att få fler att bli en naturlig del av vårt samhällsbygge.

Givetvis har tag tankar och idéer om mycket annat som jag brinner för att driva såsom kollektivtrafik, IT mm, men den diskussionen kommer jag med största anledning att återkomma till vad det lider. För detta som står här var mina tankar just den här hösten. Om ett år kanske vi står för andra utmaningar som kräver sin uppmärksamhet, och då får man visa att man kan vara flexibel med.







torsdag 2 november 2017

Inför valet

Mitt i verkligheten

På måndag är det nomineringsstämma I Hässleholm. Det är då det slutligen  avgörs vilken plats jag får på regionlistan. Just nu har jag 4:e platsen, vilket känns otroligt hedrande, men man kan inte vara säker att man har samma plats på tisdag så det gäller att vara med och övertyga ombuden om att den där platsen är ett bra val.

Filar därför på vad jag ska ta upp på, vad jag förmodar  väldigt korta, presentationen  av mig själv och vad jag vill med den regionala politiken. Jag har många idéer och funderingar, men har man bara någon minut på sig måste man vara skarp och övertygande. Måndagkvällar är normalt inte den tid jag är som mest skarp och övertygande på, så det blir en utmaning.

Annars börjar de där korten jag tryckte upp komma till användning. Idag har jag varit i valdistriktets mest västliga del. Något jag inte är varje dag. Så jag passade på att sprida dem på lite olika informationstavlor. Ja, för inget gör sig av sig själv.

Inga val vinns från soffan, på måndag bestämmer vi regionlistan och sedan på onsdag blir det riksdagslistan. Det politiska livet rör verkligen på sig. Spännande.