Inga "men"

Det verkar ofta som "vem" är viktigare än "vad", och att det man åstadkommer är mindre värt än prestigen. När nu regeringen är på plats känner jag att detta är det bästa som kunde bli, med det valresultat väljarna gav oss.

Centerpartiet gjorde precis det man sa att man skulle göra med det resultatet som blev. Vi har också gjort en förhandling som möjliggjort att många hjärtefrågor nu kan bli verklighet. Jag tänker på strandskyddet, grön skatteväxling, satsningar på företagandet och mycket annat. Bra frågor för landsbygd, miljö och företagande.

Varken C eller L har något att skämmas för eller stå till svars för. Tvärt om. Ändå är det många som nästan går ut och ber om ursäkt för detta. Man ska inte be om ursäkt när man är konsekvent och gör det man står för. Visst, det kommer nog att kosta en och annan röst i det lilla, men man får inte ta beslut efter opinionssiffrorna. Man måste följa sin inre kompass och övertygelse. Då kommer man alltid att hitta hem igen.

När jag gick in i politiken hade jag en personlig orsak att engagera mig. Åter har det  parti jag tillhör visat att både engagemanget och partivalet var rätt.

Jag känner verkligen inte att det finns något att be om ursäkt för här. Inga "men" från min sida alltså...

Öppet brev...

Många har varit kritiska till att C nu tagit det beslut man tagit i helgen. Personligen har jag faktiskt fått fler positiva kommentarer än negativa. Det känns som om det finns "den skränande hopen" som aldrig är nöjd, och "de sansade människorna" som på något sätt vill se politiker som kan kompromissa och komma överens. Den sistnämnda märker vi inte så mycket av, men de finns. Många av dessa är inte heller nöjda med förslaget till överenskommelse, men kan kanske se det nödvändiga för Sverige i den. I mitt liv och i min värld finns det många sansade och kloka människor. Det är jag glad och tacksam för.

Ett brev har jag fått från en väljare som känner sig missnöjd och besviken över att C släpper igenom Stefan L. Brevet var artigt och personligt, så det krävde ett seriöst svar. Mitt svar blev en sorts sammanfattning var jag själv står och tänker i det som nu sker:

"Hej xxx!

Man kan ha många åsikter om det som nu sker i politiken. Tror inte det finns någon som är helt nöjd och många är besvikna.

Men det finns en sak i frågan som man måste ta med i tanken: Väljarna

Alliansen fick inte väljarnas förtroende, alltså mindre mandat än de rödgröna. Det betyder att man måste tänka om och vara flexibel. Tyvärr är det i mina ögon bara C som varit fullt ut kreativa och villiga att nå en lösning. 

Inför valet sa vi:

1. Om Alliansen får fler mandat än de rödgröna så skapar vi en Alliansregering.

2. Vi vill inte samarbeta med och ge SD inflytande

3. Får vi inte majoritet med Alliansen ska vi söka blocköverskridande lösningar.

Det är de fakta vi ser resultatet av nu. Vi får inte den statsminister vi ville ha, men vi gjorde det vi lovade väljarna. Till detta får vi, om avtalet blir av, igenom enorma mängder centerpolitik. Mer än vi fått i Allianssamarbetet.

Så personligen ser jag inte detta som ett svek och jag känner inte att mitt förtroende för partiledningen minskat. Tvärt om.

Så innan du funderar på svek måste du ställa dig frågan: Är det politiken eller posterna som är det viktigaste?

I min värld är svaret enkelt.

Ha en fin söndag!

Olof Lindqvist

Ordf. Centerpartiet i Östra Göinge"

Statsminister?

Min kandidat står till höger i bilden

Jag tror fortfarande att det som sker i den svenska politiken just nu kommer att vara till godo. Det finns en hel del lärdomar för många partier att göra. Även för mitt. Men viktigast är att svenska folket måste inse att man faktiskt får det man röstar på. När man har åtta hyfsat jämnstarka partier i rikstagen så krävs det att minst tre samarbetar och egentligen fem. Minoritetsregeringar kommer att vara vardagsmat. Kanske börjar många fatta att Alliansen inte är ett parti, utan fyra partier, och att C och L är lojala mot Alliansen och inte Moderaterna.

I allt detta behövs, som jag skrivit om tidigare, ett tydligare och starkare ledarskap. Är det många viljor och mycket prestige så krävs någon som håller fast och driver på. En ledares mål är inte att vara populär, utan att få saker gjorda. Ibland kan en mindre populär ledare vara bra för en verksamhet eftersom en "obekväm" person kan ena människor i det att man inte gillar ledaren, eller besluten, men man gör som man blir tillsagd ändå, och någonstans får saker gjorda. Många av er känner nog igen den chefen på något sätt.

Därför slår mig tanken nu, när jag läser i media, att den kanske mest givna kandidaten att leda Sveriges regering just nu är kvinnan i bilden ovan. Hon är verkligen inte populär i vissa grupper, men det tycks inte bekomma henne ett dyft. Istället verkar det ge energi eftersom hon fortsätter envist på den vägen hon tror på, och det med en glad uppsyn och gott bemötande. Hon har ju också bevisat med sitt egna parti att hon kan dra folk i örat när så behövs.

Nu tror jag chanserna är små, men nog fasen behöver Sverige lite småländsk envishet just nu. Att människor blir gnälliga spelar ingen roll. Det var de redan innan.

Värdegrund och ledarskap

En dag av demokratiska beslut

Många pratar om att det varit en historisk dag idag. För första gången har en riksdag röstat ned en statsminister, och för första gången på många år har borgerliga partier röstat emot en borgerlig riksdagskandidat. Det väcker funderingar hos många och viss ilska och frustration hos andra.

Det är lätt att se den här omröstningen som en omröstning om SD, men i min värld handlar det egentligen inte om SD. Jag har inte det förtroendet att jag vet vad som sägs bakom de stängda dörrarna eller i de interna mötena, så jag drar mina egna slutsatser. Detta är en omröstning om ledarskap och värdegrund. Ledarskap, värdegrund och den väg vi vill gå mot framtiden.

Jag har skrivit mycket om min rädsla för att vi hela tiden, bit för bit, monterar ner vår värdegrund. Det som för några år sedan vore otänkbart är idag vardagsmat. När jag var i Madrid för någon vecka sedan visade jag bara passet på två ställen: På hotellet och på Öresundsbron. Ja, det säger lite om vart vi är på väg.

Den är ingen större hemlighet att det här delar Alliansen, och har gjort under hela mandatperioden. Vi är fyra partier som tolkar vår samtid olika, och vill se olika vägval. Alla som vet hur man leder en verksamhet vet att om inte den basala värdegrunden är gemensam är det svårt att få den att arbeta åt samma håll. Väldigt enkelt egentligen. Finns inte värdegrunden krävs det ett ledarskap som kan få de splittrade leden att samla sig. 

Så idag, när då den historiska omröstningen skedde, så blev två saker tydliga: Två partier säger att nu är det slut med den långsamma utarmningen av värdegrunden och att dagens alternativ saknar det samlande ledarskapet. SD är bara en symbol i sammanhanget.

Även om det är tungt på många sätt, så gläds ändå en del av mig idag. Makten har alltid ett pris, men de värden man håller högt får inte vara det priset. Idag är jag glad att vara Centerpartist. I morgon fortsätter arbetet...

I splittringens tid

Mitt förslag

Ja ha, detta är dagen då jag formellt är med i Kommunfullmäktige i min hemkommun. Det känns bra på många vis och det ska bli kul att få börja arbeta på riktigt.

På riksnivå är det som många vet lite rörigt just nu. Inget riktigt starkt alternativ finns och alla håller på det dom lovat. Till ekvationen hör också att de stora har backat och hamnat på en nivå som närmar sig de mindre.

Jag brukar anse att vi är dåliga på att se till vår historia. Är vi osäkra på framtiden brukar det vara bra att titta på det som varit. Vi människor har en tendens att upprepa oss, och därför gör vi gärna samma sak igen och igen och igen...

Om vi har en massa stater (i mina tankar just nu får stat jämföras med parti) som är jämnstora och där man inte kan se någon direkt "supermakt" så leder det ofta till stridighet. Lite som det vi ser i Riksdagen just nu. Ingen vinner och ingen förlorar. Enligt historien kan detta pågå länge. I alla fall tills något ändrar balansen eller alla blir tillräckligt krigströtta. Sedan finns det ett alternativ till: Man hittar en samlande ledare.

