Vägval...

Jag är buddhist. Inget konstigt med det. Länge ansågs buddhismen inte vara en religion i Sverige, utan en filosofi. För mig är det varken eller. För mig är det en väg. Alla människor vandrar just sin väg med just sina mål styrda av sina personliga kompasser att leda dem rätt. Så ska det vara.

På den där vägen kommer vi då och då till vägval där vi måste göra ett avvägande vilken väg som är den rätta. Det är dessa val som definierar vilken människa man är och vilken människa man vill bli ihågkommen som. Val är sällan enkla.

När jag valde att engagera mig politiskt var det ett vägval. Jag hade helst gjort något annat val, men när man följer det man tror på kan man inte alltid göra det enkla. Det rätta är sällan bekvämt. Det är ofta lättare att bara följa med strömmen och göra som alla andra eller som man alltid har gjort.

Just nu görs det många, i min mening, dåliga vägval inom svensk politik. Val som kommer att göra att många människor inte kommer att kunna göra de val som definierar dem och leder dem vidare på just sina vägar. Det finns de som vill göra dina vägval åt dig, och som är rädda för de som vågar gå nya stigar i livet eller vågar vara annorlunda.

Men dessa vet vi vilka de är och att de faktiskt vill göra just så. Värre just nu är att många väljer att låta dessa välja åt sig. Följer deras väg istället för sin egen. Det är fegt och på många sätt omoraliskt.

Men det är deras väg och deras val. Dessa val som kommer som sagt att definiera vilka de egentligen är och vad de kommer att bli ihågkomna som.

Det är inte mitt val och kommer aldrig att bli. Men jag är ju buddhist och van att vandra min egen väg. Mitt arbete kommer att vara att kämpa för varje människas rätt att göra just det. När alla kan göra det. Då kan jag välja att göra något annat...

Värdegrund och ledarskap

En dag av demokratiska beslut

Många pratar om att det varit en historisk dag idag. För första gången har en riksdag röstat ned en statsminister, och för första gången på många år har borgerliga partier röstat emot en borgerlig riksdagskandidat. Det väcker funderingar hos många och viss ilska och frustration hos andra.

Det är lätt att se den här omröstningen som en omröstning om SD, men i min värld handlar det egentligen inte om SD. Jag har inte det förtroendet att jag vet vad som sägs bakom de stängda dörrarna eller i de interna mötena, så jag drar mina egna slutsatser. Detta är en omröstning om ledarskap och värdegrund. Ledarskap, värdegrund och den väg vi vill gå mot framtiden.

Jag har skrivit mycket om min rädsla för att vi hela tiden, bit för bit, monterar ner vår värdegrund. Det som för några år sedan vore otänkbart är idag vardagsmat. När jag var i Madrid för någon vecka sedan visade jag bara passet på två ställen: På hotellet och på Öresundsbron. Ja, det säger lite om vart vi är på väg.

Den är ingen större hemlighet att det här delar Alliansen, och har gjort under hela mandatperioden. Vi är fyra partier som tolkar vår samtid olika, och vill se olika vägval. Alla som vet hur man leder en verksamhet vet att om inte den basala värdegrunden är gemensam är det svårt att få den att arbeta åt samma håll. Väldigt enkelt egentligen. Finns inte värdegrunden krävs det ett ledarskap som kan få de splittrade leden att samla sig. 

Så idag, när då den historiska omröstningen skedde, så blev två saker tydliga: Två partier säger att nu är det slut med den långsamma utarmningen av värdegrunden och att dagens alternativ saknar det samlande ledarskapet. SD är bara en symbol i sammanhanget.

Även om det är tungt på många sätt, så gläds ändå en del av mig idag. Makten har alltid ett pris, men de värden man håller högt får inte vara det priset. Idag är jag glad att vara Centerpartist. I morgon fortsätter arbetet...

Trefronts krig

Fred och krig samtidigt

En av mina favoritböcker när jag var liten var "Gårdarnas krig" av Harry Kullman. I den finns det ett citat som återkommer som lyder:

"Långt från den larmande hopen står det stora slaget".

Det här citatet tror jag man kan ta med sig till den samtid vi nu lever i. För den här veckan har mycket handlat om att Trump vill införa tullar på stål och aluminium. Något som skulle drabba Sveriges export mycket. Som många vet är jag inte med i den mannens fanclub, men man måste ge honom rätt i vissa avseenden här. För enligt Trump gör han det av säkerhetsskäl, och med en tolkning kan man ge honom rätt i det.

Hur tänker jag nu då? Jo, vi ser traditionellt krig som något man för med vapen och ammunition, men  i vårt moderna samhälle är det egentligen ett ganska medeltida och bullrigt sätt att skaffa sig makt. I min mening pågår det just nu tre krig i världen:

• De vanliga krigen med vapen som vi alla är medvetna om.
• Det ekonomiska kriget
• Nätkriget/informationskriget

När det gäller de vanliga krigen är det väldigt tydligt vilka supermakter vi har och var de sker. Det ekonomiska kriget leder just nu Kina, som just nu tar större och större andelar av världen och annekterar genom att helt enkelt köpa upp det som är till salu. Genom att dumpa priset på t ex stål lyckas man också skapa en ekonomisk obalans. Väldigt smart och väldigt lagligt.

Informationskriget leder just nu Ryssland. De har fattat bättre än någon annan att den som äger informationen där människorna finns skaffar sig stor makt över det som sker i världen. Väldigt smart och väldigt svårt att ha koll på.

Så när då USA märker att man bara äger ett av dessa tre krigen så är det klart att man vill skydda sig mot de andra med. Genom t ex handelstullar. För som sagt: Långt från den larmande hopen står det egentliga slaget.

En granatkastare på marknaden. Passande.

Vad är det vi försvarar?

Man funderar

Efter att ha lyssnat på partiledardebatten i riksdagen idag känner jag att en liten historisk varningslampa är på plats. Vi kan lära oss mycket av historien, om vi bara lyssnar och lär, och just nu står vi inför ett val där man kan se liknelser i den mörkare delen av vår dåtid.

Varför tänker jag då så här? Jo, efter att ha lyssnat på Jimmie Åkessons öppningsanförande, där han förklarar krig mot den organiserade brottsligheten, så är det lätt att se ett mönster. Ett mönster som ser ut ungefär så här:

1. Gör människor rädda och ge dem en känsla av otrygghet
2. Ge dem en konkret lösning, som spelar på deras rädsla
3. Be dem ge dig mandatet att inför undantagstillstånd och ge dig kontrollen över polis och militär (du är ju den som kan beskydda dem).
4. Ta den totala makten och inskränk demokratin

Vi har sett detta många gånger i historien, och Sverige brukar vara duktig på att fördöma stater med liknande styre. Men precis detta hördes i Jimmie Åkessons retorik, och många kommer att hänga på eftersom det känns tryggt och konkret.

Nästa sak som oroar mig, och som man också kan ta lärdom av historien, är den där tystnaden som är ett passivt stöd. Väldigt lite i debatten idag bemöta detta, snarare verkar man rädd för att man inte ska verka lika hård och fördömande.

Så som medborgare måste vi ställa oss frågan vilket samhälle vi vill ha? Militären kan kortsiktigt skydda oss mot andra militärer, men den kan inte skydda oss mot oss själva. Om vi vill ha ett militärstyre med undantagstillstånd och inskränkningar, då kan vi lika gärna låta oss annekteras av ett land där man redan har goda traditioner av detta. Mindre frihet, mer ordning och reda. 

För mig är det helt klart så att trygghet kommer inifrån, och att vi måste ha en värdegrund som är värd att försvara. Det är min totala övertygelse att man måste bygga ett lands styrelse just med detta i tanken.

Hur ska vi då lösa problemen i förorterna? Hur korkat det här än låter så tror jag att vi skulle ha större chans att lyckas om vi använde oss av dessa kriminellas lågstadielärare mer än militärer. De är vana vid att lösa konflikter med att tycka om och hjälpa, mer än att döma, fördöma och slå ner. Fundera på den.

Nu ska jag ta tag i allt annat som ligger i och väntar på skrivbordet...

Katalysatorpolitik

Katalysator

Många människor man talar med nuförtiden tycker att SD behövs i politiken för att föra vissa frågor framåt. Som en sorts politisk katalysator. Ja, lite som att alla frågor kommer in i början av ett rör, går genom den där katalysatorn, och så kommer du ut på andra sidan i rätt form. I det här fallet med en invandringskritisk bas.

I min värld är detta bara en ursäkt för att själv inte engagera sig och ta tag i de problem man tycker sig se i samhället. Låt andra ta i det, så kan man låta gnället fortsätta i media utan att man behöver ta ansvar. Genom att rösta på något man vill se skapa oro, istället för att rösta på dem som man tror kan leda landet bäst, tycker man att man driver frågorna framåt. I min värld är det fel väg att gå.

Att gnälla och rasera är enkelt, att vara konstruktiv, positiv och problemlösande är svårt. 

Jag är glad att Centerpartiet väljer den svåra vägen. Den som tror på människan och på framtiden. Den som inte behöver någon katalysator.

Mörkret sänker sig

Efter elden

Ibland måste man stanna upp och tänka till, och idag funderar jag på hur vårt samhälle påverkats de senaste å ren. Jag tycker att tiden gnager som en råtta på vår värdegrunds träd. En liten bit i taget gnags bort, och varje liten bit märks inte så mycket, men i långa loppet är det nog för att fälla trädet när det stormar nästa gång.

Vi tror att stormen, som kommer utifrån, är orsaken till att trädet faller, men vägrar att se råttan som kom från den egna ladan.

Den storhet som fallit i historien har nästan alltid fallit inifrån. I små steg som alla kallats förnuft.

Ja, så tänker jag idag.

Nazism och tiggeri

Man undrar

Sitter här och funderar på vad som menas med att "störa ordningen". Den senaste tiden har det hänt mycket som vi medkännande människor bör fundera lite kring. Ser ni t ex paradoxen mellan tiggeriet och nazisterna? Kanske har ni redan gjort det, men så här tänker jag:

Att folk vill få bort tiggare är egentligen av samma orsak som vissa vill få bort nazisterna från våra gator: De stör den allmänna ordningen. Tiggarna påminner oss om något vi inte gärna vill se i oss själva, och nazisterna påminner om något vi inte vill ha tillbaka.

Nu finns det ett kommunalt beslut om att den ena gruppen inte ska få vistas på vissa ställen. Den andra får hållas.

Är det den värld vi vill ge till våra barn?

Frågan är öppen...

Anständigt

Citatet ovan är från Annies tal i Almedalen igår, och just den här biten glädjes mig extra. För en av de sakerna jag oroar mig för i samhället, och som är en del av att jag valde att bli aktiv, är att samhället just nu tänjer mer och mer på våra moraliska och etiska gränser. Det som inte var okay i går är accepterat idag.

Det anstår oss inte att släppa på det som är det fina med oss människor, alltså måste vi stå upp för anständigheten. Vara envisa som en småländska. Det är vi skyldiga våra barn och barnbarn.

Så efter talet igår är Onkel O mer övertygad centerpartist än vanligt...

Dagens positiva

Minsann

Idag kom SCBs partiundersökning. Fruktad och förväntad på många sätt. Det finns mycket spännande att säga om den, men jag tycker att dessa tvåa bilderna är mest spännande.

1. Centerpartiet tar väljare från alla partier

2. SD tar väljare från alla partier UTOM Centerpartiet.

Det visar tydligt var de politiska motpolerna står. Det inspirerar till att lägga några extra kol på det politiska arbetet.

Nu växlar vi upp, med andra ord...

Den krypande nationalismen

Talande bild

Sitter och läser Stefan Lövens tal från Socialdemokraternas kongress (se här), och det gör mig lite orolig. Varför? kan man undra. På det hela taget är det ett välformulerat och mycket tydligt tal med många fina socialdemokratiska visioner, men samtidigt ser man tydligt hur nationalismen kryper sig in i rummen där solidaritet och internationalen brukade vara ledorden. Att sedan Stefan väljer att stå framför den svenska fanan gör att intrycket förstärks, för symboler säger ofta mer än ord.

Jag håller med dem som anser att detta var ett tal vilken ledare som helst på högerkanten skulle vara stolt över, för retoriken är tydlig. Jag tycker detta är lite ledsamt. Enighet är bra, men enighet över ideologiska gränser är starkare, och just nu planas dessa ideologiska motsättningar ut för varje mandatdag som går.

På sikt hoppas jag att detta kommer till sans,  att vi börjar lämna 30-talets retorik bakom oss och skapar den där fina framtiden vi egentligen vill ha. Så jag tänker avsluta det här med något väldigt opolitiskt, men ack så välformulerat:

Brexit en onsdag

Mycket att fundera på

Idag lämnar då Storbritannien in alla papper för att få lämna EU. En fråga man kan säga mycket om, och än mer analysera. Det finns många som gör det bättre än jag, men tänkte lite kring vad jag själv känner.

Jag har hela tiden varit för EU-projektet. Slutna gränser, protektorat och nationalism slutar mest med att någon plötsligt ger oss en anledning att tycka illa om varandra på svaga grunder. Människor mår bra av att träffa varandra och lära sig nya saker och få andra insikter. Tyvärr är det många krafter inom EU som inte gillar öppna gränser, och som älskar att göra oss rädda för de där andra.

Just nu är vi ju också omringade av något opålitliga krafter. Opålitliga genom det att de är svåra att många gånger tolka och för att de i mångt och mycket följer en egen agenda. Vi har Mr T i väster, Mr P i öster och Mr E i sydöst. Skulle dessa tre komma i kollision med varandra är det lätt att se vilka som kommer att få ta delar av de smällar som följer.

Lägger man till allt detta ett krig i Syrien, en svält i nord östra Afrika och ett klimat som skenar, så är det lätt att se att detta är tider att hålla ihop och inte splittra.

Så känner jag först.

Sedan tänker jag:

Man får inte stå i vägen för andras utveckling. Kanske är det Storbritanniens uttåg som sätter igång andra nödvändiga och positiva reformer. Kanske blir EU mer självkritiskt och mindre byråkratiskt. Kanske öppnar det för nya lösningar på gamla problem, och kanske skapas nya samarbeten. Vem vet? Så kanske ska man mest ta det lugnt, se vad som händer och sedan fundera på om man ska vara bedrövad eller inte. 

Sedan hoppas någon del av mig att Skottland ska bli självständigt och stanna kvar i EU. Om inte det går får de gärna vara en del av det nordiska samarbetet. Tanken är inte så orealistiskt som den låter.

Så kanske är brexit inte helt fel ändå...

Skottlands sak är Onkel Olofs

Gör det själv

Om man vill ha det på sitt sätt

Många verkar välja parti efter vilket som kan göra den förändring som de vill ha. Gör inte det partiet som man önskar så hotar man med att rösta på någon annan, eller helt enkelt bara byter. Hur många gånger har man inte läst den här frasen i sociala medier: "Nu får ni inte min röst" eller "Jag röstar inte på er".

Precis som om det skulle få till den förändring man vill ha. Lite som de gamla egyptierna bad till en gud genom att hota med en annan. Kan översättas typ så här:

"Om ni inte höjer pensionerna så ska ni få smaka Thoths och Osiris vrede!".

Jag har som hobby att designa och bygga spel. Det gör jag för att jag vill göra spel som är precis som jag vill ha dem. Alltså. Vill jag ha ett spel får jag tillverka det själv. Det fungerar. Av samma anledning är jag politiker. Vill jag ha samhället på ett visst sätt måste jag vara beredd att arbeta på det själv.

Så är man missnöjd är ofta inte svaret att byta parti, eller hota med det samma, utan att faktiskt engagera sig och få jobbet gjort själv. Vill man inte det, får man kanske ödmjukt finna sig i att någon annan bestämmer medan jag gnäller...

Plan mot kränkande särbehandling...

SO-lärare?

När jag läser på nätet hur många vuxna beter sig mot varandra, och det kränkande språk de använder, blir det lätt att man funderar på det arbete vi gör i skolan.

Varje skola måste ha en "Plan för kränkande särbehandling", alltså det som tidigare hette Mobbningsplan, eller plan för att motverka mobbning etc. Alla vet vad det är, men det är konstigt nog bara skolan som har krav på en sådan plan. 

För fortfarande är barnen och eleverna det mest värdefulla vi har, och vi måste lära dem att stå upp för alla människors rätt att vara det de är. Men i det stora arbetet som alla skolor gör känns det som att korkade vuxna på nätet och i annan media motarbetar läroplanens och skollagens mål.

För tänk så här: Skulle du vilja att det språk och den värdegrund som sprids på nätet just nu skulle vara det rådande i dina barns skola?

Tydligen verkar många tycka det...

Läsvärt

Sverigevännerna och jag

Mycket kan sägas om de som kallar sig för "sverigevänner", men en sak stör mig särskilt; nämligen att de tar sig rätten att företräda mig utan att fråga. Mycket retorik handlar om att "man inte lyssnar på vad folk egentligen tycker", eller "vi vet vad alla tycker, men inte vågar säga" för att inte säga "svenska folket anser...".

I dessa fall gäller det nästan alltid svenska folket minus mig, alltså inte alla, och i de flesta fall mindre än 50% av svenska folket. 

Men jag kan egentligen bara tala för mig, och det är ju egentligen allt jag begär...

Logiska val

I Sverige, och inte minst i våra medier, verkar många förvånade att så många kan rösta på en man som Donald Trump. Hans ofina och brutala sätt att tilltala olika människor gör många av oss lite fundersamma på om han är så bra för världsfreden.

Men för många andra symboliserar han det där misstroendet och missnöjet med det styrande etablissemanget, och den misstron får aldrig underskattas. För egentligen är det många politikers oförmåga att samarbeta som öppnar vägen för det där vi kanske inte är så glada för i demokratin. Många bryr sig inte, och är inte intresserad av fakta. Man vet, och allt annat är bara lögn och mörkande. Både från stat och media.

Jag tror, för att komma runt det här, så måste man förtydliga varje enskild människas skyldighet att vara med och påverka där man är missnöjd. Vill de införa politiker- och tjänstemannaansvar fullt ut, ja, då måste de nog också vara beredda på ökat väljaransvar med.

För alla har ansvar för de politiker vi har. Även Trump...

Strategi

Svårt att göra enkelt

Har under dagen försökt göra en film om hur jag ser på det strategiska läget i Europa. Detta med hjälp av spelet "Axis and Allies-Europe". En genial idé på många sätt, förutom att den blev för lång och inte riktigt förklarar det jag vill på ett pedagogiskt tillfredsställande sätt.

Det jag vill få fram är att murar och ökat försvar är ganska meningslöst när det finns krafter på vår sida om "muren" som vill splittra. Historien har ju lärt oss att de flesta murar faller inifrån, så nu, när vi kanske behöver EU som mest, låter vi känslor styra mer än förnuft. Om vi kan hålla vår enighet kommer vi inte att vara så beroende av t ex Turkiet som vi är just nu.

Detta var dock svårt att få till på ett bra sätt.

Men men. I morgon kanske jag gör ett nytt försök, för skam den som ger sig...

Den öppna demokratins hot

Vardag för många

I Sverige har vi ett öppet och fritt land där man har rätt att både engagera sig politiskt och ha åsikter utan att man riskerar att hamna i fängelse eller utsättas för trakasserier. Inte från staten i alla fall. För det finns krafter i det här landet som öppet är emot det parlamentariska systemet och, som också tror på våld som ett sätt att uppnå förändring.

Tyvärr sprider det sig i och med att tonen på nätet blir hårdare och hårdare. När man sedan läser om att fritidspolitiker blir hotade och angripna (se länk nedan) blir man minst sagt arg, för att inte säga förbannad. För nog har folk rätt att tycka annorlunda, och visst får man tycka att politiker är idioter, men när man vill tysta och splittra då skakar man grundvalarna för det samhälle vi vill ha. Samma sak med de idioterna som tycker det ok att kasta sten på polis och annan blåljuspersonal. De kastar inte på "snutarna", de kastar på oss och det demokratiska samhälle vi vill ha.

Så de som ensidigt tror att invandringen och den muslimska världen är hotet mot vårt samhälle, de borde titta närmare än så. Alla som inte visar respekt mot åsiktsfriheten är ett hot mot den framtid vi vill ge våra barn.

För är du inte nöjd: engagera dig och skriv en motion. Jobba på det på det sättet lagen och samhället ger dig rätten att göra. Annars är du egentligen bara en feg stackare som inte har vett och se det fina du har omkring dig.

Med detta ger jag mitt stöd till alla, oavsett partitillhörighet, som jobbar häcken av sig för att skapa det samhälle de tror på. Backa inte. Ni behövs mer än någonsin.

Läs artikel här