I krisens bakvatten...

In the eye of the onkel...

Nu börjar saker och ting sjunka in lite efter nyheten om extra val. Alla skyller fortfarande på alla och pajkastningen på nätet är i full gång, och då inte bara bland politikerna. Har varit på många Facebook-sidor de senaste dagarna och språket är inte mindre ankdamm där än bland riksdagspartierna. "Mänskligt", skulle jag normalt säga, men det det finns ett allvar i det som oroar mig lite, även om jag gillar när det finns ett brinnande engagemang. Det är dock långt till det där förhandlingsbordet som alla verkar vilja ha. Samtidigt är det kanske detta svensk politik behöver för att intressera på riktigt igen, och har vi lite tur kanske det finns rum för lite ideologi igen. Det var ett tag sedan.

En annan liten spännande sak som hänt i veckan är ju att regeringen och SD fört samman Alliansen igen. Det var ju dags för de olika partierna att gå i opposition och arbeta fram en ny politik och en ny strategi var och en för sig. De mindre partierna hade behövt visa att de står för en egen politik också, och inte bara är en kompromiss i ett sammanhang. Den här mandatperioden hade varit bra för det. Det var ju lite här jag själv tänkt hoppa på tåget. Nu har budgetfadäsen gjort att Alliansen åter igen spelar i samma kedja. Hade nog inte Löfven räknat med.

En annan rolig sak är ju att SD valt MP till huvudmotståndare. Det svider nog lite på vänsterfalangen. Dessutom har ju MP lyckats med det som Stefan misslyckats med: Att få till en blocköverskridande överenskommelse med Alliansen. Om invandringen dessutom. Doh!!

Det känns som om det är mer i luften som snart kommer fram. Håller mig aktivt passiv så länge...

Nyval, Nyväl, Nåväl...

Ett alternativ...

Då vet vi att det blir nyval. Egentligen kunde många räknat ut det innan. Alla har ju faktiskt gjort det de sa de skulle göra. Alliansen har röstat på sin budget, som de sa innan valet, SD har röstat på det alternativ de tyckte var bäst och Löfven lyssnade inte och därmed föll hans budget.

När man gör det man säger att man ska göra lämnar man ju faktiskt över det lilla ansvar man kan tala om till väljarna. Vi fick det vi röstade på. Inget att gnälla över.

Nu hoppas jag bara på en sak: Att alla partier sluta gnälla och skylla på varandra och börjar sälja sin politik istället. Nu får vi en chans att släppa prestigen och börja äga debatten igen. Nu kan ju inte väljarna säga annat än att de får vad de röstar på. När var det så senast.

Det kan bli en nyttig vår för det politiska Sverige. På många sätt...

Post budget...

Nu vet vi mer om det egentliga innehållet

På tisdag avgörs valet på riktigt. Då ska man rösta om budgeten, vilket aldrig varit mer spännande vad jag kan komma ihåg. SD har ju tydligt visat att de existerar på riktigt genom att hota med att rösta på Alliansens budget och därmed kanske tvinga regeringen till ett nyval. Kanske. Jag tror inte det är så troligt att det blir nyval även om regeringens budget faller. För så här ser jag det:

Löfven vill sitta i regering. Han har säkert koll på hur de andra partierna tänker, utom möjligen SD. I mina ögon gjorde han några ganska stora misstag direkt efter valet, som nu kan ligga honom i fatet. Det första var att han först skällde ut de andra partierna och sedan bad dem ta sitt ansvar och hålla sig till praxis. Något hans egna parti inte gjort den senaste mandatperioden. Inget bra sätt att få med sig allierade när man behöver dem.

Hans andra misstag var att han inte lyssnade på SD. Att han lyssnar på dem betyder varken att han ska regera med dem eller gå deras vägar. Han kan lyssna och sedan välja bort dem. Då visar han att han tror på parlamentarismen samtidigt som han sedan, med mer pondus, verkligen inte behöver samarbeta med dem. Människor som inte blir lyssnade på gör ofta dumma saker för att få uppmärksamheten. Röstar ner en budget till exempel.

Efter budgeten tror jag därför att vi får se det verkliga politiska landskapet i Sverige. Även om budgeten röstas ner. Då har Alliansen gjort det som de lovade väljarna, och de enskilda partierna kan välja hur de vill förhålla sig till S och MP. Det finns öppningar för nya samarbeten och i detta blir nog V och MP de stora förlorarna. För faller budgeten är det motorväg för allianspartierna att styra Sverige genom S.

För som jag skrev; jag tror inte Löfvén vill ha ett nyval. Han har inte fått chansen att visa väljarna något rejält, och just nu är det tydligt för svenska folket hur S och MPs politik och regerande kommer att se ut. För de flesta väljarna har nog inte insett än att politik i Sverige kommer att heta kompromiss med stort "K" mer än ideologi med litet "i" de närmaste fyra åren.