Jo då. Ibland finns det en Bismarck eller liknande person som  får de små staterna att enas under ett ett starkt ledarskap. Skapar enighet. En som kan förhandla och bestämma i lagom balans.

Så det kanske är där vi har problemet? Vi saknar den där personen med det rätta ledarskapet som alla kan enas kring. Äkta ledarskap är ovanligt. Det finns många chefer och lite ledarskap i Sverige, och det går igen i politiken.

Så kanske ska talmannen inte leta efter en regeringsbildare utan den där andra sortens ledare, och när jag jämför alla partiledare med varandra är den bästa just nu i mina ögon Annie. Välj henne som statsminister och låt henne bilda en koalitionsregering med de bästa ur många partier. Det skulle vara det som säkrar en hyfsat trygg riksdag till nästa val.

Det är mitt förslag i rådande läge. Framtiden ger oss svaret...

Efterval

Då var äntligen valet sluträknat och klart. Det blev ett rätt väntat resultat för min del. Jag kom inte in riksdagen eller regionen, men fick en plats i kommunfullmäktige. Det känns enormt roligt och spännande att få börja jobba politiskt på riktigt. Nog är det kul att vara kretsordförande, och det har varit spännande att få representera på partiets stämmor, men nu får man en chans att visa att man är beredd att göra jobbet på riktigt. Förhoppningsvis kan det bli en fin plattform till nästa val.

Frågor jag hoppas få arbeta särskilt med är: Skola, bredband, integration och andra utvecklingsfrågor. Stora, viktiga och rätt svårlösta frågor.

Så nu kör vi framåt på riktigt. Stort och hjärtligt tack till alla er som röstat på mig. Förhoppningsvis ska jag inte svika ert förtroende...

Valbild...

Favorit

Nu är valarbetet 2018 slut, och under resans gång har det tagits högavis med bilder. Medierna kräver det idag. Av alla dessa bilder är detta min favoritbild.

Den är tagen av min fru när vi sitter och lägger brev till förstagångsväljare i kuvert. Det var en väldigt trevlig eftermiddag fast alla närvarande var rätt trötta efter lång helg av kampanjande. Många torra skämt och gott fika höll humöret på topp.

Idag är det val och resultatet är mer än ovisst. Som ny i valkampanjandet har man lärt sig mycket. Inte bara av det rent praktiska, utan också vad som händer med människor som tävlar om uppmärksamhet.

I min valkrets gjorde vi en plan, vi höll planen och gjorde lite till. Många var aktiva och några var jätteaktiva. Så jag tror inte vi hade mäktat med att göra mer. Som ordförande får man bara vara nöjd och stolt. Nu väntar väljarnas dom.

Hur det än går kommer den här bilden ändå att vara det jag tar med mig från valet 2018. Inte så lite bara det.

I morgon så här dags börjar det där andra arbetet. Men det tar vi då...

Vem är Olof Lindqvist? Länkskafferi

Från Centerstämman 2017

Den här sidan kommer jag att använda som länkskafferi för de som vill läsa, se och lyssna mer om mig.

Till hösten kan man kryssa mig till riksdag, region och kommun, så lite information är aldrig fel.

Jag kommer att fylla på länkarna allt eftersom, så titta in här lite då och då :)

I pressen
Om mig i Kristianstadbladet
Debatt

Filmer
Min Youtube kanal

En minut med Olof Lindqvist 1- Min valplattform
En minut med Olof Lindqvist 2- Förstelärare och karriärtjänster
En minut med Olof Lindqvist 3- Miljökung i sitt egna rike
Över en kopp kaffe
Kryssa Olof Lindqvist (på kul)

Bloggar
Min politiska blogg
Min privata blogg

Instagram
Leta upp Onkel Olof

En minut med

Nytt grepp gammal tanke

Jag har länge funderat på att använda min Youtube kanal för korta småfilmer. Lite som ett komplement till den här bloggen och andra mediala utspel. Tänkte att korta filmer där man snabbt förklarar en tanke eller en politisk idé skulle göra det lättare att förklara vem jag är och vad jag står för.

Så, tänkt och gjort. Nu är de första filmerna färdiga, och det finns några idéer som väntar på att få komma ut. För er sömn är intresserade så heter min Youtube-kanal "Onkel Olof". De första filmerna hittar du i länkarna nedan:

En minut med Olof Lindqvist 1- Min valplattform

En minut med Olof Lindqvist 2- Karriärtjänster

Nu fortsätter valarbetet...

Distans och älgar

Lite kul får man ha

Alltså, nu efter många timmar och dagars kampanjarbete börjar man få lite mättnad på välformulerade slogans och PK-budskap. Ja, lite mycket vitskjortor och slipsar framför åkrar som proklamerar miljö- och trygghetsbudskap. Man måste ju ha roligt med.

Så då designade jag den här affischen. Tyckte den var illa rolig, och visade på lite lättsam humor. Lite som man är som människa liksom.

Men. När man visar den för människor försöker de hela tiden hitta det där allvarliga, och dolda, budskapet. Fast det inte finns något.

Hur ska det gå med politiken om alla hela tiden tror att man inte kan skoja lite?

I min värld finns det två allvarliga saker: Kärlek och humor. Man kan inte vara allvarlig om man inte har distans. Det blir bara parodiskt.

Så kanske är den här bilden allvarlig på riktigt. Allvarlig och missförstådd.

Nu fortsätter vi som vanligt. Det är lugnast så...

Boksignering

Mitt ex

Eftersom jag ändå var i Malmö idag passade morsan och jag på att besöka Annies boksignering idag. Det blev ett väldigt trevligt möte. Annie var som vanligt mycket trevlig, och det kändes kul på riktigt att hon kände igen mig. Ja faktiskt, det är mänskligt.

Eftersom boken var en present från morsan för att jag klarat alla mina fysiktentor, så blev signeringen lite mer av det ovanliga slaget:

Det var inte så lång kö, så många personer fick chansen att tala med Annie, och hon är grymt bra på att möta människor. Man glömmer lätt som politiker att de flesta människor vill bli sedda och lyssnade på, så möten som de här är oerhört viktiga. Skapar förtroende.

Så nu har man  lite läsning framför sig. Får återkomma med recension vad det lider.

Men nu fortsätter det mer slitsamma arbetet med valrörelsen. 

Vi ses där ute!

Efter kickoff

Dream Team

Igår hade vi kickoff inför valarbetet för alla våra kandidater. Det är den typen av aktiviteter man behöver för att få den kraft och inspiration som det kommande arbetet kräver. För trots att man tycker att man lägger massor av tid på partiarbete just nu, så är det inget mot vad det kommer att bli.

Det blev väldigt trevligt och väldigt lyckat. 17 av 22 kandidater kunde komma, vilket bara det var glädjande i dessa stressade tider, och det var gott humör och massor av engagemang. Som ordförande fick jag den stora äran att hälsa välkommen och berätta om mina tankar om det som komma ska.

Efter det höll vår riksdagskandidat, Sofia Nilsson, ett föredrag om vad vi åstadkommit och kommunen och hur vår valplattform ser ut på riks-, distrikt- och kommunnivå. Viktigt att man har detta med sig i bakhuvudet även om frågorna kan ändras på vägen till september.

Efter välbehövlig och utsökt frukost tog Peter Olsson från riksorganisationen över och ledde diskussionen kring "Varför jag är centerpartist?" och vilka utmaningar och möjligheter vi har. Det blev perfekt att alla var aktiva, och många viktiga tankar kom upp.

Peter från riks

När många gula lappar prytt väggen, var det fotografering och sedan var de flesta nog glada att få tillbringa eftermiddagen i vårsolen.

Som ordförande kändes det jättebra efteråt. Vi har bra kandidater på en välbalanserad lista. Det är bredd både på kön, ålder och kompetens, och med den här glädjen och engagemanget kan vi inte ha bättre förberedelser inför valet. Nu gäller det bara att knyta ihop allt och se till att gnistan är på topp i fem månader till. Kan bli hur kul som helst. Verkligen.

En annan sak som var rolig med dagen var att vi fick en gäst i form av Michaela Esseen, som är ordförande i Malmö. Utbyte mellan våra kretsar ger en extra krydda, så det var kul att Michaela tagit sig alla milen hit från Skånes största by.

Så åter igen: Tack alla närvarande för en kanonbra kickoff! 

Nu ska den här ordföranden ta en kort paus innan han kastar sig på nästa uppgift. Beställning av kläder, lägga ut profiler på kandidaterna och en kampanj i Knislinge ligger på skrivbordet...

Gäst från Malmö

Födelsedagsgåva...

Snygg

Fick den här antika ordförandeklubban av min fru igår. Tycker den är väldigt tjusig och den pryder verkligen kavajslaget. Man ska känna en stolthet över de uppdrag man blir vald till, och jag känner mig väldigt hedrad av att vara ordförande i min krets.

Men det finns också något annat viktigt med den här gåvan: Den är en bekräftelse från mitt fru på mitt politiska engagemang och uppdrag. För man kan inte gå in i det här utan att ha sin familj bakom sig. Inte så att man måste ha samma politiska övertygelse, inte alls, men det tar tid och på många sätt blir man en offentlig person som kan påverka ens nära och kära.

Så den här nålen har många bottnar och stor betydelse. En bra symbol helt enkelt.

På listan

Framåt!

Gamla valsedlar är bra att ha som anteckningsblock och annat, och för någon vecka sedan fick jag ett meddelande skrivet på en valsedel från 2010 från en av kretsens medlemmar. Det var spännande läsning för en som inte var med på den tiden.

I bilden ovan kan man jämföra årets lista till fullmäktige med den från 2010. Det känns verkligen inspirerande att få leda en krets där inte bara medlemsantalet ökar, utan också där antalet medlemmar som vill vara med och påverka kommunens framtid  är starkt.

Framåt! var ordet för dagen. Nu kör vi på!

Kampanj...

Vid god vigör...

Idag var det pendlarkampanj i hela Sverige. Det betyder att centerpartister sluter upp och bjuder på kaffe, en tidning och lite samhällsinformation på buss- och tågstationer. Idag stod jag på busstationen i Broby. Det var kallt. Svinkallt. I alla fall för att vara mars.

Men vi jobbade på och det blev en och annan tidning utdelad innan permafrosten kröp upp längs med benen och fick en att börja tänka på att en bastu borde vara en del av allemansrätten.

Om du känner att du missat detta tillfälle kan du ju lugna dig med att det är valår och kampanjerna kommer att dugga tätare än vanligt.

Ska bli roligt...

Dags för eftertanke

Efter senaste dygnets nyhet kring nämndemännen och domen i Solna tingsrätt behöver man nog stanna upp ett tag och ta sig en funderare. Centerpartiet är minns sagt tydlig i sin värdegrund och den etik man står för, och ändå händer en sådan här sak. Ingen av dessa, numera före detta medlemmar, kan inte säga annat än att de vet vad som gäller, och ändå väljer man en egen tolkning och ett personligt agerande. Att man gör det i en rättssak gör det än mer bedrövligt. Det är nog alla överens om.

Men hur kommer man åt sådant här. Som lärare är detta vardagsmat. I mitt yrke företräder jag läroplanen och läroplanens värdegrund. Vill jag inte det ska jag inte vara lärare i svenska skolan, och bör göra något annat. Samma sak som politiker. Jag har ett litet personligt svängrum, men bara till en viss gräns. Om jag inte är medveten om att allt jag gör och säger gör jag som representant för en massa andra människor, och att om jag gör bort mig göt jag inte bara bort mig som Olof, utan jag gör också bort mig som Centerpartist. Det förpliktigar men bär också en viss stolthet och måste vårdas.

Nu börjar valåret på allvar. Då kommer vi att bekänna färg på ett sätt vi annars inte gör. Just därför ska varje kandidat och medlem kanske sätta sig ner för lite eftertanke. För ska man vara Centerpartist måste man stå stadigt de närmaste månaderna, och då kan man inte tveka på vilken värdegrund man representerar.

Vet man inte vad man representerar eller inte vill stå för det vi gemensamt beslutat; ja då kanske man ska göra något annat.

Årsmöte

Många medlemmar

Igår var det årsmöte i kretsen. Den var lagd till Gästgivare gården i Broby, och det kom många medlemmar. Årets årsmöte var speciellt då vi även skulle klubba listan till kommunlistan. Roligt just med den frågan är att många medlemmar kände sig kallade, vilket till slut ledde till en riktigt bra lista med stor bredd på ålder och kompetens.

