Sitter och tittar på morgonens intervju i TV4 med Annie Lööf. Hon berättar om några av de där människorna som skriver hatiska budskap i mail och på sociala media. Det känns ledsamt. Inte för Annies skull, även om hon borde vara bedrövad, utan för de där människorna som skickar skiten. Vad får en, som man kan tycka, vettigt uppfostrad vuxen människa att skriva sådana idiotiska meddelanden och kommentarer?
Sedan tänker jag på skolan. I skolan arbetar vi hela tiden mot kränkande särbehandlingar med våra elever. Varje skola ska ha, och har, en plan för att förebygga detta. Men vad är dessa planer värda när våra ungdomar bombas med all det här hatet i digital- och vanliga media? Vi jobbar verkligen i uppförsbacke här. Ja, när man tänker på det är det ju vuxenvärlden som behöver de där handlingsplanerna. Någon som tog dem rejält i örat och stängde av dem några dagar från den sociala gemenskapen, precis som en rektor kan göra med de som mobbar andra.
Annie var som vanligt enormt bra i den här intervjun för hon avslutade med att säga några riktigt kloka ord. Hon sa att hon måste visa andra, och unga tjejer i synnerhet, att de där hatiska människorna inte får vinna. Hon tar det och låter inte det knäcka henne. Det är starkt. Samhället behöver varenda en som kan stå upp, ta skiten och gå vidare.
För. Eftersom samhället saknar en plan mot kränkande särbehandling för vuxna, så får vi stötta de som står för de positiva och inte låta hatet segra. Det är vårt gemensamma ansvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar