Partiet, frågorna och makten

Oviss är framtiden

Sedan valet har en viktig fråga blivit väldigt tydlig, nämligen den om vad ett politiskt parti är egentligen? När man läser om olika partier i skolan brukar de definieras efter vilken ideologi de tillhör. Man utgår ifrån att t ex socialdemokrati handlar om solidaritet, att konservatism handlar om fri marknad och att liberalism handlar om människans frihet. När man sedan går och röstar så väljer man efter den värdegrund som är närmast ens hjärta.

Men vad är egentligen viktigast? Man borde kunna se det lite så här:

Ideologin styr frågorna
Då blir ett parti en grupp människor som arbetar på att förändra världen så att den ska bli på ett visst sätt. Man kan driva frågor som t ex kärnkraften, invandringen eller friskola. Alla som tycker det är viktigt röstar på det partiet. För partiet är frågorna även så viktiga att man inte tycker det är konstigt att göra allianser och överenskommelser med andra för att få igenom sin agenda.

Om man får makten kan man låta ideologin styra
Då blir partiet en grupp människor som har ungefär samma ideologi som sätter ihop frågor som lockar många människor. När man får tillräckligt mycket makt kan man låta grundideologin styra mer än annars. Folk röstar på det parti som mest säger det dom vill höra, och styr frågorna genom att hota med att inte rösta på partiet.

Just nu är de flesta partier för små för att kunna låta ideologin styra, eller rättare sagt, man tror inte man kan det. Rädslan för opinionssiffrorna gör att man lätt hamnar utanför sin egen ideologi i ett evigt röstfiskande. Makten är viktigare än härligheten, skulle man kunna säga.

Det enda man lyckas med då är att få väljarna förvirrade. De byter parti och övertygelse från månad till månad. Något vi faktiskt ser i undersökningarna just nu. Det blir också väldigt lätt ett politikerförakt när man inte upplever att politikerna är sina egna frågor närmast. Visst känns det igen?

När man ser det och funderar ett tag så blir det allt viktigare för mig att tillhöra ett parti som står pall för trycket mot sina egna frågor, och som vågar tänka långsiktigt. Något som kan vara stabilt när allt annat flaxar omkring. Det är i alla fall mitt mål som politiker. Men, ska man kanske tillägga: Jag har ju inte fått vara del av den verkliga makten än. När jag blivit det kanske jag blir den värsta röstfiskaren av dem alla. Hoppas min fru stoppar mig innan det går så långt...