onsdag 7 mars 2018

I perspektiv

Om man ser det lite utifrån

Nu när jag varit ordförande i nästan en månad har jag gjort en liten reflektion: Rörelsen verkar tro att man antingen har som jobb att vara politiker, eller så är man i alla fall ledig på fredagar. Det blir lite jobbigt för mig som är ledig på onsdagar. Inte för jag stressar upp mig för det, men det gör vissa möten och utbildningar lite problematiska.

Men då förtydligar det en annan sak som är väldigt tydlig med det politiska arbetet: detta är första jobbet jag har där jag betalar för att utföra det. Fundera på den ett tag. Alltså de flesta som arbetar i någon form av politiskt parti tjänar inte ett öre. Snarare tvärt om. Väldigt långt ifrån den bilden som ibland sprids i medierna om hur politiker skor sig på samhället. Kan, om man generaliserar lite, inte vara mer fel.

Men hur kan man då vara så korkad att man betalar för att få arbeta på sin fritid? Engagemang kallas det, och det finns mycket av den varan i Centerpartiet. Man måste tro och vara lite galen, men främst krävs det just engagemang. Det ger betalt, men rik i pengar blir man inte.

Så hur var det med de där fredagarna då? För att få ihop det där pusslet som är mitt liv har jag en tydlig prioriteringsordning, och tyvärr Centerpartiet, men mina elever ligger före. Det är också ett engagemang. Två engagemang som krockar? Nej, det ena engagemanget är grunden för det andra engagemanget. Båda är investeringar i framtiden för våra ungdomar...
















Inga kommentarer: