Dödläge

Skarpsynt

Läser Lena Mellins artikel "Tolv förlorade år", där hon beskriver det väldigt låsta läget i svensk politik. Alltså att inget av blocken har majoritet nog att styra, vilket leder till att politiker mer tittar på månadens opinionssiffror än försöker hitta bra lösningar på dagsaktuella problem.

Tänker mycket på samma sak just nu. Blockpolitiken har nog haft sina goda sidor, men just nu måste man också våga komma med förslag som kanske inte är 100% populära. Frågor som på lång sikt kan skapa balans och ordning.

Hur ska man då komma dit? Min tanke låter lite så här: "Lyssna, tänk, våga och ta smällarna". Lyssna på dem som förstår problemen, tänk ut en bra lösning, våga stå för den och var beredd att det kommer att göra ont.

Men, få kommer ihåg dåtidens smärta. Den går över, och när smärtan är borta kan man håva in prissumman...