För nästan exakt ett år sedan bestämde jag mig för att bli aktiv på riktigt. Då gick jag med i ett politiskt parti för att få chansen att vara med och påverka på riktigt. Vissa svängningar i det här landet gjorde mig orolig, och jag kände att jag ville göra vad jag kunde för att visa att det finns ett riktigt valbart alternativ.
Man ändrar sällan värden över en natt, men så här långt måste jag säga att ett politiskt engagemang kan ge mer inflytande än jag trodde innan jag blev medlem. För även om man inte får som man vill, så blir man lyssnad på.
Centerpartiet var det naturliga valet i sammanhanget, och det har gjort mig inspirerad att se att partiet inte viker för populistiska krafter. Att man vågar stå upp för värdegrunden och för andra människor. Annie Lööf, Fredrik Federley, Johanna Jönsson och många många andra har gjort ett beundransvärt arbete. Ett arbete att vara stolt över, för att citera partiledaren. Det är här förslagen och viljan att spotta i nävarna och lösa problemen finns.
De senaste dagarna har det blivit en explosion i dessa frågorna. Bilden av en död kurdisk pojke har fått Facebook att bli en formidabel tävling om delningar, manifestationer och profilbilder. Kändisar tävlar om uppmärksamheten som ges i ett par väl valda citat på rätt sida, eller en ännu coolare sätt att samla in pengar till flyktingarna. Även vissa partiledare som för någon månad sedan ville skärpa reglerna för uppehållstillstånd går ut och pratar om ökad mängd av kvotflyktingar och partiövergripande överenskommelser.
Jag blir lite kluven vid dessa tillfällen. För visst gläds man åt att folk engagerar sig och vill väl, men samtidigt känns det som ännu ett jippo baserat på andras lidande. När man borde göra skrivelser till de som bestämmer i ens kommun att ta emot fler människor i nöd, och/eller engagera sig i ett parti för att få till bestående förändringar och visa att man inte bara tycker utan även är beredd att ta ansvar, så gör man frågan till en populistisk parad.
Just därför vill jag med detta ge en stor eloge till alla de människor i landet som dagligen arbetar med dessa frågor med äkta tro och övertygelse. Ni blir lätt bortglömda, men några av oss vet att ni alltid finns där.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar