Vägval...

Jag är buddhist. Inget konstigt med det. Länge ansågs buddhismen inte vara en religion i Sverige, utan en filosofi. För mig är det varken eller. För mig är det en väg. Alla människor vandrar just sin väg med just sina mål styrda av sina personliga kompasser att leda dem rätt. Så ska det vara.

På den där vägen kommer vi då och då till vägval där vi måste göra ett avvägande vilken väg som är den rätta. Det är dessa val som definierar vilken människa man är och vilken människa man vill bli ihågkommen som. Val är sällan enkla.

När jag valde att engagera mig politiskt var det ett vägval. Jag hade helst gjort något annat val, men när man följer det man tror på kan man inte alltid göra det enkla. Det rätta är sällan bekvämt. Det är ofta lättare att bara följa med strömmen och göra som alla andra eller som man alltid har gjort.

Just nu görs det många, i min mening, dåliga vägval inom svensk politik. Val som kommer att göra att många människor inte kommer att kunna göra de val som definierar dem och leder dem vidare på just sina vägar. Det finns de som vill göra dina vägval åt dig, och som är rädda för de som vågar gå nya stigar i livet eller vågar vara annorlunda.

Men dessa vet vi vilka de är och att de faktiskt vill göra just så. Värre just nu är att många väljer att låta dessa välja åt sig. Följer deras väg istället för sin egen. Det är fegt och på många sätt omoraliskt.

Men det är deras väg och deras val. Dessa val som kommer som sagt att definiera vilka de egentligen är och vad de kommer att bli ihågkomna som.

Det är inte mitt val och kommer aldrig att bli. Men jag är ju buddhist och van att vandra min egen väg. Mitt arbete kommer att vara att kämpa för varje människas rätt att göra just det. När alla kan göra det. Då kan jag välja att göra något annat...

Otrygghet, det naturliga tillståndet

Otrygghet 10 000 fKr

Debatten idag handlar väldigt mycket om otrygghet, eller kanske mer om avsaknaden av trygghet. Många idag känner, eller upplever, en stor otrygghet i dagens samhälle. Detta kopplar vi till olika saker och händelser. Gängkriminalitet, terrorhot eller hot mot miljön är några anledningar. Många tycks tro att detta är något som skapats de senaste åren eller årtiondena. Många verkar också tro att det var tryggare innan och att otrygghet är något som är ett onaturligt tillstånd vi plötsligt fått i knät.

Sanningen är väl egentligen att otrygghet är det naturliga tillståndet och att trygghet är något man skapar. Något vi alla har ett ansvar för.

För egentligen, rent historiskt, har vi inte haft det bättre än nu och aldrig varit tryggare. Glöm inte det. Från det att de första människorna fick gömma sig för olika rovdjur och undvika vulkaner och jordbävning tills nu har vi alltid trott att undergången var nära.

Fram till detta århundradet har svält och sjukdomar hela tiden hotat att förgöra stora delar av befolkningen. Och har inte svälten kommit så har kriget bankat på dörren och så vidare. Bara under min levnad har hoten sett ut ungefär så här:

70-talet: Kalla kriget rådde, miljön var full av kvicksilver och oljan hotade våra stränder. Olika vänsterfraktioner terroriserade europa. 

80-talet. Nu var försurningen och förtunningen av ozonlagret de stora miljöhoten. Kalla kriget rådde och vi hotades alla av att dö i AIDS.

90-talet: Finanskrisen var deprimerande. Milleniumbuggen hotade att slå ut alla datorer i världen. Göran Persson blev statsminister ;) 

00-talet: Klimatförändringarna börjar diskuteras, ny finanskris. Folk dör av hjärtsjukdomar och övervikt. Mobilerna invaderar vårt privatliv.

Så egentligen har vi alltid oroat oss och kommer alltid att oroa oss. Det vore märkligt annars. MEN vill vi ha en ökad trygghet måste vi våga ta tag i livet vi har omkring oss. Engagera oss och ta ansvar. Man kan inte gömma sig och tro att någon annan ska jaga bort spökena under sängen. Det behövs jobb, envishet och hjärta, inte gnäll.

Idag anmälde jag mig som nattvandrare i kommunen. Det är ett litet, litet steg för att göra min lilla värld tryggare, men det finns andra saker vi alla kan göra. Tänk på det. 

Så gör något och skapa den där tryggheten du vill ha...

Kommunalisering, den snabba vägen till förstatligande

Läs och begrunda...

Ok, nu ska jag försöka förklara vad jag tänker så enkelt som möjligt. När man vänder på begreppen blir det lätt att man tappar läsaren, så jag försöker vara så tydlig jag kan. Frågan för dagen är:

Är kommunalisering en väg mot förstatligande av kommuner?

Visst låter frågan märklig, men läs och fundera:

De flesta kommuner i Sverige har får sina inkomster från två stora poster: Den kommunala skatten och olika statsbidrag. Skatten vet de flesta vad det är, men statsbidragen är av lite olika karaktär. Det kan vara riktade bidrag och generella bidrag. Ofta kommer dessa bidrag med lite pekpinnar. Skolan t ex måste följa skollagen och läroplanen. Ja, när det gäller skattemedlen finns det också föreskrifter att följa som t exa kommunallagen, men du kan enklare fördela dem som passar bäst för kommunen.

Titta på sidan i den här länken. Den visar hur mycket statsbidrag och hur mycket skatteinkomster varje kommun får in per invånare. Med den kan du lätt räkna ut fördelningen av de de båda. I mitt tycke är måttet för en stabil och flexibel ekonomi att man är så lite beroende av statsbidrag som möjligt. Kanske ska den vara som  första stapeln i bilden kring 20% statsbidrag. Mindre är riktigt bra, mer är inte så bra.

Är du med så här lång är allt frid och fröjd. Du kan lätt räkna ut hur det ser ut i din kommun och se om det känns bra eller ej.

Vilket som. Om nu skatteintäkterna minskar och statsbidragen ökar till den grad att man helt plötsligt har mer statsbidrag än skatteintäkter (se stapel 2 i diagrammet). Då har ju, rent teoretiskt, staten mer inflytande över kommunen än skattebetalarna. 

Tillbaka till kommunaliseringen. Vi har sett att staten då och då vill lägga ut olika verksamheter på kommunerna. Ofta med en liten slant för besväret. Vi har sett det med skolan t ex, men även med andra saker. OM nu vi fortsätter den här trenden och låter t ex kommunerna ta över t ex Arbetsförmedlingen eller liknande så kommer vi att till slut hamna i ett läge där staten styr mest över kommunerna, och då kanske man ska fundera på om inte staten kan förstatliga kommunerna direkt.

Nu menar jag inte att jag har rätt i alla aspekter, och som vanligt är det inte precis så här enkelt, men jag tycker man ska ha med detta när man funderar på utvecklingen i vårt samhälle. Vilken politik ska man föra för att en kommun ska ha så stort frihetsutrymme som möjligt?

Kommunalisering är inte den rätta vägen för mig...

Den borgerliga bisvärmen

Lite så här

Vi har ett nytt politiskt läge i Sverige. Visst har Alliansen spruckit och de gamla blocken har blivit nya. Men det är också nya spelregler. Innan rörde sig opinionssiffrorna ganska lite, precis som förtroendet för olika partierna. Men just ny finns det ett "svärm" väljare som likt bin flyger mellan de partier som för dagen smakar mest honung, och förtroendet för olika partiledare går som en jojo upp och ner. Mest svärmar de där bi-väljarna runt på högerkanten.

Det gör det lite svårt att förhålla sig till som politiker. Ska man försöka locka till sig den där svärmen, med stor riska att den surrar vidare inom en snar framtid? eller ska man försöka få tag i de där bina som vill stanna i samma kupa?

För mig är svaret enkelt: Man ska bygga långsiktigt med envishet och kontinuitet. Ska man fånga en flyktig skara med nya löften varje dag blir man lätt snurrig och tappar fotfästet. 

Det är väldigt lätt att tappa fotfästet, och den där svärmen väntar inte på att du ska resa dig igen.

Surr, surr, surr och snurr, sa Bull...

Valtider igen

Då var vi på gång igen

För mig är frågan om vi ska vara med i EU en antifråga. Det är så självklart att vi inte kan lösa de stora frågorna ensamma. Miljön, ekonomin, freden och mycket annat kan man bara lösa om flera länder arbetar ihop. Det är också gott för framtiden att våra ungdomar enkelt kan bo, arbeta och studera utomlands. Det gör världen mindre och närmare.

Så nu när vi går in i en ny valrörelse så är det de stora frågorna som ligger på bordet. Med-mänsklighet, bättre miljö, mat med god kvalité och demokrati är frågor som inte bara berör mig utan också det parti jag företräder. Frågor som man tycker borde vara självklara 2019, men som på olika sätt hotas i Europa. Vi har sett det tidigare i historien, men tydligen har många inte tagit lärdom. Krafter som är främlingsfientliga och odemokratiska gör sitt yttersta för att hindra den frihet som tidigare generation arbetade så hårt för att bli av med.

Just därför är detta val ett viktigt val. Om man inte gör sin röst hörd kommer någon annans röst att tala för dig. Så glöm inte att rösta senast den 26/5!

Nu går vi in i de två sista veckorna innan valet. Det betyder en del arbete för en ordförande. Just nu sitter jag och gör den kampanj vi ska lägga på våra sociala medier. Här är ett litet smakprov:

Distriktsstämma

Mycket EU med Fredrik

Igår var det distriktsstämma i Skåne. Platsen var Höör och över 200 delegater hade samlats för att ta sig an ett gediget program. Det var över 40 motioner att avhandla, val att göra och en massa annat som hör en stämma till.

Fredrik Federley var där för att informera om arbetet i EU och det kommande EP-valet. Vi vill, och kommer, att fortsätta driva jordbruksfrågorna starkt. Det har blivit den frågan som kanske identifierar Centerpartiets EU-engagemanget mest och där vi sticker ut gentemot andra partier.

Som brukligt är på en stämma blir det en del utmärkelser och avtackningar. Mest stolt är jag som kretsordförande för att Ingrid Johansson, vår avgående kassör och webbansvarig, fick utmärkelsen "Guldnålen". Ingrid har i merparten av sitt liv varit aktiv inom Centerkvinnorna och har varit en förebild för många genom åren. Få är värda utmärkelsen mer än hon. Grattis!!

Ingrid Johansson

Annars var det stora för mig på stämman att jag blev invald i distriktsstyrelsen. Det blev stora förändringar och många nyval, men spontant känner jag att detta ska bli hur kul som helst, och jag är både stolt och tacksam för förtroendet. Många engagerade och kompetenta personer i den nya styrelsen och det var fin  energi på första mötet. Det här lovar gott för fortsatt arbete.

Nya styrelsen

Så, sammanfattningsvis var det en bra stämma och antalet motioner visar att det är gott gry i Centerpartiet i Skåne. Nu är det bara att förvalta detta, spotta i nävarna och börja det verkliga jobbet...

Den politiska människan

Makten, pengarna och härligheten?

I många fall måste man fundera på vad som driver en och andra människor att göra de val som de gör.  Som lärare till exempel ligger mitt driv i att förstå och utveckla människor. Hjälpa dem framåt att skapa sin egna framtid. Läraryrket är till viss del ett kall. Hur stor del som är et kall och hur stor del som kan ses som ett vanligt arbete kan man diskutera, men man blir inte bra om man inte är dedikerad på något sätt.

Jag har lätt för att se vad som driver och hindrar människor som vill utveckla sig och lära, men vad driver någon till politiken? Det är inte lika enkelt. Utifrån tror nog många att man gör det för makten och pengarna. Så kanske det är, men efter drygt fyra år som aktiv är det lika spännande att se vad de där uppdragen ger. Förra månaden tjänade jag 330 kr efter skatt på mina uppdrag. En svindlande summa i negativ mening om man ser alla timmar man lägger ner. Då ska man också komma ihåg att de flesta som engagerar sig inte tjänar något alls, snarare betalar man för att få vara med.

Så pengarna är en dålig drivkraft. Makten då? Ja den där makten ja. Man måste verkligen arbeta sig upp för att vara en del av den makten. Däremot kan man tydligt se att de som fått del av den ogärna släpper den ifrån sig. Så makt verkar som om den vrider om skallen på dig om du inte är försiktig. Den tycks korrumpera dig utan att du märker det.

Makten är på många sätt en tröghetslag i sig själv. Beslut tas inte i ögonblicket och kräver envishet och tålamod, så att ha makt som drivkraft är ett bra sätt att ledsna snabbt.

När jag beslutade mig för att engagera mig politiskt hade jag en egen agenda som jag ville vara med att förändra. Den agendan lever fortfarande och är det som får mig att stå ut med timmar av rätt tråkigt arbete och möten. Naivt i vissa avseende, men utan den agendan skulle jag lägga av i morgon. Likadant kommer jag att göra något annat när målen i agendan är uppnådda.

Det är vad som driver mig. Idealist? Absolut.

Men vad som driver andra politiker har jag inte riktigt klurat ut. Men det är säkert något stort, och med största sannolikhet personligt. Kanske är det ett kall...