Vägval...

Jag är buddhist. Inget konstigt med det. Länge ansågs buddhismen inte vara en religion i Sverige, utan en filosofi. För mig är det varken eller. För mig är det en väg. Alla människor vandrar just sin väg med just sina mål styrda av sina personliga kompasser att leda dem rätt. Så ska det vara.

På den där vägen kommer vi då och då till vägval där vi måste göra ett avvägande vilken väg som är den rätta. Det är dessa val som definierar vilken människa man är och vilken människa man vill bli ihågkommen som. Val är sällan enkla.

När jag valde att engagera mig politiskt var det ett vägval. Jag hade helst gjort något annat val, men när man följer det man tror på kan man inte alltid göra det enkla. Det rätta är sällan bekvämt. Det är ofta lättare att bara följa med strömmen och göra som alla andra eller som man alltid har gjort.

Just nu görs det många, i min mening, dåliga vägval inom svensk politik. Val som kommer att göra att många människor inte kommer att kunna göra de val som definierar dem och leder dem vidare på just sina vägar. Det finns de som vill göra dina vägval åt dig, och som är rädda för de som vågar gå nya stigar i livet eller vågar vara annorlunda.

Men dessa vet vi vilka de är och att de faktiskt vill göra just så. Värre just nu är att många väljer att låta dessa välja åt sig. Följer deras väg istället för sin egen. Det är fegt och på många sätt omoraliskt.

Men det är deras väg och deras val. Dessa val som kommer som sagt att definiera vilka de egentligen är och vad de kommer att bli ihågkomna som.

Det är inte mitt val och kommer aldrig att bli. Men jag är ju buddhist och van att vandra min egen väg. Mitt arbete kommer att vara att kämpa för varje människas rätt att göra just det. När alla kan göra det. Då kan jag välja att göra något annat...

Otrygghet, det naturliga tillståndet

Otrygghet 10 000 fKr

Debatten idag handlar väldigt mycket om otrygghet, eller kanske mer om avsaknaden av trygghet. Många idag känner, eller upplever, en stor otrygghet i dagens samhälle. Detta kopplar vi till olika saker och händelser. Gängkriminalitet, terrorhot eller hot mot miljön är några anledningar. Många tycks tro att detta är något som skapats de senaste åren eller årtiondena. Många verkar också tro att det var tryggare innan och att otrygghet är något som är ett onaturligt tillstånd vi plötsligt fått i knät.

Sanningen är väl egentligen att otrygghet är det naturliga tillståndet och att trygghet är något man skapar. Något vi alla har ett ansvar för.

För egentligen, rent historiskt, har vi inte haft det bättre än nu och aldrig varit tryggare. Glöm inte det. Från det att de första människorna fick gömma sig för olika rovdjur och undvika vulkaner och jordbävning tills nu har vi alltid trott att undergången var nära.

Fram till detta århundradet har svält och sjukdomar hela tiden hotat att förgöra stora delar av befolkningen. Och har inte svälten kommit så har kriget bankat på dörren och så vidare. Bara under min levnad har hoten sett ut ungefär så här:

70-talet: Kalla kriget rådde, miljön var full av kvicksilver och oljan hotade våra stränder. Olika vänsterfraktioner terroriserade europa. 

80-talet. Nu var försurningen och förtunningen av ozonlagret de stora miljöhoten. Kalla kriget rådde och vi hotades alla av att dö i AIDS.

90-talet: Finanskrisen var deprimerande. Milleniumbuggen hotade att slå ut alla datorer i världen. Göran Persson blev statsminister ;) 

00-talet: Klimatförändringarna börjar diskuteras, ny finanskris. Folk dör av hjärtsjukdomar och övervikt. Mobilerna invaderar vårt privatliv.

Så egentligen har vi alltid oroat oss och kommer alltid att oroa oss. Det vore märkligt annars. MEN vill vi ha en ökad trygghet måste vi våga ta tag i livet vi har omkring oss. Engagera oss och ta ansvar. Man kan inte gömma sig och tro att någon annan ska jaga bort spökena under sängen. Det behövs jobb, envishet och hjärta, inte gnäll.

Idag anmälde jag mig som nattvandrare i kommunen. Det är ett litet, litet steg för att göra min lilla värld tryggare, men det finns andra saker vi alla kan göra. Tänk på det. 

Så gör något och skapa den där tryggheten du vill ha...

Den borgerliga bisvärmen

Lite så här

Vi har ett nytt politiskt läge i Sverige. Visst har Alliansen spruckit och de gamla blocken har blivit nya. Men det är också nya spelregler. Innan rörde sig opinionssiffrorna ganska lite, precis som förtroendet för olika partierna. Men just ny finns det ett "svärm" väljare som likt bin flyger mellan de partier som för dagen smakar mest honung, och förtroendet för olika partiledare går som en jojo upp och ner. Mest svärmar de där bi-väljarna runt på högerkanten.

Det gör det lite svårt att förhålla sig till som politiker. Ska man försöka locka till sig den där svärmen, med stor riska att den surrar vidare inom en snar framtid? eller ska man försöka få tag i de där bina som vill stanna i samma kupa?

För mig är svaret enkelt: Man ska bygga långsiktigt med envishet och kontinuitet. Ska man fånga en flyktig skara med nya löften varje dag blir man lätt snurrig och tappar fotfästet. 

Det är väldigt lätt att tappa fotfästet, och den där svärmen väntar inte på att du ska resa dig igen.

Surr, surr, surr och snurr, sa Bull...

Valtider igen

Då var vi på gång igen

För mig är frågan om vi ska vara med i EU en antifråga. Det är så självklart att vi inte kan lösa de stora frågorna ensamma. Miljön, ekonomin, freden och mycket annat kan man bara lösa om flera länder arbetar ihop. Det är också gott för framtiden att våra ungdomar enkelt kan bo, arbeta och studera utomlands. Det gör världen mindre och närmare.

Så nu när vi går in i en ny valrörelse så är det de stora frågorna som ligger på bordet. Med-mänsklighet, bättre miljö, mat med god kvalité och demokrati är frågor som inte bara berör mig utan också det parti jag företräder. Frågor som man tycker borde vara självklara 2019, men som på olika sätt hotas i Europa. Vi har sett det tidigare i historien, men tydligen har många inte tagit lärdom. Krafter som är främlingsfientliga och odemokratiska gör sitt yttersta för att hindra den frihet som tidigare generation arbetade så hårt för att bli av med.

Just därför är detta val ett viktigt val. Om man inte gör sin röst hörd kommer någon annans röst att tala för dig. Så glöm inte att rösta senast den 26/5!

Nu går vi in i de två sista veckorna innan valet. Det betyder en del arbete för en ordförande. Just nu sitter jag och gör den kampanj vi ska lägga på våra sociala medier. Här är ett litet smakprov:

Den politiska människan

Makten, pengarna och härligheten?

I många fall måste man fundera på vad som driver en och andra människor att göra de val som de gör.  Som lärare till exempel ligger mitt driv i att förstå och utveckla människor. Hjälpa dem framåt att skapa sin egna framtid. Läraryrket är till viss del ett kall. Hur stor del som är et kall och hur stor del som kan ses som ett vanligt arbete kan man diskutera, men man blir inte bra om man inte är dedikerad på något sätt.

Jag har lätt för att se vad som driver och hindrar människor som vill utveckla sig och lära, men vad driver någon till politiken? Det är inte lika enkelt. Utifrån tror nog många att man gör det för makten och pengarna. Så kanske det är, men efter drygt fyra år som aktiv är det lika spännande att se vad de där uppdragen ger. Förra månaden tjänade jag 330 kr efter skatt på mina uppdrag. En svindlande summa i negativ mening om man ser alla timmar man lägger ner. Då ska man också komma ihåg att de flesta som engagerar sig inte tjänar något alls, snarare betalar man för att få vara med.

Så pengarna är en dålig drivkraft. Makten då? Ja den där makten ja. Man måste verkligen arbeta sig upp för att vara en del av den makten. Däremot kan man tydligt se att de som fått del av den ogärna släpper den ifrån sig. Så makt verkar som om den vrider om skallen på dig om du inte är försiktig. Den tycks korrumpera dig utan att du märker det.

Makten är på många sätt en tröghetslag i sig själv. Beslut tas inte i ögonblicket och kräver envishet och tålamod, så att ha makt som drivkraft är ett bra sätt att ledsna snabbt.

När jag beslutade mig för att engagera mig politiskt hade jag en egen agenda som jag ville vara med att förändra. Den agendan lever fortfarande och är det som får mig att stå ut med timmar av rätt tråkigt arbete och möten. Naivt i vissa avseende, men utan den agendan skulle jag lägga av i morgon. Likadant kommer jag att göra något annat när målen i agendan är uppnådda.

Det är vad som driver mig. Idealist? Absolut.

Men vad som driver andra politiker har jag inte riktigt klurat ut. Men det är säkert något stort, och med största sannolikhet personligt. Kanske är det ett kall...

Handlingsplan för vuxna

Sitter och tittar på morgonens intervju i TV4 med Annie Lööf. Hon berättar om några av de där människorna som skriver hatiska budskap i mail och på sociala media. Det känns ledsamt. Inte för Annies skull, även om hon borde vara bedrövad, utan för de där människorna som skickar skiten. Vad får en, som man kan tycka, vettigt uppfostrad vuxen människa att skriva sådana idiotiska meddelanden och kommentarer?

Sedan tänker jag på skolan. I skolan arbetar vi hela tiden mot kränkande särbehandlingar med våra elever. Varje skola ska ha, och har, en plan för att förebygga detta. Men vad är dessa planer värda när våra ungdomar bombas med all det här hatet i digital- och vanliga media? Vi jobbar verkligen i uppförsbacke här. Ja, när man tänker på det är det ju vuxenvärlden som behöver de där handlingsplanerna. Någon som tog dem rejält i örat och stängde av dem några dagar från den sociala gemenskapen, precis som en rektor kan göra med de som mobbar andra.

Annie var som vanligt enormt bra i den här intervjun för hon avslutade med att säga några riktigt kloka ord. Hon sa att hon måste visa andra, och unga tjejer i synnerhet, att de där hatiska människorna inte får vinna. Hon tar det och låter inte det knäcka henne. Det är starkt. Samhället behöver varenda en som kan stå upp, ta skiten och gå vidare.

För. Eftersom samhället saknar en plan mot kränkande särbehandling för vuxna, så får vi stötta de som står för de positiva och inte låta hatet segra. Det är vårt gemensamma ansvar.

Öppet brev...

Många har varit kritiska till att C nu tagit det beslut man tagit i helgen. Personligen har jag faktiskt fått fler positiva kommentarer än negativa. Det känns som om det finns "den skränande hopen" som aldrig är nöjd, och "de sansade människorna" som på något sätt vill se politiker som kan kompromissa och komma överens. Den sistnämnda märker vi inte så mycket av, men de finns. Många av dessa är inte heller nöjda med förslaget till överenskommelse, men kan kanske se det nödvändiga för Sverige i den. I mitt liv och i min värld finns det många sansade och kloka människor. Det är jag glad och tacksam för.

Ett brev har jag fått från en väljare som känner sig missnöjd och besviken över att C släpper igenom Stefan L. Brevet var artigt och personligt, så det krävde ett seriöst svar. Mitt svar blev en sorts sammanfattning var jag själv står och tänker i det som nu sker:

"Hej xxx!

Man kan ha många åsikter om det som nu sker i politiken. Tror inte det finns någon som är helt nöjd och många är besvikna.

Men det finns en sak i frågan som man måste ta med i tanken: Väljarna

Alliansen fick inte väljarnas förtroende, alltså mindre mandat än de rödgröna. Det betyder att man måste tänka om och vara flexibel. Tyvärr är det i mina ögon bara C som varit fullt ut kreativa och villiga att nå en lösning. 

Inför valet sa vi:

1. Om Alliansen får fler mandat än de rödgröna så skapar vi en Alliansregering.

2. Vi vill inte samarbeta med och ge SD inflytande

3. Får vi inte majoritet med Alliansen ska vi söka blocköverskridande lösningar.

Det är de fakta vi ser resultatet av nu. Vi får inte den statsminister vi ville ha, men vi gjorde det vi lovade väljarna. Till detta får vi, om avtalet blir av, igenom enorma mängder centerpolitik. Mer än vi fått i Allianssamarbetet.

Så personligen ser jag inte detta som ett svek och jag känner inte att mitt förtroende för partiledningen minskat. Tvärt om.

Så innan du funderar på svek måste du ställa dig frågan: Är det politiken eller posterna som är det viktigaste?

I min värld är svaret enkelt.

Ha en fin söndag!

Olof Lindqvist

Ordf. Centerpartiet i Östra Göinge"

Värdegrund och ledarskap

En dag av demokratiska beslut

Många pratar om att det varit en historisk dag idag. För första gången har en riksdag röstat ned en statsminister, och för första gången på många år har borgerliga partier röstat emot en borgerlig riksdagskandidat. Det väcker funderingar hos många och viss ilska och frustration hos andra.

Det är lätt att se den här omröstningen som en omröstning om SD, men i min värld handlar det egentligen inte om SD. Jag har inte det förtroendet att jag vet vad som sägs bakom de stängda dörrarna eller i de interna mötena, så jag drar mina egna slutsatser. Detta är en omröstning om ledarskap och värdegrund. Ledarskap, värdegrund och den väg vi vill gå mot framtiden.

Jag har skrivit mycket om min rädsla för att vi hela tiden, bit för bit, monterar ner vår värdegrund. Det som för några år sedan vore otänkbart är idag vardagsmat. När jag var i Madrid för någon vecka sedan visade jag bara passet på två ställen: På hotellet och på Öresundsbron. Ja, det säger lite om vart vi är på väg.

Den är ingen större hemlighet att det här delar Alliansen, och har gjort under hela mandatperioden. Vi är fyra partier som tolkar vår samtid olika, och vill se olika vägval. Alla som vet hur man leder en verksamhet vet att om inte den basala värdegrunden är gemensam är det svårt att få den att arbeta åt samma håll. Väldigt enkelt egentligen. Finns inte värdegrunden krävs det ett ledarskap som kan få de splittrade leden att samla sig. 

Så idag, när då den historiska omröstningen skedde, så blev två saker tydliga: Två partier säger att nu är det slut med den långsamma utarmningen av värdegrunden och att dagens alternativ saknar det samlande ledarskapet. SD är bara en symbol i sammanhanget.

Även om det är tungt på många sätt, så gläds ändå en del av mig idag. Makten har alltid ett pris, men de värden man håller högt får inte vara det priset. Idag är jag glad att vara Centerpartist. I morgon fortsätter arbetet...

Efterval

Då var äntligen valet sluträknat och klart. Det blev ett rätt väntat resultat för min del. Jag kom inte in riksdagen eller regionen, men fick en plats i kommunfullmäktige. Det känns enormt roligt och spännande att få börja jobba politiskt på riktigt. Nog är det kul att vara kretsordförande, och det har varit spännande att få representera på partiets stämmor, men nu får man en chans att visa att man är beredd att göra jobbet på riktigt. Förhoppningsvis kan det bli en fin plattform till nästa val.

Frågor jag hoppas få arbeta särskilt med är: Skola, bredband, integration och andra utvecklingsfrågor. Stora, viktiga och rätt svårlösta frågor.

Så nu kör vi framåt på riktigt. Stort och hjärtligt tack till alla er som röstat på mig. Förhoppningsvis ska jag inte svika ert förtroende...

Att arbeta med framtiden

Med ett kall

Alltså, det där med att vara lärare. Det är kanske något av det finaste man kan vara. Att få vara med och utveckla de som en dag ska ta över känns väldigt ansvarsfullt och väldigt givande.

Idag hittade jag ett mail i min gamla maillåda som var från några av mina tidigare elever. Det värmde på många sätt. Fick mig att fundera.

Jag började med politiken för jag drivs av en vilja att vara med och förändra det här landet till det bättre. När jag läst det här mailet är jag ganska säker på att jag gör med för framtiden och landet i klassrummet, än jag någonsin kommer att göra som politiker.

Många tankar som sagt...

Distans och älgar

Lite kul får man ha

Alltså, nu efter många timmar och dagars kampanjarbete börjar man få lite mättnad på välformulerade slogans och PK-budskap. Ja, lite mycket vitskjortor och slipsar framför åkrar som proklamerar miljö- och trygghetsbudskap. Man måste ju ha roligt med.

Så då designade jag den här affischen. Tyckte den var illa rolig, och visade på lite lättsam humor. Lite som man är som människa liksom.

Men. När man visar den för människor försöker de hela tiden hitta det där allvarliga, och dolda, budskapet. Fast det inte finns något.

Hur ska det gå med politiken om alla hela tiden tror att man inte kan skoja lite?

I min värld finns det två allvarliga saker: Kärlek och humor. Man kan inte vara allvarlig om man inte har distans. Det blir bara parodiskt.

Så kanske är den här bilden allvarlig på riktigt. Allvarlig och missförstådd.

Nu fortsätter vi som vanligt. Det är lugnast så...

Framtidsplan

Tänk längre

Nu börjar många bli trötta på migrationsdebatten. Eller egentligen: Man börjar bli trött på att den är så enahanda och likriktad. Nästan alla partier vill utge sig för att ha den striktaste invandringspolitiken av alla. Nästan till absurdum.

Men hur vill vi egentligen ha det? Just nu har vi många problem att lösa, men hur kan vi göra det utan att ha en plan för framtiden? För vilket sorts samhälle vill vi ha och leva i?

Ta detta t ex: 2040 beräknas vi ha en miljon invånare som är över 80 år. Fundera på det där en stund. En miljon 80-åringar. Idag är jag själv 49 år och jag tar fyra tabletter om dagen för att funka lika bra som när jag var 47. Vilket vårdbehov har jag då inte när jag är 80? Tycker vi att vi har ett tryck på vården idag är det ingenting mot vad vi har i framtiden, och vem ska sköta den? Var får vi tag i alla de som ska jobba i vården och hemtjänsten? Hur ska vi ha råd med välfärden med en befolkning som har en större andel pensionärer än arbetsföra?

Funderar man då också på att det pensionssystem jag betalar till tänker sig att jag bara ska leva i 10 år, sedan pytsas det inte ut några fler pengar, då blir det ännu klurigare. Det var länge sedan pensionärer bara blev 75 år i snitt.

Vad vill jag då komma med allt det här? Jo, jag vill påpeka att vi kanske ska ta oss en rejäl funderare innan vi är så snabba med att kasta ut alla som vill komma till Sverige och skapa sig ett nytt liv. Innan vi har en plan, eller en skiss på en plan, kan vi inte veta hur vi ska tackla den tid som kommer, och där kommer invandringen att bli en viktig faktor i pusslet. Kanske upptäcker vi 2039 att vi borde sett många av dessa som en investering och inte en belastning. Ja, det är jobbigt nu, men vi måste bygga en helhet som tänker längre än till nästa Sifoundersökning och några procentenheter upp eller ner.

Nej, detta är inte en fråga för något enskilt parti, utan måste lösas i samarbete. För mig är inte frågan OM Sverige behöver invandring eller inte, utan om HUR invandringen blir en av nycklarna till det Sverige vi ska lämna över till nästa generation.

Dags att göra den där planen. Långsiktig och genomarbetad. DET är vad vi behöver, inte fler inhumana inskränkningar.

Kontraktlärare

Skolan är ett ständigt diskuterat ämne på många sätt, och är en av de där nötterna politiken inte riktigt knäcker. Vi når inte riktigt dit vi vill, fast vi lägger mycket energi och pengar på frågan. Fortfarande lider skolan mycket av det som hände på 90-talet och början på 2000-talet när nedskärningarna och samhällets syn på skolan fick många goda lärare att lämna yrket och man hade svårt att rekrytera personer med goda kvalifikationer, men jag tänker lyfta ett annat problem som man måste beakta: kontinuitet.

Läraryrket är ett relationsyrke. Du måste vara intresserad av dina elever och skapa en relation för att kunna nå bra resultat. I ett samhälle som har en övertro på metod, handlingsplan och konsulter och lite tro på människans förmåga, är detta något som hela tiden glöms bort. Men samhället måste visa att man ser skolarbete som ett relationsarbete och visa detta tydligt.

Jag tror att en lösning är att börja anställa lärare på projektbasis. I anställningen tar man på sig att t ex följa en klass i tre år gärna kopplat mot ett resultatmål. Om man då följer sitt kontrakt ska det i avslutningen ligga en bonus av någon sort. Det skulle kunna vara ett lönelyft, en betald utbildning eller något annat som motiverar att stanna.

Många skolort, men också lärare skulle nog se detta som positivt, och kanske skulle skolområden som idag har svårt att rekrytera och behålla lärare få ett verktyg som skulle hjälpa dem mycket. Men framförallt: det skulle visa eleverna att de är det viktigaste och att förtjänar att inte hela tiden skapa nya vuxenkontakter, utan istället fokusera på sitt lärande.

Av dessa anledningar tror jag att det är dags att se kontraktsanställning som ett seriöst anställningsalternativ att se över i våra kommuner.

99%-liberalism

I mitten av ankdammen 

Det där med att vara liberal kan man, och bör man, lyfta och diskutera ofta. Det blir lätt feltolkningar när många lägger sin egna värdegrund och idévärld i den liberala tanken. För mig handlar det t ex inte om att få göra hur man vill när man vill, släppa drogerna fria eller på annat sätt tro att man inte har ett samhällsansvar. För mig är i grunden liberalism rätten att få vara den man vill så länge man inte måste gå in i andra personer "cirklar". "Var och låt vara", tycker jag är ett bra sätt att sammanfatta det. Var den du är och låt andra få vara det dom är.

I den politiska debatten hamnar vi lätt i frågor där vi inte låter människor vara, och anser oss ha rätten att göra det med. Vi lägger vår egen moral och världsbild i knät på andra utan att de ber om det. Du har tex rätt till din tro och har rätt att utöva den, ända tills du vill pracka den på någon annan eller stör någon annans liv. Valet och rätten ska vara personlig, inte kollektiv.

Sen, ibland, dyker det upp frågor som egentligen inte borde bli frågor. Jag väljer att kalla dem 99%-frågor. Det betyder att 99% av befolkningen inte behöver bry sig om frågan, aldrig kommer att behöva bry sig och bara kan släppa den och gå vidare i livet. Frågan om ett tredje kön är en sådan fråga. De flesta kan gå igenom hela sitt liv utan att behöva bry sig en enda gång. Den där 99%-gruppen. Men för den där andra procenten är den en jätteviktig fråga som verkligen handlar om identitet.

Varför ska vi i de 99% som inte behöver bry oss bestämma vad den där procenten ska benämnas? Det blir i mina ögon ett antibeslut i en antifråga. Låt den där procenten få bestämma över sig själva så kan alla andra fortsätta sina liv som vanligt. Inga problem. Ingen konflikt.

Så tror jag man ska fundera mycket mer: Berör frågan mitt liv över huvud taget? Gör den inte det kanska jag bara ska lägga ner min röst och fortsätta med det jag håller på med. Det är väldigt liberalt, och kanske det du vill att andra ska göra när frågan berör dig.

Dags för eftertanke

Efter senaste dygnets nyhet kring nämndemännen och domen i Solna tingsrätt behöver man nog stanna upp ett tag och ta sig en funderare. Centerpartiet är minns sagt tydlig i sin värdegrund och den etik man står för, och ändå händer en sådan här sak. Ingen av dessa, numera före detta medlemmar, kan inte säga annat än att de vet vad som gäller, och ändå väljer man en egen tolkning och ett personligt agerande. Att man gör det i en rättssak gör det än mer bedrövligt. Det är nog alla överens om.

Men hur kommer man åt sådant här. Som lärare är detta vardagsmat. I mitt yrke företräder jag läroplanen och läroplanens värdegrund. Vill jag inte det ska jag inte vara lärare i svenska skolan, och bör göra något annat. Samma sak som politiker. Jag har ett litet personligt svängrum, men bara till en viss gräns. Om jag inte är medveten om att allt jag gör och säger gör jag som representant för en massa andra människor, och att om jag gör bort mig göt jag inte bara bort mig som Olof, utan jag gör också bort mig som Centerpartist. Det förpliktigar men bär också en viss stolthet och måste vårdas.

Nu börjar valåret på allvar. Då kommer vi att bekänna färg på ett sätt vi annars inte gör. Just därför ska varje kandidat och medlem kanske sätta sig ner för lite eftertanke. För ska man vara Centerpartist måste man stå stadigt de närmaste månaderna, och då kan man inte tveka på vilken värdegrund man representerar.

Vet man inte vad man representerar eller inte vill stå för det vi gemensamt beslutat; ja då kanske man ska göra något annat.

Kommundagarna

Då är man på väg hem från två spännande dagar i Stockholm tillsammans med centerpartister från hela Sverige. Det är såklart Centerpartiets kommundagar jag talar om. I år var det ett extra fokus på det kommande valåret. Det var väldigt givande och välorganiserade dagar, och jag har många intryck med mig att arbeta vidare på. Ska försöka sammanställa några av dem här:

Vården en central fråga

Jag var på två seminarier som handlar om den nära vården, en fråga som Centerpartiet lyft som en av de viktigare i valplattformen. I sann centeranda presenterar man många bra förslag och lösningar, och något som var intressant att ta till sig var berättelser om hur olika landsting och vårdcentraler valt att lösa olika problem. Tydligt är att vården inte saknar resurser eller håller låg kvalitet, men det finns många områden som behöver struktureras om. Kommer nog att återkomma i frågan i andra blogginlägg.

Framtidsfråga

En av de frågorna som intresserar mig mest är det jag brukar kalla "den förberedda kommunen", alltså frågor som ökar en kommuns förmåga att ta tag i olika kriser och problem. Ett av de kommande problemen vi står inför är tillgången till bra dricksvatten. Sverige har gott om vatten, men får svårare och svårare att försörja hela landet med vatten av hög kvalitet. SGU (Statens Geologiska Undersökning), LRF och Livsmedelsverket gav en bra genomgång av läget och kommande problem. Som NO-lärare fann jag kanske det här seminarier mer givande än många andra, men budskapet är tydligt. Vattnet är en av vår tids största utmaningar.

Johanna. Påläst och insatt.

Integrationsfrågan, ett annat intresseområde, blev det lite av också. Johanna Jönsson bjöd in till en extra diskussion kring regeringens senaste förslag kring ensamkommande barn. Tyvärr har vårt lands ledning gjort den så komplex och svårbegriplig att det tog Johanna hela stunden att bara förklara hur det fungerade. Här står vi i alla fall inför ett komplext problem. Centerpartiet vill ju göra det enkelt för den här gruppen att få stanna, så därför vill vi ha förslag i den riktningen, men det här förslaget har  mycket att önska. Därför är det viktigt att ta sig en rejäl funderare innan man säger "ja" eller "nej".

Fredrik om läget i EU

Mitt sista seminarium handlade om internationella frågor, och då EU i synnerhet. Bra att få reda på hur unionen tänker kring frågor som Turkiet, Ryssland, Brexit och Spanien. Tyvärr var tiden kort, då det fanns mycket mer man skulle vilja ha svar på.

Hoppfullt

Tänker avsluta där dagar egentligen började; nämligen med Annies inledningstal. Det var ett välformulerat och konkret tal där hon lyfte de viktiga frågorna. Det jag dock kommer att ta med mig är att vi nu är SDs huvudmotståndare, vilket även SD tycker. "Vi ska stå för hopp där de står för hopplöshet", förklarade Annie. Vi tror på det här landet och på en ljus framtid. Det är alldeles för många som bara skriker "varg" och invaggar oss i en föreställning att allt bara är skit. Nä, som centerpartist blir man motiverad av att vara med i ett parti som tar värdegrunden och framtidstron på allvar, och som inte bara lyfter problemen utan försöker hitta lösningarna.

Med detta åker man hem med en god känsla i kroppen. Tack alla ni som arrangerade dessa dagar! Gott jobbat!

Givetvis var det tid för lite nöje också...

Liberala val

Klart emot

Som liberal vill jag att människor ska få vara den eller det de vill och att de själva ska få välja i sitt liv. Men det finns klara gränser för detta, enligt min syn att se på saken. Du har rätt att göra dina val, så länge de inte inskränker på mitt och andras liv och val. Just därför är två av veckans frågor ganska lätta att ta ställning till:

Utökat rökförbud på allmänt platser? Absolut. Men om man ska få välja vad man vill göra i livet då borde man ju få röka så mycket man vill. Ja, men i det här fallet gör du ett val som påverkar alla omkring dig. Om du röker får alla i din omgivning i sig ämnen de inte valt att stoppa i sig. Just därför får faktiskt rökarna flytta på sig. 

Ska vi ha franska i skolan? Nej, vi ska inte hålla fast vid det ämnet. Dagens elever vet mer om världen än de som bestämmer i den. De vet att de egentligen inte har någon nytta av franska eftersom det är ett så pyttelitet språk, eller som en av mina elever sa: "Det pratas bara i Frankrike, Belgien och några gamla kolonier". Dagens elever vill läsa spanska, kinesiska, arabiska och japanska. Kloka val med tanke på samtiden. Låt dem få välja, och låt oss ge dem deras val. 

Med detta menar jag att man kan enkelt se på frågor ur ett liberalt perspektiv och ofta hitta ett vettigt svar. Ideologier får idag ofta stå till sidan för personliga och känslomässiga utgångspunkter, vilket gör att vi lätt hamnar i de där tjafsigt diskussionerna ingen vill ha.

Ja, det var dagens fundering.

Vad är det vi försvarar?

Man funderar

Efter att ha lyssnat på partiledardebatten i riksdagen idag känner jag att en liten historisk varningslampa är på plats. Vi kan lära oss mycket av historien, om vi bara lyssnar och lär, och just nu står vi inför ett val där man kan se liknelser i den mörkare delen av vår dåtid.

Varför tänker jag då så här? Jo, efter att ha lyssnat på Jimmie Åkessons öppningsanförande, där han förklarar krig mot den organiserade brottsligheten, så är det lätt att se ett mönster. Ett mönster som ser ut ungefär så här:

1. Gör människor rädda och ge dem en känsla av otrygghet
2. Ge dem en konkret lösning, som spelar på deras rädsla
3. Be dem ge dig mandatet att inför undantagstillstånd och ge dig kontrollen över polis och militär (du är ju den som kan beskydda dem).
4. Ta den totala makten och inskränk demokratin

Vi har sett detta många gånger i historien, och Sverige brukar vara duktig på att fördöma stater med liknande styre. Men precis detta hördes i Jimmie Åkessons retorik, och många kommer att hänga på eftersom det känns tryggt och konkret.

Nästa sak som oroar mig, och som man också kan ta lärdom av historien, är den där tystnaden som är ett passivt stöd. Väldigt lite i debatten idag bemöta detta, snarare verkar man rädd för att man inte ska verka lika hård och fördömande.

Så som medborgare måste vi ställa oss frågan vilket samhälle vi vill ha? Militären kan kortsiktigt skydda oss mot andra militärer, men den kan inte skydda oss mot oss själva. Om vi vill ha ett militärstyre med undantagstillstånd och inskränkningar, då kan vi lika gärna låta oss annekteras av ett land där man redan har goda traditioner av detta. Mindre frihet, mer ordning och reda. 

För mig är det helt klart så att trygghet kommer inifrån, och att vi måste ha en värdegrund som är värd att försvara. Det är min totala övertygelse att man måste bygga ett lands styrelse just med detta i tanken.

Hur ska vi då lösa problemen i förorterna? Hur korkat det här än låter så tror jag att vi skulle ha större chans att lyckas om vi använde oss av dessa kriminellas lågstadielärare mer än militärer. De är vana vid att lösa konflikter med att tycka om och hjälpa, mer än att döma, fördöma och slå ner. Fundera på den.

Nu ska jag ta tag i allt annat som ligger i och väntar på skrivbordet...

Inför 2018

Tillit

Snart är det nytt år igen. Det här året har på många sätt varit händelserikt, men nästa kommer att på många sätt bli avgörande. Givetvis tänker jag på att det är valår, och resultatet i valet kommer på många sätt bli vägledande för mitt fortsatta politiska arbete. 

Man ska inte ge löften man inte kan hålla, och det gäller både nyårslöften och politiska löften, men en sak lovar jag mig till nästa år och det är att ge järnet för ett så bra valresultat som möjligt. Egentligen inte bara för egen del, även om jag gärna skulle ta en viktig plats, utan för ett resultat som visar att hårt slit och en gemensam övertygelse faktiskt kan ge resultat. Ett resultat som visar de humanistiska och demokratiska värdena står starkare.

Jag tror på den politik jag företräder och jag ser många duktiga och kompetenta kollegor som är beredda att ta ansvar för att ta hand om det här landet. Det känns bra. Riktigt bra. Nu gäller det bara att övertyga väljarna där ute med.

Men just nu, och just idag, tycker jag det ser bra ut och minns att en kopp kaffe är alltid en kopp kaffe. Navet i det hjul som löser de flesta knutarna. För om man bara sitter ner, tar en kopp kaffe och lyssnar på varandra en stund, så löser man ofta det mesta. Tror man att tjafs och gnäll fungerar, då gör man ofta bara saker värre. Det är min filosofi det.

Så snart slår nyårsklockan och fram till dess tar vi det lugnt. När ljudet ebbat ut är det dags att spotta i nävarna och göra det berömda rycket. Väl mött då!

Med detta önskar jag er alla:  

Gott nytt År!

Katalysatorpolitik

Katalysator

Många människor man talar med nuförtiden tycker att SD behövs i politiken för att föra vissa frågor framåt. Som en sorts politisk katalysator. Ja, lite som att alla frågor kommer in i början av ett rör, går genom den där katalysatorn, och så kommer du ut på andra sidan i rätt form. I det här fallet med en invandringskritisk bas.

I min värld är detta bara en ursäkt för att själv inte engagera sig och ta tag i de problem man tycker sig se i samhället. Låt andra ta i det, så kan man låta gnället fortsätta i media utan att man behöver ta ansvar. Genom att rösta på något man vill se skapa oro, istället för att rösta på dem som man tror kan leda landet bäst, tycker man att man driver frågorna framåt. I min värld är det fel väg att gå.

Att gnälla och rasera är enkelt, att vara konstruktiv, positiv och problemlösande är svårt. 

Jag är glad att Centerpartiet väljer den svåra vägen. Den som tror på människan och på framtiden. Den som inte behöver någon katalysator.