Det går bra för Östra Göinge just nu, och styret med Femklövern (Alliansen och Miljöpartiet) har varit bra för kommunen. Något som Sofia Nilsson redogjorde för i en särskild programpunkt. Urstark ekonomi och stigande resultat lovar gott för framtiden.

Sofia redogör

För mig personligen var det mest hedrande med mötet att jag blev vald till kretsens nya ordförande. Ett uppdrag som kan tyckas lite våghalsigt när det samtidigt är valår. Gör en lite nervös, men jag har lärt mig att den oron man känner ofta kan användas som en källa att hitta styrka och fokus ur. Vilket som. Det ska bli hur roligt som helst att få leda den här kretsen, framförallt när vi har så många medlemmar som vill vara med och påverka Östra Göinges framtid. Nu kör vi så det ryker!

Stolt ordförande

Det var också otroligt inspirerande att få stå på andra platsen för Centerpartiet på kommunlistan, men som jag nämnt tidigare: vi har många bra kandidater i år så det blir på många sätt dubbelt roligt att få vara med och leda dessa kandidater.

Så den bild jag tycker representerar gårdagen bäst, och som jag kommer att ta med mig är den här bilden på Emma och Stellan. Politiken behöver denna glädje. Denna underbara galna glädje.

Så tack alla för förtroendet och för ett bra möte! 

Nu börjar vardagen, så det är bara att spotta i nävarna och börja göra jobbet.

Tillgänglig och enkel

Pedagogen

Efter kommundagarna blev Centerpartiets valplattform lagd. Ja, den kan ju ändras något efter vad som händer i Sverige och världen, men i det stora är den klar. Som pedagog slår det mig, när jag läser plattformen, att vi är ganska dåliga på att skriva tillgängliga texter för folk. Jag menar, man ska inte vara akademiker eller politisk nörd för att förstå en text, och många i Sverige är inte intresserade på det planet.

Det man är van vid är Facebooks enkla sätt att bedriva debatt. Snabbt och enkelt kan man tycka med en tumme upp eller en emoji. Därför fick jag idén att göra en snabbguide till valplattformen på detta tema. Det blev rätt bra, om jag får säga det själv, så därför gjorde jag en likadan för min egna plattform med (se nedan). Den kan nog också komma att revideras, men just idag känns den ok.

Någonstans måste ju ändå tanken vara, precis som med undervisning, att om inte politiken kan nå ut till alla människor är den ju egentligen inte värd mycket. Rent demokratiskt sett alltså. Hur ska man kunna göra ett val om jag inte förstår vad jag väljer mellan?

Uppfriskande

Klart man ska vilja

Enligt olika nyheter så ska Alice Bah Kuhnke sagt i en intervju att hon kan tänka sig att bli språkrör i Miljöpartiet. Med det bryter hon en gammal svensk tradition av falsk ödmjukhet att alltid svara nej när man blir tillfrågad.

Jag tycker Alice gör rätt här. Vill man ha en post, eller vill vara med och påverka, så ska man såklart vara tydlig med det. Då vet ju världen vad den har att rätta sig efter, och just nu behöver Sverige människor som står upp och visar att man vill vara med och att man har ambitioner. 

Jag vill också bli partiledare och statsminister. Chansen är väldigt liten att jag skulle bli tillfrågad, och just nu har vi en partiledare som är jättekompetent och som jag inte vill vara utan, men viss vill jag.

Så var det sagt. Det kändes rätt bra.

Nu fortsätter det politiska arbetet som vanligt.

På möte i januari...

Så var det årets första styrelsemöte igår. Mest handlade det om att förbereda inför årsmötet i februari. Ett årsmöte där kommunlistan ska beslutas. Därför var valberedningen med och lämnade sitt förslag på hur listan skulle kunna utformas.

En positiv lista på många sätt. Många kapabla kandidater, fler än förra valet, med olika erfarenhet och ålder som vill vara med och ta ansvar för kommunens framtid. Verkligen glädjande att se, och det gav inspiration och nyvaknat driv att få komma igång med det där kampanjandet. Göra ett sjujäklars val.

Men, som sagt, först ska det  bli årsmöte. En sak i taget.