Vägval...

Jag är buddhist. Inget konstigt med det. Länge ansågs buddhismen inte vara en religion i Sverige, utan en filosofi. För mig är det varken eller. För mig är det en väg. Alla människor vandrar just sin väg med just sina mål styrda av sina personliga kompasser att leda dem rätt. Så ska det vara.

På den där vägen kommer vi då och då till vägval där vi måste göra ett avvägande vilken väg som är den rätta. Det är dessa val som definierar vilken människa man är och vilken människa man vill bli ihågkommen som. Val är sällan enkla.

När jag valde att engagera mig politiskt var det ett vägval. Jag hade helst gjort något annat val, men när man följer det man tror på kan man inte alltid göra det enkla. Det rätta är sällan bekvämt. Det är ofta lättare att bara följa med strömmen och göra som alla andra eller som man alltid har gjort.

Just nu görs det många, i min mening, dåliga vägval inom svensk politik. Val som kommer att göra att många människor inte kommer att kunna göra de val som definierar dem och leder dem vidare på just sina vägar. Det finns de som vill göra dina vägval åt dig, och som är rädda för de som vågar gå nya stigar i livet eller vågar vara annorlunda.

Men dessa vet vi vilka de är och att de faktiskt vill göra just så. Värre just nu är att många väljer att låta dessa välja åt sig. Följer deras väg istället för sin egen. Det är fegt och på många sätt omoraliskt.

Men det är deras väg och deras val. Dessa val som kommer som sagt att definiera vilka de egentligen är och vad de kommer att bli ihågkomna som.

Det är inte mitt val och kommer aldrig att bli. Men jag är ju buddhist och van att vandra min egen väg. Mitt arbete kommer att vara att kämpa för varje människas rätt att göra just det. När alla kan göra det. Då kan jag välja att göra något annat...

Otrygghet, det naturliga tillståndet

Otrygghet 10 000 fKr

Debatten idag handlar väldigt mycket om otrygghet, eller kanske mer om avsaknaden av trygghet. Många idag känner, eller upplever, en stor otrygghet i dagens samhälle. Detta kopplar vi till olika saker och händelser. Gängkriminalitet, terrorhot eller hot mot miljön är några anledningar. Många tycks tro att detta är något som skapats de senaste åren eller årtiondena. Många verkar också tro att det var tryggare innan och att otrygghet är något som är ett onaturligt tillstånd vi plötsligt fått i knät.

Sanningen är väl egentligen att otrygghet är det naturliga tillståndet och att trygghet är något man skapar. Något vi alla har ett ansvar för.

För egentligen, rent historiskt, har vi inte haft det bättre än nu och aldrig varit tryggare. Glöm inte det. Från det att de första människorna fick gömma sig för olika rovdjur och undvika vulkaner och jordbävning tills nu har vi alltid trott att undergången var nära.

Fram till detta århundradet har svält och sjukdomar hela tiden hotat att förgöra stora delar av befolkningen. Och har inte svälten kommit så har kriget bankat på dörren och så vidare. Bara under min levnad har hoten sett ut ungefär så här:

70-talet: Kalla kriget rådde, miljön var full av kvicksilver och oljan hotade våra stränder. Olika vänsterfraktioner terroriserade europa. 

80-talet. Nu var försurningen och förtunningen av ozonlagret de stora miljöhoten. Kalla kriget rådde och vi hotades alla av att dö i AIDS.

90-talet: Finanskrisen var deprimerande. Milleniumbuggen hotade att slå ut alla datorer i världen. Göran Persson blev statsminister ;) 

00-talet: Klimatförändringarna börjar diskuteras, ny finanskris. Folk dör av hjärtsjukdomar och övervikt. Mobilerna invaderar vårt privatliv.

Så egentligen har vi alltid oroat oss och kommer alltid att oroa oss. Det vore märkligt annars. MEN vill vi ha en ökad trygghet måste vi våga ta tag i livet vi har omkring oss. Engagera oss och ta ansvar. Man kan inte gömma sig och tro att någon annan ska jaga bort spökena under sängen. Det behövs jobb, envishet och hjärta, inte gnäll.

Idag anmälde jag mig som nattvandrare i kommunen. Det är ett litet, litet steg för att göra min lilla värld tryggare, men det finns andra saker vi alla kan göra. Tänk på det. 

Så gör något och skapa den där tryggheten du vill ha...

Kommunalisering, den snabba vägen till förstatligande

Läs och begrunda...

Ok, nu ska jag försöka förklara vad jag tänker så enkelt som möjligt. När man vänder på begreppen blir det lätt att man tappar läsaren, så jag försöker vara så tydlig jag kan. Frågan för dagen är:

Är kommunalisering en väg mot förstatligande av kommuner?

Visst låter frågan märklig, men läs och fundera:

De flesta kommuner i Sverige har får sina inkomster från två stora poster: Den kommunala skatten och olika statsbidrag. Skatten vet de flesta vad det är, men statsbidragen är av lite olika karaktär. Det kan vara riktade bidrag och generella bidrag. Ofta kommer dessa bidrag med lite pekpinnar. Skolan t ex måste följa skollagen och läroplanen. Ja, när det gäller skattemedlen finns det också föreskrifter att följa som t exa kommunallagen, men du kan enklare fördela dem som passar bäst för kommunen.

Titta på sidan i den här länken. Den visar hur mycket statsbidrag och hur mycket skatteinkomster varje kommun får in per invånare. Med den kan du lätt räkna ut fördelningen av de de båda. I mitt tycke är måttet för en stabil och flexibel ekonomi att man är så lite beroende av statsbidrag som möjligt. Kanske ska den vara som  första stapeln i bilden kring 20% statsbidrag. Mindre är riktigt bra, mer är inte så bra.

Är du med så här lång är allt frid och fröjd. Du kan lätt räkna ut hur det ser ut i din kommun och se om det känns bra eller ej.

Vilket som. Om nu skatteintäkterna minskar och statsbidragen ökar till den grad att man helt plötsligt har mer statsbidrag än skatteintäkter (se stapel 2 i diagrammet). Då har ju, rent teoretiskt, staten mer inflytande över kommunen än skattebetalarna. 

Tillbaka till kommunaliseringen. Vi har sett att staten då och då vill lägga ut olika verksamheter på kommunerna. Ofta med en liten slant för besväret. Vi har sett det med skolan t ex, men även med andra saker. OM nu vi fortsätter den här trenden och låter t ex kommunerna ta över t ex Arbetsförmedlingen eller liknande så kommer vi att till slut hamna i ett läge där staten styr mest över kommunerna, och då kanske man ska fundera på om inte staten kan förstatliga kommunerna direkt.

Nu menar jag inte att jag har rätt i alla aspekter, och som vanligt är det inte precis så här enkelt, men jag tycker man ska ha med detta när man funderar på utvecklingen i vårt samhälle. Vilken politik ska man föra för att en kommun ska ha så stort frihetsutrymme som möjligt?

Kommunalisering är inte den rätta vägen för mig...

Den borgerliga bisvärmen

Lite så här

Vi har ett nytt politiskt läge i Sverige. Visst har Alliansen spruckit och de gamla blocken har blivit nya. Men det är också nya spelregler. Innan rörde sig opinionssiffrorna ganska lite, precis som förtroendet för olika partierna. Men just ny finns det ett "svärm" väljare som likt bin flyger mellan de partier som för dagen smakar mest honung, och förtroendet för olika partiledare går som en jojo upp och ner. Mest svärmar de där bi-väljarna runt på högerkanten.

Det gör det lite svårt att förhålla sig till som politiker. Ska man försöka locka till sig den där svärmen, med stor riska att den surrar vidare inom en snar framtid? eller ska man försöka få tag i de där bina som vill stanna i samma kupa?

För mig är svaret enkelt: Man ska bygga långsiktigt med envishet och kontinuitet. Ska man fånga en flyktig skara med nya löften varje dag blir man lätt snurrig och tappar fotfästet. 

Det är väldigt lätt att tappa fotfästet, och den där svärmen väntar inte på att du ska resa dig igen.

Surr, surr, surr och snurr, sa Bull...

Valtider igen

Då var vi på gång igen

För mig är frågan om vi ska vara med i EU en antifråga. Det är så självklart att vi inte kan lösa de stora frågorna ensamma. Miljön, ekonomin, freden och mycket annat kan man bara lösa om flera länder arbetar ihop. Det är också gott för framtiden att våra ungdomar enkelt kan bo, arbeta och studera utomlands. Det gör världen mindre och närmare.

Så nu när vi går in i en ny valrörelse så är det de stora frågorna som ligger på bordet. Med-mänsklighet, bättre miljö, mat med god kvalité och demokrati är frågor som inte bara berör mig utan också det parti jag företräder. Frågor som man tycker borde vara självklara 2019, men som på olika sätt hotas i Europa. Vi har sett det tidigare i historien, men tydligen har många inte tagit lärdom. Krafter som är främlingsfientliga och odemokratiska gör sitt yttersta för att hindra den frihet som tidigare generation arbetade så hårt för att bli av med.

Just därför är detta val ett viktigt val. Om man inte gör sin röst hörd kommer någon annans röst att tala för dig. Så glöm inte att rösta senast den 26/5!

Nu går vi in i de två sista veckorna innan valet. Det betyder en del arbete för en ordförande. Just nu sitter jag och gör den kampanj vi ska lägga på våra sociala medier. Här är ett litet smakprov:

Den politiska människan

Makten, pengarna och härligheten?

I många fall måste man fundera på vad som driver en och andra människor att göra de val som de gör.  Som lärare till exempel ligger mitt driv i att förstå och utveckla människor. Hjälpa dem framåt att skapa sin egna framtid. Läraryrket är till viss del ett kall. Hur stor del som är et kall och hur stor del som kan ses som ett vanligt arbete kan man diskutera, men man blir inte bra om man inte är dedikerad på något sätt.

Jag har lätt för att se vad som driver och hindrar människor som vill utveckla sig och lära, men vad driver någon till politiken? Det är inte lika enkelt. Utifrån tror nog många att man gör det för makten och pengarna. Så kanske det är, men efter drygt fyra år som aktiv är det lika spännande att se vad de där uppdragen ger. Förra månaden tjänade jag 330 kr efter skatt på mina uppdrag. En svindlande summa i negativ mening om man ser alla timmar man lägger ner. Då ska man också komma ihåg att de flesta som engagerar sig inte tjänar något alls, snarare betalar man för att få vara med.

Så pengarna är en dålig drivkraft. Makten då? Ja den där makten ja. Man måste verkligen arbeta sig upp för att vara en del av den makten. Däremot kan man tydligt se att de som fått del av den ogärna släpper den ifrån sig. Så makt verkar som om den vrider om skallen på dig om du inte är försiktig. Den tycks korrumpera dig utan att du märker det.

Makten är på många sätt en tröghetslag i sig själv. Beslut tas inte i ögonblicket och kräver envishet och tålamod, så att ha makt som drivkraft är ett bra sätt att ledsna snabbt.

När jag beslutade mig för att engagera mig politiskt hade jag en egen agenda som jag ville vara med att förändra. Den agendan lever fortfarande och är det som får mig att stå ut med timmar av rätt tråkigt arbete och möten. Naivt i vissa avseende, men utan den agendan skulle jag lägga av i morgon. Likadant kommer jag att göra något annat när målen i agendan är uppnådda.

Det är vad som driver mig. Idealist? Absolut.

Men vad som driver andra politiker har jag inte riktigt klurat ut. Men det är säkert något stort, och med största sannolikhet personligt. Kanske är det ett kall...

Handlingsplan för vuxna

Sitter och tittar på morgonens intervju i TV4 med Annie Lööf. Hon berättar om några av de där människorna som skriver hatiska budskap i mail och på sociala media. Det känns ledsamt. Inte för Annies skull, även om hon borde vara bedrövad, utan för de där människorna som skickar skiten. Vad får en, som man kan tycka, vettigt uppfostrad vuxen människa att skriva sådana idiotiska meddelanden och kommentarer?

Sedan tänker jag på skolan. I skolan arbetar vi hela tiden mot kränkande särbehandlingar med våra elever. Varje skola ska ha, och har, en plan för att förebygga detta. Men vad är dessa planer värda när våra ungdomar bombas med all det här hatet i digital- och vanliga media? Vi jobbar verkligen i uppförsbacke här. Ja, när man tänker på det är det ju vuxenvärlden som behöver de där handlingsplanerna. Någon som tog dem rejält i örat och stängde av dem några dagar från den sociala gemenskapen, precis som en rektor kan göra med de som mobbar andra.

Annie var som vanligt enormt bra i den här intervjun för hon avslutade med att säga några riktigt kloka ord. Hon sa att hon måste visa andra, och unga tjejer i synnerhet, att de där hatiska människorna inte får vinna. Hon tar det och låter inte det knäcka henne. Det är starkt. Samhället behöver varenda en som kan stå upp, ta skiten och gå vidare.

För. Eftersom samhället saknar en plan mot kränkande särbehandling för vuxna, så får vi stötta de som står för de positiva och inte låta hatet segra. Det är vårt gemensamma ansvar.

Inga "men"

Det verkar ofta som "vem" är viktigare än "vad", och att det man åstadkommer är mindre värt än prestigen. När nu regeringen är på plats känner jag att detta är det bästa som kunde bli, med det valresultat väljarna gav oss.

Centerpartiet gjorde precis det man sa att man skulle göra med det resultatet som blev. Vi har också gjort en förhandling som möjliggjort att många hjärtefrågor nu kan bli verklighet. Jag tänker på strandskyddet, grön skatteväxling, satsningar på företagandet och mycket annat. Bra frågor för landsbygd, miljö och företagande.

Varken C eller L har något att skämmas för eller stå till svars för. Tvärt om. Ändå är det många som nästan går ut och ber om ursäkt för detta. Man ska inte be om ursäkt när man är konsekvent och gör det man står för. Visst, det kommer nog att kosta en och annan röst i det lilla, men man får inte ta beslut efter opinionssiffrorna. Man måste följa sin inre kompass och övertygelse. Då kommer man alltid att hitta hem igen.

När jag gick in i politiken hade jag en personlig orsak att engagera mig. Åter har det  parti jag tillhör visat att både engagemanget och partivalet var rätt.

Jag känner verkligen inte att det finns något att be om ursäkt för här. Inga "men" från min sida alltså...

Öppet brev...

Många har varit kritiska till att C nu tagit det beslut man tagit i helgen. Personligen har jag faktiskt fått fler positiva kommentarer än negativa. Det känns som om det finns "den skränande hopen" som aldrig är nöjd, och "de sansade människorna" som på något sätt vill se politiker som kan kompromissa och komma överens. Den sistnämnda märker vi inte så mycket av, men de finns. Många av dessa är inte heller nöjda med förslaget till överenskommelse, men kan kanske se det nödvändiga för Sverige i den. I mitt liv och i min värld finns det många sansade och kloka människor. Det är jag glad och tacksam för.

Ett brev har jag fått från en väljare som känner sig missnöjd och besviken över att C släpper igenom Stefan L. Brevet var artigt och personligt, så det krävde ett seriöst svar. Mitt svar blev en sorts sammanfattning var jag själv står och tänker i det som nu sker:

"Hej xxx!

Man kan ha många åsikter om det som nu sker i politiken. Tror inte det finns någon som är helt nöjd och många är besvikna.

Men det finns en sak i frågan som man måste ta med i tanken: Väljarna

Alliansen fick inte väljarnas förtroende, alltså mindre mandat än de rödgröna. Det betyder att man måste tänka om och vara flexibel. Tyvärr är det i mina ögon bara C som varit fullt ut kreativa och villiga att nå en lösning. 

Inför valet sa vi:

1. Om Alliansen får fler mandat än de rödgröna så skapar vi en Alliansregering.

2. Vi vill inte samarbeta med och ge SD inflytande

3. Får vi inte majoritet med Alliansen ska vi söka blocköverskridande lösningar.

Det är de fakta vi ser resultatet av nu. Vi får inte den statsminister vi ville ha, men vi gjorde det vi lovade väljarna. Till detta får vi, om avtalet blir av, igenom enorma mängder centerpolitik. Mer än vi fått i Allianssamarbetet.

Så personligen ser jag inte detta som ett svek och jag känner inte att mitt förtroende för partiledningen minskat. Tvärt om.

Så innan du funderar på svek måste du ställa dig frågan: Är det politiken eller posterna som är det viktigaste?

I min värld är svaret enkelt.

Ha en fin söndag!

Olof Lindqvist

Ordf. Centerpartiet i Östra Göinge"

Nytt år 2019

Detta är då årets sista dag. 2018 har varit ett händelserikt år på många sätt. Ska försöka sammanfatta mina tankar om det som skett och det jag ser framför mig 2019.

För mig personligen har detta varit ett minst sagt hektiskt år. I våras blev jag vald som krets-ordförande, vilket jag fortfarande är väldigt stolt över, och senare kom hela valkampanjen. Eftersom jag också bytte jobb mitt i valrörelsen så kan jag säga att jag var ordentligt trött när det väl var över. Det är först nu jag känner att jag är tillbaka i full energi.

På riksnivå blev valet ett bra val för Centerpartiet men på kommunal nivå tappade vi en procent. Det innebar dock inga tappade mandat och tillsammans med M och KD har vi nu egen majoritet. Det ger möjligheter att v verkligen kunna driva en bra politik, vilket kan behövas då det antagligen blir tuffa år den här mandatperioden.

Jag fick också posten som förste vice ordförande i kommunfullmäktige. En bra post med tanke på att jag är nyinvald och därmed kan lära mig "hantverket" på ett bra sätt. Tycker också att rollen passar mitt ordförandeskap i kretsen på många vis. 

På riksnivå har vi ingen regering än. Många skyller detta på Centerpartiet, men jag tycker att vi gjort det vi sa att vi skulle innan valet. Det som märks är att vi inte är vana vid det här läget i Sverige. Vi är inte vana vid att det krävs mer än fyra partier för att få egen majoritet, men framförallt märks det att de stora partierna inte är vana vid att mindre partier följer sin egna politiska kompass och inte bara hänger på de större för en möjlig ministerpost eller två. Makten har inte vilket pris som helst, och det är bra att några säger "nej" till den kräftgång många går med sin värdegrund. Så om vi bara har lite tålamod så tror jag Sverige och demokratin kommer att lära sig mycket av det vi går igenom nu.

Så på många sätt har jag goda förhoppningar inför 2019. Det finns mycket att ta tag i inom politiken och det finns mycket att lära sig, men just dessa utmaningar är ju det man valde att bli aktiv för. Det är bara att spotta i nävarna och börja jobba. Om ett år får vi utvärdera hur det gått.

Ha därmed ett gott nytt år alla!

Statsminister?

Min kandidat står till höger i bilden

Jag tror fortfarande att det som sker i den svenska politiken just nu kommer att vara till godo. Det finns en hel del lärdomar för många partier att göra. Även för mitt. Men viktigast är att svenska folket måste inse att man faktiskt får det man röstar på. När man har åtta hyfsat jämnstarka partier i rikstagen så krävs det att minst tre samarbetar och egentligen fem. Minoritetsregeringar kommer att vara vardagsmat. Kanske börjar många fatta att Alliansen inte är ett parti, utan fyra partier, och att C och L är lojala mot Alliansen och inte Moderaterna.

I allt detta behövs, som jag skrivit om tidigare, ett tydligare och starkare ledarskap. Är det många viljor och mycket prestige så krävs någon som håller fast och driver på. En ledares mål är inte att vara populär, utan att få saker gjorda. Ibland kan en mindre populär ledare vara bra för en verksamhet eftersom en "obekväm" person kan ena människor i det att man inte gillar ledaren, eller besluten, men man gör som man blir tillsagd ändå, och någonstans får saker gjorda. Många av er känner nog igen den chefen på något sätt.

Därför slår mig tanken nu, när jag läser i media, att den kanske mest givna kandidaten att leda Sveriges regering just nu är kvinnan i bilden ovan. Hon är verkligen inte populär i vissa grupper, men det tycks inte bekomma henne ett dyft. Istället verkar det ge energi eftersom hon fortsätter envist på den vägen hon tror på, och det med en glad uppsyn och gott bemötande. Hon har ju också bevisat med sitt egna parti att hon kan dra folk i örat när så behövs.

Nu tror jag chanserna är små, men nog fasen behöver Sverige lite småländsk envishet just nu. Att människor blir gnälliga spelar ingen roll. Det var de redan innan.

Värdegrund och ledarskap

En dag av demokratiska beslut

Många pratar om att det varit en historisk dag idag. För första gången har en riksdag röstat ned en statsminister, och för första gången på många år har borgerliga partier röstat emot en borgerlig riksdagskandidat. Det väcker funderingar hos många och viss ilska och frustration hos andra.

Det är lätt att se den här omröstningen som en omröstning om SD, men i min värld handlar det egentligen inte om SD. Jag har inte det förtroendet att jag vet vad som sägs bakom de stängda dörrarna eller i de interna mötena, så jag drar mina egna slutsatser. Detta är en omröstning om ledarskap och värdegrund. Ledarskap, värdegrund och den väg vi vill gå mot framtiden.

Jag har skrivit mycket om min rädsla för att vi hela tiden, bit för bit, monterar ner vår värdegrund. Det som för några år sedan vore otänkbart är idag vardagsmat. När jag var i Madrid för någon vecka sedan visade jag bara passet på två ställen: På hotellet och på Öresundsbron. Ja, det säger lite om vart vi är på väg.

Den är ingen större hemlighet att det här delar Alliansen, och har gjort under hela mandatperioden. Vi är fyra partier som tolkar vår samtid olika, och vill se olika vägval. Alla som vet hur man leder en verksamhet vet att om inte den basala värdegrunden är gemensam är det svårt att få den att arbeta åt samma håll. Väldigt enkelt egentligen. Finns inte värdegrunden krävs det ett ledarskap som kan få de splittrade leden att samla sig. 

Så idag, när då den historiska omröstningen skedde, så blev två saker tydliga: Två partier säger att nu är det slut med den långsamma utarmningen av värdegrunden och att dagens alternativ saknar det samlande ledarskapet. SD är bara en symbol i sammanhanget.

Även om det är tungt på många sätt, så gläds ändå en del av mig idag. Makten har alltid ett pris, men de värden man håller högt får inte vara det priset. Idag är jag glad att vara Centerpartist. I morgon fortsätter arbetet...

Våga satsa

Att få jobbet gjort

Skulle klippa en och annan häck igår. Min gamla häcksax bestämde sig då för att kasta in handduken. Så det blev att åka till närmaste järnhandel och köpa en ny. De hade flera modeller att välja på i olika storlekar. Jag tillhör dem som tror att man får vad man betalar för, och har man bara råd ska man inte vara rädd för att välja det dyra alternativet. Flera gånger i mitt liv har det visat sig vara det billiga alternativet i längden. Kortsiktigt billigt blir ofta långsiktigt dyrt. Så nu har jag en rejäl häcksax som ska klara de svåraste buskagen i min trädgård.

Så tror jag att man också måste tänka när man ska bygga ett samhälle. Man ska inte vara rädd att satsa på områden som på lång sikt betalar sig. Infrastruktur till exempel. Vad kostar inte vårt slitna järnvägssystem oss årligen? Istället för att laga den där växeln i Hässleholm som hela tiden pajar, kanske vi ska bygga om den helt. När människor helt plötsligt kommer i tid till jobbet, och fler vågar ta tåget av samma anledning, då kommer investeringen snabbt att betala tillbaka sig. Både i pengar och miljö.

Finns många områden som skulle kräva en "rejäl häcksax" just nu. Vi får bara vara beredda på att det faktiskt kostar en slant...

I splittringens tid

Mitt förslag

Ja ha, detta är dagen då jag formellt är med i Kommunfullmäktige i min hemkommun. Det känns bra på många vis och det ska bli kul att få börja arbeta på riktigt.

På riksnivå är det som många vet lite rörigt just nu. Inget riktigt starkt alternativ finns och alla håller på det dom lovat. Till ekvationen hör också att de stora har backat och hamnat på en nivå som närmar sig de mindre.

Jag brukar anse att vi är dåliga på att se till vår historia. Är vi osäkra på framtiden brukar det vara bra att titta på det som varit. Vi människor har en tendens att upprepa oss, och därför gör vi gärna samma sak igen och igen och igen...

Om vi har en massa stater (i mina tankar just nu får stat jämföras med parti) som är jämnstora och där man inte kan se någon direkt "supermakt" så leder det ofta till stridighet. Lite som det vi ser i Riksdagen just nu. Ingen vinner och ingen förlorar. Enligt historien kan detta pågå länge. I alla fall tills något ändrar balansen eller alla blir tillräckligt krigströtta. Sedan finns det ett alternativ till: Man hittar en samlande ledare.

Jo då. Ibland finns det en Bismarck eller liknande person som  får de små staterna att enas under ett ett starkt ledarskap. Skapar enighet. En som kan förhandla och bestämma i lagom balans.

Så det kanske är där vi har problemet? Vi saknar den där personen med det rätta ledarskapet som alla kan enas kring. Äkta ledarskap är ovanligt. Det finns många chefer och lite ledarskap i Sverige, och det går igen i politiken.

Så kanske ska talmannen inte leta efter en regeringsbildare utan den där andra sortens ledare, och när jag jämför alla partiledare med varandra är den bästa just nu i mina ögon Annie. Välj henne som statsminister och låt henne bilda en koalitionsregering med de bästa ur många partier. Det skulle vara det som säkrar en hyfsat trygg riksdag till nästa val.

Det är mitt förslag i rådande läge. Framtiden ger oss svaret...

Att arbeta med framtiden

Med ett kall

Alltså, det där med att vara lärare. Det är kanske något av det finaste man kan vara. Att få vara med och utveckla de som en dag ska ta över känns väldigt ansvarsfullt och väldigt givande.

Idag hittade jag ett mail i min gamla maillåda som var från några av mina tidigare elever. Det värmde på många sätt. Fick mig att fundera.

Jag började med politiken för jag drivs av en vilja att vara med och förändra det här landet till det bättre. När jag läst det här mailet är jag ganska säker på att jag gör med för framtiden och landet i klassrummet, än jag någonsin kommer att göra som politiker.

Många tankar som sagt...

En minut med

Nytt grepp gammal tanke

Jag har länge funderat på att använda min Youtube kanal för korta småfilmer. Lite som ett komplement till den här bloggen och andra mediala utspel. Tänkte att korta filmer där man snabbt förklarar en tanke eller en politisk idé skulle göra det lättare att förklara vem jag är och vad jag står för.

Så, tänkt och gjort. Nu är de första filmerna färdiga, och det finns några idéer som väntar på att få komma ut. För er sömn är intresserade så heter min Youtube-kanal "Onkel Olof". De första filmerna hittar du i länkarna nedan:

En minut med Olof Lindqvist 1- Min valplattform

En minut med Olof Lindqvist 2- Karriärtjänster

Nu fortsätter valarbetet...

Extremväder

Många funderar nog kring klimatförändringarna i dessa dagar när vi upplever torka i landet. Nej, torkan behöver inte bero på klimatförändringarna. Vi får torka då och då, och huruvida just den här är ett resultat växthuseffekten kan man inte med säkerhet säga.

Många gånger tänker vi klimatförändring bara i termer av att det ska bli varmare, havsnivån ska höjas och torka ska uppstå, men det kan hända en massa andra saker med. Om vi höjer medeltemperaturen på jorden så betyder det att vi får in mer energi i vädersystemet. Ett system som är väldigt svårt komplext och beroende av många faktorer. Om man då för in mer energi i det här systemet så blir det lite som att gasa på med bilen, fast i vädret istället. Detta leder till kraftigare stormar, mer skyfall, kraftigare åskväder och givetvis också torka. Men alltså inte bara torka. 

Det betyder att vi kanske måste tänka nytt och tänka annorlunda. När det öser ner ska vi utnyttja det. Bygga system som gör det möjligt att magasinera vatten och se till att vi kan hantera översvämningar och skyfall. När det blir varmare perioder ska man kunna använda detta magasinerade vatten. Just nu skulle detta vara en stor tillgång.

Jag har tidigare bloggat om att vatten är en resurs vi tagit för givet allt för länge, och jag har ofta argumenterat för att vi måste ha ett samhälle som är mer förberett för olika krissituationer. En sommar som den här blir det tydligare för många vad jag menar.

Vi vet redan om de problem som kommer. Om vi kan börja nu och planera för dessa kommer vi inte att se dem som katastrofer när väl är över oss. Så fundera redan nu på vad vi gör när torkan kommer nästa gång?

Vi har svaret, men har vi handlingskraften?

Kvalité och investering

Närodlad kvalité

På bilden ser vi min nybyggda bastu. Eller egentligen ett undantag. Ett litet hus man kan ha till mycket inklusive bastu. Byggt av lokala hantverkare och välgjort i varje millimeter. Förvisso ganska dyrt, men vill man ha kvalité så kostar det. Det finns aldrig några genvägar när man vill göra något gediget. Jag kunde valt att köpa en byggsats och smällt upp den över en helg, men det bygget hade antagligen bara varit till besvär lagom till min pension.

Lite så måste vi också se det när vi bygger det samhälle vi vill ha. Rent teoretiskt kan vi göra det halvdant, och då vet vi att  vi har en ny kostnad som kommer inom snar framtid. Väljer vi att göra saker ordentligt kan även våra barn och barnbarn få del av det, och då blir det billigt även om prislappen idag kan kännas lite tung.

Om vi nu t ex vill bygga ett järnvägsnät som håller och där tågen kommer i tid, ja då kanske vi också måste titta på hur mycket vi är beredda att betala. Vi måste nog se att en lite dyrare lösning kanske blir en ren vinst på längre sikt om vi gör det väl.

En störa kostnad nu som blir en vinst senare kallas "investering". Är vi beredda att göra goda investeringar nu, och satsa på kvalité, så kan vi alla gå i pension med mindre oro.

Distans och älgar

Lite kul får man ha

Alltså, nu efter många timmar och dagars kampanjarbete börjar man få lite mättnad på välformulerade slogans och PK-budskap. Ja, lite mycket vitskjortor och slipsar framför åkrar som proklamerar miljö- och trygghetsbudskap. Man måste ju ha roligt med.

Så då designade jag den här affischen. Tyckte den var illa rolig, och visade på lite lättsam humor. Lite som man är som människa liksom.

Men. När man visar den för människor försöker de hela tiden hitta det där allvarliga, och dolda, budskapet. Fast det inte finns något.

Hur ska det gå med politiken om alla hela tiden tror att man inte kan skoja lite?

I min värld finns det två allvarliga saker: Kärlek och humor. Man kan inte vara allvarlig om man inte har distans. Det blir bara parodiskt.

Så kanske är den här bilden allvarlig på riktigt. Allvarlig och missförstådd.

Nu fortsätter vi som vanligt. Det är lugnast så...

Framtidsplan

Tänk längre

Nu börjar många bli trötta på migrationsdebatten. Eller egentligen: Man börjar bli trött på att den är så enahanda och likriktad. Nästan alla partier vill utge sig för att ha den striktaste invandringspolitiken av alla. Nästan till absurdum.

Men hur vill vi egentligen ha det? Just nu har vi många problem att lösa, men hur kan vi göra det utan att ha en plan för framtiden? För vilket sorts samhälle vill vi ha och leva i?

Ta detta t ex: 2040 beräknas vi ha en miljon invånare som är över 80 år. Fundera på det där en stund. En miljon 80-åringar. Idag är jag själv 49 år och jag tar fyra tabletter om dagen för att funka lika bra som när jag var 47. Vilket vårdbehov har jag då inte när jag är 80? Tycker vi att vi har ett tryck på vården idag är det ingenting mot vad vi har i framtiden, och vem ska sköta den? Var får vi tag i alla de som ska jobba i vården och hemtjänsten? Hur ska vi ha råd med välfärden med en befolkning som har en större andel pensionärer än arbetsföra?

Funderar man då också på att det pensionssystem jag betalar till tänker sig att jag bara ska leva i 10 år, sedan pytsas det inte ut några fler pengar, då blir det ännu klurigare. Det var länge sedan pensionärer bara blev 75 år i snitt.

Vad vill jag då komma med allt det här? Jo, jag vill påpeka att vi kanske ska ta oss en rejäl funderare innan vi är så snabba med att kasta ut alla som vill komma till Sverige och skapa sig ett nytt liv. Innan vi har en plan, eller en skiss på en plan, kan vi inte veta hur vi ska tackla den tid som kommer, och där kommer invandringen att bli en viktig faktor i pusslet. Kanske upptäcker vi 2039 att vi borde sett många av dessa som en investering och inte en belastning. Ja, det är jobbigt nu, men vi måste bygga en helhet som tänker längre än till nästa Sifoundersökning och några procentenheter upp eller ner.

Nej, detta är inte en fråga för något enskilt parti, utan måste lösas i samarbete. För mig är inte frågan OM Sverige behöver invandring eller inte, utan om HUR invandringen blir en av nycklarna till det Sverige vi ska lämna över till nästa generation.

Dags att göra den där planen. Långsiktig och genomarbetad. DET är vad vi behöver, inte fler inhumana inskränkningar.