Men, den som lever får se. På tisdag, och kanske ännu mer på onsdag, vet vi säkert...

Det där med liberalism

Rätten att få vara den man är

Ibland måste man kanske stanna upp och tänka efter varför man gör de val man gör och vilken värdegrund man har som hjälper en att hålla balansen. Jag ser mig som liberal. Inte helt lätt att förklara då det finns en uppsjö förklaringar av detta begrepp.

För mig handlar liberalism om människan och vår syn på densamma. Vi äger alla rätten att få vara den vi vill, så länge det inte gör ingrepp på någon annan människas rätt, och vi måste förstå och respektera att vår styrka är just det att vi inte är lika. Vi ska berika varandra, inte förtrycka andra, och det synsättet måste även ett samhälle och en stat ha.

Vi måste bygga ett samhälle som tror på den enskilda människans vilja, rätt och förmåga att kunna tänka själv, ta beslut och vilja att ta hand om sig själv. Precis som jag som lärare hela tiden måste tro på att mina elever kan nå målen, med eller utan min hjälp, så måste också ett samhälle arbeta med tron att förmågan och kunskapen finns där ute och inte bygga upp ett beroende och ett kollektivt överjag.

Alltså, min önskan som politiker är att vara med och skapa en värld med större flexibilitet, där den fria tanken och de udda idéerna faktiskt ska ha en naturlig plats. En liberal tanke är en fri tanke. I alla fall i min värld..

Förnuftsombudsman

En stark kandidat

För några månader sedan satt jag och diskuterade att Sverige skulle behöva en Förnuftsombudsman (FO). Alltså någon man kan kontakta när man behöver ett gott och jordnära råd i någon sakfråga. En person med mycket livserfarenhet och sunt förnuft.

I vårt moderna samhälle har man ibland en känsla av att vissa, eller ganska många, borde tala med någon liknande person innan man tar vissa beslut. Frågorna kunde vara av typen: "Ska jag ta ett SMS-lån?", "Ska vi bygga ett dagis på den här våtsjuka marken?" eller "Är det klokt att placera mina barn i en skola driven av riskkapital?" och liknande. Sen kunde ombudsmannen sakligt förklara sin syn på saken och giva några goda råd.

Det var faktiskt inte så lätt att hitta bra kandidater till den här posten som både är kända och levande. Astrid Lindgren till exempel är ju inte så lätt att ringa till numera, och vem känner till den där släktingen man har som man själv gärna pratar med.

Till slut kom vi alla fall fram till några kandidater, och fast vi inte tillhörde samma politiska åskådning så var vi rätt överens om en kandidat, nämligen Eskil Erlandsson (C).

Bara att hoppas att Eskil vill ha uppdraget om tjänsten skulle bli aktuell...

Urbaniseringsskatt

Solidaritet?

Det där med skatt kommer alltid att vara en av de mest diskuterade politiska frågorna. Jag har egentligen inga problem med att betala skatt, men ibland undrar man hur det fungerar. För ibland används skatt för att finansierar vårt gemensamma samhälle, men ibland är det en ren bestraffning.

Ta miljöskatten på bensin till exempel. Det lägga för att "bestraffa" de som kör bil, i avsikt att vi ska rädda miljön och använda mindre fossila bränslen. Detta vore väl bra om alla dessa extra pengar öronmärktes för, just det, att kompensera för dem som inte har bussar som går varje timme och som önskar att åka kollektivt.

Nu kan de som bor i våra större tätorter välja att ställa bilen, men de som bor utanför Stockholm-, Göteborg- och Malmöområdena blir det bara en ytterligare kostnad, eftersom det inte finns någon buss att hoppa på. Alltså måste regeringen mena, när de väljer att höja bensinskatten utan att satsa på kollektivtrafiken, att man vill ha en urbanisering.

Men å andra sidan. Det är ju just i storstäderna man har sina väljare, så varför vara solidarisk med oss som vill leva närmare naturen? ...

Dags för möte

Aldrig fel

I morgon är det dags för mitt andra lokalmöte. Det första handlade mest om hur olika poster skulle fördelas efter valet. Så klart anmälde jag mitt intresse, även om de som stod på valsedlarna givetvis är de som också ska representera partiet i olika nämnder och utskott. Så chansen är liten att man får vara med, men redo är jag.

Jag har ju tidigare arbetat i andra ändan av systemet, alltså som tjänsteman. Så min vana ligger i att skriva rapporter och analyser som senare ska ligga som delar av underlag för olika politiska beslut. Någon motion tex har jag aldrig skrivit.

Har lite idéer om vad jag tycker partiet borde arbeta med på lokal nivå, så omöjligt är det inte att min första motion kommer inom snar framtid. Till dess får man hänga på och se hur de andra resonerar. Man representerar ju de facto inte sig själv.

Vilket som. Det ska bli spännande och trevligt med möte igen...





Bilden hämtad ifrån