I tiden
Just nu sitter jag egentligen och pluggar inför en fysiktenta, men i avbrotten hamnar jag i samma fråga på två olika sätt. Nästa helg är det distriktsstämma i Skåne, och jag kommer att vara en av representanterna från min krets, vilket innebär att man ska läsa in sig på ställda motioner. Samtidigt ska jag skriva ett bildspel som planering inför ett projekt i skolan kallat "Tonårsliv".
Vad har då detta med varandra och göra. Jo, för samtidigt som jag planerar ett projekt som till vissa delar handlar om kön och könstillhörighet, så läser jag en motion som behandlar hbtq-frågan i skolan. I skolan är vi vana vid att olika intresseorganisationer vill lyfta sina frågor i undervisningen, så det är som det brukar vara. Det är ju trots allt samhället som bestämmer innehållet i skolan i slutändan.
Håller med motionären om att frågan är viktig, men håller inte med lika mycket om att vi inte är tillräckligt kunniga i skolan. Tiderna är sådana att vi får det till oss dagligdags. Även om det fortfarande är enormt jobbigt för många ungdomar, så måste det ändå vara enormt mycket lättare idag att ha en sexuell- eller könstillhörighet som tidigare inte varit en norm. Det finns en öppenhet nu som inte fanns när jag själv var tonåring.
Det får mig att tänka ett steg till. För regnbågen har på pappret bara sju färger, även om den borde ses som en oändlighet av nyanser, något som också kan sägas om oss människor. Många homo- och heteromänniskor har ofta känslor även för andra kön än de som deras betäckning säger att de ska ha. En människa har både manligt och kvinnligt i sig, det handlar ofta bara hur den där blandningen tar sig uttryck, om ni förstår vad jag menar.
Så i min värld känns hbtq-frågan på många sätt redan omodern. Jag önskar mig en 2.0-version som äntligen tar bort alla de där beteckningarna och börja se alla som människor, och egentligen bara det. Det är inte intressant för mig vilken sexuell läggning du har, bara hur du respekterar att andra människor inte alltid är som du.
Här ser jag att Centerpartiet kan vara ett frontparti. Man har redan starka traditioner i frågan, men nu känns det som om tiden är inne för ett nytt stort steg. Regnbågsflaggan borde bli vit. Sju färger kommer inte täcka hela tanken, men vitt är alla färger och nyanser. Och med den reflektionen var vi tillbaka i optiken och fysiken igen, och mitt pluggande inför tentan...
2 kommentarer:
Risken med detta är väl att det blir en tillbakagång till tiden då man inte låtsades om att det finns olika sexuella läggningar och att de som inte passar in i heteronormen känner sig utanför. Lite som att säga "nej nu slutar vi prata om rasismen" när vi fortfarande är i ett läge där vi behöver fortsätta att prata om det.
Håller med om risken, men vad jag menar är egentligen ett förtydligande att det finns olikheter, men att det är dags att se att olikheter är något som finns och har rätt att finnas. Det handlar inte om att tysta frågan, bara utveckla den.
Skicka en kommentar