Kommunalisering, den snabba vägen till förstatligande

Läs och begrunda...

Ok, nu ska jag försöka förklara vad jag tänker så enkelt som möjligt. När man vänder på begreppen blir det lätt att man tappar läsaren, så jag försöker vara så tydlig jag kan. Frågan för dagen är:

Är kommunalisering en väg mot förstatligande av kommuner?

Visst låter frågan märklig, men läs och fundera:

De flesta kommuner i Sverige har får sina inkomster från två stora poster: Den kommunala skatten och olika statsbidrag. Skatten vet de flesta vad det är, men statsbidragen är av lite olika karaktär. Det kan vara riktade bidrag och generella bidrag. Ofta kommer dessa bidrag med lite pekpinnar. Skolan t ex måste följa skollagen och läroplanen. Ja, när det gäller skattemedlen finns det också föreskrifter att följa som t exa kommunallagen, men du kan enklare fördela dem som passar bäst för kommunen.

Titta på sidan i den här länken. Den visar hur mycket statsbidrag och hur mycket skatteinkomster varje kommun får in per invånare. Med den kan du lätt räkna ut fördelningen av de de båda. I mitt tycke är måttet för en stabil och flexibel ekonomi att man är så lite beroende av statsbidrag som möjligt. Kanske ska den vara som  första stapeln i bilden kring 20% statsbidrag. Mindre är riktigt bra, mer är inte så bra.

Är du med så här lång är allt frid och fröjd. Du kan lätt räkna ut hur det ser ut i din kommun och se om det känns bra eller ej.

Vilket som. Om nu skatteintäkterna minskar och statsbidragen ökar till den grad att man helt plötsligt har mer statsbidrag än skatteintäkter (se stapel 2 i diagrammet). Då har ju, rent teoretiskt, staten mer inflytande över kommunen än skattebetalarna. 

Tillbaka till kommunaliseringen. Vi har sett att staten då och då vill lägga ut olika verksamheter på kommunerna. Ofta med en liten slant för besväret. Vi har sett det med skolan t ex, men även med andra saker. OM nu vi fortsätter den här trenden och låter t ex kommunerna ta över t ex Arbetsförmedlingen eller liknande så kommer vi att till slut hamna i ett läge där staten styr mest över kommunerna, och då kanske man ska fundera på om inte staten kan förstatliga kommunerna direkt.

Nu menar jag inte att jag har rätt i alla aspekter, och som vanligt är det inte precis så här enkelt, men jag tycker man ska ha med detta när man funderar på utvecklingen i vårt samhälle. Vilken politik ska man föra för att en kommun ska ha så stort frihetsutrymme som möjligt?

Kommunalisering är inte den rätta vägen för mig...

Den borgerliga bisvärmen

Lite så här

Vi har ett nytt politiskt läge i Sverige. Visst har Alliansen spruckit och de gamla blocken har blivit nya. Men det är också nya spelregler. Innan rörde sig opinionssiffrorna ganska lite, precis som förtroendet för olika partierna. Men just ny finns det ett "svärm" väljare som likt bin flyger mellan de partier som för dagen smakar mest honung, och förtroendet för olika partiledare går som en jojo upp och ner. Mest svärmar de där bi-väljarna runt på högerkanten.

Det gör det lite svårt att förhålla sig till som politiker. Ska man försöka locka till sig den där svärmen, med stor riska att den surrar vidare inom en snar framtid? eller ska man försöka få tag i de där bina som vill stanna i samma kupa?

För mig är svaret enkelt: Man ska bygga långsiktigt med envishet och kontinuitet. Ska man fånga en flyktig skara med nya löften varje dag blir man lätt snurrig och tappar fotfästet. 

Det är väldigt lätt att tappa fotfästet, och den där svärmen väntar inte på att du ska resa dig igen.

Surr, surr, surr och snurr, sa Bull...

Distriktsstämma

Mycket EU med Fredrik

Igår var det distriktsstämma i Skåne. Platsen var Höör och över 200 delegater hade samlats för att ta sig an ett gediget program. Det var över 40 motioner att avhandla, val att göra och en massa annat som hör en stämma till.

Fredrik Federley var där för att informera om arbetet i EU och det kommande EP-valet. Vi vill, och kommer, att fortsätta driva jordbruksfrågorna starkt. Det har blivit den frågan som kanske identifierar Centerpartiets EU-engagemanget mest och där vi sticker ut gentemot andra partier.

Som brukligt är på en stämma blir det en del utmärkelser och avtackningar. Mest stolt är jag som kretsordförande för att Ingrid Johansson, vår avgående kassör och webbansvarig, fick utmärkelsen "Guldnålen". Ingrid har i merparten av sitt liv varit aktiv inom Centerkvinnorna och har varit en förebild för många genom åren. Få är värda utmärkelsen mer än hon. Grattis!!

Ingrid Johansson

Annars var det stora för mig på stämman att jag blev invald i distriktsstyrelsen. Det blev stora förändringar och många nyval, men spontant känner jag att detta ska bli hur kul som helst, och jag är både stolt och tacksam för förtroendet. Många engagerade och kompetenta personer i den nya styrelsen och det var fin  energi på första mötet. Det här lovar gott för fortsatt arbete.

Nya styrelsen

Så, sammanfattningsvis var det en bra stämma och antalet motioner visar att det är gott gry i Centerpartiet i Skåne. Nu är det bara att förvalta detta, spotta i nävarna och börja det verkliga jobbet...

Öppet brev...

Många har varit kritiska till att C nu tagit det beslut man tagit i helgen. Personligen har jag faktiskt fått fler positiva kommentarer än negativa. Det känns som om det finns "den skränande hopen" som aldrig är nöjd, och "de sansade människorna" som på något sätt vill se politiker som kan kompromissa och komma överens. Den sistnämnda märker vi inte så mycket av, men de finns. Många av dessa är inte heller nöjda med förslaget till överenskommelse, men kan kanske se det nödvändiga för Sverige i den. I mitt liv och i min värld finns det många sansade och kloka människor. Det är jag glad och tacksam för.

Ett brev har jag fått från en väljare som känner sig missnöjd och besviken över att C släpper igenom Stefan L. Brevet var artigt och personligt, så det krävde ett seriöst svar. Mitt svar blev en sorts sammanfattning var jag själv står och tänker i det som nu sker:

"Hej xxx!

Man kan ha många åsikter om det som nu sker i politiken. Tror inte det finns någon som är helt nöjd och många är besvikna.

Men det finns en sak i frågan som man måste ta med i tanken: Väljarna

Alliansen fick inte väljarnas förtroende, alltså mindre mandat än de rödgröna. Det betyder att man måste tänka om och vara flexibel. Tyvärr är det i mina ögon bara C som varit fullt ut kreativa och villiga att nå en lösning. 

Inför valet sa vi:

1. Om Alliansen får fler mandat än de rödgröna så skapar vi en Alliansregering.

2. Vi vill inte samarbeta med och ge SD inflytande

3. Får vi inte majoritet med Alliansen ska vi söka blocköverskridande lösningar.

Det är de fakta vi ser resultatet av nu. Vi får inte den statsminister vi ville ha, men vi gjorde det vi lovade väljarna. Till detta får vi, om avtalet blir av, igenom enorma mängder centerpolitik. Mer än vi fått i Allianssamarbetet.

Så personligen ser jag inte detta som ett svek och jag känner inte att mitt förtroende för partiledningen minskat. Tvärt om.

Så innan du funderar på svek måste du ställa dig frågan: Är det politiken eller posterna som är det viktigaste?

I min värld är svaret enkelt.

Ha en fin söndag!

Olof Lindqvist

Ordf. Centerpartiet i Östra Göinge"

Statsminister?

Min kandidat står till höger i bilden

Jag tror fortfarande att det som sker i den svenska politiken just nu kommer att vara till godo. Det finns en hel del lärdomar för många partier att göra. Även för mitt. Men viktigast är att svenska folket måste inse att man faktiskt får det man röstar på. När man har åtta hyfsat jämnstarka partier i rikstagen så krävs det att minst tre samarbetar och egentligen fem. Minoritetsregeringar kommer att vara vardagsmat. Kanske börjar många fatta att Alliansen inte är ett parti, utan fyra partier, och att C och L är lojala mot Alliansen och inte Moderaterna.

I allt detta behövs, som jag skrivit om tidigare, ett tydligare och starkare ledarskap. Är det många viljor och mycket prestige så krävs någon som håller fast och driver på. En ledares mål är inte att vara populär, utan att få saker gjorda. Ibland kan en mindre populär ledare vara bra för en verksamhet eftersom en "obekväm" person kan ena människor i det att man inte gillar ledaren, eller besluten, men man gör som man blir tillsagd ändå, och någonstans får saker gjorda. Många av er känner nog igen den chefen på något sätt.

Därför slår mig tanken nu, när jag läser i media, att den kanske mest givna kandidaten att leda Sveriges regering just nu är kvinnan i bilden ovan. Hon är verkligen inte populär i vissa grupper, men det tycks inte bekomma henne ett dyft. Istället verkar det ge energi eftersom hon fortsätter envist på den vägen hon tror på, och det med en glad uppsyn och gott bemötande. Hon har ju också bevisat med sitt egna parti att hon kan dra folk i örat när så behövs.

Nu tror jag chanserna är små, men nog fasen behöver Sverige lite småländsk envishet just nu. Att människor blir gnälliga spelar ingen roll. Det var de redan innan.

Våga satsa

Att få jobbet gjort

Skulle klippa en och annan häck igår. Min gamla häcksax bestämde sig då för att kasta in handduken. Så det blev att åka till närmaste järnhandel och köpa en ny. De hade flera modeller att välja på i olika storlekar. Jag tillhör dem som tror att man får vad man betalar för, och har man bara råd ska man inte vara rädd för att välja det dyra alternativet. Flera gånger i mitt liv har det visat sig vara det billiga alternativet i längden. Kortsiktigt billigt blir ofta långsiktigt dyrt. Så nu har jag en rejäl häcksax som ska klara de svåraste buskagen i min trädgård.

Så tror jag att man också måste tänka när man ska bygga ett samhälle. Man ska inte vara rädd att satsa på områden som på lång sikt betalar sig. Infrastruktur till exempel. Vad kostar inte vårt slitna järnvägssystem oss årligen? Istället för att laga den där växeln i Hässleholm som hela tiden pajar, kanske vi ska bygga om den helt. När människor helt plötsligt kommer i tid till jobbet, och fler vågar ta tåget av samma anledning, då kommer investeringen snabbt att betala tillbaka sig. Både i pengar och miljö.

Finns många områden som skulle kräva en "rejäl häcksax" just nu. Vi får bara vara beredda på att det faktiskt kostar en slant...

I splittringens tid

Mitt förslag

Ja ha, detta är dagen då jag formellt är med i Kommunfullmäktige i min hemkommun. Det känns bra på många vis och det ska bli kul att få börja arbeta på riktigt.

På riksnivå är det som många vet lite rörigt just nu. Inget riktigt starkt alternativ finns och alla håller på det dom lovat. Till ekvationen hör också att de stora har backat och hamnat på en nivå som närmar sig de mindre.

Jag brukar anse att vi är dåliga på att se till vår historia. Är vi osäkra på framtiden brukar det vara bra att titta på det som varit. Vi människor har en tendens att upprepa oss, och därför gör vi gärna samma sak igen och igen och igen...

Om vi har en massa stater (i mina tankar just nu får stat jämföras med parti) som är jämnstora och där man inte kan se någon direkt "supermakt" så leder det ofta till stridighet. Lite som det vi ser i Riksdagen just nu. Ingen vinner och ingen förlorar. Enligt historien kan detta pågå länge. I alla fall tills något ändrar balansen eller alla blir tillräckligt krigströtta. Sedan finns det ett alternativ till: Man hittar en samlande ledare.

Jo då. Ibland finns det en Bismarck eller liknande person som  får de små staterna att enas under ett ett starkt ledarskap. Skapar enighet. En som kan förhandla och bestämma i lagom balans.

Så det kanske är där vi har problemet? Vi saknar den där personen med det rätta ledarskapet som alla kan enas kring. Äkta ledarskap är ovanligt. Det finns många chefer och lite ledarskap i Sverige, och det går igen i politiken.

Så kanske ska talmannen inte leta efter en regeringsbildare utan den där andra sortens ledare, och när jag jämför alla partiledare med varandra är den bästa just nu i mina ögon Annie. Välj henne som statsminister och låt henne bilda en koalitionsregering med de bästa ur många partier. Det skulle vara det som säkrar en hyfsat trygg riksdag till nästa val.

Det är mitt förslag i rådande läge. Framtiden ger oss svaret...

Det förberedda samhället

Tummen upp

Jag, som länge diskuterat frågan om att samhället behöver bättre förberedelse inför kriser och katastrofer, blev väldigt glad idag när jag läste Alliansens förslag till bättre krisberedskap. Precis så här tycker jag att vi måste tänka. Mycket handlar i många fall inte om "OM" utan om "NÄR". Vi är lite bortskämda i Sverige med att någon annan alltid fixar det åt oss, men den här sommaren har visat att vi behöver en bättre förberedelse.

De tio punkterna som presenterades i dag finns alla med på min önskelista. Jag skulle gärna också se att personer som är arbetslösa skulle kunna kallas in för samhällstjänst under värnpliktslagarna. Det skulle öka tvår personalreserv när det väl behövdes.

En annat förslag är också att utse någon som ser över något vi skulle kunna kalla krisinfrastruktur. Alltså har vi byggt för att klara en översvämning? kan vi magasinera vatten till torrare tider? och liknande frågor.

Men som sagt: De här förslagen får full pott av mig. Nu ska de bara införlivas efter valet med.

Läs om förslaget HÄR

Boksignering

Mitt ex

Eftersom jag ändå var i Malmö idag passade morsan och jag på att besöka Annies boksignering idag. Det blev ett väldigt trevligt möte. Annie var som vanligt mycket trevlig, och det kändes kul på riktigt att hon kände igen mig. Ja faktiskt, det är mänskligt.

Eftersom boken var en present från morsan för att jag klarat alla mina fysiktentor, så blev signeringen lite mer av det ovanliga slaget:

Det var inte så lång kö, så många personer fick chansen att tala med Annie, och hon är grymt bra på att möta människor. Man glömmer lätt som politiker att de flesta människor vill bli sedda och lyssnade på, så möten som de här är oerhört viktiga. Skapar förtroende.

Så nu har man  lite läsning framför sig. Får återkomma med recension vad det lider.

Men nu fortsätter det mer slitsamma arbetet med valrörelsen. 

Vi ses där ute!

Bostadsrättsföreningen Sverige

Hur ser man på ansvaret?

Om man bor i lägenhet är det oftast hyresrätt eller bostadsrätt man funderar på. I en hyresrätt betalar man hyra varje månad, och sedan är det bolaget som äger bostaden som fixar allt. Fungerar inte en sak så klagar man på värden.

Om man bor i en bostadsrätt har man köpt ett delägarskap och har ett gemensamt ansvar för det som händer och sker. Man väljer en styrelse för att sköta det löpande, men egentligen är man själv den värd man kan  klaga på, ingen anan.

De flesta som suttit i styrelsen till en bostadsrättsförening har nog upplevt att många tror att det ska fungera på samma sätt som med en hyresrätt, alltså om något inte fungerar så klagar man på styrelsen. Det där med medansvar har man inte riktigt förstått. Ibland kan det bli lite jobbigt när man till exempel märker att taket måste läggas om, och att jag är delfinansiär.

Lite samma sak upplever man i folks syn på politiken. Man väljer en styrelse, och sedan är mitt ansvar över. Jag ska bara gnälla när saker inte passar mig. Att man har ett personligt demokratiskt ansvar finns inte på agendan. Detta blev man väldigt medveten om när man såg på nyheterna igår: I många kommuner finns det ingen som vill står på listorna för många partier. Bedrövligt.

Om taket läcker, har vi alla ett ansvar att arbeta för att det ska tätas. Styrelsen ska bara se till att det löper på och sköta finansiering. För så ser jag på det. För mig är Sverige ingen hyresrätt utan en bostadsrätt med ett gemensamt ansvar om det som ska skötas. På sätt och vis är det det fina med en demokrati: Du får vara med och påverka, och vi tror att du kan.

Efter kickoff

Dream Team

Igår hade vi kickoff inför valarbetet för alla våra kandidater. Det är den typen av aktiviteter man behöver för att få den kraft och inspiration som det kommande arbetet kräver. För trots att man tycker att man lägger massor av tid på partiarbete just nu, så är det inget mot vad det kommer att bli.

Det blev väldigt trevligt och väldigt lyckat. 17 av 22 kandidater kunde komma, vilket bara det var glädjande i dessa stressade tider, och det var gott humör och massor av engagemang. Som ordförande fick jag den stora äran att hälsa välkommen och berätta om mina tankar om det som komma ska.

Efter det höll vår riksdagskandidat, Sofia Nilsson, ett föredrag om vad vi åstadkommit och kommunen och hur vår valplattform ser ut på riks-, distrikt- och kommunnivå. Viktigt att man har detta med sig i bakhuvudet även om frågorna kan ändras på vägen till september.

Efter välbehövlig och utsökt frukost tog Peter Olsson från riksorganisationen över och ledde diskussionen kring "Varför jag är centerpartist?" och vilka utmaningar och möjligheter vi har. Det blev perfekt att alla var aktiva, och många viktiga tankar kom upp.

Peter från riks

När många gula lappar prytt väggen, var det fotografering och sedan var de flesta nog glada att få tillbringa eftermiddagen i vårsolen.

Som ordförande kändes det jättebra efteråt. Vi har bra kandidater på en välbalanserad lista. Det är bredd både på kön, ålder och kompetens, och med den här glädjen och engagemanget kan vi inte ha bättre förberedelser inför valet. Nu gäller det bara att knyta ihop allt och se till att gnistan är på topp i fem månader till. Kan bli hur kul som helst. Verkligen.

En annan sak som var rolig med dagen var att vi fick en gäst i form av Michaela Esseen, som är ordförande i Malmö. Utbyte mellan våra kretsar ger en extra krydda, så det var kul att Michaela tagit sig alla milen hit från Skånes största by.

Så åter igen: Tack alla närvarande för en kanonbra kickoff! 

Nu ska den här ordföranden ta en kort paus innan han kastar sig på nästa uppgift. Beställning av kläder, lägga ut profiler på kandidaterna och en kampanj i Knislinge ligger på skrivbordet...

Gäst från Malmö

På listan

Framåt!

Gamla valsedlar är bra att ha som anteckningsblock och annat, och för någon vecka sedan fick jag ett meddelande skrivet på en valsedel från 2010 från en av kretsens medlemmar. Det var spännande läsning för en som inte var med på den tiden.

I bilden ovan kan man jämföra årets lista till fullmäktige med den från 2010. Det känns verkligen inspirerande att få leda en krets där inte bara medlemsantalet ökar, utan också där antalet medlemmar som vill vara med och påverka kommunens framtid  är starkt.

Framåt! var ordet för dagen. Nu kör vi på!

Dags för eftertanke

Efter senaste dygnets nyhet kring nämndemännen och domen i Solna tingsrätt behöver man nog stanna upp ett tag och ta sig en funderare. Centerpartiet är minns sagt tydlig i sin värdegrund och den etik man står för, och ändå händer en sådan här sak. Ingen av dessa, numera före detta medlemmar, kan inte säga annat än att de vet vad som gäller, och ändå väljer man en egen tolkning och ett personligt agerande. Att man gör det i en rättssak gör det än mer bedrövligt. Det är nog alla överens om.

Men hur kommer man åt sådant här. Som lärare är detta vardagsmat. I mitt yrke företräder jag läroplanen och läroplanens värdegrund. Vill jag inte det ska jag inte vara lärare i svenska skolan, och bör göra något annat. Samma sak som politiker. Jag har ett litet personligt svängrum, men bara till en viss gräns. Om jag inte är medveten om att allt jag gör och säger gör jag som representant för en massa andra människor, och att om jag gör bort mig göt jag inte bara bort mig som Olof, utan jag gör också bort mig som Centerpartist. Det förpliktigar men bär också en viss stolthet och måste vårdas.

Nu börjar valåret på allvar. Då kommer vi att bekänna färg på ett sätt vi annars inte gör. Just därför ska varje kandidat och medlem kanske sätta sig ner för lite eftertanke. För ska man vara Centerpartist måste man stå stadigt de närmaste månaderna, och då kan man inte tveka på vilken värdegrund man representerar.

Vet man inte vad man representerar eller inte vill stå för det vi gemensamt beslutat; ja då kanske man ska göra något annat.

Tillgänglig och enkel

Pedagogen

Efter kommundagarna blev Centerpartiets valplattform lagd. Ja, den kan ju ändras något efter vad som händer i Sverige och världen, men i det stora är den klar. Som pedagog slår det mig, när jag läser plattformen, att vi är ganska dåliga på att skriva tillgängliga texter för folk. Jag menar, man ska inte vara akademiker eller politisk nörd för att förstå en text, och många i Sverige är inte intresserade på det planet.

Det man är van vid är Facebooks enkla sätt att bedriva debatt. Snabbt och enkelt kan man tycka med en tumme upp eller en emoji. Därför fick jag idén att göra en snabbguide till valplattformen på detta tema. Det blev rätt bra, om jag får säga det själv, så därför gjorde jag en likadan för min egna plattform med (se nedan). Den kan nog också komma att revideras, men just idag känns den ok.

Någonstans måste ju ändå tanken vara, precis som med undervisning, att om inte politiken kan nå ut till alla människor är den ju egentligen inte värd mycket. Rent demokratiskt sett alltså. Hur ska man kunna göra ett val om jag inte förstår vad jag väljer mellan?

Politiskt lärarfel

Många av mina elever säger att en bra lärare är bra på att förklara. Bra på att förklara det man måste veta för att förstå ämnet, och bra på att förklara vad man vill och vart man ska.

Ibland när man har ett prov kan det visa sig att alla, eller nästan alla elever, har fel på samma fråga. Det kallar jag för ett "lärarfel", alltså ett fel eleverna gör för att jag som lärare inte förklarat och undervisat på rätt sätt. Ganska enkelt egentligen.

Om läraren lär ut fel, inte undervisar om ett viktigt moment eller bara slarvar med sina förklaringar, ja  då kan man inte skylla på att eleverna inte gör sina läxor, inte förstår eller bara är lata.

Inom politiken ser jag många lärarfel. Man har inte tydligt kunnat förklara för sina elever, som i det här fallet är väljarna, vad man egentligen vill att de ska förstå eller visar vart man ska. 

Då kan man inte skylla på att väljarna inte fattar eller är korkade. Man får helt enkelt erkänna att det brast hos en själv, och ta nya tag.

Ganska enkelt egentligen.

Debatt, nej tack!

Bedrövligt

Igår var det partiledardebatt i SVT. Hur in dresserad jag än är av politik kan jag inte med mer än max en kvart av bedrövelsen. Jo, så är det. Numera tycker jag det är en enda lång radda av tjafs och gnäll, och väldigt lite saklig politisk diskussion kring olika frågor. Samma sak är det ofta när våra politiker blir intervjuade i olika kanaler. Bara en ändlös ström av frågor med vilka man kan regera med eller inte, och ingen vettig sakdebatt.

Kanske är det dags för det politiska etablissemanget att bojkotta den här cirkusen. Hade man inte varit så beroende av media hade det säkert hänt för länge sedan. Men nu får vi bara leva med det.

Media utropade Ulf till "segrare" igår. Det unnar vi honom på alla sätt, men vad var det han egentligen vann?

Medan man funderar på det där hinner man ta en kopp kaffe eller göra något annat vettigt. Nu ska jag släppa den här frågan för den här gången...

Tankar från partistämman

Aktiv i Malmö

Nu är det några dagar sedan Centerpartiets stämma i Malmö slutade, och nu har den där jetlagen man får av dessa intensiva dagar lagt sig lite. Så nu kan man utvärdera dessa dagar i lugn och ro. Detta var min andra stämma, så jag hade lite andra mål den här gången. Att flytta fram mina egna personliga gränser lite och att vara mer aktiv i de frågor som jag verkligen brinner för. Så här ungefär blev det:

Det mest positiva med stämmorna är alltid deltagarna. Man träffar nya vänner med idéer som liknar ens egna, och efter varje stämma har man fyllt på sitt vänkonto i sociala medier på ett ansenligt vis. Att detta nätverk sträcker sig från Skåne i söder till Västerbotten i norr, gör det bara ännu roligare. Den här stämman var inget undantag. Det blev många nya och väldigt givande bekantskaper, som jag tror kommer att bli viktiga för framtida arbete.

På stämman är det extremt intensivt arbete. Schemat är från 08:00 till 23:00 varje dag, och till det ska man lägga till det "sociala arbetet" på kvällarna där man förbereder och planerar. På fyra dagar blir det kanske 10 timmars sömn, alltså lite mindre än förra stämman. Men jag tänker att då man inte bara företräder sig själv har man ett ansvar att vara aktiv.

Resterande taltid

Ett av mina mål den här stämman var att försöka utnyttja alla mina 6 min av taltid. Då jag var uppe 6 gånger och man har 1 min per framträdande, så borde detta blivit av. Men min talarstol är att vara kort och konkret, så det blev en minut över. Jag var uppe och talade i följande frågor:

• Dödshjälp
• Småskalig energiproduktion
• Nära poliser
• Skolan
• Barns rätt till fler än två vårdnadshavare
• Införande av ett tredje kön

Jag är rätt nöjd med mina framträdande även om vi inte fick igenom alla förslag. Ett väldigt aktivt kommittéarbete bäddade för en debatt mot partistyrelsen som var svår att vinna ;)

Märkliga röstalternativ

Sammanfattning

Vad blev då resultatet av stämman? Ja, resultatet blev en bra grund för den politik vi ska driva i valet med nära vård, nära poliser och förslag för att minska splittringen i samhället. Frågor som kommer att vara lätta att företräda och driva. Däremot hade jag hoppats på att vi skulle våga ta ett steg närmare det jag kallar för det "könlösa samhället". Här kunde vi visat att vi är beredda att stå i framkanten, men var lite konservativa.

Efter förra stämman kände jag: "Wow, nu ska vi driva dessa frågor!". Efter den här stämman känner jag mig lika positiv men den känslan jag bär med mig är mer: "Nu jäklar ska vi ta tag i det här!", och det får avsluta det här inlägget.

Hoppas jag får det hedrande uppdraget att vara med på nästa stämma med...

Ett år kvar...

Laddad och redo

Om ett år är det dags att välja igen, för då är det val i Sverige. Det blir mitt första val som aktiv politiker, så visst blir det lite extra spännande. Jag bestämde mig egentligen dagen efter förra valet att det nog var dags att vara med och försöka skapa ett alternativ till många av de krafter som verkar i samhället just nu, och inget gör sig av sig själv som de flesta vet.

Just nu funderar jag rätt mycket på hur den där värdegrunden vi skrivit under på, och stiftat lagar om, faktiskt ska få genomslag i det dagliga livet. Vi har lagar om allas lika rätt, och ändå verkar det trögare än sirap att nå fram. Givetvis tänker jag på jämställdhet, HBTQ och trygghetsfrågor, men även religions- och yttrandefrihetsfrågor.

Här kommer nog mitt liberala tänkande in. Varje människa har ansvar för sitt liv, och så länge det inte inkräktar på någon annans liv och frihet ska vi inte vara där och döma och fördöma. Vi ska vara nyfikna och öppna istället. Inbjudande.

"Ingen människa är bättre än någon annan människa, annat än i goda handlingar" är det sagt, och kan vi tänka så då blir det också tydligt hur vi bör sätta lön, bemöta varandra eller bygga ett hållbart samhälle.

Om ett år hoppas jag få stå på valbar plats för Centerpartiet, och blir jag vald kommer jag att se det som ett enormt hedersuppdrag. 

Det närmaste året kommer att innebära mycket arbete, men det är efter valet det verkliga arbetet börjar. Låt oss göra det värt det...

Den enkla ekvationen skolan

Skolan diskuteras ständigt som ett problemområde i Sverige. Det har pumpats in miljoner kronor i olika projekt, utan att man fått de strålande resultat man vill ha. Eftersom jag arbetar som lärare själv, har jag undvikit dessa frågor i min politiska gärning.

För mig är egentligen ekvationen ganska enkel. Den kan skrivas i dessa punkter:

• Arbetet i klassrummet och eleverna är det viktigaste i skolan.
• En skola är så bra som de lärare och pedagoger som arbetar i den. 
• En bra rektor kan göra sina lärare bättre genom bra ledarskap.

Det var allt. Ganska uppenbart egentligen, men jisses vad vi virrar till det. Dessa punkter borde vara självklara, men i realiteten är de det inte.

Om vi utgår ifrån att vi mäter kvalitet i pengar, alltså i lön till läraren, så är det fortfarande så att man premierar olika projekt och uppdrag som tar läraren ifrån klassrummet och eleverna. Många förstelärare idag, som per definition borde vara de bästa lärarna, får ofta mindre lektioner i veckan för att driva projekt eller göra andra uppdrag.

För mig ska definitionen vara en lärare som är så bra att den ska kunna ta de svåraste eleverna i de m est krävande klasserna, och där nå bra resultat efter förutsättningarna. När vi hittat dessa lärare, som finns där ute, kan vi egentligen inte betala dem hög lön nog. Alltså, vi får pengarna dit där de verkligen gör nytta, men främst gynnar vi eleverna på bästa sätt. (punkt ett och två).

Men detta kräver rektorer som vågar premiera undervisningen och de nära pedagogerna. Det kräver också en rektor som kan validera och individualisera fortbildningen av personalen, men kanske främst: hålla verksamheten fri från kontraproduktiva utbildningar och projekt, så att lärarna växer i arbetet med eleverna och inte i arbetet med planerna (punkt tre).

Som politiker kommer detta att vara det som leder mitt arbete mot en bättre skola. Varken mer eller mindre.

Förtroende

Förtroende?

Läser i DN om moderaternas "kris". Om detta har jag idag ingen synpunkt. Varje parti måste driva sin politik och sina möten själva. Vilket som. I en av artiklarna får man ta del av DN/Ipsos senaste mätning kring vilken av partiledarna som väljarna har mest förtroende för. Som centerpartist blir man ju glad att ens egen ledare ligger i topp. Hurra för det!

Men sen tittar man lite närmare på siffrorna och funderar ett tag. Detta handlar om förtroende, alltså inte ett politiskt ställningstagande, vilket gör att man kan ha förtroende för någon utanför sin politiska övertygelse. Tänker man så är det egentligen bara Lööf och Löfven som har vettiga siffror, och egentligen är inte de så bra heller. För: Vi har ingen ledare som mer än hälften av befolkningen kan sluta upp bakom.

DÄR har vi den egentliga krisen, och den gäller egentligen hela det politiska etablissemanget. För det är vi som är aktiva politiskt som har en gemensam förtroendekris gentemot väljarna att ta hand om. 

I Centerpartiet vill vi se ett nytt ledarskap. Då kanske vi ska se både på ledarskapet i form av personer, och ledarskapet i form av ledarskap. För förtroende är ingenting man får eller har, det är något man förtjänar...