Min kandidat står till höger i bilden
Jag tror fortfarande att det som sker i den svenska politiken just nu kommer att vara till godo. Det finns en hel del lärdomar för många partier att göra. Även för mitt. Men viktigast är att svenska folket måste inse att man faktiskt får det man röstar på. När man har åtta hyfsat jämnstarka partier i rikstagen så krävs det att minst tre samarbetar och egentligen fem. Minoritetsregeringar kommer att vara vardagsmat. Kanske börjar många fatta att Alliansen inte är ett parti, utan fyra partier, och att C och L är lojala mot Alliansen och inte Moderaterna.
I allt detta behövs, som jag skrivit om tidigare, ett tydligare och starkare ledarskap. Är det många viljor och mycket prestige så krävs någon som håller fast och driver på. En ledares mål är inte att vara populär, utan att få saker gjorda. Ibland kan en mindre populär ledare vara bra för en verksamhet eftersom en "obekväm" person kan ena människor i det att man inte gillar ledaren, eller besluten, men man gör som man blir tillsagd ändå, och någonstans får saker gjorda. Många av er känner nog igen den chefen på något sätt.
Därför slår mig tanken nu, när jag läser i media, att den kanske mest givna kandidaten att leda Sveriges regering just nu är kvinnan i bilden ovan. Hon är verkligen inte populär i vissa grupper, men det tycks inte bekomma henne ett dyft. Istället verkar det ge energi eftersom hon fortsätter envist på den vägen hon tror på, och det med en glad uppsyn och gott bemötande. Hon har ju också bevisat med sitt egna parti att hon kan dra folk i örat när så behövs.
Nu tror jag chanserna är små, men nog fasen behöver Sverige lite småländsk envishet just nu. Att människor blir gnälliga spelar ingen roll. Det var de redan innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar