lördag 28 januari 2017

Mobil täckning...

Ser ni täckningen?

Sedan jag och min fru flyttade till Broby har vi haft krångel med vårt mobila bredband. Vårt hus ligger lite i radioskugga, så både telefonen och TVn har haft svackor. Inget konstigt med det egentligen, om det inte varit för att när man gick in på teleoperatörens hemsida och kollade täckningskartan så skulle vi ha bra täckning, och samma sak sa de när man ringde. Vi betalade för 3G, men hade i praktiken aldrig bättre täckning än 2G.

Nu kommer det som är det mest skrattretande i hela historien. När man då gick in för att se vilken täckning som fanns i vårt område, så skulle den vara skyhögt bättre än det vi fick ut. När man läste vidare hittade man en liten brasklapp från operatören som förklarade att den där täckningen krävde ibland att man var utomhus och inte höll telefonen i handen!

Att man bara får skriva så.

Då jag inte vill gå ut i trädgården och lägga telefonen på ett bord när jag ska ringa eller gå ut på nätet, så valde jag att byta leverantör. Läste senare att man i många kommuner gör undersökningar av täckningsgraden för olika leverantörer. Ofta genom att använda hemtjänsten eller sopbilarna. 

Jag la därför ett förslag i min krets att vi skulle göra likadant, och sedan lägga ut resultatet så att alla medborgare i kommunen kan välja rätt operatör. I dessa tider där kopparnätet tas bort och där de flesta kommuner inte är i kapp med fiberutbyggnaden blir detta extra viktigt. Vi kan inte låta medborgarna stå där helt plötsligt utan tillgång till nätet. Mitt förslag blir en dellösning för att komma åt problemet.

Står det på hemsidan vilken leverantör som är bäst, kanske de får de andra leverantörerna att förbättra sina tjänster. Precis som konkurrens ska fungera.

Det känns bra att kommunen ser den digitala utvecklingen som en viktig fråga, och att man hela tiden arbetar med den, men för en som företräder ett parti som värnar om landsbygden är frågan inte bara viktig, den är prioriterad.









tisdag 24 januari 2017

Kompetenskarriär...

Alla karriärsstegars slutstation

Innan jag bestämde mig för vad jag skulle göra i mitt liva sa min farsa: "Olof, det spelar inge roll vad du väljer för karriär eller yrke, förr eller senare hamnar du ändå bakom ett skrivbord". Tyckte just då att det inte gjorde vägvalen enklare, men nu när jag befinner mig i mitt arbetsliv tänker jag ofta tillbaka på det.

För är det inte så i vårt samhälle? Många kompetenta personer går vidare i livet genom att bli mellanchefer, chefer eller andra tjänster som tar dem från det dom är riktigt bra på. Många av våra skarpaste hjärnor blir t ex professorer, slutar forskar och börjar fördela löner istället. I skolan, som jag arbetar i, har det givna valet för dem som vill göra karriär att bli rektorer. Sedan slutar de flesta undervisa.

På senare år har vi fått förstelärare, som per definition är de bästa lärarna vi har,  som tas från våra elever för att driva projekt, inspirera andra eller gör annat som håller dem ifrån klassrummet. Borde inte de bästa lärarna vara de som har de svåraste eleverna och flest undervisningstimmarna? Är det inte förstelärare vi vill att våra barn ska få sin undervisning av?

Jag tycker att det är på tiden att vi börjar värdera om ordet karriär och börjar vårda de personer vi har som är duktiga på det som de gör. Precis som vi måste vara rädda om de människorna som vågar gå före och skapa företag som ger andra arbete.

Själv har jag numera lämnat det där skrivbordet som farsan varnade för. Man ska vara nära det man är bra på. Det vinner alla på. Dags att samhället också inser det. Dags att börja betala vad kompetens verkligen är värd...












lördag 21 januari 2017

Lützen


Den 6:e (eller 16:e beroende på kalender) november 1632 stod slaget vid Lützen. I det slaget stupade den svenske kungen Gustav II Adolf. Anledningen att han föll var att han galopperade ifrån sina egna trupper, vilket berodde på en tjock dimma och att han hade en ny häst, Streif, som var attans snabb, vilket ledde till att han red ifrån sin armé. Ensam blev han ett lätt byte för fienden.

Många tycker nog att det finns en del dimma över det politiska landskapet just nu. I den här dimman rider både en och annan hit och dit. I det sammanhanget gäller det att man har de sina nära sig och enade. Risken är annars att man, precis som Gustav II Adolf, kommer bort och lätt faller. Det är ofta det som definierar ledarskap. Alltså förmågan att samla trupperna och de allierade och tillsammans vinna slaget.

Om en general lämnar ledet för att se om de andra hänger på och detta inte sker, så kan det visa på två saker: antingen att generalen inte har ledarskapet, eftersom de andra naturligt skulle hålla flanken om ledarskapet fanns, eller att generalen ser en taktisk fördel där de andras stöd inte behövs för att vinna.

Först när dimman lättar kan man se vad som varit ett genidrag och vad som varit ren galenskap. Man kan också se om fienden var på riktigt, eller om det bara var ännu en väderkvarn.

Hur man än ser det, tror jag att den som håller linjen stabil, är den general som är den bäste att leda armén...












torsdag 19 januari 2017

Hålla linjen...

Står upp. Står pall.

Man sväljer en suck när man läser nyheterna idag. Ännu en gång vinglar Moderaterna i hur de vill ha det, och med vilka de ska samarbeta med. Annie Lööf har gång efter gång stått upp för Alliansen, trots att det hänt mycket de senaste åren som inte i alla frågor gjort detta givet.

C har också stått fast vid de överenskommelser man slutit och  man var det enda parti som på allvar hoppade på ett nyval 2015.

Detta är inte kortsiktigt ledarskap, utan visar på stabilitet och självförtroende som håller länge. När politiken ändrar riktningen som löven i en höststorm, känns det skönt att något står fast och tryggt.

Fler och fler börjar inse det positiva i detta. 9,7% i senaste mätningen. Stämmer den siffran är det mer än 50% fler personer som nu kallar sig Centerpartister än i valet 2014. 

Respekt...










tisdag 17 januari 2017

Offentligt


Härmed går jag offentligt ut och säger att jag kandiderar att står på Centerpartiets lista i valet 2018. Jag när en egen tro som handlar om att man kan inte gnälla om man inte är beredd att ta ansvar. I det här fallet handlar det om att ta ansvar för vårt gemensamma samhälle.

Vi har ett av världens bästa land på många punkter, och ändå finns det mycket att arbeta med. Både att försvara, utveckla och förändra. Värdegrundsfrågor t ex är något jag brinner mycket för, och som vi hela tiden måste arbeta med. Särskilt som världen ser ut idag.

Andra frågor jag tycker är viktiga är företagande, skola och miljö. Dessa tre frågor är för mig en enhet som handlar om den värld vi vill ge till våra barn. Här kommer också IT-utveckling in som en naturlig del.

Men framförallt tycker jag det behövs mer öppenhet och respekt i den politiska debatten. Fördelen med att vi har olika åsikter är att de beslut vi tar blir mer kvalitetssäkrade, och därför måste man lyssna på alla, även om man inte håller med i sak.

Sist, men inte minst i detta lilla manifest, tycker jag att det alltid finns rum för mer humor. Ja, och även lite mer humor.











onsdag 4 januari 2017

Fyrverkerifrågan

Inte mogna för det här

Ingen kan väl ha undgått diskussionen som pågått i media sedan nyårsafton gällande användandet av fyrverkerier. Många anser att det borde bli ett förbud. De som vill ha ett förbud ser frågan ur två synvinklar: att vissa använder fyrverkerier farligt och ansvarslöst, och de som tänker på djurens väl och ve. Några ser nog problemet från båda hållen.

När jag var liten var nästan alla raketer av den där sorten som sitter på en pinne. Dessa krävde en flaska eller ett avskjutningsrör för att fungera bra, och att hålla dem i handen och avfyra dem var det bara ett fåtal modiga som ägnade sig åt. Gjorde man detta flög de flesta raketer ändå upp i luften beroende på pinnens tyngd. Häxpipor som flög och skrek på marknivå förbjöds redan innan jag började intressera mig på allvar.

Numera skjuts de flesta fyrverkerier från stora rör eller lådor som ställs direkt på marken. De är lättare att hålla i handen eller läggas ner, vilket gör dem utmärkta för veritabla markstrider. Lite som att skjuta med en bazooka eller bärbar Stalinorgel. Det finns en uråldrig regel bland de som söker kickar: går det så testar man, vilket ofta urartar som det gjorde på Möllevångstorget.

Var gör vi då åt problemet? Jag tycker inte om förbud. Min devis ligger mer åt "lär barn att respektera elden innan du förbjuder tändstickor". Det ger en annan sort trygghet. En trygghet som har längre värde än ett förbud. Nu verkar ingen vilja lära de där ungdomarna hur man respekterar fyrverkeri och medmänniskor, och då kanske får man tänka annorlunda.

Mitt förslag är att man ska kunna utdöma böter på samma sätt som vid felparkering eller fortkörning. Tar polisen dig på bar gärning när du använder fyrverkerier på ett vådligt sätt så ska de kunna ge dig en bot på kanske 1 500kr. Blir du påkommen igen så blir boten 4 000kr osv. Är man under 18 år får vårdnadshavarna betala. Snabbt, enkelt och tydligt.

Alternativt får man förbjuda fyrverkerier utan den där pinnen, precis som man gjorde med smällarna och häxpiporna. Om de sedan kallas tårtor, Lådor eller bara bomber bör kvitta.

Kan man fortfarande inte få ordning på problemet får man väl ta till den slutliga lösningen och förbjuda fyrverkeri för alla som inte har särskilt tillstånd, men det skulle vara tråkigt med tanke på att de flesta faktiskt använder sina fyrverkerier på ett säkert sätt.

Sedan har vi de där husdjuren.Då tar frågan en ny vändning, och när den vändningen är utredd kanske vi har ett regelverk som gör det jag skrivit om här ointressant. Troligast är dock att vi har den här diskussionen även nästa nyår...







söndag 1 januari 2017

2017, nu kör vi

Titta framåt

Ja då lämnar man med viss lättnad året 2016. Det var ett år med mycket osäkerhet i världen och ett år som tydligt visade att fakta blev mindre viktigt och där känslor och lögner blev ett politiskt verktyg på ett sätt vi sällan sett. Då är det lätt att sätta sig ner och tycka att saker är bedrövliga och att man lika gärna kan skita i det hela. 

Men. Man kan också se att det just nu behövs en motkraft, och att det är viktigare än någonsin att ta sitt ansvar och engagera sig på riktigt. Dags att "spotta i nävarna" och försöka hitta bra lösningar på nutidens problem, vilket kan skapa det där samhället vi vill leva i och den där världen vi vill lämna över till våra barn.

Jag ser därför fram emot 2017. Det ska bli kul att fortsätta arbeta med ungdomar som lärare, det känns spännande att fortsätta engagera sig politiskt och jag ser också fram emot att få engagera mig i egna studier och i Hemvärnet. Fullt upp på alla fronter med andra ord.

De frågor jag ser som mest viktiga att arbeta med är följande:
  • IT-frågor
  • Värdegrund och integration
  • Utbildning och företagande
Sedan kan man aldrig släppa miljöfrågorna. De finns liksom med i alla de andra frågorna och är den variabel som alltid måste finnas med i de lösningar vi försöker hitta.

Så ni ser. 2017 har alla möjligheter att bli det där året då det hände. Var med du också.